Har du läst sou:n? den stödjer ju faktiskt inte något av påståendena, och som sagt ingen Israeldebattör har använt uppgifterna mot JG vilket är ett starkt indicium för att de inte är trovärdiga.
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
1: Det finns uppgifter om att Jan Guillou tillsammans med Göran Rosenberg rekade på Lod flygplatsen TelAvi och mäte avstånden mellan pelarna och gav uppgiften till PFLP.
Fotnot 41
Bakgrunden till utlämnandet av uppgifter om Göran Rosenberg står sannolikt att finna i
ett påstående om att det var Rosenberg som tillsammans med Jan Guillou för PFLP:s räkning
mätt avståndet ”mellan vissa pelare på Lodflygplatsen i Israel”, som det hette i den sista
av Försvarsutskottets 38 punkter om viktiga informationer om Palestinarörelsens verksamhet
som Gunnar Ekberg påstods ha levererat. Namngivandet av Jan Guillou och Göran Rosenberg
gjordes av förre IB-rapportören Svante Winqvist i boken ”IB-affären - i vems intresse?”
som kom ut 1974. I sak förefaller uppgiften om Guillous och Rosenbergs pelarmätning
utomordentligt osannolik och det finns inga spår av den i det genomgångna materialet. Winqvists
anklagelser blev föremål för ett tryckfrihetsåtal, där Winqvist friades. Se Rosenberg
(1996) kapitel 13.
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
2: Det finns en uppgift om att Jan Guillou tillsammans med några andra palestina aktevister samt en av Sveriges ledande nynazister mötes på en resturang och planerade ett gemnsamt träningsläger för attentat mot judiska intressen i Sverige.
9.6 Björnidet
I det särskilda betänkande från riksdagens försvarsutskott (nr
25/1973) som nämndes i kapitel ett och som listade 38 punkter
med exempel på viktiga informationer om Palestinarörelsens verksamhet
som Gunnar Ekberg levererat är uppgifterna om Björnidet
en av punkterna. Och som framgick av kapitel åtta om post- och
telefonkontroll mot svenska Palestina-aktivister så lades det ”Gustav
Blom” till last att han var bekant med personer som var inblandade
i den s.k. Björnidet-affären. Historien om Björnidet baserar
sig på en anonym källa som inrapporterat en sammankomst mellan
flera ledande svenska Palestina-aktivister i syfte att i samarbete med
nynazister utföra attentat mot judiska mål i Sverige. Rapporten om
Björnidet beskriver planerna enligt följande:
Den 16 juni 1971 möttes följande personer på en Stockholmsrestaurang:
Staffan Beckman, Jan Guillou, David Kaloti, (samt
fyra ytterligare namn, U.B.). (…) Vid mötet planerade man ett
träningsläger för svenskar och araber med utbildning i sabotage
mot judiska institutioner i Sverige. Träningsplatsen skulle förläggas
till ett sommarställe ”Björnidet” vid Dals Ed med telefon
(…). Sommarstugan och telefonen innehas av Göran Assar
Oredsson, (adress U.B.). Oredsson är känd som ledare för
Nordiska Rikspartiet (nynazisterna i Sverige). Vid mötet angavs
följande objekt som tänkbara mål: en rekreationsplats för judisÖvervakningen
av den svenska Palestinarörelsen 1965-1980 SOU 2002:95
84
ka barn vid Glemsta, nära Stockholm, synagogor, El Al-kontor,
judiska församlingen och israeliska turistkontoret i Stockholm.82
På dokumentet har någon den 4 oktober samma år tillskrivit ”Närboende
till Oredsson i Björnidet, Ed, har inte märkt någon aktivitet”.
Redan ett par månader tidigare - den 4 augusti 1971 - undersökte
personal från säkerhetstjänsten området. Fotografier togs
och man konstaterade att allt verkade lugnt och normalt. Björnidet
och de planer som nämndes i dokumentet ovan återkommer inte
vidare i materialet. Rapporten om Björnidet var en uppenbar skröna
och det är förvånande att riksdagens försvarsutskott 1973 använde
den som ett argument för att legitimera Gunnar Ekbergs verksamhet
som agent i Palestinarörelsen.
Har du läst sou:n? den stödjer ju faktiskt inte något av påståendena, och som sagt ingen Israeldebattör har använt uppgifterna mot JG vilket är ett starkt indicium för att de inte är trovärdiga.
