Berättelsen om Jefta och hans dotter
Ur "Min bok med bibliska berättelser" utgiven av Sällskapet Vakttornet 2008:
Jeftas löfte
HAR du någon gång gett ett löfte och sedan tyckt att det var svårt att hålla det? Mannen på bilden har råkat ut för det. Det är därför han är så ledsen. Mannen är Jefta, en modig domare i Israel.
Jefta lever i en tid när israeliterna inte längre tillber Jehova. De gör det som är ont igen. Jehova låter därför Ammons folk förtrycka dem. Då ropar israeliterna till Jehova: ”Vi har syndat mot dig. Rädda oss!”
Människorna är ledsna för allt det onda de har gjort. De visar att de är ledsna genom att tillbe Jehova igen, och därför hjälper Jehova dem igen.
Jefta blir vald av folket till att strida mot de onda ammoniterna. Jefta önskar av hela sitt hjärta att Jehova skall hjälpa honom i striden. Därför lovar han Jehova: ”Om du ger mig seger över ammoniterna, skall jag ge dig den människa som först kommer ut ur mitt hus och möter mig, när jag återvänder från segern.”
Jehova lyssnar till Jeftas löfte och hjälper honom att vinna seger. Vet du vem som först kommer ut och möter Jefta, då han återvänder hem? Jo, hans dotter, hans enda barn. ”Å,*min dotter!” ropar Jefta. ”Så ledsen du gör mig. Jag har gett Jehova ett löfte, och jag kan inte ta det tillbaka.”
När Jeftas dotter får höra löftet, blir hon också ledsen till att börja med. Det betyder ju att hon måste lämna sin far och sina vänner. Men hon kommer att tjäna Jehova i hans tabernakel i Silo så länge hon lever. Hon säger därför till sin far: ”Om du har gett Jehova ett löfte, måste du hålla det.”
Jeftas dotter går därför till Silo, och hon tjänar Jehova i hans tabernakel så länge hon lever. Varje år kommer kvinnorna i Israel och hälsar på henne fyra dagar, och de har trevligt tillsammans. Folket älskar Jeftas dotter, därför att hon tjänar Jehova så troget.
Domarboken 11:30-40 (NW):
Sedan gav Jefta ett löfte till Jehova och sade: ”Om du verkligen ger Ammons söner i min hand, 31*så skall det ske att den som kommer ut, som kommer ut genom dörrarna till mitt hus för att möta mig när jag återvänder i frid från Ammons söner, skall tillhöra Jehova, och jag skall offra denne som ett brännoffer.”
32*Så drog Jefta över till Ammons söner för att strida mot dem, och Jehova gav dem i hans hand. 33*Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag från Ạroer hela vägen till Minnit – tjugo städer – och ända till Ạbel-Kẹramim. Så kuvades Ammons söner inför Israels söner.
34*Slutligen kom Jefta till Mispa, till sitt hem, och se, hans dotter kom ut för att möta honom med tamburinspel och dans! Och hon var hans enda barn. Förutom henne hade han varken son eller dotter. 35*Och när han fick se henne rev han sönder sina kläder och sade: ”Ack, min dotter! Du gör mig helt förkrossad, ja, du har blivit den som jag har stött ut. Och jag har öppnat min mun inför Jehova, och jag kan inte ta det tillbaka.”
36*Men hon sade till honom: ”Min far, om du har öppnat din mun inför Jehova, så gör med mig enligt vad som har gått ut ur din mun, eftersom Jehova har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons söner.” 37*Och hon sade vidare till sin far: ”Tillåt mig att göra detta: Låt mig få rå mig själv i två månader, och låt mig gå i väg, och jag skall gå ner på bergen, och låt mig gråta över min jungfrudom, jag och mina väninnor.”
38*Då sade han: ”Gå!” Så sände han bort henne för två månader; och hon gick i väg, hon tillsammans med sina väninnor, och grät över sin jungfrudom på bergen. 39*Och när det hade gått två månader vände hon tillbaka till sin far, och han fullgjorde då sitt löfte som han hade gett med avseende på henne. Och hon hade aldrig umgänge med någon man. Och det blev en förordning i Israel: 40*År efter år gick Israels döttrar ut för att lovorda gileaditen Jeftas dotter, fyra dagar om året.
Domarboken 11:30-40 (1917):
30. Och Jefta gjorde ett löfte åt HERREN och sade: »Om du giver
Ammons barn i min hand,
31. så lovar jag att vadhelst som ur dörrarna till mitt hus går ut
emot mig, när jag välbehållen kommer tillbaka från Ammons barn,
det skall höra HERREN till, och det skall jag offra till
brännoffer.»
32. Så drog nu Jefta åstad mot Ammons barn för att strida mot dem;
och HERREN gav dem i hans hand.
33. Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
landet från Aroer ända till fram emot Minnit, tjugu städer, och
ända till Abel-Keramim. Alltså blevo Ammons barn kuvade under
Israels barn.
34. När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, då gick hans
dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda
barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
>2 Mos. 15,20. 1 Sam. 18,6.
35. I detsamma han nu fick se henne, rev han sönder sina kläder och
ropade: »Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
jorden, du drager olycka över mig! Ty jag har öppnat min mun
inför HERREN till ett löfte och kan icke taga mitt ord
tillbaka.»
>4 Mos. 30,3. 5 Mos. 23,21.
36. Hon svarade honom: »Min fader, har du öppnat din mun inför
HERREN, så gör med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons barn.»
37. Och hon sade ytterligare till sin fader: »Uppfyll dock denna min
begäran: unna mig två månader, så att jag får gå åstad ned på
bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.
38. Han svarade: »Du får gå åstad.» Och han tillstadde henne att
vara borta i två månader. Då gick hon åstad med sina väninnor
och begrät sin jungfrudom på bergen.
39. Men efter två månader vände hon tillbaka till sin fader, och han
förfor då med henne efter det löfte han hade gjort. Och hon hade
icke känt någon man.
40. Sedan blev det en sedvänja i Israel att Israels döttrar år efter
år gingo åstad för att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
fyra dagar vart år.
Vakttornet menar att det inte vara fråga om ett regelrätt brännoffer, utan att det var dotterns möjlighet att bilda familj som offrades i och med tjänstgöringen i templet. En snabb googling gör gällande att man är ganska ensamma om att tolka berättelsen så. Finns det ngn på brädan med bättre koll?