Citat:
Ursprungligen postat av swebilbo
"Förklara mera! Vilket ställe talar du om?"
Läs mitt första inlägg....
Läs mitt första inlägg....
Javisst ... men inte står det vilket skriftställe du syftar på här inte!?
Citat:
Ursprungligen postat av swebilbo
Haha! Skämtar du eller? Den är en av de mest tillrättalagda översättningarna i världen.... Som sagt: man väljer bort att översätta "Kyrios" till Jehova på ETT ställe eftersom det skulle gå emot deras lära.... det är ett praktexempel på en mycket dålig översättning.... dessutom något som t om älste inom Jv backar inför när man nämner det för dem.... hehe väldigt roligt at testa kan jag säga.....
Ett sidospår: hur kommer det sig att man ska känna till namnet "Jehova" medans namnet "Yeshua" dvs Jesus verkar oviktigt? Namnet Jesus är en engelsk översättning av Ioalus (kan ha felstavat detta men iaf det grekiska namnet på Yeshua) och kom till använding först på 1600-talet någongång?
Alltså för att förtydliga: varför inte kalla sig Yeshuas vittnen te x?
Ett sidospår: hur kommer det sig att man ska känna till namnet "Jehova" medans namnet "Yeshua" dvs Jesus verkar oviktigt? Namnet Jesus är en engelsk översättning av Ioalus (kan ha felstavat detta men iaf det grekiska namnet på Yeshua) och kom till använding först på 1600-talet någongång?
Alltså för att förtydliga: varför inte kalla sig Yeshuas vittnen te x?
Varför har du pratat med äldstebröder?
Citat:
"Jag tar gärna fram grundtexten och visar dig varför våran är den bästa"
Detta ska bli intresant: jag kan grekiska och har ett flertal gånger visat te x älstebröder på bristerna, främst vad gäller kyrios, detta när de vill disskutera.. men du kanske har ny information?
Jehovas vittnen begår ett översättningsfel när dom översätter Guds namn med Jehova", syftade jag på ställena i Nya Testamentet där det står Jehova. Jehovas vittnen som inte tror att Jesus är Gud, har konsekvent översatt Kyrios i de grekiska originaltexterna av NT med Jehova. Detta är ett rent översättningsfel. Orsaken till att det faktiskt är ett översättningsfel att skriva Jehova i Nya Testamentet är att det namnet inte finns där. Kyrios finns, vilket betyder Herre på grekiska. Det står inte heller Jehova med grekiska bokstäver, inte heller IHWH med grekiska bokstäver, utan alltså kyrios. Orsaken är alltså att man har använt Septuaginta, den grekiska översättningen av det hebreiska Gamla Testamentet.
Att man desutom är inkonsekvent då man INTE översätter Kyrios till Jehova när detta skulle de facto BEVISA att Jesus är Jehova visar på att det inte bara är en otrolig DÅLIG utan också OHEDERLIG översättning.
Ursprungligen postat av swebilbo
"Jag tar gärna fram grundtexten och visar dig varför våran är den bästa"
Detta ska bli intresant: jag kan grekiska och har ett flertal gånger visat te x älstebröder på bristerna, främst vad gäller kyrios, detta när de vill disskutera.. men du kanske har ny information?
Jehovas vittnen begår ett översättningsfel när dom översätter Guds namn med Jehova", syftade jag på ställena i Nya Testamentet där det står Jehova. Jehovas vittnen som inte tror att Jesus är Gud, har konsekvent översatt Kyrios i de grekiska originaltexterna av NT med Jehova. Detta är ett rent översättningsfel. Orsaken till att det faktiskt är ett översättningsfel att skriva Jehova i Nya Testamentet är att det namnet inte finns där. Kyrios finns, vilket betyder Herre på grekiska. Det står inte heller Jehova med grekiska bokstäver, inte heller IHWH med grekiska bokstäver, utan alltså kyrios. Orsaken är alltså att man har använt Septuaginta, den grekiska översättningen av det hebreiska Gamla Testamentet.
Att man desutom är inkonsekvent då man INTE översätter Kyrios till Jehova när detta skulle de facto BEVISA att Jesus är Jehova visar på att det inte bara är en otrolig DÅLIG utan också OHEDERLIG översättning.
Guds namn i de kristna grekiska skrifterna
”Jehova”. Hebr.: יהוה (JHWH)
Av Tillägg 1A och 1C framgår det tydligt att tetragrammet skrivet med hebreiska bokstäver (יהוה) användes både i den hebreiska bibeltexten och i den grekiska översättningen av den. När Jesus och hans lärjungar läste Skrifterna, stötte de alltså på Guds namn, oavsett om de använde en hebreisk eller en grekisk text. Följde Jesus den tidens traditionella judiska sed och läste ’Adhonạj på sådana ställen av fruktan för att vanhelga namnet och bryta det tredje budet? (2Mo 20:7) När Jesus reste sig i synagogan i Nasaret och tog emot Jesajas skriftrulle och läste ett avsnitt (61:1, 2) där tetragrammet förekommer, underlät han då att uttala Guds namn? Om han handlade som han brukade när det gällde de skriftlärdas obibliska traditioner, underlät han inte det. (Mt 7:29) Att han uttalade namnet skulle stämma överens med hans föresats att göra Jehovas namn känt, något som framgår av den bön han bad till sin Fader inför sina lärjungar: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt.” (Joh 17:6, 26)
Det finns vittnesbörd om att Jesu lärjungar använde tetragrammet i sina skrifter. Hieronymus, som levde på 300-talet, skrev följande i sitt verk De viris inlustribus (Om berömda män), kap. III: ”Matteus, som är densamme som Levi och som från att ha varit tullman blev apostel, författade först ett Evangelium om Kristus i Judeen på hebreiska språket och med hebreiska skrifttecken till nytta för dem av omskärelsen som hade blivit troende. Vem som därefter översatte det till grekiska har inte fastställts med tillräcklig säkerhet. För övrigt är den hebreiska texten bevarad till denna dag i biblioteket i Caesarea, som martyren Pamfilos så flitigt samlade skrifter till. Nasaréerna, som använde detta band i den syriska staden Beroia (Beroea), tillät mig också att skriva av det.” (Översättning på grundval av den latinska text som E. C. Richardson har utgett och offentliggjort i serien ”Texte und Untersuchungen zur Geschichte der altchristlichen Literatur”, bd 14, Leipzig 1896, sid. 8, 9.)
