Vilken film såg du senast?

Mad Max Beyond Thunderdome (1985)

Mad Max kommer till Bartertown och tvingas strida. Han överlever striden men förvisas till öknen där han räddas av ett gäng vilda barn.

Detta är mig en udda film. Ena sidan kan jag tycka underhållningen är betydligt högre här än i första filmen, så på den fronten föredrar jag faktiskt denna över ettan. Men tonen på filmen är verkligen väldigt udda.
Första 45 minuterna är till en början något som håller någorlunda hög rank. Det är något som kunde bli intressant och vara på samma nivå som ettan och kanske till och med tvåan. Men sedan händer där någonting med filmen och just det titeln antyder på.

När Max väl kommer utanför "Thunderdome" ändras tonen 100% och helt plötsligt är vi inne i en Spielberg film resten av tiden. När Max hamanr i öknen och sedan hamnar med barnen som gömmer sig i en liten dunge där det är vatten och lite djungel och stenar känns som jag ser på Hook.
Sedan tar filmen en total vändning med handlingen om att barnen är ute efter en pilot som heter Walker och väntar på "Tommorow Morrow Land" kunde inte sluta tänka på "Tomorrowland" som kommer nu senare i år.
En grupp barn går ut i öknen för att leta efter Walker piloten och Max följer efter för att rädda dm dagen därpå. Det hela slutar med att Max och barnen hamnar i staden där filmen började igen för det visar sig att Walker var där hela tiden. Från där blir det barnvänlig action á la 80-tal.

Jag säger inte att filmen är dålig. För rent ut sagt fann jag den vara underhållande. Men just tonen och att filmen hallväggs in ändrar ton totalt och blir något som påminner väldigt mycket om Spielberg och en blandning mellan The Goonies och Hook kändes konstigt och drog ner det. Det är ju trots allt Mad Max jag kollar på.
Vilket gjorde också att avsaknaden av anarkin och bilarna och actionscenerna var typ frånvarande i filmen. Det är inte fören i slutet det blir en biljaktsscen, men den känns som den kommer från ingenstans typ.

Jag kunde heller inte för fem öre gissa ut om Bruce Spence som spelade piloten i andra filmen skulle vara samma karaktär här eller en helt ny karaktär. De verkar som en ny karaktär då Max och piloten inte verka känna varandra. Men varför då i tusan ha samma skådespelare i en identisk roll som i andra filmen!?

En sak som jag glömt nämna i de andra recensionerna är att jag gillar att Max inte är den typiska 80-tals actionhjälten som klarar av allting. Han är mer John McClane från första Die Hard. Sårbar, men det gör honom bara mer mänsklig och mer intressant utav karaktär.
Jag ska också vilja ge cred åt filmskaparna som ändå på något sätt försökte göra något nytt med Mad Max. De försökte inte kopiera utifrån de andra filmerna, inte en enda gång. Så på den fronten uppskattar jag att de tänkte nytt. Däremot kan det ha blivit för annorlunda ifrån vad originalkällan egentligen är. Men från ett underhållningsperspektiv lyckas filmen leverera.
Filmen är också om något ännu större än tvåan i sin budget och det är stundtals en vacker film att kolla på.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0089530/

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=Uouqnng_Xro

Mad Max filmerna bjöd på underhållning och även ifall ettan inte var den typiska Mad Max jag hade förväntat mig. Men ser man det som en fin uppbyggnad till tvåan har man en sjuhelsikes film framför sig. Hela trilogin kanske är lite svajig och alla tre känns annorlunda ifrån varandra i tonen och ändras väldigt drastiskt i sina delar. Men det är också en del av det roliga tycker jag och som jag skrev tidigare. Gillar jag att filmskaparna tänkte nya idéer och inte körde kopia från andra filmen.
Nu blickar jag framåt och är om något ännu mer taggad på Mad Max: Fury Road som verka återgå till tvåans rötter.

Jag vet om att Kirk.Douglas inte riktigt gilla dessa filmerna lika mycket som jag, men jag vill ändå tacka han/hon för ett trevlig gemensamt litet helgs projekt. Nu kan vi ju också bara hoppas inner inne och i våra drömmar att även den 98-åriga Kirk Douglas på andra sidan Atlanten också körde ett litet Mad Max maraton över helgen.

