Lång reflektion ang. uteslutna och avfällningar.
Jag har några reflektioner som jag har lite svårt att acceptera... Har egentligen inget emot vittnerna, var person får välja att tro på vad den önskar och hur skulle de se ut ifall vi alla skulle bli tvingade att tro på något, lite som under medeltiden(och även senare för den delen) när det kunde leda till döden för kätteri eller annat straff bara för att man ifrågasatte den allvetande påven och kristendomen. Numer har vi ju religionsfrihet och så skall det väl vara.
Angående det vi diskuterar i den här tråden så har jag några funderingar det skulle vara intressant att få lite insikt om.
För att ta detta med uteslutningspolicyn. Visst, kanske inte så konstigt, hände ju i politiska partier osv. inget konstigt med detta. Dock så kan man väl anta att någon som blir utesluten ut ett politiskt parti inte drabbas av riktigt samma konsekvenser som någon som blir utesluten ut JV. Man förlorar om man har otur sin familj(man får känna sig väldigt lyckligt lottat om man har familjemedlemmar som har ett storthjärta, är starka nog att inte bry sig i vad vissa fanatiska vänner säger om den relationen ochsom dessutom kan ta det på sitt samvete att fortsätta ha kontakt med den som blivit utesluten). Man förlorar även hela sitt kontaktnät, sina sk.vänner, man blir utfryst(en form av mobbing som tar väldigt hårt) när människor man kanske växt upp med kanske tittat åt ett annat håll eller byter sida av vägen om en utesluten korsar deras väg osv. Det sägs vara av kärlek man gör detta. Man fryser ut/mobbar den uteslutne så att denne skall tänka om och komma tillbaks till församlingen. Visst, det är väl bra att de vill att man skall komma tillbaks till församlingen och gemenskapen, men är det rättfärdiga metoder som helgar medlen? Är detta kärleksfullt förfarande?
Många klarar inte av denna utfrysning och återvänder enbart därför att de inte klarar av den behandlingen och blir sk. "social-vittnen" utan att egentligen ångrat sig. Skulle kunna tänka mig att en del av dessa egentligen inte tror och är med bara för att kunna ha kontakt med familj och vänner. Dock hamnar de ofta någonstans på kanten och betraktas som andligt svaga varpå inte många vill umgås med den och de blir sällan hembjudna till andra eller på tillställningar som de sk. "föredömena" ordnat. Det slutar alltså med att de är med utan att kanske vilja det, blir väldigt ensamma ändå inom rörelsen och känne sig utanför sina ansträngningar till trots.
Det har förklarats tidigare i den här tråden att uteslutningsfilosfin är minst sagt debatterbar och jag har sett en väldigt bra förklaring till den som jag anser håller och borde hålla för vittnena med, men ändå betraktas alla uteslutnao som avfällningar oberoende om de motarbetar organisationen aktivt eller ej. Jag skulle kunna acceptera om det fanns två nivåer av uteslutning, en för dem som kanske inte har den starka tro som behövs eller är svaga på andra sätt(alkholister, psykiskt sjuka, osv) och en uteslutning för avfällingar som utan förbehåll motarbetar vittnena medelst smutskastning, förföljelse, försöker att få dem förbjudna etc. Den senare gruppen skulle jag mycket väl kunna tänka mig att den behandling alla nu uteslutna får erfara kan tillämpas på, men att mobba och frysa ut svaga människor(i deras ögon) är något som jag har väldigt svårt att förlika mig med.
Sen kan man ju ifrågasätta sättet hur vissa blir uteslutna på. Det brukar, så vitt jag kommit framtill, vara vanligt att det är av den dömmande kommitens godtyckliga argument som framförs som sanning. Den består ju av äldste, och de erkänner ju själva att de är ofullkommliga, men ändå tar de sådana beslut gällande liv och död på sina axlar och hellre fäller än friar. Det är de äldste som skall avgöra om en människa verkligen ändrats sig och känner ånger, oftast brukar något så banalt som tårar räcka för att kunna avgöra om det är äkta ånger eller ej för dem. Människor som har lätt att falla i gråt frias därför enklare än personer som kanske inte kan gråta eller gråter i sin ensamhet, eller kanske bara vägrar förnedra sig genom att gråta inför dessa ofullkommliga män pga den som står inför ranket kanske vet vad för sorts människa någon av de äldste egentligen är då alla äldste inte alls är Guds bästa barn utan kan vara riktiga förtryckare och översittarmänniskor likväl som det finns de äldste som är ödmjuka, förstående, medmännskliga, oförskräckta och ärliga. Dock så finns det mängder av exempel på åldstebröder som i ett normalt sammanhang skulle ha förlorat jobbet direkt kanske pga att ha trackasserat någon anställd.
Det finns även ett tydligt, eller fanns när jag var med, samband mellan vilka som blev uteslutna eller ej och vilken familj dessa tillhörde. Barn till äldste klarade sig från uteslutning, och på sin höjd fick de restrektioner, många fler gånger än barn till vanliga förkunnare, och var du barn till någon som betraktades som oversksam så hade du ingen chans.
För mig var detta tecknet som gjorde att jag började fundera på om allt verkligen stod rätt till. Jag ångrade när jag satt inför kommitén, jag försökte visa min ånger, men de ansåg bara att jag såg nervös ut(alla visar inte ånger på samma sätt kanske man lugnt kan säga), jag överklagade och fick ett nytt kommitéförhör, men den andra kommitén hörde mig inte ens utan gick helt på utlåtandet från den första kommitén. "Ingen som visar ånger skall uteslutas" var vad jag hade lärt mig och jag hade även det vaktorn vari detta stod med mig och läste högt ur för dem, men loppet var kört...
Jag försökte komma tillbaka, och när en person som blivit utesluten samtidigt som mig fast i en annan församling blev återupptagen efter 6mån så kände jag hopp och ansökte om återupptagning några månader senare, men då kom de med påstående att det kunde ta flera år för såna som mig som inte visade tillräckligt med ånger...Då hade jag gått på mötena regelbundet samt varit med på sammankommsterna vid flera tillfällen... Då gav jag upp och insåg att en organisation så full av förhärdade människor, full av kallhet och kyla, omännsklighet och högmod inte kunde vara företrädare för den gud jag trodde på. Han som såg allt, som man i JV påstod tillåta allt som sker i hans namn, Han vars ord är det som skall följas och inte kunna feltolkas.
Ja, vad ville jag då säga med detta? Jo, att jag är rätt övertygad om att JV här har tolkat detta med avfällningar fel och att deras uteslutningspolicy haltar... Fast är det som de säger och det kommer nytt ljus och detta görs om då skall jag kanske öppna dörren nästa gång och se om fler saker jag har mina tvivel om även de är på väg att avpolleteras.
