Jehovas vittnen

Nej ok, det e flera som tycker så.

Ännu värre.

Jag är utesluten och har en del åsikter om JV:s tro och handlingssätt som gör att jag inte längtar tillbaka (även om det inte var därför jag blev utesluten) Jag ångrar inte mitt liv helt och hållet i den organisationen, utan vet att det finns en del positiva saker oxå med att leva som ett JV..

Det som känns mest trist är givetvis att ha förlorat sina nära vänner sen 15 år tillbaka och som man nu måste kämpa för att kunna bygga upp på nåt nytt sätt..

Min fråga till er vittnen här är: I all litteratur och tal talas det om att
uteslutning är en kärleksull anordning, där ignoransen av den uteslutna ska få den att sakna sin familj (naturligt) sina vänner sen årtal tillbaka( oxå naturligt att sakna) osv...Och få den uteslutne att längta tillbaka och "vända" om..Låt säga att du är en blyg person som är uppvuxen som vittne. Hela din umgängeskrets och släkt och familj är vittnen, men du blir utesluten för att dina omständigheter i livet gör att du just då mår så dåligt så du klarar inte pressen av att leva efter bibelns krav.

Du mår dåligt såklart av att inte känna en käft "utanför", kanske tom funderar på självmord eftersom allt ser mörkt ut och du känner dig ensam..Till sist känner du kanske att "ok...jag ska försöka ta mig tillbaka så jag iaf får ha en del av mitt liv tillbaka" (för du vet att så fort det blir uppläst från podiet att du är tillbaka, kommer folk att "älska" dig igen och prata med dig)

Min tanke blir då; Är inte det ett fel motiv till att komma tillbaka? BORDE det inte endast vara för att man älskar Gud och vill ha tillbaka sin relation till honom (om det nu är endast genom er man kan ha det)?
Varför säger de isf i litteraturen och från podiet att behandlingen av uteslutna är KÄRLEKSfullt och kan få dem att vända tillbaka till organisationen??

Det är inte bara hon som har denna syn, men hon skäms inte för att visa upp JV´s fula tryne här.

Tex. deras mobbing av fd JV.
Om våra barn skulle bete sig så i skolan mot något annat barn, så blir det ett jäkla hallå, med all rätt.

MEN, nu pratar vi om vuxna människor, 1000 gånger värre, anser jag.

Självklart borde det bara va av äkta kärlek, men det är oerhört svårt att se vem som är äkta o vem som fejkar...

Självklart borde det bara va av äkta kärlek, men det är oerhört svårt att se vem som är äkta o vem som fejkar...

Hej!
Jag har reflekterat över precis samma sak.

Det är som om man tar ifrån personen allt den känner till så att den ska tvingas tillbaka.
Jag kan inte se det vettiga i det. Och jag har pratat med andra vittnen som tycker att uteslutningspolicyn e för sträng. Men tycker man så blir det konsekvenser, naturligtvis. Och det är inte heller klokt.

Allt ska tvingas på folk, vad de gör och vad de tänker, in i minsta detalj.
Jag vet oxå att det finns positiva sidor med att följa bibeln (och då även som JV gör det) men tvång kan ju omöjligen ta fram en äkta motivation hos människor.
Men så är det mkt av den riktiga känslan som saknas hos JV oxå, den har ersatts med en ruskigt dömande attityd mot andra -både mot de inom JV som inte är bland de aktiva och naturligtvis mot alla utanför org.
Det tycker jag två JVn här på forumet visar tydligt. Tyvärr.

Jag tar inte åt mig så mycket .. har riktiga vänner IRL och behöver inte smeka medhårs för att få cybervänner som vissa andra

Bara allt man säger e äkta bara så e det bra med det.

Det är märkligt att religionsfriheten tycks tillåta religiös mobbing.
Det finns arbetsplatser där både JV och uteslutna jobbar.
Där kan JV flytta till ett annat bord i lunchrummet om en utesluten slår sig ner vid samma bord.
Skulle det hända i nåt annat sammanhang så skulle det bli liv om det.
Men bara för att det är religiöst så är det OK?

Jehova så att säga gav mig en "örfil" och sa -Vakna flicka lilla, fortsätter du så här blir det inget evigt liv... Jehova så att säga väckte mig ur mitt felaktiga handlingssät och levnadssätt ..