Blitzkrieg 1/45

All Quiet on the Western Front (1930)

En riktigt gammal film med förvånansvärt bra effekter (främst en massa explosioner). Men känslan att filmen snabbspolas infinner sig även här. Varför vet jag inte, men ett ganska vanligt fenomen för vissa äldre filmer. Nåväl. Inledningsvis får vi höra:

"Dulce et decorum est pro patria mori"
"Att dö för faderlandet är ljuvt och riktigt"

Filmen är dock allt annat än förskönande vad gäller krig utan är snarare oerhört kritisk. Förutom de äldre herrarna då, de som sitter hemma och så klart vet precis hur allt ska skötas: inta Paris! Sorgligt slut får man väl ändå säga. För att vara en 85 år gammal film är den så klart bra, men i jämförelse med annat? Nja...

Stark femma, kanske sexa så småningom.

5/10

Mad Max Beyond Thunderdome (1985)

Den stora bristen i den sista Mad Max-filmen (i trilogin) tycker jag är att de "världarna" som filmen utspelas i känns så olika att det lika gärna kunde varit två olika filmer. Bartertown-världen känns igen från de andra filmerna medan de "förvildade" barnen liknar något Peter Pan-inspirerat av Steven Spielberg. När sedan de två världarna sammanförs blir det ingen vidare interaktion då mest diverse bataljer utspelas för att sedan avslutas i ännu en våldsam biljakt som en återkoppling till den andra filmerna. Eller bilar är det egentligen inte, snarare massa fordon som jagar varann.

Jag hade nog gillat filmen mer om den fortsatt vara en familjefilm och de hade funnit i Tomorrowland på sin vandring. Det gör de förvisso också (verkar det som) men att det skedde när även Max var med. Fast då hade inte "cliffhangern" kunnat finnas ifall Max aldrig återsåg Bartertown igen. Men ett plus för det snygga fotot här särskilt i ökenvandringarna och djungelmiljön. Jag fick Indiana Jones-vibbar.

Betyg: 2/5

Sammanfattning: Nej, Max Mad-trilogin var inte min kopp av te. Jag tyckte filmerna spretade åt för olika håll var för sig (de hade behövt mer stringens) och att karaktärsutvecklingen var för dålig. Men de råa action- och biljaktsscenerna imponerade särskilt hantverksmässigt i en tid före allt kunde manipuleras via CGI.

En annan aspekt som sammanbinder trilogin som jag fann intressant var ifrågasättandet av hjälten och hjälterollen. I 1an pratar Maxs poliskollega om den ofrivillige hjälterollen och i 3an så fullbordas den. Varför behöver vi den mytologiska hjälten som ska "rädda oss"? Varför kan vi inte klara oss själva? Är hjälten en metafor för Gud? De förvildade barnen sätter sin tilltro till Captain Walker (Gud) och när Mad Max anländer ser de honom som denne Captain Walker, en mytologiska Gudafigur, som ska leda dem. Mad Max blir en ofrivillig hjälte på olika sätt genom alla tre filmerna. En stor hjälte i andras ögon men i hans egna är han bara en vanlig man. Ja jag får också tacka för detta lilla projekt. Även om jag på förhand trodde att du skulle gilla filmerna mer än mig, trodde jag inte att jag skulle ge 2or till alla filmerna. I alla fall The Road Warrior hade jag hoppats på 3/5 i betyg, men nej den fungerade inte för mig. Men kul att du i alla fall gillade filmerna så mycket ändå!

The Necessary Death of Charlie Countryman (2013)

Den här filmen började väldigt bra med moderns död och de övernaturliga inslagen, att de pratar innan hon försvinner, att han även pratar med mannen på flyget efter att han dör. Filmen går en väldigt fin balansgång mellan mörk stämning och magisk realism och löjlig humor, för att sedan falla pladask och gå och helt åt helvete. LaBeoufs karaktär blir plötsligt en dum hostelamerikan och Mads Mikkelsen säger repliker stående mot väggen med en cigg i munnen som ur värsta actionblaskan. Såg inte färdigt den här.