Fotnot 41
Bakgrunden till utlämnandet av uppgifter om Göran Rosenberg står sannolikt att finna i
ett påstående om att det var Rosenberg som tillsammans med Jan Guillou för PFLP:s räkning
mätt avståndet ”mellan vissa pelare på Lodflygplatsen i Israel”, som det hette i den sista
av Försvarsutskottets 38 punkter om viktiga informationer om Palestinarörelsens verksamhet
som Gunnar Ekberg påstods ha levererat. Namngivandet av Jan Guillou och Göran Rosenberg
gjordes av förre IB-rapportören Svante Winqvist i boken ”IB-affären - i vems intresse?”
som kom ut 1974. I sak förefaller uppgiften om Guillous och Rosenbergs pelarmätning
utomordentligt osannolik och det finns inga spår av den i det genomgångna materialet. Winqvists
anklagelser blev föremål för ett tryckfrihetsåtal, där Winqvist friades. Se Rosenberg
(1996) kapitel 13.
9.6 Björnidet
I det särskilda betänkande från riksdagens försvarsutskott (nr
25/1973) som nämndes i kapitel ett och som listade 38 punkter
med exempel på viktiga informationer om Palestinarörelsens verksamhet
som Gunnar Ekberg levererat är uppgifterna om Björnidet
en av punkterna. Och som framgick av kapitel åtta om post- och
telefonkontroll mot svenska Palestina-aktivister så lades det ”Gustav
Blom” till last att han var bekant med personer som var inblandade
i den s.k. Björnidet-affären. Historien om Björnidet baserar
sig på en anonym källa som inrapporterat en sammankomst mellan
flera ledande svenska Palestina-aktivister i syfte att i samarbete med
nynazister utföra attentat mot judiska mål i Sverige. Rapporten om
Björnidet beskriver planerna enligt följande:
Den 16 juni 1971 möttes följande personer på en Stockholmsrestaurang:
Staffan Beckman, Jan Guillou, David Kaloti, (samt
fyra ytterligare namn, U.B.). (…) Vid mötet planerade man ett
träningsläger för svenskar och araber med utbildning i sabotage
mot judiska institutioner i Sverige. Träningsplatsen skulle förläggas
till ett sommarställe ”Björnidet” vid Dals Ed med telefon
(…). Sommarstugan och telefonen innehas av Göran Assar
Oredsson, (adress U.B.). Oredsson är känd som ledare för
Nordiska Rikspartiet (nynazisterna i Sverige). Vid mötet angavs
följande objekt som tänkbara mål: en rekreationsplats för judisÖvervakningen
av den svenska Palestinarörelsen 1965-1980 SOU 2002:95
84
ka barn vid Glemsta, nära Stockholm, synagogor, El Al-kontor,
judiska församlingen och israeliska turistkontoret i Stockholm.82
På dokumentet har någon den 4 oktober samma år tillskrivit ”Närboende
till Oredsson i Björnidet, Ed, har inte märkt någon aktivitet”.
Redan ett par månader tidigare - den 4 augusti 1971 - undersökte
personal från säkerhetstjänsten området. Fotografier togs
och man konstaterade att allt verkade lugnt och normalt. Björnidet
och de planer som nämndes i dokumentet ovan återkommer inte
vidare i materialet. Rapporten om Björnidet var en uppenbar skröna
och det är förvånande att riksdagens försvarsutskott 1973 använde
den som ett argument för att legitimera Gunnar Ekbergs verksamhet
som agent i Palestinarörelsen.
Det är sant att SOU ställer sig tveksam och använder ord som osanolikt etc, men det är inget direkt avfärdande.
Själv börjar jag tycka att det är en hel del obehagliga indicier och vaga uppgifter tillsamans med det man vet om vapenfetichisten Janne G, det får mig att undra om det kanske inte borde finnas någon rök utan eld.
Om uppgifterna är så felaktig, varför hindrar USA JG från att resa in?
Jag tänker iallafall studera Lektyr artikeln i dess helhet.
Det är sant att SOU ställer sig tveksam och använder ord som osanolikt etc, men det är inget direkt avfärdande.
"Osannolikt" är just ett avfärdande. "Skröna" också.
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
Själv börjar jag tycka att det är en hel del obehagliga indicier och vaga uppgifter tillsamans med det man vet om vapenfetichisten Janne G, det får mig att undra om det kanske inte borde finnas någon rök utan eld.
Jag kan faktiskt inte se några indicier i det du presenterat, bara rykten. Men allt är ju möjligt; på Internet kan man läsa att Bush låg bakom 11 september, är med i en hemlig orden och i själva verket en ödla. Är det också indicier?
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
Om uppgifterna är så felaktig, varför hindrar USA JG från att resa in?
