Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Vårdnadstvisten pågick i 7 år, pappan har inte gjort sonen illa under denna långa tid förrän i januari 2023. Du tror väl inte att mamman och socialtjänsten kunde se in i framtiden via en spåkula? Pojkens död kom väl som en överraskning för alla?
Du skriver samtidigt att soc ansåg att pappan var olämplig men samtidigt har socialtjänsten fått ta emot mycket kritik för att de inte är objektiva i vårdnadstvister, papporna å sin sida upplever ofta att de diskrimineras. Det går väl inte att utesluta att pappans ökade psykiska ohälsa kan hänga ihop med socialtjänstens inkompetens och ovilja att ge pappor en rättvis prövning i vårdnadstvister?
Mammans rädsla var nog snarare att han skulle sticka utomlands med sonen eller få ensam vårdnad. Pappan har heller aldrig uttryckt att han ville sonen något illa, inget har heller hänt trots att de träffades massvis med gånger genom årens lopp. Det är ju knappast som så att pappan var en tidsinställd bomb som bara väntade i 7 långa år på ett bra tillfälle att beröva sonen livet? Något måste alltså ha hänt den sista tiden.
Du förstår inte sammanhanget här, pappans psykiska ohälsa verkar ha eskalerat under den tid som vårdnadstvisten pågick och då går det att dra en fullt rimlig slutsats att den diskriminering han säger sig ha fått utstå kan ha varit en bidragande orsak till vårdnadstvistens olyckliga upplösning?
Det finns faktiskt andra fall där mammor tex tagit livet sina barn (och sig själv) i samband med vårdnadstvister, ett känt fall inträffade för två år sedan. Även där kan man spekulera i om föräldern inte orkade bråka med sitt ex längre om vårdnaden?
.
Det är ingen omöjlighet att konsekvensen av att han blev utsatt för diskriminering resulterade i att hans psykiska hälsa försämrades radikalt den sista tiden?
Du tror dock det motsatta men min teori har faktiskt stöd av tusentals andra fall där helt andra pappor upplevt samma diskriminering i samband med vårdnadstvister. Alla människor klarar inte heller motgångar, vissa faller för trycket. Pappan i Luleå verkar av allt att döma vara en sådan person.
Pappan uppger fortfarande att han blivit diskriminerad oavsett vad du än tror och då ska vi väl ta det på allvar? Det är endast han och ingen annan som kan delge hur han har upplevt den 7 år långa vårdnadstvisten. Eller kan du läsa hans tankar?
Hur orkar du?
Tänk så här. Om soc begränsar en snäll tants beteende händer troligen inte så mycket. Om soc begränsar en farlig mans beteende händer kanske något hemskt.
Det är inget skäl att inte försöka skydda barnet enligt lagens alla medel.
Vad pappan upplever… Vad han upplever är också att han befriade sonen och gjorde det bästa av situationen. Han upplever mycket som inte stämmer i sin sjuka hjärna. Ska vi ta det på allvar och överväga sanningshalten i det? Hör du inte att han resonerar sjukt?
Det fanns ingen ju spåkula innan pappan mördade sonen, utan en kunskap om nämnda sjuka hjärna risk för sonens välbefinnande. I det här fallet hade de rätt. Pappan bekräftade det genom mordet.
Det kom inte som en överraskning att pappan var olämplig, men att han blev så provocerad var nog värre än vad de vågat tänka sig. Hörde nyss att han fick livstid. Bra.
