Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

För lite sömn och alldeles för många och intensiva diskussioner idag. Energitjuvar är veckans idiot.

De tog in mig för att döda mig och när de inte funka så måste de ljuga och säga att jag har en allvarlig psykisk störning och låste äta medicin för att jag inte tog giftet. Hur roligt är det och leva med dom? Jag känner inte mitt liv är värt nånting är bara här för att plågas och andra ska leka med mig och försöka saker.

Låter inget vidare det där.

Du har inte funderat på att rymma?

Det är kanske just det som är syftet med just ditt liv.

Varför kan du inte nöja dig med att vara en leksak och smärtmottagare?

Andras njutning av din smärta kanske är viktigare för världen än din uppfattning om saker och tings värde.

De tog nog in dig för att du var och är ett psykfall. Det brukar inte vara mycket konstigare än så.

Ja, usch. Diskussioner kan vara jobbigt. Jag har ingen aning om hur din situation ser ut. Men för mig så blir det till slut inte värt att "ha rätt" eller vinna en diskussion. Förr trodde jag att sanningen, oavsett vad den må vara, var det man skulle värdera högst. Men det tycker jag inte längre. Om sanningen leder till att man blir osams med folk, eller trycker ner sig själv eller blir deprimerad - ja, då är sanningen inte värd min uppmärksamhet. För mig kommer känslorna först nu.

Hoppas du får en bra dag imorrn min vän.

Jag kan bli väldigt engagerad när det är ett ämne som rör mig mer, som med katter exempelvis. Haft katter i över 30år och nu var det såklart den stora frågan vad som är "bäst" ute- eller innekatt. Och jag blir väldigt ledsen och arg när jag blir ifrågasatt när jag försöker göra det bästa för djuren, det är energikrävande. Nåväl, kan inte dra jämt med alla

Tack detsamma!

Mår dåligt av tanken att man haft sex med ett par personer som inte alls är bra människor. Det borde finnas en ångerknapp där man kan ångra delar av sitt liv för det är en hel del jag ångrar.

Inte lätt att vara efterklok, men jag har upplevt samma sak.

OnT - Idag är bara en jättedålig dag, ingen ork eller lust till någonting. Piss och skit bara.

Mår skit, men hoppas att den andra personen mår mer skit eftersom det är hens fel att det blev som det blev så att båda får lida.

Jag blir bara mer och mer likgiltig inför samhället och mänskligheten. All denna falskhet. All denna cyniskhet. Allt detta besinninglösa kaos och våld. Jag brukade romantisera än det ena än det andra i historien och vagga in mig i någon sorts idyll i en forntid som jag nu antar egentligen aldrig existerat. Vi har alltid varit så här vidriga känns det som. Eller är det så de vill att vi ska känna? Att ingenting från ens historia eller kulturarv är värt att blicka tillbaka på och idealisera? Att allting alltid varit skit och att vi ska vara nöjda som lever i denna dekadenta opulens?

Allt ska relativiseras, demoniseras och förvanskas. Allt ska bespottas. Men samtidigt verkar de vilja att vi alla ska hata ihjäl varandra så som samhället polariseras. Eller? Jag får inte ihop det. Det kanske inte är meningen heller?

Alla mina kulturromantiska illusioner är spruckna. Allt jag trodde var heligt och gemytligt och som jag brukade tycka om att drömma mig tillbaka till och idealisera när jag kände mig demoraliserad och nerstämd utav det moderna samhället var bara en bekväm lögn känns det som nu. Det är så jag känner nu. Människor har alltid varit vidriga och sadistiska odågor verkar det som. Och det finns ingen lösning. Teknokrater med messias-komplex som tror att de kan uppnå evig fred och harmoni genom artificiell teknologi har ju bara ett sjukligt kontrollbehov. Det handlar ju bara om kontroll och dominans och att leka gud.

Är naturen ond? Jag har alltid annars velat påstå att hon bara är sträng men rättvis men allt detta kaos som pågår och allt detta elände just nu får mig att tvivla. Eller är det bara vi människor som är så här sadistiska, patologiska och brutala? Nej. Andra djur beter sig ju också jävligt illa och sadistiskt emellanåt. Så är det våra samveten som plågar sådana som mig som tar sig tid och begrundar allt detta? Begrundar vad i helvete det egentligen är för fel på oss?

Eller är det media som demoraliserar och får mig att må piss? För jag känner mig så jävla gaslightad på något sätt. Blir nästan paranoid rentutav hur många narrativ som pumpas ut som emellanåt både vagt och uppenbart kan tolkas som någon sorts försök till diskreditering av mina egna åsikter och övertygelser. Gång på gång känns det som att media smular sönder allting jag tror på, stampar på det, tänder eld på det, och sedan släcker lågorna genom att pissa på askan.

Tycker ni jag låter paranoid? Har jag vanföreställningar? Jag kan inte avgöra det själv längre för att vara ärlig. Så långt ner ha jag sjunkit i denna nihilistiska kvicksand jag på något sätt känner mig iknuffad i. Som att de vill bevisa att allting jag tycker och tänker är fel och att jag ska skämmas och att jag förtjänar att må piss och hata mig själv.

Jag vill inte veta något längre. Jag vill inte vara med. Jag vill inte delta i denna onda cirkel ni kallar samhälle. Jag önskar att jag aldrig visste det jag vet och att jag aldrig behöver veta något nytt. De säger att frihet är en dyrköpt vara. I så fall är kunskap inte bara dyrt utan även en ren och skär förbannelse och ett mentalt jävla gift.

Förlåt så jävla mycket att jag någonsin yttrat mig. Att jag någonsin tagit luft. Förlåt. Är det det ni vill höra? Ska jag kyssa era fötter också?

Jag ger upp. Erat sofisteri och gaslightande vet inga gränser. Jag är chanslös. Det är lönlöst. Det enda som finns kvar för mig är att vända allt och alla ryggen, sköta mig själv och skita i andra och aldrig mer lägga min näsa i blöt och tro att jag är något. Är ni nöjda då?

Nu slipper ni mig.

Idag är en sån extremt fruktansvärd skitdag.

Jag önskar att jag kunde få lägga mig på en väldigt stor, snäll och trygg person och bara få ligga där och vila i några minuter.