Det var några år sedan detta hände, närmare bestämt 2001.
Jag och två polare hade hittat vad vi tyckte var ett perfekt ställe att göra våran målning på, den skulle synas och dessutom var det på ett ställe där vi tänkte att man skulle få stå ostört.
Jag bor en bit utanför Sthlm, ca 20min med buss, och varje gång man har tagit bussen har det slagit en vilket grymt ställe det finns under en av broarna man åker över, man ser nämligen ner från bilvägen vilket skulle betyda att alla skulle se den tänkte vi. (även om det säkert bara va folk som satt och kollade efter just graffiti som skulle lägga märke till den, men det tänkte vi inte på då).
Vi bestämde oss för att dra dit nästa dag och det gjorde vi, men det va riktigt långt att gå och det hade vi inte räknat med, men vi kommer fram tillslut. Vi ställer oss och kör på... Jag och ena polaren börjar bli klara och bestämmer oss för att vi lika gärna skulle kunna fylla i throw upen en av oss gjort brevid, det verkar ändå helt lugnt, då helt plötsligt ropar den andra polaren som står lite längre bort å gör något eget att det kommer någon! Han kutar till oss och säger att han sett en man med en hund en bit bort på grusvägen, han har nämligen sett kopplet "blänka till" i mörkret.
Vi börjar direkt kasta ner grejjerna i väskan och springa, vi springer nog konstant i 10minuter innan vi vågar börja gå, då ringer polarens farsa och frågar vart vi är någonstans. Jag skulle sova över där samma kväll så han undrade om han skulle komma å hämta oss. Fan tänker jag, han kan inte hämta oss på en grusväg halvvägs ut i skogen med en väska med sprayburkar.
(det va väääldigt farligt att bli påkommen av föräldrar
)
Polaren tänker väl antagligen samma sak, dock så är han rätt bra på att "tänka fel" i vissa lägen, speciellt när han blir stressad.
"Javisst du kan komma och hämta oss, vi är hos X (mig) nu men vi kan möta dig vid Kommunhusen om 10minuter."
VA i helvete, vi är ca 20minuter från ortens lilla centrum och det tar ytterligare 5 dit va ska hämtas om man skulle springa hela vägen.
Men vi tänker iaf försöka och börjar springa igen som svin.
Vi kommer självklart inte dit på 10minuter så efter att vi har omdirigerat hans farsa typ 3-4 gånger om vart vi är och vart vi ska bli hämtade (samtidigt som vi sprang för att ens komma dit) så blir vi tillslut hämtade på ett helt annat ställe, helt oförklarligt varför vi skulle gått dit ifrån mig.
Han undrar givetvis vad vi har hållit på med men kommer inte riktigt ihåg vad vi sa men det rann iaf ut i sanden. Bilresan är sedan mycket tyst.
Sen när vi kommer hem till polaren så drar vi fort in på toaletten för att försöka ta bort färgen vi har och dränker oss princip i aceton å river med en borste stenhårt för att få bort det värsta.
3 minuter senare sitter vi i köket med silver&lila täckta händer som svider som satan å stinker aceton... hans farsa sa inget men han kollade lite konstigt på oss, hehe. När vi sedan ligger och ska sova meddelar polaren att han inte hade sett mannen med hunden, utan mer bara sett något som blänkte och gjorde egna NÅGOT förhastade slutsatser.
hahah, då kan jag säga att man va rätt lack, men allt hade ju gått bra ändå så
Man sov iaf bra den natten, va helt slutkörd efter all löpning hit å dit
Kanske ingen spektakulär historia, ingen polis eller liknande inblandat. men då var man riktigt skraj ändå...nu så här i efterhand tycker jag att den är rätt rolig.
En annan rolig grej med det hela var att när vi någon vecka efter var där, såg att vi hade råkat köra över en rätt känd crew när man såg signingen breve i dagsljus (det var jukolsvart när vi va där första gången) så vi var dessutom ganska rädda i flera veckor, säkert helt i onödan, men ändå!
