Citat:
Ursprungligen postat av
Mumsbulle
Självklart finns det en motpart, mamman som vill sitt barn det bästa. .
Genom att fajtas i en 7 år lång bitter vårdnadstvist med barnet som en bricka i de vuxnas konflikt? Är det att se till barnets "bästa"?
Det kan väl heller aldrig ligga i ett barns intresse att bli avskuren nästan all kontakt med sin pappa? Kom ihåg att det finns vittnesmål om att pojken var väldigt glad och nyfiken i pappans sällskap sommaren 2022 under ett besök i södra Sverige och Köpenhamn.
Pappans och sonens kontakt har alltså varit bra blott ca ett halvår innan den tragiska händelsen i januari? Varför ville då den andra föräldern och myndigheterna att denna kontakt skulle begränsas?
Citat:
Ursprungligen postat av
Mumsbulle
Att pappan inte klarade av att se till barnets bästa går inte att blunda för.
Paret hade gemensam vårdnad 2017-2021, det borde väl ha legat i båda föräldrarnas intresse att barnet hade kontinuerlig kontakt med både mamman och pappan?
Tyvärr fortsatte den bittra vårdnadstvisten och pappan fick på slutet endast 2 timmars umgänge varannan lördag och söndag. Låter det jämställt och rättvist? Diskriminering är det första ord som dyker upp i huvudet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mumsbulle
Hade T*nt*n inte tvingats till umgänge hade han levt idag.
Det fanns inga varningssignaler, annars hade pappan ej fått dessa två timmars umgänge. Man kan dessutom bara spekulera i vad som hänt om istället pappan hade fått ensam vårdnad eller om den gemensamma vårdnaden fortsatte? Troligtvis inget alls.
Helt uppenbart var inte pappan farlig för pojken 2017-2021, inte tidigare heller. Alltså måste hans utökade psykiska ohälsa väl nästan bero på att han blev utestängd från pojkens liv?
Anser du att det är rätt att pappor diskrimineras och utsätts för psykisk misshandel i anslutning till vårdnadstvister?