Vilken film såg du senast?

Har inte läst så mycket Lovecraft egentligen men tillräckligt för att jag ska ha en aning om vidden på hans fantasirikedom och kreativitet då det gäller skapandet av "de äldre" och Cthuhlu och det apokalyptiska med människans undergång.

Har du sett From Beyond som är baserad på hans novell med samma namn? Bra Lovecraft-atmosfär i den. Jeffrey Combs är ju Lovecraft-kung också.

Har du sett From Beyond som är baserad på hans novell med samma namn? Bra Lovecraft-atmosfär i den. Jeffrey Combs är ju Lovecraft-kung också.

In the Mouth of Madness (1995) av John Carpenter med Sam Neill.

Försäkringsutredaren John Trent (Sam Neill) får i uppdrag av Arcane bokförlag att söka upp förlagets stora författarstjärna, Sutter Crane, som inför utgivningen av sin senaste roman plötsligt blivit spårlöst försvunnen. Trent, som har sett flera bedrägerier i sina dagar, tror att förlaget bara försöker sätta upp en fasad och skapa en intressant story som ska öka publiciteten inför bokutgivningen. Canes skräckromaner har redan fått en kultstatus att påverka sina läsare starkt och närapå förändra dem mentalt helt och hållet. Efter lite detektivarbete verkar Trent hitta ett spår till vart Crane kan tänkas befinna sig och beger sig dit. Under sin resa verkar dock gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut för John Trent.

Väntan har varit lång med den har varit värt det: det här är en av de bästa skräckfilmerna som jag har sett! För att kunna få ut det mesta av den här filmen bör man nog ha sett några Carpenterfilmer, klassikerna som Halloween och The Thing t.ex. Sen vilket kanske är ännu viktigare bör man nog ha stiftat bekantskap med Lovecraft eller åtminstone känna till hans Cthulhu-myter då det finns starka likheter mellan dem och det som vi får ta del av i filmen. Annars kan det finnas risk att filmen möjligen uppfattas som surrealistiskt och flummig. Kanske. Själv älskade jag den, i stort sett.

Det enda som hindrar filmen från att få fullpott är att Neills karaktär är lite väl stereotyp i början. Han är den luttrade erfarne detektiven som skrattar åt allt flum och hokus pokus. En del av dialogen känns klyschig, just pratet om verklighet vs. fiktion och hur Neill bemöter det finner jag lite väl mallformat. Självklart ska han vara den hårda rationella och förnuftiga rösten i diskussionen. Liiite tröttsamt då jag tycker mig ha sett det tidigare i flera liknande berättelser, den skeptiska ”know-it-all” som skrattar åt allt nonsens men som senare får svälja sitt skratt mot slutet. Det är det enda jag kan störa mig lite på i filmen, annars är den härligt underhållande med alla sina mardrömssekvenser. För vissa kan den kanske spåra ur mot slutet men vi som förstår Lovecraft-referenserna kan uppskatta de mer fantastiska sci-fi elementen.

Man kanske inte blir lika skrämd som om man skulle bli av att se en riktigt läskig skräckfilm, snarare är tjusningen med filmen att den gör ett riktigt allvarligt försök med att få oss – eller åtminstone huvudkaraktären John Trent – att tro på alla de overkliga hemskheter som sker inför hans (våra) ögon. Jag är egentligen inget stort fan av metafilmer då jag tycker att det oftast är en billig poäng som filmskaparna gör, men just här älskade jag metainslaget. Jag skrattade högt mot slutet vilket jag tackar Neill och Carpenter för det de lyckas åstadkomma. Manusförfattaren Michael De Luca ska givetvis ha beröm han också, så klart.

Är man ett fan av Carpenter så rekommenderar jag starkt den här filmen. Om du har läst Lovecrafts noveller så är filmen helt enkelt ett MÅSTE! då Sutter Crane lika gärna kan tolkas som en modern version av H.P. Lovecraft.

Betyg: 4.5/5

SSF: Pan's Labyrinth (2006.) Under efterdyningarna av spanska inbördeskriget dras en ung flicka in i en vacker men farlig sagovärld. Medans hon faller djupare och djupare ner i kaninhålet raseras den verkliga världen runtom henne.

Guillermo del Toro har skapat en fantasyfilm med starka sagoelement som absolut inte är något för barn att se. Om dom nu inte råkar gilla att se ansikten slås in med vinflaskor eller små älvor få sina huvuden avbitna - då är det en väldigt passande film för dom små glinen, kör på. Men det här är främst en saga riktad mot vuxna.

Visuellt är den ett mästerverk. Designen på sagofigurerna är fantastiskt välgjorda och i rörelse är dom även väldigt läskiga. När jag såg den för 9 år sedan skrämde vissa scener bockskägget av mig och den är obehaglig än idag - men inte tillräckligt för att skrämma helskägget av mig den här gången. Jag hade satt 5/5 på filmtipset då, idag sänker jag ett hack. Jag önskar dom hade grävt djupare i fantasyn och utelämnat delar av konflikten som utspelar sig i den verkliga världen. Visst behövs kontrasten, men det kunde ha gjorts en aning bättre i min mening.

Men jag älskar den här filmen. Den är snygg att titta på, skrämmande och fascinerande, flera oförglömliga scener och karaktärer, passande lågmäld musik som bygger upp en perfekt sagostämning och spännande och oförutsägbar. En klassisk saga kryddad med mörker och misär - superbt! 4/5

Har lagt märke att du skriver SSF i början på alla dina recensioner, vad betyder det?

Kunde fanimig inte sagt det bättre själv! Tillsammans med Evil Dead, så är detta en evig skräckfavorit för min del! Har sett den sedan alldeles för tidig ålder och kan ännu idag se om den och älska varje jävla sekund i den.
Närapå perfektion! Grymt bra recension.

Kunde fanimig inte sagt det bättre själv! Tillsammans med Evil Dead, så är detta en evig skräckfavorit för min del! Har sett den sedan alldeles för tidig ålder och kan ännu idag se om den och älska varje jävla sekund i den.
Närapå perfektion! Grymt bra recension.