Back to the Future (1985) av Robert Zemeckis med Michael J. Fox och Christopher Lloyd.
Marty (Michael J. Fox) planerar en dejt med sin flickvän när Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) säger att de måste träffas klockan ett på natten då han har någonting viktigt att visa upp för Marty. Det doktorn har skapat är en tidsmaskin på fyra hjul i form av en fräsig DeLorean. Under olyckliga omständigheter finner sig Marty inom kort 30 år bakåt i historien där han träffar på sina föräldrar när de var mycket yngre.
Jädrar vilken härlig rulle det här var! Rolig och spännande och överlag riktigt underhållande. Visst är berättarstilen lite väl enkel, man ser till exempel hur de mindre karaktärernas repliker och beteende upprepas från nutid till dåtid nästan exakt som för att hamra in i tittaren att ”Se, det här är den och den fast yngre”. Men det är väl inget allvarligt. Filmens fördelar överväger detta med råge. Skådespelarna är riktigt bra, Lloyd och Fox passar utmärkt i rollerna som excentrisk vetenskapsman och ung brådmogen och kanske smått förvirrad tonårspojke. Kanske att han som spelar Martys pappa tar töntigheten till det extrema men det har nog mer att göra med hur karaktären är skriven. Även mobbarna är väldigt enkla och spelar sina karaktärer stereotypiskt. Det är väl det enda negativa med filmen men samtidigt är det ju litegrann charmen med lättsmält underhållning.
Tycker att det är svårt att kommentera regin i filmer men Zemeckis måste väl nämnas för det sätt han berättar historien så spännande som möjligt och samtidigt litegrann med glimten i ögat vad gäller musiken och seden som den var på 50-talet, i kontrast till 80-talet för stackars Marty. Fotot i filmen är väl standard, inget konstnärligt eller så utan typiskt välgjort Hollywoodstil. Eller kanske att Zemeckis ändå har en egen stil? Jag tänker lite på Forrest Gump och försöker dra mig till minnes några likheter där med den här filmen, men, njäe, inget konstnärligt speciellt i den här filmen vad jag kan tänka på. Musiken fick mig dock att tänka på Alvin och gänget (TV-serien, inte de horribla långfilmerna), fast troligen är det väl de som har blivit inspirerad av soundtracket från den här filmen istället.
Heter det ”timecest” när det blir sådana där obekväma situationer som uppstår i den här filmen med tidsresor och föräldrar och barn? Jag tänker främst på Marty och hans mammas relation när de möts på 50-talet. Awkward om något.
En film jag har haft gnagandes länge att jag borde ha sett men aldrig gjort det. Skönt att det är åtgärdad nu samtidigt som jag ser fram emot de resterande två filmerna i trilogin.
Betyg: 4.5/5
Marty (Michael J. Fox) planerar en dejt med sin flickvän när Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) säger att de måste träffas klockan ett på natten då han har någonting viktigt att visa upp för Marty. Det doktorn har skapat är en tidsmaskin på fyra hjul i form av en fräsig DeLorean. Under olyckliga omständigheter finner sig Marty inom kort 30 år bakåt i historien där han träffar på sina föräldrar när de var mycket yngre.
Jädrar vilken härlig rulle det här var! Rolig och spännande och överlag riktigt underhållande. Visst är berättarstilen lite väl enkel, man ser till exempel hur de mindre karaktärernas repliker och beteende upprepas från nutid till dåtid nästan exakt som för att hamra in i tittaren att ”Se, det här är den och den fast yngre”. Men det är väl inget allvarligt. Filmens fördelar överväger detta med råge. Skådespelarna är riktigt bra, Lloyd och Fox passar utmärkt i rollerna som excentrisk vetenskapsman och ung brådmogen och kanske smått förvirrad tonårspojke. Kanske att han som spelar Martys pappa tar töntigheten till det extrema men det har nog mer att göra med hur karaktären är skriven. Även mobbarna är väldigt enkla och spelar sina karaktärer stereotypiskt. Det är väl det enda negativa med filmen men samtidigt är det ju litegrann charmen med lättsmält underhållning.
