Åttaårig pojke hittad död i Luleå – mord (2023-01-08)

Nä jag tror inte att sonen var rädd för sin egen pappa, däremot kan han ha blivit orolig och påverkad av vårdnadstvisten på en rad olika sätt eftersom föräldrarna var osams.

Det går dessutom inte att utesluta att pojken blivit påverkad att tycka och säga vissa saker? Det är ganska lätt att manipulera så pass små barn.

Jag tror att debatten tjänar på att vi håller oss till det aktuella fallet med en pappa som upplevt att han blivit diskriminerad i den 7 år långa vårdnadstvisten.

Nu ser du det hela i efterhand, pappan hade inte ens krökt ett hårstrå på pojken tidigare. Däremot kan man börja fundera över varför pojkens död inträffade när pappan endast hade 2 timmars umgänge varannan lördag och söndag?

Kan den diskriminering pappan talar om vara anledningen till att hans psykiska ohälsa eskalerade? Pappan har dessutom träffat sonen massvis med gånger innan pojkens död i januari, paret hade gemensam vårdnad för några år sedan. Inget hände pojken då.


Varför det? Han fick kanske träffa sonen alldeles för lite de sista tiden pga den diskriminering han säger sig ha fått utstå? Detta kan i sin tur ha eskalerat hans psykiska ohälsa. Det du propagerar för är ett utestängande av pappor bara för att de befinner sig i en vårdnadstvist med en mamma som vägrar att släppa kontrollen över barnet.


Fast nu vet inte vi om pojken istället var orolig och rädd att föräldrarna skulle börja gräla och bråka? Det är inte bara pappan som har ett ansvar här utan även mamman. Försök att få in det i fågelholken nån gång.


Samtidigt brukar det vara ett väldigt gnäll över föräldrar som fullständigt skiter i sina barn, om barn har rätt att välja bort föräldrar de inte vill träffa så då gäller väl samma sak för föräldrarna?

Pappan i Luleå har dock inte valt bort sitt barn utan har fajtats med mamman, socialtjänsten, familjerätten och domstolarna för sin rätt att umgås och ha delad vårdnad om pojken i hela 7 år. Anser du att han istället skulle ha struntat i sonen? Då hade han väl kallats för en usel och värdelös pappa.

Hedersmord? Socialtjänstens manipulationer? Hoppas du inte har barn själv. Pajas 🤡

Finns brevet som pappan skrev i denna tråd? Isf någon som vet vilket inlägg?

kolla igenom fup.

Pappan ansågs olämplig och umgänget ansågs skadligt för pojken. På grund av detta ville mamman, soc och andra begränsa hans umgänge med sonen.

Att konstatera att hennes rädsla var befogad eftersom att han mördade sin egen son och dessutom försöker rättfärdiga det - är inte efterklokhet. Efterklokhet är att ha fel men inse det i efterhand. Inte att ha rätt och få det bekräftat i efterhand.

Det är snarare du som borde vara efterklok. Ta tillbaka din teori om att han blev diskriminerad. Han har själv bevisat genom mordet att han faktiskt var olämplig och farlig. Det verkar vara en del av hans störning att lägga ansvaret på andra. Han verkar ha narcissistiska drag.

Om du tar bort premissen att han blev diskriminerad klarnar det. Stryk den bara. Spelet är över. Han sumpade själv chansen att fortsätta hävda det. Synd att han inte var den schyssta pappan som blev diskriminerad. Synd att han visade sig vara pappan som mördar sin son med sina bara händer.

Du tänker att hans opålitliga och sjuka tendenser är en konsekvens av att ha blivit begränsad i umgänget med sonen. Du tror inte att hans begränsade umgänge är en konsekvens av hans sjuka tendenser som nu fått värsta tänkbara utgång.

Du måste kunna se att det här inte är ett fall av en diskriminerad pappa. Kanske du blivit diskriminerad och många andra pappor har blivit det. Helt säkert. Men det här är inte ett sånt fall. Släpp det.

Gå med i trådar där pappor blir diskriminerade och diskutera det där istället. Det här är inte en sån tråd.

Ändå är det du som hela tiden glider iväg om hur många pappor som diskrimineras. Jag delar inte din åsikt, utifrån mitt arbete så har jag sett en annan bild av socialtjänst och rättsväsende. Visst det förekommer fel, men nej inte i närheten så ofta som du vill tro. Jag vet exakt vilken mekanism som styr de pappor som upplever sig diskriminerade, och de är inte de bra papporna som mister vårdnad och umgänge.

Och vad var då anledningen enligt dig?


Varför skulle han inte få det? Han har träffat sonen massvis med gånger under de gångna åren, inget anmärkningsvärt har väl hänt. Paret hade tom gemensam vårdnad för några år sedan.

Frågan vi alla istället borde ställa oss är varför vårdnadstvisten fick fortgå i hela 7 år? Det borde väl klassas som psykisk misshandel att två föräldrar inte kan enas om umgänge och vårdnaden i så många år och här är det inte bara pappan som ska skuldbeläggas. Det krävs som bekant två för att dansa tango.

Man kan dessutom börja misstänka att den stora boven i dramat är socialtjänsten eftersom pappor upplever att utredningarna inte är objektiva? Om man googlar så går det att finna många vittnesmål om deras misskötta vårdnadsutredningar, mycket kritik har riktats mot socialtjänsten för deras inkompetens när det gäller just vårdnadstvister.