Jag och två polare hade hittat vad vi tyckte var ett perfekt ställe att göra våran målning på, den skulle synas och dessutom var det på ett ställe där vi tänkte att man skulle få stå ostört.
Jag bor en bit utanför Sthlm, ca 20min med buss, och varje gång man har tagit bussen har det slagit en vilket grymt ställe det finns under en av broarna man åker över, man ser nämligen ner från bilvägen vilket skulle betyda att alla skulle se den tänkte vi. (även om det säkert bara va folk som satt och kollade efter just graffiti som skulle lägga märke till den, men det tänkte vi inte på då).
Vi bestämde oss för att dra dit nästa dag och det gjorde vi, men det va riktigt långt att gå och det hade vi inte räknat med, men vi kommer fram tillslut. Vi ställer oss och kör på... Jag och ena polaren börjar bli klara och bestämmer oss för att vi lika gärna skulle kunna fylla i throw upen en av oss gjort brevid, det verkar ändå helt lugnt, då helt plötsligt ropar den andra polaren som står lite längre bort å gör något eget att det kommer någon! Han kutar till oss och säger att han sett en man med en hund en bit bort på grusvägen, han har nämligen sett kopplet "blänka till" i mörkret.
Vi börjar direkt kasta ner grejjerna i väskan och springa, vi springer nog konstant i 10minuter innan vi vågar börja gå, då ringer polarens farsa och frågar vart vi är någonstans. Jag skulle sova över där samma kväll så han undrade om han skulle komma å hämta oss. Fan tänker jag, han kan inte hämta oss på en grusväg halvvägs ut i skogen med en väska med sprayburkar.
(det va väääldigt farligt att bli påkommen av föräldrar
)Polaren tänker väl antagligen samma sak, dock så är han rätt bra på att "tänka fel" i vissa lägen, speciellt när han blir stressad.
"Javisst du kan komma och hämta oss, vi är hos X (mig) nu men vi kan möta dig vid Kommunhusen om 10minuter."
VA i helvete, vi är ca 20minuter från ortens lilla centrum och det tar ytterligare 5 dit va ska hämtas om man skulle springa hela vägen.
Men vi tänker iaf försöka och börjar springa igen som svin.
Vi kommer självklart inte dit på 10minuter så efter att vi har omdirigerat hans farsa typ 3-4 gånger om vart vi är och vart vi ska bli hämtade (samtidigt som vi sprang för att ens komma dit) så blir vi tillslut hämtade på ett helt annat ställe, helt oförklarligt varför vi skulle gått dit ifrån mig.
Han undrar givetvis vad vi har hållit på med men kommer inte riktigt ihåg vad vi sa men det rann iaf ut i sanden. Bilresan är sedan mycket tyst.
Sen när vi kommer hem till polaren så drar vi fort in på toaletten för att försöka ta bort färgen vi har och dränker oss princip i aceton å river med en borste stenhårt för att få bort det värsta.
3 minuter senare sitter vi i köket med silver&lila täckta händer som svider som satan å stinker aceton... hans farsa sa inget men han kollade lite konstigt på oss, hehe. När vi sedan ligger och ska sova meddelar polaren att han inte hade sett mannen med hunden, utan mer bara sett något som blänkte och gjorde egna NÅGOT förhastade slutsatser.
hahah, då kan jag säga att man va rätt lack, men allt hade ju gått bra ändå så
Man sov iaf bra den natten, va helt slutkörd efter all löpning hit å dit
Kanske ingen spektakulär historia, ingen polis eller liknande inblandat. men då var man riktigt skraj ändå...nu så här i efterhand tycker jag att den är rätt rolig.
En annan rolig grej med det hela var att när vi någon vecka efter var där, såg att vi hade råkat köra över en rätt känd crew när man såg signingen breve i dagsljus (det var jukolsvart när vi va där första gången) så vi var dessutom ganska rädda i flera veckor, säkert helt i onödan, men ändå!
Vilket Himla liv det blev. men jag lyckades bort förklara det och säga att jag inte visste var det var för nått
...