Har USA verkligen nekat JG inresa? jag gick igenom alla nyheter om honom från 2004, Den enda som handlar om saken är en artikel där JG själv spekulerar i om han kommer släppas in och bedömer chanserna som 1 av 5. Om du har referens till en nyhetsartikel om detta frår du gärna presentera den.
Anledningen till terrorstämpeln verkar för övrigt vara uppgifter från SÄPO om kontakter med terrorgrupper, läs nedan.
Några mindre smickrande bokrecensioner. En anteckning om en avslagen ansökan från Hemvärnet. Säpos hemligstämplade handlingar om Jan Guillou handlar mindre om terror och mer om boken Den demokratiske terroristen.
Författaren och journalisten Jan Guillou har efter många års kamp nu fått tillgång till delar av sin Säpo-akt.
Men de handlingar han har fått ut gör honom enbart förbannad.
* Det här ger en tydlig indikation på deras intellektuella nivå. All hemlig polis i hela världen som är uppjagade i den här terroristjakten får idiotinformation om mig. Det är skadligt, farligt och kränkande.
Kontakter med öst
I Säpos akt om Guillou finns anteckningar om domen för spioneri, ett antal artiklar skrivna av Jan Guillou själv och recensioner av boken Den demokratiske terroristen.
I Säpo-akten finns också en anteckning under rubriken "kontakt, Terrorverksamhet" om att Jan Guillous namn och adress hittats i en husrannsakan gällande ett attentat i dåvarande Västtyskland och en kommentar om att hans bolag Moviola har kontakt med Ryssland.
* Vad gäller husrannsakan så kallades jag som vittne av tyska staten, och en advokat hade mitt namn. Sedan så spelade vi in Fiendens fiende i Moskva * jag undrar om Peter Haber också har en "file" hos Säpo.
Delar av sin akt har han inte fått tillgång till * trots överklagande av Säpos beslut till både kammarrätten och regeringsrätten, som inte prövar frågan.
Peter Waldenström är polisintendent på Säpo och beslutsfattande i Jan Guillous ärende.
Varför har Säpo sparat recensioner av Jan Guillous bok Den demokratiske terroristen i sina arkiv?
* Vid den tidpunkten de samlades in tyckte man att det hade värde för verksamheten, säger han.
Vilket värde har dåliga recensioner?
* Det vet jag inte eftersom det är rätt länge sedan. Generellt när man tittar på en del handlingar kan man höja på ögonbrynen och undra varför de finns där. Men saker kommer i en annan belysning många år efteråt.
Säpo har på fullt allvar registrerat mig som terroristmisstänkt därför att jag den 24 augusti 1987 fick en ovanligt nedgörande bokrecension, till och med för att vara i Expressen. Recensenten menar att jag är en extremt usel och obegåvad författare och en moraliskt låg människa, samt ondskefull och galen.
Det är fullt i sin ordning. Sådan litteraturkritik kan bara uppröra en Björn Ranelid. Däremot är det gåtfullt varför rikets säkerhetstjänst registrerat och arkiverat denna recension, samt ytterligare en rörande samma bok (Den demokratiske terroristen, Hamilton II), som dock var positiv.
I samma "ärende" har Säpo tillfogat en intervju i Aftonbladet (16 aug -87) där det framgår att jag har haft källor när jag skrev romanen. Och följaktligen är jag också misstänkt för att ha haft källor i Västtyskland. Samt för att ha varit programledare i Sveriges Television (vilket är skumt, eftersom jag kan ha haft källor i Västtyskland, nämligen) och för att ingå i filmbolaget Moviolas styrelse. Det senare har inte med Västtyskland att göra, utan förklaras med att "bolaget har affärer med RY". Vilket betyder att filmbolaget Moviola har spelat in en teveserie (Fiendens fiende) i Moskva. Vidare är jag registrerad för att ha sökt till Hemvärnet och fått avslag och för att ha dömts för spioneri (IB-affären).
Detta är vad jag har fått veta efter att ha använt mig av den omskrutna rätten för registrerade att få ut handlingar från Säpo om egen person. Men därutöver har Säpo ytterligare ungefär ett dussin "ärenden" om misstänkt författeri och journalistik som jag enligt utslag i kammarrätten inte kan få ta del av då det skulle försvåra kampen mot terrorismen.
Jag befinner mig därvidlag i samma situation som förre kabinettssekreteraren Sverker Åström som inte heller, med hänvisning till kampen mot terrorismen, kan få reda på varför han egentligen är registrerad av rikets säkerhetstjänst.
