Det blev lite längre än vad jag tänkte mig, jag är ingen författare och är känd för att överanvända kommatecken, styckeindelning är inte heller min grej
Detta ägde precis rum, har just lagt strumporna på elementet och satt mig vid datorn.
Jag och 2 kompisar som vi kan kalla erik och jocke bestämde oss för att vi skulle måla lite, jag är den enda som målat ett tag medan mina kompisar aldrig målat tidigare.
Vi går med våra tygkassar med burkar längs en ganska lång och enslig väg och närmar oss vårat mål,fina rena baracker, det är hur lungt som helst och vi börjar på en varsin målning.
Jag blir klar rätt snabbt på min "freestylade" målning och går för att se hur det går för Jocke och Erik, Erik blir klar rätt snabbt medan Jocke står kvar och pillar rätt länge till, jag berömmer honom för att det är den bästa Första-piece jag någonsin sett sedan går jag och gömmer mina burkar bakom en soptunna eftersom jag vet sedan tidigare att vad som helst kan hända och att stå som ett rikspucko med burkar är aldrig bra.
När Jocke börjar bli klar så går jag för att Fota min egen kreation som är 20 meter bort, efter 3:e bilden ser jag i ögonvrån ett starkt ljus! kanske 50meter bort, på infarten till barackerna vi målar på kommer en bil!
HELVETE! jag springer allt vad jag är värd till dom andra, kubbar förbi dom och ropar
NU ÄRE FAN KNAS!! hoppar över ett staket och ut på ett fält som kanske är 30 meter och grabbarna hänger på, bilens strålkastare kommer bara närmre och jag riktigt känner hur jag bara vill springa snabbare fast det går inte.
När vi korsat fältet så hoppar vi in i skogen endast för att upptäcka att det bara är lera, VAD FAN ÄR DET HÄR FÖR SKIT! skriker jag till dom andra, jag tappar min vänstra sko i gyttjan men hittar den på någon sekund, när vi korsat 10 meter av 30cm lera kommer vi upp på fast mark igen vi tar det lite lungt och kollar vart bilen tar vägen, den har vänt såklart och ser ut att leta efter något.
Vi fortsätter in i skogen men hinner bara ett par meter innan jag går in i ett litet träd, HELVETE!! muttrar jag medans jag reser mig upp
-Kom vi joggar lite
vi joggar igenom skogen som jag vet leder till en väg men när vi närmar oss vägen så kommer ju såklart bilen där, jag kommer genast på en smart flyktväg som visar sig vara en liten myr! ASSÅ NU KAN DET FAN INTE BLI MYCKET VÄRRE ryter jag och pressar mig genom myren och skiter i hur blöt jag blir.Väl på andra sidan pustar vi ut en stund och jag säger lite skämtsamt
"ni valde en bra dag att följa med mig altså" ett lite ansträngt skratt hörs och vi tittar ut ur skogen, det verkar lungt så vi går upp på vägen.
Här kommer nästa briljanta idé från min sida, om vi går runt det där industriområdet där borta så är vi helt safe sen, då kan vi följa tågrälsen hem utan att någon ser oss, sagt och gjort vi går längs med stängslet och efter ca 20m så faller jag ner i ett dräneringsdike som kamoufleras av nässlor och gamla hallonbuskar,gropen är kanske 1,5m djup och jag ligger kvar där i ett par sekunder och bara blundar, såhär frustrerad har jag nog aldrig varit i mitt liv, jag tänker att det är en jävla udda hobby man har, traska ut i kylan och måla för att sedan bli jagad och springa för sitt liv, vilket har hänt lite väl många gånger.
vi följer stängslet runt området som såklart är mycket större än vad jag minns det och det tar en jävla tid att gå runt det, men när vi väl är klar så går vi ut från stängslets skyddande mörker, endast för att kostatera att här finns fan ingen räls! KUKEN! vi måste genom skogen där säger jag och skakar på huvudet, vi går genom skogen som som tur är har en stig och kommer sedan ut på vägen vi siktat på sedan går vi säkert hem, tar bilen till platsen, rusar ut och plockar dom burkar och påsar som lämnats kvar och nu sitter jag här,fortfarande andan i halsen och undrar vad fan man håller på med igentligen
