Vilken film såg du senast?

Family of Cops III: Under Suspicion (1999)

Då var den sista filmen i Family of Cops-trilogin sedd, vilket också blev Bronsons sista film. Och inte helt oväntat är det också den sämsta av de tre filmerna. En bankir och hans familj hittas död och spåren leder ända till rådhuset med borgmästaren i spetsen. Borgmästaren vill smöra för Bronson och utnämna honom till nästa polischef, men Bronson faller inte för mutor och snart blir Bronson själv indragen i ett tidigare brottmål (även om han var oskyldig). Så kanske är också nån på polishuset inblandad i bankirens död och vill täcka upp?

Liksom i övriga filmer har det lagts en del krut på en välberättad story, men trots det uppfattades den rätt osammanhängande och det var snabba turer mellan polisarbete i högt tempo för att i nästa klipp visa Bronson som sitter och slappar mitt i natten på nån trappjävel. Alltså, va fan händer ungefär... Men även om Bronson inte var så aktiv i sin roll var det ett värdigt avslut för legenden. Jag kom också på att Bronson här lät exakt som Paulie i Sopranos. Blundade man hörde man ingen skillnad, haha.

Betyg: 2/5

Foxcatcher 2014

Otroligt långsam och intetsägande film. Det enda som imponerade var Tatums fysik. Förstår inte alls hur de kunde nomineras till bästa huvudroll och biroll över huvudtaget. Tänker att den är väldigt lik Moneyball som jag också tyckte var sanslöst tråkig och stängde av. Jag är inte intresserad av "sportfilmer" heller så jag kanske får skylla mig själv.

Betyg: diss

The Dark Knight Rises 2012

Inte lika bra som jag minns den. Men det beror nog på att mina hörlurar är värdelösa så alla balla ljudeffekter försvann.

4/5.

Skådespeleriet är sinnessjukt bra, tycker att Tatum kör över Carell och Ruffalo (som även de är helt fenomenala, såklart). I övrigt så är filmen dock urtråkig.

Det är mottot som alla Oscarsfilmerna gick under.

Love at First Bite (1979)

Filmen handlar om greve Dracula (George Hamilton) som efter att ha tvingats bort från sitt slott i Transylvanien åker med sin hjälpreda Renfield (Arte Johnson) till New York för att hitta en fru. Han träffar Cindy (Susan Saint James), vars pojkvän Jeffery (Richard Benjamin) visar sig vara en ättling till vampyrjägaren Van Helsing.

Det är inte på långa vägar så roligt som det skulle kunna vara med ett bättre manus, och skådespelarinsatserna är överlag inte minnesvärda.

Betyget blir 4.5/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Thor: The Dark World (2013)

Tyckte den första filmen var ganska kass. Den här däremot var mycket bättre. Så bra en film om amerikanska asagudar som slåss mot svartalver med laservapen kan bli. Mer påkostad och mycket mörkare. I slutet ballade det ur lite med all action, svarta hål och comic relief men jag tyckte det var underhållande. Dessutom några riktigt läckra Inception-liknande scener, ja jag är positivt överraskad.

Betyg: hiss

A Most Violent Year. 2/5. Vilken seg film. Är verkligen inte värd betyget den har på Imd.

Cinderella (2015)

Ella lever ett stilla liv med sin mor och far. Allting förändras dock efter mammans tragiska död då hennes pappa gifter om sig med Lady Tremaine, vars två döttrar också flyttar in. När även Ellas far dör visar styvmodern sitt rätta jag då hon sätter sina egna döttrar före allt annat. Ella får bara göra sysslor och kan närmast liknas vid ett hembiträde. I all hennes misär tänds dock ett hopp när hon möter en charmig främling i skogen och en stor bal ämnad för alla ogifta flickor annonseras ut.