2/10

American Sniper (2014)

Såg American Sniper med Bradley Cooper i huvudrollen som Chris Kyle. En utav dom bästa filmerna jag sett på väldigt länge. Och herregud va jag grät i slutet av filmen. Riktigt bra film det där och rekommenderar varmt. Betyg 8/10

http://www.imdb.com/title/tt2179136/?ref_=rvi_tt

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#15 The Most Beautiful (1944)

Imdb

När Japan hamnar i krig måste produktionen öka. På den lokala fabriken får männen 100% produktionsökning och kvinnorna får 50% produktionsökning. Men detta gillas inte av kvinnorna. Okej, de kanske inte orkar med lika mycket som männen men nog måste de väl klara mer än 50%? Två tredjedelar, 66% produktionsökning, kräver de att de ska få arbeta. Sagt och gjort så får kvinnorna arbeta övertid och anstränga sig för att nå kvoten. Men ganska snart börjar all det extra arbetet tära på dem. Vissa blir sjuka och måste ta ledigt, flera andra blir trötta och hängiga vilket påverkar produktionen negativt. Men de fortsätter att arbeta i sann patriotisk anda.

Kurosawas tidiga filmer är några av hans svagaste. Tydligen ska Drunken Angel (1948) vara första filmen då han kom till sin rätta. ”I was finally myself”, säger han angående den filmen då han inte fick tillfälle att uttrycka sig helt fullt ut som han ville i sina tidigaste filmer. (Samtidigt var det också första filmen han gjorde med Toshiro Mifune, en skådespelare som kom att betyda en hel del för hans fortsatta karriär och spela flera huvudroller och minnesvärda biroller efteråt.) Mycket har såklart att göra med andra världskriget. Detta är en propagandafilm som vill visa hur mycket de kvinnliga arbetarna vill bidra trots att kroppen säger ifrån men ändå kämpar på och arbetar extrapass i fabriken.

Filmen erbjuder inte så mycket annat än just denna patriotiska anda. Några volleybollscener kan kanske vara av intresse för den som är sportintresserad då kvinnorna brukar fördriva sin fritid med att spela några matcher. (Inte konstigt då att de är så trötta och hängiga på arbetet om de spelar volleyboll i kylan. Plothole?) Det blir lite spända förhållanden mellan arbetarna då ledaren för kvinnorna anklagas för att ha favoriter bland arbetsgruppen och ger dessa oförtjänt mindre arbetstid än de andra. Men det hettar inte till i mer än ett par scener och det löser sig efteråt. Lite kuriosa är ju att den här filmen är en av de få där Kurosawa nästan bara har kvinnliga huvudrollsinnehavare och att de arbetar kollektivt, då han i sina andra filmer nästan bara fokuserat på manliga karaktärer och manliga individer.

Egentligen är det här en film man med lätthet kan skippa i Kurosawas filmografi. Dramaturgin är enkel eller snarare obefintligt. Kvinnor arbetar hårt i en fabrik. Mer än så får man inte ut av den. Möjligen att jag uppskattar kämparandan, patriotismen och den smått feministiska uppmaningen att ”kvinnor kan också!” som filmen vill uttrycka vilket räddar den från en etta. Men i gengäld är det en väldigt, väldigt svag tvåa som jag delar ut.

Betyg: 2/5

Bronson, Var faktiskt rätt taggad på att se den, men fyfan vad värdelös den var... Första halvtimmen var väl som jag förvänta mig sen bara flatlinea den totalt samma sak om och om igen till slut stängde jag av nån gång under tiden han var på psykhuset. 1/5

Jag gav den 9/10. Svag för Refn och Hardy gjorde ett grymt jobb.

Vet inte om det kommer någon plottwist efter jag stängde av men jag tyckte den var otroligt monoton

För att komplettera åsiktsspektrumet om den filmen kan jag rapportera att jag tyckte den var en 5.5/10, varken anmärkningsvärt bra eller anmärkningsvärt dålig.

Kände faktiskt likadant och gav den en svag trea i betyg.

Såg nyss James Francos rulle Child of God. Gillade den en hel del. Den lyckades fånga "galna texas"-känslan med fotot, miljöerna, ja och såklart karaktären Lester Ballard.

Ska bli kul att se vad mer Franco har erbjuda!