Citat:
Ursprungligen postat av
Catapilla
Höstsonaten
Premissen är enkel nog: En mor (ingrid bergman) ska besöka sin dotter som hon inte träffat på många år, filmen öppnas med artigheter och kallprat men rätt fort kommer det fram att dottern och moderns relation är rätt ansträngd och genom filmen får vi följa hur dom diskuterar händelser ur det förflutna och diverse motiv.
Vad jag tyckte:
Skådespelet i den här typen av filmer är givetvis kolossalt viktigt och dom två ledande rollerna är båda sagolikt bra, Ingrid Bergman är min alltime favorite men jag undrar om inte Ullman är ännu bättre i denna filmen. Filmen i sig är inte speciellt lång men när den är slut känns det som att man verkligen känner dom båda huvudrollerna innan och ut och dom stannar med en långt efter att filmen är klar, jag kan verkligen sympatisera med båda sidorna och deras handlingar men det känns som att andra tittare med andra värderingar kommer känna annorlunda, det finns ingen hjälte och ingen skurk, filmen moraliserar inte utan det är upp till tittaren att tolka fritt vilket är ett tecken på bra Drama.
Jag kan inte jämföra denna filmen med något annat som jag sett så därför anser jag att alla med djupt filmintresse borde försöka se den någon gång, den är väldigt tung och kräver 100% uppmärksamhet filmen igenom men den är väl värd det.
Mitt betyg är 9 / 10
Fantastiskt bra film och en av Bergmans allra bästa tillsammans med den helt makalösa "Viskningar och Rop", som även tillhör bland de mest jobbiga filmer jag någonsin sett, ångestmässigt.
Dock är det här knappast filmer jag orkar mer än 1 gång varannat år ungefär..man skulle fanimig hänga sig om man såg de för ofta, vilket är ganska synd då skådespelarinsatserna som står att finna i nästan alla Bergmans verk är av mästerklass och sådan ögonfröjd att allting annat bleknar.