Juristprogrammet

Det vet jag faktiskt inte, men det är mycket möjligt att det stämmer. Oavsett så har jag svårt att bedöma hur jag hade klarat mig med nuvarande taktik på annat håll men det känns irrelevant. JAg pluggar juridik och är därför kapabel att lösa såna problem.
Med tanke på att du skriver biträdande advokat utgår jag från att du inte har någon som helst aning om vad du talar om. Att byråer skulle kasta en ansökan från någon enbart på basis av lärosäte tror jag inte på. De med faktisk insyn i branchen som jag har hört uttala sig säger nämligen motsatsen. Att utbildningsort kanske spelar roll om det står mellan någon från Umeå och Uppsala må väl vara hänt, men att det skulle vara någon slags konsensus bland rekryterare att Örebroansökningar hör hemma i papperskorgen köper jag inte. Jag vill se ordentliga källor på att så är fallet innan jag tror på det.

Kanske lite OT, men som bevis på att man kan ta sig långt utan att ha AB i allt kan det ändå vara kul att titta på professor Mårten Schultz och Pär Nuders betyg från juristlinjen:

http://slipspraxis.wordpress.com/category/kandisars-betyg

Inte heller Jonas Bergström hade AB i allt:

http://www.realtid.se/ArticlePages/200908/11/20090811121645_Realtid473/20090811121645_Realtid473.dbp.asp

Fast, han har ju i princip AB i allt, bara straffrätten han har ett Ba i och vad spelar det för roll om man (som han förmodligen gjorde redan då) siktar på affärsjuridik?

Jag trodde att man inte använde IG-VG på juristprogrammet, hur kommer det sig att Pär Nuder har VG i vissa kurser?

Jodå jag har en mycket bra aning, med tanke på att du läser just nu så hade du antagligen nyss lämnat blöjorna när jag stegade in på Juridicum i Uppsala första gången. Dock menade jag givetvis biträdande jurist, ibland tänker man lite för fort .

Det var redan på min tid allmänt känt att "kvasijurister" från t.ex. Örebro inte tas på allvar och där har nog inte mycket förändrats, man kan ju hoppas att det blivit mer "tolerant" men det är föga troligt. Om "Nisses juridik och plattsättning" inte bryr sig är en sak men siktar du på Baker& McKenzie eller liknande...

Det är svårt att få ihop detta. Du får det att framstå som att du är väldigt gammal, men talar sedan om att det redan på din tid var allmänt känt att osv.

Jag är inte speciellt gammal, men på min tid fanns inte ens Örebro.

Är det mycket tal inför grupp, tänkte mest på seminarium, har det väldigt svårt att tala inför grupp.

På de seminarier jag har haft har alla grupper fått gå upp och presentera vad de kommit fram till, efter det så är det givetvis diskussion om just det fallet med de andra i klassen. Så ja, det är muntliga moment på varje seminarium. På senare terminer förekommer även något som jag tror kallas för "sokrater", men jag vet inte riktigt hur dessa går till.

Antar att med kvasijurister åsyftas de som läst affärsjurist, rättsvetenskapligt eller dyl utbildning som inte ger jur kand vilket man definitivt bör ha om man ska arbeta inom juridik.

Ang att tala inför grupp är det inget problem, jag var väldigt nervös inför mitt första seminarium, men tog för mig rätt snabbt och sedan släppte allt. Då ska det tilläggas att jag var väldigt nervös av mig och alltid flackade med blicken eller mumlade när jag skulle redovisa under grundskolan/gymnasiet. Efter första meningen på universitet släppte allt och enda gångerna jag drar mig för att säga något är de gånger jag faktiskt inte har något alls att tillföra. Du behöver inte göra en hel utläggning under diskussionen, det räcker med en mening om det är vad du kan tillföra, du behöver inte säga mer. Bättre det än att vara helt tyst.

På seminarierna behöver man prata inför klassen, men jag upplever att fenomenet ordförandegrupp och att behöva gå fram till tavlan och presentera upphör mer och mer efter T1. Sokraterna (Sokratiska lektioner) på T3 innebär att man behöver prata inför runt 50 pers (dubbelgrupp) och man har ingen basgrupp att luta sig mot, men man behöver inte ställa sig upp eller så. Utöver det så kommer det obligatoriska föredragningsuppgifter på T2 och T3. Den på T3 poängsätts och är betygsgrundande. Då ska man stå och hålla en 10 minuters miniföreläsning för seminariegruppen (ca. 25 pers) om nått ämne som man har blivit tilldelad.

Bergström hade ju inte särskilt många BA/B och Pär Nuder är en jävla politiker.

Självklart kan man ta sig precis hur långt som helst trots mindre bra betyg, men sannolikheten att få ett förstajobb man är nöjd med ökar markant om man har bra betyg. Personligen har jag dessutom alltid velat bli bra på det håller jag på med och juristprogrammet är ju steg ett till att bli en skicklig jurist, oavsett område.

Snyggt att inleda med ett personangrepp. Baserat på att jag "antagligen nyss lämnat blöjorna" när du påbörjade dina studier bör du vara åtminstone ca 20 år äldre än mig. Eftersom jag inte tror att du är en sån som behövde 20 år för att slutföra programmet bör du ha varit ute i arbetslivet i ca 15 år. Att efter 4,5 års studier och ytterligare 15 års jobb inte kunna skilja på sak och person är ganska imponerande. Jag fortsätter därför utgå från att du inte fick de där fräcka jobben och därför faktiskt inte har någon som helst aning om vilka kriterier Baker & McKenzie har vid rekrytering.
Är du insatt bör du dessutom veta att man i både Umeå och Örebro har riktiga juristutbildningar. Att "kvasijurister" (alla som inte läst programmet) inte har en chans på något jobb är ju sin sak, men det hör ju knappast hit.

Alternativet är givetvis att du fortfarande är student och då är det nog ännu mindre troligt att din kunskap på något vis skulle vara en allmänt vedertagen uppfattning ute i landet.

"Allmänt känt" är inte ett jäkla dyft värt om man inte har något att backa upp det med. De branschverksamma jag talat med säger att studieort inte är livsviktigt och att det inte finns ett allmängiltigt system i vilket alla ansökningar från Umeå och Örebro hamnar i papperskorgen.

Kort och gott: backa upp ditt påstående om att Örebrostudenters ansökningar går direkt till papperskorgen, är du hygglig.