I Sverker Åströms fall är det inte så svårt att räkna ut vad registreringen gäller. Han misstänktes för att vara homosexuell, eventuellt lade Säpo till och med ner operativa resurser för att bevisa den saken.
Homosexualitet ansågs förr innebära en säkerhetsrisk, särskilt för UD-anställda. Däremot är det ytterst osannolikt att kampen mot terrorismen skulle försvåras om Sverker Åström fick sina farhågor om anledning till Säporegistrering bekräftade. Hemlighetsmakeriet gäller alls inte rikets säkerhet. Utan det självklara förhållandet att det är genant för Säpo att avslöjas för bögregistrering.
Av liknande skäl hemlighåller man det dussintal "ärenden" som jag inte ska få ta del av. Dock har jag en god uppfattning om vad det handlar om. Jag har nämligen sett ett utdrag en gång, när jag besökte den västtyska säkerhetstjänsten Verfassungsschutz. Man var vänlig nog att låta mig ta del av de svenska uppgifterna därför att de var uppenbart stolliga, men likväl farliga för mig på fel plats och fel tidpunkt. Det var sådant som att jag "träffat" Yassir Arafat och andra palestinska ledare eller "besökt" Libyens ledare Moammar Khadaffi eller bott ett år i Bagdad. I och för sig sanna påståenden. Som dock får en dramatiskt annorlunda innebörd om man censurerar anledningen, att jag intervjuade dessa personer för olika medier och skrivit en bok om Irak 1975. Att dessa "ärenden" nu hemlighålls för mig beror på att det rör sig om lika idiotiska skäl för misstankar som bokrecensioner och homosexualitet.
Säpo skulle framstå som löjeväckande inkompetenta om de tvingades medge vad de sysslat med. Samma läge som för Sverker Åström alltså.
Någon som helst hjälp från vår justitieminister eller statsminister är icke att vänta. De kommenterar hellre och gärna fotboll.
Mer förvånande är att kammarrätten godtagit Säpos påståenden om att en större öppenhet i mitt och Sverker Åströms fall skulle försvåra kampen mot terrorismen.
Jag vet mycket väl att en eller annan läsare och framför allt journalistkollega tycker att jag åmar mig i onödan och gott kan skylla mig själv efter all Säpo-kritik och att idiotiska registreringar inte kan vara värt mödan att bråka om. Men riktigt så enkelt är det inte.
Säpo distribuerar alla sådana här "ärenden" till allierade säkerhetstjänster runt om i världen. Jag har nyligen sett amerikanska passtjänstemän göra stora ögon när de finner sida på sida på sida om mig i deras datorer. Och de vet ju inte att detta är strunt, hatiska bokrecensioner och betalt för gammal ost. Så som världen blivit efter 11 september är den här typen av aldrig så stolliga uppgifter farliga för den som utsätts för dem. Och eftersom det mesta eller kanske allt som registrerats om mig är orimligt eller galet så gäller samma sak sannolikt en mängd andra registrerade.
Edit: Låt oss leka med tanken att JG var inblandad i Svarta septembers attack på Lod flygplatsen; hur kommer det sig då att hans tänkte kumpan Göran Rosenberg aldrig haft problem att resa in i USA?
__________________
Senast redigerad av utter 2009-03-08 kl. 10:09.
Edit: Låt oss leka med tanken att JG var inblandad i Svarta septembers attack på Lod flygplatsen; hur kommer det sig då att hans tänkte kumpan Göran Rosenberg aldrig haft problem att resa in i USA?
Är inte bägge dessa herrar 2 mycket sjävlupptagna skribenter som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Jag kan tänka mig att i en verklig situation så skulle dom skita på sig. Hela Guillou's väsen och gärningar tyder på ett stort självhävdelsebehov genom hela livet. Nu visar det sig när tiden gått att IB affären inte var så mycket hans förtjänst och vilka mer scoop har han gjort inom
journalistiken?
Är inte bägge dessa herrar 2 mycket sjävlupptagna skribenter som tar sig själva på alldeles för stort allvar.
Jo sannerligen, dock har Rosenberg behållit sin skärpa och kan fortfarande skriva intressanta reportage medan Guilluo har tappat greppet och blivit gaggig.
Jag har sökt på nätet utan framgång. Guillou skrev på 60-talet en artikel om Solbacka och pennalismen där...någon som vet var man kan hitta denna? Jag har inte varit på bibilioteket vilket ju förmodligen är ett säkert kort...lat som jag är.
Någon som vet om hans kompis Pierre verkligen existerade och vad han i så fall gör idag?