Jag såg den tecknade versionen av Askungen för första gången igår ikväll inför denna. Det var en av de få Disney klassikerna jag ännu inte hade sett. Men jag var välbekant med många scener i filmen då jag sett klipp från den och likaså handlingen känner vi alla till.
Till min förvåning hatade jag inte filmen lika mycket som många andra verkar hoppa på den. Är det Disneys bästa? Nej, det är heller inte deras bästa Prinsessa film. Men med all skit filmen får kastat på sig tycker jag det snarare bör riktas till filmen Törnrosa om något. Askungen i den filmen var åtminstone utvecklad och vi känner av en del av hennes känslor. Törnrosa däremot, tusan jag minns knappt vad hon ens gör i filmen mer än att hon sover i halva filmen. Det som gör den filmen minnesvärd är sidokaraktärerna samt den mest minnesvärda Disney skurken någonsin, Maleficent. Visst var där mycket komedi involverad katten och mössen, som praktiskt taget tog upp halva speltiden. Men det gjorde mig ingenting då jag fann det roligt och filmen lyckades ändå få en bra sammanställning och röd tråd genom hela. Är det en felfri film? Nej där är små problem med den. Men jag tycker inte den förtjänar all den kritik som den ofta får då jag tycker det passar bättre in på Törnrosa.

Där fick ni en liten mini-recension på vad jag tyckte om första Askungen. Jag gör detta för där kommer bli många gånger då jag kommer tänka tillbaka till originalet under denna recension och säga varför det gjordes bättre i originalet än i denna nya live-action adaptionen. Där kommer förekomma spoilers, men med tanke på hur mycket alla känner till historien samt alla vet redan hur denna slutar innan de ens sett filmen tror jag inte de ska spela så stor roll här då filmen skriver utav sig själv.
För mig misslyckas denna filmen en hel del och jag kommer gå in i extra detalj vad det är som stör mig med denna filmen.

Främst så har vi filmens budskap som vi får lära oss i ett tidigt skede. "Have courage and be kind". Om ni inte förstod detta så kommer filmen minnas er om detta flertals gånger genom hela filmen. Det blir tröttsamt väldigt snabbt och det är detta motto som Askungen går efter under hela filmens gång. Vilket är en usel lärdom för barn som ser på filmen i min mening.
För praktiskt taget så händer allt detta Askungen bara för hon följer dessa orden som hennes mor sa till henne. "Ha mod och var snäll".
I originalet så går inte Askungen efter någon moral hon lärt sig från någon annan. Hon lär sig från hennes egen uppväxt och utav eget gott hjärta är hon snäll. Hon tar hand om mössen, djuren på gården, tvättar kläderna och har fortfarande hennes drömmar på topp och tänker positivt. Men här? Nej det är endast dessa orden hon går efter och inget annat och gör du det kommer allt du drömt om gå i uppfyllelse.

Nästa problem jag har med filmen är att Askungen inte känns fångad alls i huset. Vi ser henne växa upp med hennes far och det är först när hon är vuxen som fadern gifter sig med styvmodern. I originalet så är Askungen bara ett barn när fadern gifter sig vilket gör scenariot för Askungen svårare då hon är uppvuxen med det tuffa livet och har gjort sysslorna en mycket längre tid. Men här så är Askungen redan fullvuxen när styvmodern kommer in i bilden vilket bara känns konstigt.
Vad som är ännu värre är att Askungen kan inte bara rida häst och är ute i det vilda utan också inne i staden och träffar folk hon känner och pratar med. Med andra ord. Askungen kan sticka när hon vill, vart hon vill hur hon vill.
I originalet så gör hon inte det för hon aldrig lämnar huset. Detta var en av stark punkterna med filmen är att vi aldrig ser utsidan av huset. Vi är alltid isolerade i huset förutom när balen är. Vi vet inte vad som finns där utanför huset och det skapar en skrämmande isolering som faktiskt funkar och man känner av att Askungen faktiskt är fången här och har ingenstans att ta vägen oavsett vad.
Anledningen till att hon inte sticker i denna är för hon vill ta hans om huset för hennes döda mors skull...

