Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det verkar vara extra svårt att sova på sommaren och hösten.

Jag har iallafall svårare att sova då. Plus att mitt jobb har varit stängt sedan 9e april. Det har lett till att jag har vänt på dygnet.

Efter att ha kommit hem från min promenad insåg jag vilket känslovrak jag är just nu.
Tänker.
Överanalyserar.

Katterna blev glada över att jag kom hem åtminstone

Du är bäst, Philophobia!

Det känns bättre efter lite musik och fina guldkorn i livet

Varför blev det.som det blev. Men ännu inget slut. Jag säger inte detta är fortsättningen. Inget slutar såhär. Grattis robotar. Ni har en aganda.

Helvete nu är hjärtinfarketen nära! Ingen i min släkt har haft hjärtinfarketer eller dylikt och här har jag trott att jag har varit befriad för att jag har fettlagring på de gynnsamma ställen men så visar det sig att håravfall minsann är extremt korrelerat med hjärtat. Fy fan i helvetet detta var ju illa. Nu dör jag snart!

Lägg ner alla jävla forskningsanstalter! Här har jag tagit EKG och så sitta här oroa mig, men det är klart de kollade aldrig kärlen på mig och jag var fet som barn.

Edit: En studie på 5000 män där det inte fanns samband sedan en på 2000 där det fanns samband och sen de allra senaste som säger att där är ett samband. Sug min kuk. Får väl sluta ha ångest så jag får reda på en gång för alla varför jag har fått dessa kala fläckar.

Tråkigt för dig att du ska behöva gå igenom sådan skit.
Forskningen på sjukdomar suger verkligen.
Om du är rädd för att dö så är du inte ensam om det. Jag finns här om du vill prata om det.

Det är så mycket sjukt jag upplever i min vardag att jag bara vill kasta in handduken och erkänna att jag är paranoid.
Men samtidigt så har jag upplevt vad jag upplevt och vill inte att folk ska skada mig.

Är ett liv värt att leva när man tror att hela världen är ond och att all godhet bara är ett skådespel för att lura dumma människor ?

Jag börjar tro på den teorin mer och mer för varje dag.

Vill väl för i helvete inte bli sjukare! Sjuka människor har jag slutat att umgås med.

Helvete, detta var inte bra. Nu blev jag ännu mer sugen på att ta reda på min blodgrupp, är den O ska risken vara mindre. Risken vid håravfall är STÖRRE än vid övervikt, alltså för hjärtinfarkt. Aldrig ska man få vara nöjd!

Får köpa massa Omega-3 igen precis som jag gjorde när jag var yngre, den gången tog jag storpack men dem åt jag tyvärr inte upp. Nu måste hälsan vara fokus 1! Inte för att jag är överviktig eller inte tränar men ska bli fanatisk!

Hej

Detta blir väl mitt första ”riktiga” inlägg här.

Jag har under hela mitt liv mått bra, haft väldigt bra självförtroende med inställningen att inget är omöjligt.

För lite mer än ett år sedan kom jag in på en utbildning som jag försökt nå ett tag och allt flöt på bra, utbildningen har 2 så kallade spärrkurser som man måste klara för att få fortsätta. Jag klarade den första spärrkursen men fick problem med den andra och det var här mina problem startade. Jag har aldrig suttit i en situation där jag riskerar att förlora något stort, så detta var nytt för mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Jag är en person som ställer upp för allt och alla och räknade starkt med att få samma stöd tillbaka, tvärtom, jag fick en käftsmäll när alla som jag vände mig till fullständigt struntade i vad jag sa.

Jag kände mig både ensam och väldigt sviken, att någon skulle skita i det kunde jag köpa men att alla skulle göra det gjorde väldigt ont. Märkte under denna period hur man sjönk längre och längre ner, att med vetskapen om att när jag behöver stöd från mina vänner så är det ingen som bryr sig. Tills slut tappar man hoppet och att ta sig upp igen blev svårare än vad jag trodde.

