Juristprogrammet

Mestadels bestod tipsen av sunt förnuft. Helt enkelt att försöka fokusera på sin egen prestation istället för att jämföra sig så mkt med andra, att själv bestämma definitionen av framgång mm. Jag vet, han låter som en riktig underachiever, men tydligen funkade det bra för honom då han uppenbarligen fick jättebra betyg till slut.


Han menade att framgång för honom var att komma hem från jobbet vid ett rimligt klockslag för att kunna umgås med sin fru & dotter, alltså inte jobbar 70-80 timmar i veckan på valfri affärsjuridisk byrå. Självklart ger han tips i boken för dem som vill ha sådana jobb också, dvs han är inte dömande.

Boken är skriven med en viss portion humor, som gör att man skrattar till lite då och då. Det han vill få fram är att de flesta på juristlinjen ( eller law school då ) är vanliga tjejer och killar som är där för samma anledning, intresset för juridiken. Min personliga åsikt är att det överensstämmer nog med juristlinjerna hä i landet också. Jag kommer iaf att bidra till den kvoten =)

Jag undrar vem på Juridiklinjen (eller boende i Flogsta, han hatar båda) som dödade Black-swans katt?

Inget emot juridikstuderande eller utbildningen i sig. Det jag tycker är skevt är hur elitisk och skev den utbildningsmiljön har blivit.

Betygshetsen är rätt extrem om man är ambitiös.

Jag vet att de mer eller mindre direkt efter uppropet har sagt att de skulle se till att hamna med de bästa i klassen. De andra i klassen skulle dra ner ens resultat och det fick absolut inte ske.

Att folk gömmer böcker alt tar referenslitteratur med sig hem är något som sker. Skulle aldrig hända på tek.fak.

Flogsta är ett betong-ghetto. Inte mer, inte mindre.

Oväntat att du inte själv gått programmet. Du överdriver brutalt. Det där med böckerna är ju en självuppfyllande profetia. Självklart förekommer psykfall på en utbildning som sväljer så mycket folk, förra hösten hade vi (lund) t ex en karlakarl som mordhotade universitetets rektor, bombhotade juridicum och så vidare. Juridicum fick hyra in väktare under en period efter det. Få skulle dock anklaga fakultetens övriga 1500+ studenter för att vara våldsverkare, så jag ser ingen anledning till varför det skulle vara ok att använda motsvarande raljerande i andra sammanhang. Jag har aldrig hört talas om att det hänt under min studietid.

Precis, annars skulle jag varit här och lovordat den härliga stämningen?
Har flertalet vänner som läser i Uppsala och på SU.

Självuppfyllande profetia, eller inte, det sker.

Ditt exempel haltar. Iaf så länge du inte drar parallellen mellan hård studiemiljö (stämningen) och direkt våldsam.

Mycket är givetvis pga att det är så pass hög konkurrens om t ex notarieplatser.

Av någon anledning cirkulerar det mängder med myter. Jag har precis avslutat min utbildning på SU och jag känner inte igen mig i mycket. Betygshetsen finns, det måste man erkänna. Det är ju främst för att betygen spelar så stor roll för både tingsplats och, för de som önskar det, arbete på affärsjuridisk advokatbyrå. Men det är inte fråga om att någon går hem och gråter över sitt BA utan snarare att man blir besviken när man tycker man kämpat hårt. Det är alltså för den absoluta majoriteten inte SÅ stor grej.

Det där med att man vill hamna med de bästa i klassen har jag aldrig hört talas om eller märkt av, tvärtom tycker jag folk med extremt olika betyg- och ambitionsmål blandar sig friskt i bekantskapsgrupperna. Fast det låter inte helt omöjligt i början då folk tror att ett visst beteende förväntas av dem och försöker passa in, ganska mänskligt men som sagt - inget jag märkt av.

Det finns ingen som gömmer litteratur, vem fan bryr sig om litteraturen på biblioteket? Kanske var det det för en mängd år sen långt innan jag började, men nuförtiden händer det inte. Jag har lånat en bok under fem år, det kanske är en del av förklaringen om du söker en sådan, för som vi vet är jurister svin som hatar andra människor.

Det är det gamla vanliga dravlet, allt snack om gömda böcker och liknande kommer från folk som inte läser juridik och är avundsjuka på oss som kom in.

Därmed inte sagt att det inte förekommer. Jag har själv gömt böcker ett antal gånger och det står jag för. Men då fick jag också ting på en av Sveriges mest prestigefyllda tingsrätter och har nu ett jobb på en stor advokatbyrå och har kostym på mig varje dag.

Så visst var det värt att gömma de där böckerna en natt under termin två.

Jag har ju en polare, vi kan kalla honom för Lars-Marc. Han snackar ofta en massa dynga om att han lätt skulle kunna traggla sig igenom en jur.kand-utbildning om han bara ville. Jag själv, som dock inte har läst detta men däremot tagit p i juridik på universitet, har den största av respekt för jurister och vet vilket jädra slit det är.

Du får det att låta som att det där enstaka bokgömmandet banade väg för din framgång. Jag förmodar att du hade nått dit du är idag även utan det tilltaget.

Information om nollningen bör komma på posten tillsammans med övrigt informationsmaterial från universitetet i god tid innan kursstart.

/Pb.

Jag förmodade även att det skulle framgå att mitt inlägg var av den ironiska sorten...

Men annars har du rätt: att jag och många med mig hamnat där vi är är frukten av något så tråkigt som hårt arbete.

Jo, visst framgick det att det fanns ett stänk av ironi. Med mitt inlägg öppnade jag bara för en möjlighet att fortsätta ironisera över dne mytbildning som verkar vara utbredd.