Citat:
Ursprungligen postat av Zimabardo
Förstår att detta är en privat affär i mångt och mkt men det vore intressant att höra lite mer av din historia. Det är något jag tror behövs då vi icke troende vet ganska lite om hur det verkligen går till.
Stämmer det att du absolut inte får ha kontakt med JVs alltså? Låter som psykologisk tortyr om du frågar mig. Väldigt modigt och starkt av dig att ta steget; man väljer inte sin familj utan man väljer sina vänner. Du kommer bygga upp ett nytt socialt nätverk utan problem
Var det en dramatisk grej att bli utesluten? Jag antar att du måste ha blivit kritiserad för något och jag undrar hur det funkar. Är det bara "raka vägen ut" eller hade du chans att "försvara" dig?
Det låter så otroligt omoderna, man har som ateist svårt att förstå att detta är människors verklighet 2009. Hoppas du känner dig mer fri och lycklig idag, bra gjort.
Som du säger är ju en del detlajer privata och inget jag har lust att skriva på ett allmänt forum, men i stort sett så kände jag mig pressad att bli utelsuten, eftersom jag ville separera _ett litet tag_från min man så vi kunde hitta tillbaka till varandra.(vår historia är otroligt lång och komplicerad, med många känslor hit och dit, som jag inte vill prata om såhär)
De sa då att eftersom han inte ville det, så skulle jag bli utesluten om jag valde att göra det ändå.
På grund av att då visade jag inte att jag respekterade familjeanordningen..
Kändes som ett slag i ansiktet, eftersom min avsikt var att rädda vårt förhållande, inte hålla ihop för syns skull,så ingen skugga skulle falla över organisationen..
Så eftersom jag var deprimerad och ångestfylld över allt som varit så fick det bli så då...
På ett sätt är det klart att det kändes dramatiskt - ibland kan jag få en pirrande känsla i magen, som vid en rejäl berg och dalbane tur över att "är jag verkligen utesluten? Det trodde jag aldrig skulle hända", men som jag skrivit tidigare är det inget jag saknar, eftersom jag ser allt på ett annat sätt nu, mer klart..
Man har ju såklart chans att försvara sig, och förklara hur och varför man gjort som man gjort aboslut och om man slutar med det fel man gjort och ångrar sig så behöver man inte bli utesluten..Men ibland får man ultimatum, som ur ett mänskligt känslomässigt perspektiv just då för den personen, kanske känner att "nej, jag kan tyvärr inte välja bort det där just nu i mitt liv" och då blir man utesluten, eftersom det är paragrafrytteri i den bemärkelsen att "säjer Bibeln så så är det så"..
Har inte tid att skriva mer nu, men ni är välkomna att fråga mera...