Tycker att det är svårt att kommentera regin i filmer men Zemeckis måste väl nämnas för det sätt han berättar historien så spännande som möjligt och samtidigt litegrann med glimten i ögat vad gäller musiken och seden som den var på 50-talet, i kontrast till 80-talet för stackars Marty. Fotot i filmen är väl standard, inget konstnärligt eller så utan typiskt välgjort Hollywoodstil. Eller kanske att Zemeckis ändå har en egen stil? Jag tänker lite på Forrest Gump och försöker dra mig till minnes några likheter där med den här filmen, men, njäe, inget konstnärligt speciellt i den här filmen vad jag kan tänka på. Musiken fick mig dock att tänka på Alvin och gänget (TV-serien, inte de horribla långfilmerna), fast troligen är det väl de som har blivit inspirerad av soundtracket från den här filmen istället.
Heter det ”timecest” när det blir sådana där obekväma situationer som uppstår i den här filmen med tidsresor och föräldrar och barn? Jag tänker främst på Marty och hans mammas relation när de möts på 50-talet. Awkward om något.
En film jag har haft gnagandes länge att jag borde ha sett men aldrig gjort det. Skönt att det är åtgärdad nu samtidigt som jag ser fram emot de resterande två filmerna i trilogin.
Betyg: 4.5/5
Citat:
Back to the Future (1985) av Robert Zemeckis med Michael J. Fox och Christopher Lloyd.
Marty (Michael J. Fox) planerar en dejt med sin flickvän när Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) säger att de måste träffas klockan ett på natten då han har någonting viktigt att visa upp för Marty. Det doktorn har skapat är en tidsmaskin på fyra hjul i form av en fräsig DeLorean. Under olyckliga omständigheter finner sig Marty inom kort 30 år bakåt i historien där han träffar på sina föräldrar när de var mycket yngre.
Jädrar vilken härlig rulle det här var! Rolig och spännande och överlag riktigt underhållande. Visst är berättarstilen lite väl enkel, man ser till exempel hur de mindre karaktärernas repliker och beteende upprepas från nutid till dåtid nästan exakt som för att hamra in i tittaren att ”Se, det här är den och den fast yngre”. Men det är väl inget allvarligt. Filmens fördelar överväger detta med råge. Skådespelarna är riktigt bra, Lloyd och Fox passar utmärkt i rollerna som excentrisk vetenskapsman och ung brådmogen och kanske smått förvirrad tonårspojke. Kanske att han som spelar Martys pappa tar töntigheten till det extrema men det har nog mer att göra med hur karaktären är skriven. Även mobbarna är väldigt enkla och spelar sina karaktärer stereotypiskt. Det är väl det enda negativa med filmen men samtidigt är det ju litegrann charmen med lättsmält underhållning.
Tycker att det är svårt att kommentera regin i filmer men Zemeckis måste väl nämnas för det sätt han berättar historien så spännande som möjligt och samtidigt litegrann med glimten i ögat vad gäller musiken och seden som den var på 50-talet, i kontrast till 80-talet för stackars Marty. Fotot i filmen är väl standard, inget konstnärligt eller så utan typiskt välgjort Hollywoodstil. Eller kanske att Zemeckis ändå har en egen stil? Jag tänker lite på Forrest Gump och försöker dra mig till minnes några likheter där med den här filmen, men, njäe, inget konstnärligt speciellt i den här filmen vad jag kan tänka på. Musiken fick mig dock att tänka på Alvin och gänget (TV-serien, inte de horribla långfilmerna), fast troligen är det väl de som har blivit inspirerad av soundtracket från den här filmen istället.
Heter det ”timecest” när det blir sådana där obekväma situationer som uppstår i den här filmen med tidsresor och föräldrar och barn? Jag tänker främst på Marty och hans mammas relation när de möts på 50-talet. Awkward om något.
