Filmen handlar som andra tidigare beskrivit om Stephen Hawking, från den tiden då han gick på Cambridge där hans sjukdom först började visa sig och följer hans liv under flera år då han gifter sig, får barn, doktorerar och blir en superkändis inom fysikvärlden för sina teorier kring svarta hål och universums oändlighet.
Huvudrollsinnehavaren Eddie Redmayne vann Oscarn för bästa manliga huvudroll, och hans prestation är också mycket bra. Det är ett intressant porträtt av en framstående fysiker, men om man jämför den här filmen med The Imitation Game (som ju också handlar om en framstående akademiker) så tycker jag att den senare är en mer intressant film.
Daniel Day-Lewis spelar en ambulerande tandläkare vid namn Dr. Fergus O'Connell som är på ett jävligt diffust rädda-världen-från-hål-i-tänderna-uppdrag i Argentina. Under resan går hans motorcykel sönder varpå han träffar en ung kvinna vid namn Estela (Mirjana Joković) som följer med honom på hans korståg mot tandröta.
Detta är en av de skummaste filmerna jag sett och att Daniel Day-Lewis samma år gjorde en fantastisk prestation i My Left Foot är svårt att greppa. Filmen står som dramakomedi men det är svårt att veta om den verkligen är menad att vara rolig eller inte.
Ett exempel är när
Dr. Fergus liftar med någon snubbe efter att hans motorcykel gått sönder och helt plötsligt tar chaufförens cigarr och slänger ut den genom fönstret och förklarar att det inte är nyttigt. Cigarrökaren blir inte sur eller chockad (vilket väl vore rätt rimligt) utan tycks snarare inse att tandläkaren har rätt. I en annan scen flippar Dr. Fergus ur totalt, krossar en killes löständer och vrålar "No teeth, no pain!"
Några andra guldkorn är:
" - I Hate you!
- I'm a dentist."
"The travelling dentist says: Beware, this food is shit."
"The world is collapsing outside and I have an erection."
Det roligaste är att Daniel Day-Lewis karaktär är gravallvarlig varje gång han spottar ur sig sina minst sagt bisarra aforismer.
Svårt att sätta betyg på en sådan här film men det får nog ändå bli en 5/10 (om man är på humör i alla fall) då den trots allt var underhållande. Rekommenderar den även till alla som vill ha en filmupplevelse utöver det vanliga. Och kom ihåg, "Ignorance is not the enemy... Tooth decay is the enemy!"
Back to Future II (1989) av Robert Zemeckis med Michael J. Fox och Christopher Lloyd.
”De vört nå krångel”, säger doktorn. ”Vi måst åk tillbaks te framtiden!” fortsätter han varpå vi kastas in i en flygande (!) DeLorean och tillsammans med Doktorn, Marty och hans flickvän Lorraine åker iväg mot framtiden! Ursäkta min jämtska men behövs det egentligen någon mer förklaring på handlingen i denna uppföljare?
Tja, okej då: den här gången åker vi 30 år framåt i tiden och får se hur Zemeckis med flera trodde att 2015 skulle se ut. (Filmen rekommenderas att se bara av det underbara faktumet, speciellt för iår.) Men det slutar inte där: ytterligare komplikationer tvingar Doc och Marty att sedan åka tillbaka till 50-talet igen för att säkerställa ordningen och balansen i universum då saker och ting verkar ha gått snett sedan deras första tidsresa dit.
Omöjligt att inte jämföra med första filmen, särskilt också när den knyter an till handlingen till den så direkt som den gör. På ett sätt mer intressant och nydanande med tidsresor både bakåt och framåt och där vi även får se en alternativ 80-tals verklighet, vars krassa realitet tvingar huvudkaraktärerna att åka tillbaka till 50-talet för att styra upp det hela i rätt riktning. Samtidigt måste jag säga att den inte lyckas med att skapa samma nagelbitande intensitet vad gäller upplösningen som första filmen hade, (vilket iofs är ganska svårslaget). Styrkan ligger istället i att man tvingas tänka på alla de tidsparadoxer och förväxlingar som uppföljaren bjuder på. Särskilt när
Marty och Doc måste undvika att synas av sig själva då tidigare äldre versioner av dem fortfarande existerar och springer runt i staden på 50-talet.