Nästa problem jag har med filmen är att vi aldrig känner av det hårda jobbet Askungen gör i huset. Vi får endast se lite grann men det känns aldrig som hårt arbete. I originalet kände jag av känslan då filmens första 10-15 minuter enbart bestod utav Askungens sysslor i hemmet. Här får vi se en 2 minuter och hon verkar aldrig riktigt slita.
Vilket leder lite grann in på nästa problem. I originalet när de gör Askungens balklänning känner vi av de hårda arbetet mössen gör. De hjälper henne då hon istället blir upptagen med andra sysslor då styvmodern och systrarna försöker hålla henne uppehållen så hon inte kan göra hennes klänning. Vilket gör att när mössen gjort klänningen så blir man glad inombords för Askungen då hon förtjänar den. Här så gör Askungen den själv och syr ihop den utan problem. vilket gör att när de river sönder klänningen känner jag inte av någonting känslomässigt för henne. I originalet praktiskt taget river de sönder klänningen med våld och där är typ bara trasor kvar utav den. En riktigt kraftfull scen och känslorna känns verkligen när hon springer ut och börjar gråta. Här så tar de och drar lite i armarna och inte mer med det. Vilket gör scenen när hon ska gråta känns mer patetiskt. Sättet hon också bara sprang tre steg och satte sig ner och börja gråta kom verkligen av sig som fattigt. Medan jag kände Askungens sorg i originalet kände jag ingenting för henne här då arbete på klänningen inte var lika ärofyllt.

Sedan och detta är troligtvis den viktigaste jag har med filmen. Askungen är endimensionell. Jag vet det låter konstigt då Askungen i sig är den prinsessan som alla pratar om är den endimensionella. Åter igen återvänder jag mig till Törnrosa och inte Askungen.
Men när 1950 versionen lyckas få fram mer känslor och bättre karaktär utav Askungen än en 2015 version förbryllar mig. Jag kände absolut ingenting för Askungen i denna, ingenting. Och det är exakt de problemen jag lagt fram ovanför som gör att jag inte bryr mig eller tycker det som inträffar Askungen i denna är värt det eller bra.
Där är en scen som verkligen gjorde att jag bara gav upp på filmen helt och håller. Lyckligtvis var detta de sista 10 minuterna. Men Askungen är instängd uppe på vinden (detta scenario lär jag återkomma till). Där berättarrösten säger "Askungen hörde inte vem som var utanför slottet, heller brydde hon sig inte". Hon brydde sig inte. Jag överdriver inte, detta är exakt vad filmen säger till mig. Vår huvudperson som under hela filmens gång vill på balen och träffa sin drömkille bryr sig inte i slutet alls. Varför ska jag då som tittare bry mig om hur hennes saga slutar? Där gav jag upp allt om filmen och brydde mig officiellt inte mer och stängde in princip av.

Fortsättning nedanför:

Cinderella (2015)

Fortsättning:

Där är också två scener som jag satt och undrade över där det hela hade kunnat slutat på ett mer logiskt sätt.
I en scen nära slutet så säger dem att de ska leta efter personen som tillhör glasskon och den som påstår sig tillhöra skon ska bege sig till slottet omedelbart. Detta sägs ute i staden där Askungen befinner sig. Vad gör hon? Rider med sin häst tillbaka till sitt hus för att hämta den ena skon. Visst okej lite granna kan jag köpa det, men i all ärlighet kunde hon lika gärna rida till slottet direkt och pröva foten i skon. För den andra skon Askungen har går ändå sönder senare så det är likt förbannat om hon har den andra eller inte. Skulle heller inte prinsen känna igen henne också?
Men det är inte lika mycket som nästa scen där styvmodern har hittat skon och säger till Askungen att om hon går till slottet lär styvmodern gifta sig med Grand Duke och sedan styra över Askungen och Prinsens liv hädanefter. Vad gör Askungen här? Hon säger nej och lovar att inte gå till slottet. När i all ärlighet allt hon kunde gjort var att säga "okej" och när hon väl är i slottet berättar hon sanningen om att styvmodern hotat henne. Det mest logiska av allt. Snälla kom inte och säg att Askungen inte ljuger då det är emot hennes moral.

