Heaven’s Gate (1980) av Michael Cimino med Kris Kristofferson, Isabelle Huppert och Christopher Walken.
Guvenören i Wyoming och självaste presidenten av USAs förenta stater gör det otänkbara: de tillåter en laglig dödsjakt på 125 (främst östeuropeiska) invandrare i specifikt Johnson County, Wyoming. Detta var starkt pådrivet av förmögna intressenter som själva ville eliminera immigranterna i delstaten. Jim Averill (Kris Kristofferson), marshall i just Johnson County, gör vad han kan för att skydda folket från blodsmassakern. Knivigare blir det när hans flickvän, bordellkvinnan Ella Watson (Isabelle Huppert), finns med på dödslistan samtidigt som deras gemensamma vän Nate Champion (Christopher Walken), en snabbskjutande revolverman, är en av de som är anställda av just Wyomingsmobben.
Handlingen är ”löst” baserad på de verkliga händelserna som tog plats vid The Johnson County War med flera viktiga karaktärer som har samma namn som de som deltog i striderna.
Heaven’s Gate väljer dock att skildra händelsen lite annorlunda men det får bli en annan diskussion.
Michael Ciminos westernfilm är kanske mer berömd för dess finansiella konsekvenser då den var den direkta faktorn till att United Artist gick i grunden. Med en budget på ursprungligen 7 miljoner dollar blev den totala kostnaden över 40 (!) miljoner dollar. Hade filmen blivit en succé hade satsningen varit värt det hela men få filmer floppade så hårt som
Heaven's Gate, tyvärr. Rädda för att framstå som fega snåljåpar lät cheferna på United Artist Cimino få göra sin ”Borta med vinden”-western då denne nyss hade skört stora framgångar med mästerverket
The Deer Hunter. Inte ville de bli ihågkomna som bolaget som nekade filmvärlden nästa mästerverk av mästerregissören utan Cimino fick ovanligt lösa tyglar att göra sin film så storslagen och ambitiös som han ville. Vid filmens premiär var dock det enda folk pratade om hur dyr filmen var och hur turbulent produktionen och turerna mellan studion och regissören hade varit. Recensenterna var inte nådiga och sågade filmen totalt då 1980. Nu, 30 år senare, har åsikterna ändrats och Ciminos högbudgetfilm anses snarare vara ett bortglömt mästerverk än den kalkonfilm kritikerna bespottade den för när den kom ut.
Är
Heaven’s Gate ett mästerverk. Nja, jag vill säga ja men den har sina brister. Dess största styrka är utan tvekan hur den ser ut. Filmen är visuellt sett ett mästerverk. Varje utomhusscen skulle kunna vara en tavla. Det är ett konstverk, i samma klass som
Barry Lyndon av Kubrick. Fotot, kompositionen är något av det absolut vackraste jag sett på länge. Utan tvekan den snyggaste western jag har sett. Som ögongodis skulle man kunna se filmen flera gånger bara för bilderna, landskapen med bergen i bakgrunden. Fullständigt bedårande vackert.
Det filmen lider av är dess längd och något händelsefattiga innehåll. 216 minuter är långt och det blir inte så mycket pang pang förrän i den sista timmen. Tills dess får vi se hur studenter firade sin examensfest anno 1870 med Kris Kristofferson och John Hurt i spetsen i Harvard. 20 år senare möter vi Kristofferson igen, fast den här gången är hans karaktär en åldrad marshall som ser rasismen florera mot de östeuropeiska invandrarna. Filmen är därmed en mer socialrealistisk skildring av livet i Johnson county än en sedvanlig western. Tufft och hårt med rasismvåldet men samtidigt kan det vara glädjande och upplyftande med folkdans på rollerblades. På ett liknande sätt som krigsfilmen
The Deer Hunter handlar mer om livet för karaktärerna innan och efter kriget än om just själva kriget, med samma uppmärksamhet vill Cimino visa oss hur livet var för karaktärerna som bor i Johnson County innan hela helvetet brakar loss.
Är Kris Kristofferson träig? Nja, han är väl inte den mest karismatiska huvudrollsinnehavaren som prytt den stora duken, det kan jag medge, men han är inte tråkigare än vad exempelvis Ryan O’Neal är i
Barry Lyndon. Faktiskt så hade jag inga större problem med Kristofferson. Vi får se honom le och glatt stoja omkring i början av filmen som student och resten av filmen spelar han en allvarlig Marshall tyngd av vetskapen om att det blodiga kriget är på väg. Okej, inte så vidare upphetsande men rollen påminner om den klassiska tysta, ordknappa westernhjälten som hellre låter sina handlingar tala för honom.
Isabelle Huppert är lite mer svårbedömd. I ena stunden agerar hon som söt dum utländsk blondin med fel hårfärg för att i nästa stund på tu man hand med Christopher Walken visa vilken briljant skådis hon är. Tydligen var det ett av Ciminos första krav att hon skulle spela huvudrollen trots att studion ville ha någon mera känd samt att hon inte kunde prata någon bra engelska. Tyvärr måste jag nog säga att hon är det svagaste kortet i ensemblen, mer än vad gamle Kris är. Hon riskerar att uppfattas som något störande i vissa scener med just Krisofferson.
Christopher Walken däremot gör en av sina bättre roller i karriären som, ja, light-bad guy i den här filmen. Han är en av de som skjuter ner invandrarna men samidigt är han kanske den största älskaren till Elsa (Huppert). Det är svårt att tycka illa om honom trots att han mördar människor. Han imponerar mest i filmen som den hårda revolvermannen. Bra presterat!
John Hurt spelar en mindre comic relief, antar jag, då hans insatser i filmen är av det mer humoristiska slaget. Smått tankspridd och salongsberusad framstår han som en osannolik följeslagare till lynchmobbarmén, någon som bara råkat följa med trots att hans inre kompass säger annorlunda men inte haft mod nog att säga nej till grupptrycket. De få gånger jag skrattade i filmen var tack vare Hurts insats.
Musiken i filmen är liksom fotot vackert. Påminner om
The Deer Hunter men kan inte säga att det är lika gripande och känslorörande som i vietnamnkrigsfilmen. Men den passar filmen väl och jag kan inte klaga på den alls. Bara det att
The Deer Hunter är snäppet vassare i den kategorin.
Heaven’s Gate är så nära ett mästerverk man kan komma utan att vara det. Som en storslagen western med sanslöst bra fotot är den ett måste för cineasten inom oss alla. Som en underhållande dramaturgiskt driven film faller den däremot ganska platt. Det sistnämnda är det som hindrar den från femman, vilket den troligen kan få av mig i framtiden efter en omtitt. För tillfället nöjer jag mig med att säga att mycket snyggare än såhär kan man inte skildra västern i USA, och det räcker ganska långt.
Betyg: 4.5/5
Ändrade titeln. Japp hoppas mycket på The Road Warrior. Hur står sig 3an i jämförelsen med 1an och 2an tycker du?