En film jag har haft gnagandes länge att jag borde ha sett men aldrig gjort det. Skönt att det är åtgärdad nu samtidigt som jag ser fram emot de resterande två filmerna i trilogin.
Betyg: 4.5/5
Marty (Michael J. Fox) planerar en dejt med sin flickvän när Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) säger att de måste träffas klockan ett på natten då han har någonting viktigt att visa upp för Marty. Det doktorn har skapat är en tidsmaskin på fyra hjul i form av en fräsig DeLorean. Under olyckliga omständigheter finner sig Marty inom kort 30 år bakåt i historien där han träffar på sina föräldrar när de var mycket yngre.
Jädrar vilken härlig rulle det här var! Rolig och spännande och överlag riktigt underhållande. Visst är berättarstilen lite väl enkel, man ser till exempel hur de mindre karaktärernas repliker och beteende upprepas från nutid till dåtid nästan exakt som för att hamra in i tittaren att ”Se, det här är den och den fast yngre”. Men det är väl inget allvarligt. Filmens fördelar överväger detta med råge. Skådespelarna är riktigt bra, Lloyd och Fox passar utmärkt i rollerna som excentrisk vetenskapsman och ung brådmogen och kanske smått förvirrad tonårspojke. Kanske att han som spelar Martys pappa tar töntigheten till det extrema men det har nog mer att göra med hur karaktären är skriven. Även mobbarna är väldigt enkla och spelar sina karaktärer stereotypiskt. Det är väl det enda negativa med filmen men samtidigt är det ju litegrann charmen med lättsmält underhållning.
Tycker att det är svårt att kommentera regin i filmer men Zemeckis måste väl nämnas för det sätt han berättar historien så spännande som möjligt och samtidigt litegrann med glimten i ögat vad gäller musiken och seden som den var på 50-talet, i kontrast till 80-talet för stackars Marty. Fotot i filmen är väl standard, inget konstnärligt eller så utan typiskt välgjort Hollywoodstil. Eller kanske att Zemeckis ändå har en egen stil? Jag tänker lite på Forrest Gump och försöker dra mig till minnes några likheter där med den här filmen, men, njäe, inget konstnärligt speciellt i den här filmen vad jag kan tänka på. Musiken fick mig dock att tänka på Alvin och gänget (TV-serien, inte de horribla långfilmerna), fast troligen är det väl de som har blivit inspirerad av soundtracket från den här filmen istället.
Heter det ”timecest” när det blir sådana där obekväma situationer som uppstår i den här filmen med tidsresor och föräldrar och barn? Jag tänker främst på Marty och hans mammas relation när de möts på 50-talet. Awkward om något.
En film jag har haft gnagandes länge att jag borde ha sett men aldrig gjort det. Skönt att det är åtgärdad nu samtidigt som jag ser fram emot de resterande två filmerna i trilogin.
Betyg: 4.5/5
Mycket negativt för högt betyg
I mina ögon helt perfekt rulle! Underhållningen som du skriver är på topp!
Citat:
Vill inte spoila hur spännande det var mot slutet ju...
Var nära att ge en femma men bikaraktärerna var lite väl enkla och stereotypt porträtterade, därför fokuserade jag på deras brister. I övrigt en helgjuten, skön och väldigt underhållande film.
Väldigt intensivt de sista 30 minuterna eller så.
Citat:
Klassiker! Såg den också med ett par kompisar. Och precis som du säger så var den så dålig att den blev underhållande ändå! Typ som kameramannen sa varför det är blod på klingan. Då spann vi iväg ordentligt och skämtade om att det kunde vara T-röd eller någon som hakat grönsaker ect. Eller som när de satte sig i hörnet och faktiskt trodde att de "gömde" sig. De rolig med dessa skräckisar är att jag och mina kompisar gissar alltid på vem som dör och i vilken ordningsföljd.
Vi är extremt mogna förresten.
Citat:
Gillar Chuck Berry skämtet de gör i filmen också
Your cousin Marvin Berry you know that new sound you where looking for, well listen to this:
https://www.youtube.com/watch?v=S1i5coU-0_Q
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