Jag har klarat båda spärrkurserna och får fortsätta utbildningen och det är en otroligt lättnad, men jag kan ändå inte känna den glädjen när jag vet att ingen bryr sig om mig när det går dåligt.

Jag la all fokus på spärrkursen vilken gjorde att jag kom efter i 2 andra kurser där den ena är en plåga, 5 veckors kurs med mängder av information där svaren antagligen är logiska men jag ser inte det. Under sommaren skulle jag få hjälp av en i klassen men precis som alla andra så svek hon mig. Nu känns denna kurs mest hopplös då studierna fortsätter så jag kan inte vända mig till mina klasskamrater, har sökt på nätet om att få hjälp i form av läxhjälp men ingen kunde hjälpa mig.

Det finns så mycket ”Tänk om” men tänk om jag klarade spärrkursen från första början. Då hade jag aldrig kommit efter, jag hade aldrig blivit sviken av mina vänner, eller tänk om jag hade fått hjälp under sommaren, då hade jag antagligen varit i kapp i denna kurs eller tänk om någon hade brytt sig från första början.

Då hade jag antagligen mått mycket bättre än vad jag gör idag.

Kämpa på så ska du nog klara dig
Sedan så kanske du aldrig kommer att bli så hälsosam i skallen som jag är men man kan inte få allt i livet

Jag har tidigare talat om saker som är helt sjuka, och det är sant att det finns mycket av sådant i mitt liv -- mycket sjukt. Desto äldre jag blir desto mer inser jag att grundläggande fakta är grundläggande och fakta. Ta bara det här med att rutiner är viktigt eller att man ska ha normala mål och inte grandiosa mål eller inga mål alls. Det känns hela tiden som att jag måste ha bevis för allt och så vill jag ta reda på saker själv, vilket skapar ett gigantiskt tidsslöseri. Om detta är på grund av genialitet eller autism har jag inte en aning. Det kommer ju låta helt sjukt att jag säger så här om mig själv och jag vet också att alla som säger bra saker om sig själv ofta är raka motsatsen men det känns som att jag är en riktig pärla, alltså en riktig godbit och att de vill sätta tänderna i mig.

En annan sak som är helt sjuk är hur öppen jag är för nya infallsvinklar, en sak de allra flesta absolut inte är. En sak jag har fått bevisad förresten är att ordspråket att idioter är de enda som är tvärsäkra stämmer, ännu en sak jag har tagit för givet genom livet är att alla ser olika perspektiv. Detta i samband med mitt psykiska tillstånd har gjort att jag har ägnat mig åt saker som precis alla sunda människor vet är destruktiva, frågan är om jag kommer hinna fly ifrån den här statione eller snarare sagt en hel jävla galax med stationer för det känns som att det är jävligt långt mellan mig och var jag skulle vara.. Ofta, om inte nästan alltid, lever jag i förnekelsen och det är ju sant att saker är relativa, det är lätt att vara en vinnare över förlorare men va fan, är det detta jag ska harva runt med? Jag mår i alla fall oerhört dåligt över att tänka på var jag borde vara och vill jag konkretisera detta kan jag bara googla upp gamla bekanta som inte harvar.

En annan sak jag måste sluta med är att skriva på Flashback, där är jag fan med Torsten till 100%. Detta forumet är ren och skär jävla skit. 98% av alla som sitter här mår skit, det är jag fullständigt övertygad om. Ett bevis för denna teori är att de flesta som förnekar detta inte ens kan föreställa sig en värld utan Flashback, bara det visar hur Flashbacksskadade de är, men gemene man ägnar faktiskt inte en knapptryckning åt detta sjuka forum. Förut har jag sagt att jag hatar allt vad det här forumet står för och då har jag ljugit, men idag kan jag säga på heder och samvete att jag hatar det här forumet och att jag enbart skriver här i stunder när jag borde göra annat.

Om nu all den här tragedin och värdelösheten ska göra någon nytta i mitt liv måste jag fan ändå skapa en viss bas. Men det är sant att jag har smakat på tragedi.