Foxcatcher (2014)
Miljonären John Du Pont är ornitolog, filatelist, filantrop, och enligt honom själv också brottningstränare. Han värvar OS-guldmedaljören Mark Schultz till sitt team, men saker tar oväntade vändningar.
När det kommer till Bennett Miller's filmer så är det mycket mer karaktärsdrivna filmer med en handling som är mycket drama och där tempot inte är allt för snabbt utan mer långsamt. Lägg även till att hans miljöer är fantastiskt snygga, samtidigt som de är kalla i sina färger och skapar miljöerna själv nästan.
Det är det första som kommer upp i mitt huvud i alla fall när jag tänker på Bennett Miller. Ska dock se om hans två andra filmer, Capote och Moneyball för att göra en rättvisare bedömning då jag var extremt trött när jag såg respektive och fick troligtvis inte in det jag skulle och slumrade till flertals gånger.
Foxcatcher är ungefär i samma anda. Den har ett långsamt tempo, miljöerna otroligt snygga och vackra men ger ändå den där kalla känslan, men på ett positivt sätt då det är en dramafilm man ser på. Handlingen är en intressant historia att följa, men karaktärerna kommer i första hand och med fantastiska skådespelare.
Detta må låta som blandad kritik, men detta är i all mening det positiva med filmen, till och med det långsamma tempot för det är en av filmens styrkor. Ni måste säkert tänka nu hur en sakta gående film kan vara något positivt.
Jo här så byggs allting upp sakta men säkert. Många kommer tycka att det den bygger upp till inte är värt det. Men för mig gjorde det verkligen det. Men på vägen hade vi fantastiska skådespelare, en intressant historia och fantastiska miljöer och färgkoordinering. Vilket gjorde att de långsamma tempot inte kändes av allt för ofta. Det passade liksom in i filmen och skapade denna miljö och historia som filmen utspelar sig mer unik och mer kall.
Där är många scener i filmen där folk inte pratar med varandra och det är tyst. Dessa stunderna skapade atmosfären till hela personen runt om John du Pont och vilken person han var. Man visste inte vart han var, mer om det sen.
Visst kunde jag tycka att vissa scenenr kändes märkliga till varför de ens var med. Som de första 5 minuterna som bara visar Channing Tatum's vanliga vardagsrutiner kändes lite sådär, eller när han går runt i det nya huset när han anlänt hos John du Punt. Där är bland annat en scen som varar i -3 sekunder som bara visar honom sätta i en sladd till en brödrost. Av någon anledning kommer den scenen sitta kvar i mitt minne ett bra tag.
Men det är just detta som jag fascinerades av i Foxcatcher. Jag vet inte riktigt varför, då jag borde finna det mer tråkigt, irriterande eller intetsägande. Men jag tror varför jag fann detta vara en av de bättre sakerna med filmen är på grund av den råa och kalla känslan hela historien i sig har. Jag har läst lite av den riktiga historian innan jag såg filmen och det är ingen rolig historia direkt.
Det är också en film som har sina styrkor i skådespelarförrådet. Låt oss börja med skådespelaren alla pratar om, Steve Carell som John du Pont. Från det jag såg trailern var jag såld av hans insats. Jag såg inte en bit utav den komiska Steve Carell som vi alla känner till. Detta var något helt annat som vi aldrig sett honom tidigare i.
Hans sätt att göra denna rollen är väldigt skrämmande för det känns som det är en riktig person vid namn John du Punt de har filmat. Detta är en av de bästa insatserna från en film detta året, där är inget tvivel om det. Man vet inte var du har John du Punt och vad han lär göra härnäst, och Steve Carell bara försvinner in i rollen. Enda sättet som gjorde att man tänkte lite på att det var Steve Carell var rösten, men ingenting annat.
Men även Channing Tatum och Mark Ruffalo gör riktigt bra ifrån sig. Trodde aldrig jag skulle uppskatta Channing Tatum, men på sistone har han själv skärpt sig och tagit på sig lite mer ambitiösa och seriösare roller. Mark Ruffalo gillar jag sedan innan, och även han går inte förlorad här och gör en fantastisk roll. Sättet båda två har byggt upp för rollerna fysiskt var också imponerade. De hade till och med fått gångstilen rätt och öronen.
Jag nämnde också tidigare att filmen är otroligt snygg att kolla på. Min vän jag såg den med beskrev det nästan som en inramning. Att hela filmen var som en tavla som rörde sig med de snygga landskapet och färgerna.
Till sist är det en film som är väldigt nervkittlande att kolla på. Hela historien är inte bara intressant men också sorglig och mörk. Man vet inte var man har John du Punt någonstans, och trots att jag redan visste hur det skulle sluta var det fortfarande obehagligt att sitta där och veta vad som komma skall.
I sin helhet är Foxcatcher inte en film för alla. Jag kan se att en del ser denna och lär inte finna så mycket bra i den. Folk kommer säkert av sig från den med att filmen hade starka insatser men inte mycket mera.
Men för mig personligen uppskattade jag den väldigt mycket och det långsamma tempot tyckte jag var till filmens fördel. Jag gillade de lugna, tysta stunderna. En favoritscen involverar Channing Tatum och Steve Carell när de åker helikopter. Scenen är inte bara skrämmande men också ett sätt som visar vilken makt John du Punt hade över Mark.
Filmen hade fantastiska skådespelare som gjorde förstklassiga insatser, en handling som är intressant och miljöer som är riktigt snygga att kolla på, det är en väldigt snygg film att bara kolla på.
Foxcatcher är inte en film om hur vi ska uppnå våra mål eller hur seriös eller skrämmande John du Punt var som person. Det är en film som visar hur långt en människa är villig att gå för att uppnå en viss sak, som i slutändan blir ett nederlag och där svartsjuka och psykiska störningar bygger upp allt mer och mer. Där konsekvenserna är oroväckande.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1100089/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=8361stZ8n0w