Matteus citerade mer än hundra gånger från de inspirerade hebreiska skrifterna. På de ställen där dessa citat innehöll Guds namn skulle det vara hans plikt att i trohet mot texten ta med tetragrammet i sin hebreiska evangelieskildring. När sedan Matteusevangeliet blev översatt till grekiska, kan tetragrammet ha lämnats kvar oöversatt i den grekiska texten enligt vad som var brukligt på den tiden.
Inte bara Matteus, utan alla de kristna bibelskribenterna, citerade olika verser från de hebreiska skrifterna där Guds namn förekommer, antingen från den hebreiska texten eller från Septuaginta. Enligt Apg 3:22 citerade Petrus i sitt tal från 5Mo 18:15, där tetragrammet förekommer i ett papyrusfragment av Septuaginta, vilket har daterats till det första århundradet f.v.t. (Se Tillägg 1C, §*1.) Som en Kristi efterföljare använde Petrus Guds namn, Jehova. När sedan Petrus tal skrevs ner, använde man här tetragrammet enligt vad som var brukligt under det första århundradet f.v.t. och det första århundradet v.t.
Någon gång under 100- eller 200-talet v.t. tog avskrivarna bort tetragrammet från såväl Septuaginta som de kristna grekiska skrifterna och ersatte det med Kỵrios, ”Herre”, eller Theọs, ”Gud”.
Angående bruket av tetragrammet i de kristna grekiska skrifterna skrev George Howard vid University of Georgia (USA) i Journal of Biblical Literature, årg. 96, 1977, sid. 63: ”Nyligen gjorda upptäckter i Egypten och Judeens öken ger oss förstahandskännedom om bruket av Guds namn under den förkristna tiden. De här upptäckterna är av betydelse för den nytestamentliga textforskningen, eftersom de i litterärt avseende är samtida med de tidigaste kristna dokumenten och kan förklara hur de nytestamentliga författarna använde Guds namn. På följande sidor kommer vi att lägga fram en teori om att Guds namn, יהוה (och möjligen förkortningar av det), ursprungligen stod skrivet i NT i citat från och hänsyftningar till GT och att det sedan med tiden byttes ut huvudsakligen mot surrogatet [förkortning för Kỵrios, ”Herre”]. Att tetragrammet togs bort skapade enligt vår uppfattning förvirring i tankegången hos de första icke-judiska kristna när det gällde förhållandet mellan ’Herren Gud’ och ’Herren Kristus’, en förvirring som avspeglas i den nytestamentliga textens handskriftstradition.”
Vi kan instämma i ovanstående, men vi vill göra den invändningen att det som här kallas en ”teori” anser vi vara en redogörelse för historiska fakta i förbindelse med hur de bibliska handskrifterna har vidarebefordrats till oss.
GUDS NAMN ÅTERINFÖRS
Under århundradenas gång har det gjorts många översättningar till hebreiska av alla de kristna grekiska skrifterna eller av vissa delar av dem. I*sådana översättningar har man återinfört Guds namn på åtskilliga ställen i de inspirerade kristna grekiska skrifterna, inte bara när man har träffat på citat från de hebreiska skrifterna, utan också på andra ställen där texten berättigar det. Dessa översättningar har vi gett beteckningen ”J” följt av ett upphöjt tal.
För att kunna avgöra var Guds namn hade ersatts av de grekiska orden Κύριος och Θεός har vi undersökt var de inspirerade kristna skribenterna hade citerat kortare eller längre avsnitt ur de hebreiska skrifterna, och sedan har vi kontrollerat om Guds namn förekommer i dessa avsnitt i den hebreiska texten. På det sättet har det varit möjligt att avgöra vem som avses när det står Kỵrios och Theọs.
För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn och har alltid omsorgsfullt tagit bakgrunden i de hebreiska skrifterna i betraktande. Vi har dessutom sökt bekräftelse på vår återgivning i nyss nämnda hebreiska översättningar. På alla de 237 ställen, där vi har återinfört Jehovas namn i huvudtexten i vår översättning av de kristna grekiska skrifterna, har vi funnit bekräftelse i minst en av dessa hebreiska översättningar.
Här följer en förteckning över de 237 ställen där namnet ”Jehova” förekommer i huvudtexten till Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna. Som stöd för återgivningen hänvisas det till en eller flera källor med deras respektive symboler. Symbolerna förklaras i inledningen under ”Bibliografiska förkortningar och tecken”.
Förteckningen som följer anger också vilket grekiskt ord som återfinns på dessa ställen i Westcott och Horts grekiska text. Kỵrios, ”Herre”, och dess olika former anges med Ky. Theọs, ”Gud”, och dess olika former anges med Th. En asterisk (*) före endera av de här symbolerna anger att ordet i den grekiska texten står med den bestämda artikeln. Ett plustecken (+) efter skriftställeshänvisningen anger att det finns ytterligare upplysningar i en fotnot till den versen.