Gillar man sådan huvudbry kan uppföljaren möjligen ses som överlägsen första filmen.
Samma lovord gäller för skådisarna som i förra recensionen. Både enskilt men också samspelt med varandra passar Christopher Lloyd och Michael J. Fox nästan perfekt i sina roller. Jag har absolut inget att klaga på vad gäller dem. Bikaraktärerna är också mindre störiga än vad de var i första filmen, fast fortfarande så är det väldigt klyschigt när mobbarna ska tvunget mucka gräl med Marty. Det är störande, men det här gäller inte bara de här filmerna utan även i t.ex. westernfilmer med Clintan som jag sett nyligen (typ Mannen med oxpiskan) så stör jag mig enormt på att idioter hela tiden måste visa någon sorts djurisk alfahanne mentalitet och dominans och bevisa att "jag är större och starkare än vad du är!" och går fram till huvudkaraktären och försöker spela tuff. Så jäkla tröttsamt att behöva titta på. Ska det vara så svårt att antingen inte behöva genomlida sådana konfrontationer eller att man på något sätt lyckas få dem att inte se korkade ut i mina ögon?
Ber om ursäkt för ett allmänt rage från undertecknad som gäller alla filmer med ett sådant upplägg. Ingen allvarlig kritik mot just specifikt Zemeckis film m.a.o. Jag behövde helt enkelt skriva av mig lite.
En annan sak som störde mig litegrann var dock:
Varför rev han inte bara sönder boken i en massa små delar när han ändå till slut fick tag på den. Nu dröjde det ju inte länge tills Biff kunde sno tillbaka den och jakten var igång igen. Jaja, struntsak att störa sig på, jag vet. För handlingens skull förstår att det var tvunget att vara spännande så mycket som möjligt så jag kan förstå manusförfattarnas val.
Sen är det en annan sak med alla hoverboards och självknytande skor som ännu inte finns men att gnälla på det känns lite onödigt.
Inte lika bra som första filmen men ändå väldigt underhållande. Kanske att jag tänker mer på första filmen men jag ger den ändå en fyra. En härlig filmupplevelse som jag troligtvis kommer att se om flera gånger.
Betyg: 4/5
Försent att se tredje filmen inatt, får bli under morgondagen istället.
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2015-03-15 kl. 02:16.
Varför tycker du att det är tveksamt? Nämn en film med fantasymusik som är på samma nivå eller bättre än Conan the Barbarian? Det finns inga filmer med fantasymusik på samma nivå (eller bättre) bortsett från LOTR-trilogin (nej, Star Wars räknas inte som fantasy). Conan the Barbarian är lätt bland det bästa som någonsin har gjorts i både sin genre och utanför sin genre. Conan the Destroyer är däremot inget mästerverk och är betydligt sämre, dock fortfarande väldigt bra och det bästa även med den filmen.
__________________
Senast redigerad av Soulsurfer 2015-03-15 kl. 03:26.
Wild tales! Innehåller en rad korta berättelser som alla handlar om hämnd i en form eller annan.
Mustiga skrönor som överlag är väldigt underhållande.
Rekomenderas starkt, tjejer lär älska den sista historien om en bröllopsfest.
En gammal blind krigsveteran flyttar till en form av gated community för äldre. Det visar sig dock snart att folk dör till höger och vänster i vad polisen kallar djurattacker. Detta tror dock inte vår gamle krigsveteran mycket på, han är övertygad om vad som sker efter att själv ha blivit attackerad.
Storyn är dåligt uppbyggd, skådespeleriet är mediokert och varulvarna ser ut som en blandning av Gremlins och Afghan-hundar. Det är helt enkelt en ganska usel film.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Ja trean också 
.