Det är nog Janne själv som är denne Pierre. (Fast det kanske någon redan påpekat. )
Och en inte alltför kvalificerad gissning är att denne Erik är en ren fantasiprodukt av Janne, som behövde någon som hämnades allt han inte vågade eller klarade av själv. Han fick ju som sagt inte chansen att själv vara högsta hönset nu när han nu blev relegerad.
Jävla fet han är numer förresten. Fast starka underarmar har han ju. Såg honom när han bar två lådor vin från Systemet.
__________________
Senast redigerad av JagHarEnLiten 2009-04-13 kl. 21:33.
Hur många vapen har han egenligen?
Läste i en intervju med honom att han stoppade på sig en revolver bak i byxlinningen vid ett tillfälle när han var skraj att öppna ytterdörren..
Sen har han väl en massa hagelbrakare och gevär ovanpå detta?
Glömmer aldrig när han i direktsändning lämnade när han fick frågan ifall han var en vapenfetichist..
Det var tydligen en öm tå.
__________________
Senast redigerad av _Dante_ 2009-04-28 kl. 12:46.
Oj, för denna tråd kul citat i SRs medierna med Jan Guillou. Programmet tar upp IB-affären i slutet. IB var en spionorganisation som snarast var underställd socialdemokratiska partiet än svenska staten, som spionerade på svenska kommunister. Men det var reportrarna som avslöjade det som greps och straffades. Jan Guillou får berätta om när han blev arresterad av polisen. 27:45 in i podcasten av programmet (JG=Jan Guillou TP= reportern Tonci Percan berättar)
Citat:
TP: "Den natten, den 22 oktober 1973, sover Jan Guillou över hos en kompis i Lund. Kvällen innan var han på ett möte med flera tusen studenter om IB-affären. I gryningen vaknar han och ser några män närma sig hans säng."
JG: Å så kastar jag mig upp för att försöka allvarligt skada den man som är närmast."
TP: Jan Guillou tror att det är israeliska agenter som är ute för att mörda honom.
JG: Och i det här språnget på väg upp så ser jag att något är fel. Jag hinner uppfatta att det inte är vad jag väntade mig. Så hamnar jag naken om halsen på kriminalinspektör Arne Isaksson som blir väldigt förskräckt. Och jag stöter bort honom på raka armar och frågar 'Är ni poliser?' För det var då alternativet. De är svenskar och klädda på ett sånt sätt att det är den rimliga gissningen just nu. 'Ja, säger de' och legitimerar sig nervöst.
Jag tycker citaten ger en kort, men ändå ganska god insyn i Jan Guillous psyke och narcissism. Han tror - eller säger - att han jagas av israeliska agenter. Varför då? Han ligger och sover när polisen kommer, men det är ändå han som överraskar dem och håller på att slå dem och hejdar sig bara för att det är poliser. Och de blir förskräckta och nervösa, inte han. Trovärdigt? Knappast.
Peter Bratts historia är mycket trovärdigare. Han kliver av ett tåg och en mystisk man kommer från vänster, sedan en från höger. De trycker upp honom (mot tågväggen?) och väser "Du är anhållen". Nog så dramatiskt, men Peter Bratt försöker inte utmåla sig som hjälte.
Oj, för denna tråd kul citat i SRs medierna med Jan Guillou. Programmet tar upp IB-affären i slutet. IB var en spionorganisation som snarast var underställd socialdemokratiska partiet än svenska staten, som spionerade på svenska kommunister. Men det var reportrarna som avslöjade det som greps och straffades. Jan Guillou får berätta om när han blev arresterad av polisen. 27:45 in i podcasten av programmet (JG=Jan Guillou TP= reportern Tonci Percan berättar)
Jag tycker citaten ger en kort, men ändå ganska god insyn i Jan Guillous psyke och narcissism. Han tror - eller säger - att han jagas av israeliska agenter. Varför då? Han ligger och sover när polisen kommer, men det är ändå han som överraskar dem och håller på att slå dem och hejdar sig bara för att det är poliser. Och de blir förskräckta och nervösa, inte han. Trovärdigt? Knappast.
Peter Bratts historia är mycket trovärdigare. Han kliver av ett tåg och en mystisk man kommer från vänster, sedan en från höger. De trycker upp honom (mot tågväggen?) och väser "Du är anhållen". Nog så dramatiskt, men Peter Bratt försöker inte utmåla sig som hjälte.
Gujje har ju skapat en självbild som är baserad på hans romanfigurer han tror fan att han är lika delar kustjägare, testo galen gymnasieelev, ridare, agent sedan toppat med en aning överbegåvad vänster intellektuell.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
)