Med allt det ur vägen kommer här dock lite positiva saker för där är några positiva saker med filmen.
Prinsen är mycket bättre gjord här än i originalet. Fast där behövdes inte mycket då originalet gör inte prinsen ett skit. Så den uppdateringen är denna versionen överlägsen.
Jag gillade för det mesta skådespelarna. Richard Madden som Prinsen (tänkte själv på Red Wedding skämt i slutet av filmen om ni förstår vad jag menar). Stellan Skarsgård som Grand Duke och Derek Jacobi som Kungen.
Cate Blanchett som styvmodern var okej. Problemet för mig var mer att hon aldrig var hotfull och jag kände aldrig av att hon var en bitch. Något originalet verkligen lyckades få fram. Jag ville bara slå skiten ur styvmodern i originalet och första scenen man ser henne där hon sitter i sängen med skugga över sig är faktiskt rysnings varning. Men här kände jag aldrig något hot från henne då även Cate Blanchett överspelade lite grann och jag skrattade mer åt henne än kände henne som hotfull. Helena Bonham Carter som Fairy Godmother var rent ut sagt meh.
Sist är det också en väldigt snygg film att kolla på. Det är ögongodis på hög nivå. Men då är jag inte förvånad då det är en Kenneth Branagh film. Han lyckas alltid skapa stora pampiga scener och få det att se snyggt ut.

Jösses där var verkligen mycket för mig att få ut efter att ha sett denna filmen, men det var tvunget då det fick mig att verkligen reagera. Men fortfarande på Askungen!? Jösses...

I sin helhet är live-action adaptionen förvånande sämre än 1950 versionen. Jag säger detta då jag ändå trodde att, med tanke på hur pass känd denna historien är om att tjejen får sin ideala drömprins till slut så görs denna versionen det sämre. Det säger konstant rakt ut "Have courage and be kind" och detta är det enda filmen går på och tack vare det så får Askungen allt det hon drömt om just av att följa de orden. Där är ingen lärdom för barnen här att hämta. I originalet så kommer filmen av sig "jobbar du tillräckligt hårt och hjälper andra så får du hjälp tillbaka och med den hjälp kan din dröm gå i uppfyllelse en vacker dag". Vilket faktiskt bevisar varför halva originalet består utav mössen som jagar katten då mössen är de som hjälper Askungen och spelar stor roll. Utan mössen hade Askungen inte kommit ut ur vinden, för hon hjälpte mössen och tog hand om dem så blev hon belönad i slutet. Här? De öppnar ett fönster så kungen kan höra henne sjunga... För gud bevars det ska krävas mycket för att öppna ett fönster.
Jag säger inte att 1950 versionen är en ideal och perfekt film det är det inte. Men jämfört med denna är jag chockerad över hur mycket 1950 versionen faktiskt är en bättre film för barn i sin lärdom än vad denna är. Sedan hjälper det inte att Askungen är endimensionell, där är inga känslor alls där de känslosamma ska vara och där är för tok på många scener där originalet är så mycket bättre i sitt berättande.
Att filmen är så pass hyllad som den är förbluffar mig lite grann. Jag hatade inte den, men jag blev ändå förvånad att en film som involverar pratande möss och en katt med slapstick humor från 1950 fick ut mer känslor av mig än en live-action adaption från 2015 fick.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1661199/?ref_=hm_cht_t0

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=20DF6U1HcGQ

Gone girl.

Helt ok film, gillar "tänkar-filmer" , där det är invecklat. Denna var åt det hållet. Dock blev jag förbannad på slutet. Nästan så jag ångrar att jag såg den. Hej.

såg denna nyss. ger 5/5. tyckte så synd om honom fast att han är en glad person men det känns ändå ledsamt i vissa scener, va bra nära att . men mkt skratt oxå.