Citat:
Och vad var då anledningen enligt dig?
Varför skulle han inte få det? Han har träffat sonen massvis med gånger under de gångna åren, inget anmärkningsvärt har väl hänt. Paret hade tom gemensam vårdnad för några år sedan.
Frågan vi alla istället borde ställa oss är varför vårdnadstvisten fick fortgå i hela 7 år? Det borde väl klassas som psykisk misshandel att två föräldrar inte kan enas om umgänge och vårdnaden i så många år och här är det inte bara pappan som ska skuldbeläggas. Det krävs som bekant två för att dansa tango.
Man kan dessutom börja misstänka att den stora boven i dramat är socialtjänsten eftersom pappor upplever att utredningarna inte är objektiva? Om man googlar så går det att finna många vittnesmål om deras misskötta vårdnadsutredningar, mycket kritik har riktats mot socialtjänsten för deras inkompetens när det gäller just vårdnadstvister.
Av vem då? Det fanns inga tecken på att pappan kunde bli våldsam mot sonen. Däremot fanns det väl en risk att han kunde resa utomlands med pojken utan räckhåll för socialtjänstens diskriminerande klor?
Vilka handlingar då? Att han krävde umgänge och vårdnad på samma villkor som mamman?
Men det hindrar väl inte att han KAN HA blivit diskriminerad pga socialtjänstens påverkan? Han uppger själv detta och det kan ingen ta ifrån honom att det är faktiskt väldigt vanligt att pappor upplever att de diskrimineras å det grövsta i vårdnadstvister.
Det brukar vara vanligt att släkten gör så för barnets skull trots att föräldrarna bråkar om vårdnaden. Jag vet inte vad du försöker bevisa med dina inlägg?
Och vad var då dessa behov? Och vilken tidsperiod var det som avsågs? Precis efter skilsmässan? Barn brukar ha mer anknytning till mamman de första åren men med tiden ändras detta.
Ja där ser man vad en 7 år lång bitter vårdnadstvist kan leda till och till vilken nytta? Hade paret kunnat enas redan från första början om hur vårdnaden och umgänget skulle se ut så hade denna tragedi troligtvis kunnat undvikas. Samtidigt går det bara att spekulera i hur stor påverkan socialtjänsten haft, med stor sannolikhet har de misskött sitt uppdrag. Pappan har upplevt att han blivit diskriminerad och det måste väl ändå betecknas en varningssignal för framtida vårdnadstvister?
Varför skulle han inte få det? Han har träffat sonen massvis med gånger under de gångna åren, inget anmärkningsvärt har väl hänt. Paret hade tom gemensam vårdnad för några år sedan.
Frågan vi alla istället borde ställa oss är varför vårdnadstvisten fick fortgå i hela 7 år? Det borde väl klassas som psykisk misshandel att två föräldrar inte kan enas om umgänge och vårdnaden i så många år och här är det inte bara pappan som ska skuldbeläggas. Det krävs som bekant två för att dansa tango.
Man kan dessutom börja misstänka att den stora boven i dramat är socialtjänsten eftersom pappor upplever att utredningarna inte är objektiva? Om man googlar så går det att finna många vittnesmål om deras misskötta vårdnadsutredningar, mycket kritik har riktats mot socialtjänsten för deras inkompetens när det gäller just vårdnadstvister.
Av vem då? Det fanns inga tecken på att pappan kunde bli våldsam mot sonen. Däremot fanns det väl en risk att han kunde resa utomlands med pojken utan räckhåll för socialtjänstens diskriminerande klor?
Vilka handlingar då? Att han krävde umgänge och vårdnad på samma villkor som mamman?
Men det hindrar väl inte att han KAN HA blivit diskriminerad pga socialtjänstens påverkan? Han uppger själv detta och det kan ingen ta ifrån honom att det är faktiskt väldigt vanligt att pappor upplever att de diskrimineras å det grövsta i vårdnadstvister.
Det brukar vara vanligt att släkten gör så för barnets skull trots att föräldrarna bråkar om vårdnaden. Jag vet inte vad du försöker bevisa med dina inlägg?
Och vad var då dessa behov? Och vilken tidsperiod var det som avsågs? Precis efter skilsmässan? Barn brukar ha mer anknytning till mamman de första åren men med tiden ändras detta.
Ja där ser man vad en 7 år lång bitter vårdnadstvist kan leda till och till vilken nytta? Hade paret kunnat enas redan från första början om hur vårdnaden och umgänget skulle se ut så hade denna tragedi troligtvis kunnat undvikas. Samtidigt går det bara att spekulera i hur stor påverkan socialtjänsten haft, med stor sannolikhet har de misskött sitt uppdrag. Pappan har upplevt att han blivit diskriminerad och det måste väl ändå betecknas en varningssignal för framtida vårdnadstvister?
Du har bevisligen NOLL kunskap om lagstiftning, NOLL kunskap om ärendet, NOLL kunskap om rättsäkerhet/lagstiftning och barnets bästa utifrån korrekt definition enligt EKMR/BR och svensk lagstiftning utifrån lagrum/förarbeten/praxis.
Bara så du vet.