Av vem då? Det fanns inga tecken på att pappan kunde bli våldsam mot sonen. Däremot fanns det väl en risk att han kunde resa utomlands med pojken utan räckhåll för socialtjänstens diskriminerande klor?


Vilka handlingar då? Att han krävde umgänge och vårdnad på samma villkor som mamman?


Men det hindrar väl inte att han KAN HA blivit diskriminerad pga socialtjänstens påverkan? Han uppger själv detta och det kan ingen ta ifrån honom att det är faktiskt väldigt vanligt att pappor upplever att de diskrimineras å det grövsta i vårdnadstvister.



Det brukar vara vanligt att släkten gör så för barnets skull trots att föräldrarna bråkar om vårdnaden. Jag vet inte vad du försöker bevisa med dina inlägg?


Och vad var då dessa behov? Och vilken tidsperiod var det som avsågs? Precis efter skilsmässan? Barn brukar ha mer anknytning till mamman de första åren men med tiden ändras detta.


Ja där ser man vad en 7 år lång bitter vårdnadstvist kan leda till och till vilken nytta? Hade paret kunnat enas redan från första början om hur vårdnaden och umgänget skulle se ut så hade denna tragedi troligtvis kunnat undvikas. Samtidigt går det bara att spekulera i hur stor påverkan socialtjänsten haft, med stor sannolikhet har de misskött sitt uppdrag. Pappan har upplevt att han blivit diskriminerad och det måste väl ändå betecknas en varningssignal för framtida vårdnadstvister?

Nej tyvärr, du vet ingenting om hur det förhåller sig i alla de vårdnadstvister där papporna själva upplever att de blivit diskriminerade.

Det finns många vittnesmål på nätet där både pappor och advokater berättar hur illa det ser ut kring alltför många vårdnadstvister. Här tex har vi en familjerättsadvokat som berättar om sina erfarenheter.


https://www.epochtimes.se/Advokat-So...nte-objektiva#

Det har dessutom under en längre tid framkommit väldigt mycket kritik mot hur socialtjänsten hanterar vårdnadstvister.

https://www.barometern.se/kalmar/pap...inte-en-chans/
https://www.expressen.se/nyheter/asa...pa-for-enkelt/
https://www.hd.se/2008-02-02/skilda-...na-rattigheter
https://www.familjeliv.se/forum/thre...adsprocessen/6
https://www.psykologiguiden.se/frago...+med+mitt+barn
https://www.folkbladet.nu/2023-02-27...anda-ta-barnen

Vi ska alltså väga dina helt obevisade påståenden mot vittnesmålen och berättelserna i länkarna ovan.

Vi ska dessutom komma ihåg att pappan i Luleå säger sig ha upplevt att han blivit utsatt för precis samma diskriminering som tusentals andra pappor också erfarit i samband med vårdnadstvister. Du får nog helt enkelt ta och böja dig och be om ursäkt. Det finns inget stöd för dina påståenden.

Vårdnadstvisten pågick i 7 år, pappan har inte gjort sonen illa under denna långa tid förrän i januari 2023. Du tror väl inte att mamman och socialtjänsten kunde se in i framtiden via en spåkula? Pojkens död kom väl som en överraskning för alla?

Du skriver samtidigt att soc ansåg att pappan var olämplig men samtidigt har socialtjänsten fått ta emot mycket kritik för att de inte är objektiva i vårdnadstvister, papporna å sin sida upplever ofta att de diskrimineras. Det går väl inte att utesluta att pappans ökade psykiska ohälsa kan hänga ihop med socialtjänstens inkompetens och ovilja att ge pappor en rättvis prövning i vårdnadstvister?


Mammans rädsla var nog snarare att han skulle sticka utomlands med sonen eller få ensam vårdnad. Pappan har heller aldrig uttryckt att han ville sonen något illa, inget har heller hänt trots att de träffades massvis med gånger genom årens lopp. Det är ju knappast som så att pappan var en tidsinställd bomb som bara väntade i 7 långa år på ett bra tillfälle att beröva sonen livet? Något måste alltså ha hänt den sista tiden.


Du förstår inte sammanhanget här, pappans psykiska ohälsa verkar ha eskalerat under den tid som vårdnadstvisten pågick och då går det att dra en fullt rimlig slutsats att den diskriminering han säger sig ha fått utstå kan ha varit en bidragande orsak till vårdnadstvistens olyckliga upplösning?

Det finns faktiskt andra fall där mammor tex tagit livet sina barn (och sig själv) i samband med vårdnadstvister, ett känt fall inträffade för två år sedan. Även där kan man spekulera i om föräldern inte orkade bråka med sitt ex längre om vårdnaden?

.
Det är ingen omöjlighet att konsekvensen av att han blev utsatt för diskriminering resulterade i att hans psykiska hälsa försämrades radikalt den sista tiden?

Du tror dock det motsatta men min teori har faktiskt stöd av tusentals andra fall där helt andra pappor upplevt samma diskriminering i samband med vårdnadstvister. Alla människor klarar inte heller motgångar, vissa faller för trycket. Pappan i Luleå verkar av allt att döma vara en sådan person.


Pappan uppger fortfarande att han blivit diskriminerad oavsett vad du än tror och då ska vi väl ta det på allvar? Det är endast han och ingen annan som kan delge hur han har upplevt den 7 år långa vårdnadstvisten. Eller kan du läsa hans tankar?

Kontroll. Mamman visste intuitivt att pappan ville ta barnet ifrån henne och pappan hade ihjäl barnet för att försäkra sig om att han skadade mamman och kontrollerade henne genom att för all framtid ta barnet ifrån henne.