Skvaller om Jan Guillou?

En som initierat en jävla massa terrorister här i världen förtjänar ingen rättegång.
Jag tror istället att det är fler som tänker sig för väldigt noga innan de bestämmer sig för att ta överta Bin Ladins position.
Det är nog inte speciellt lockande för de flesta att bli skjuten utan rättegång och sedan dumpad till hajarna.
Är nog bara en inavlad arabisk muslim som är idiotisk att ställa sig först i kön för en sådan behandling.

Ska bli intressant hur nästa terroristledare blir behandlad.

Ja så kan det ju va, men det sker naturligtvis på risken att bin laden blir nån sorts che guevara-nisse i mellanöstern vilket kan inspirera nya fanatiker att bli heliga martyrer.

Jan har enligt rykten alltid haft lite problem med sanningen. Ondskan kanske inte var självbiografisk.

Varför bryta tidigare mönster? Jan hävdar att en kvinna som enligt Jan hatar honom är lite småkåt på honom.

Kolla 50:50 in i programmet.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noj...cle13599318.ab

Han hävdare väl snarare att hon driver med honom för att göra han osäker.

Att han har problem att hålla sig till sanningen är väl allom bekant.

Hans mor och syster har ju båda gått ut och berättat att Ondskan inte har så mycket med verkligheten att göra. Och hans berättelser om sin militära "karriär" stämmer inte för fem öre med verkligheten.

Är det någon som har koll på vem hans morfar var? Det är ju tydligen där som pengarna och "överklassfasonerna" kom ifrån.

Sen är ju Ondskan en skönlitterär roman inte en dokumentär även om den bygger på hans egna erfarenheter . Och det är han väl ändå tydlig med själv.

Den ack så tröttsamme mannen har i mina ögon aldrig lyckats bli vuxen och mogen på ett
fullvärdigt sätt. Han beter sig allt som oftast så jävla barnsligt i all sin pösiga och dryga
uppblåsthet. Och hans böcker lika barnsliga och förenklade de också.
Orkar inte längre se människan när han visar sig i tv och andra mediala sammanhang.
Och som han ser ut, titta här bara: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0...anguillou.html

Och jag tillåter mig ett litet försmädligt hånleende vid tanken på nya "storslagna bokprojektet" -
har han nu ambitioner att bli en ny Thomas Mann eller Zola med sin släktkrönika eller vad
fan är det som gäller...?

Nej, det kan han glömma direkt. Viljan finns där nog, men förmågan; nix!

Han ska nog helst hålla sig till enkla hjälteromaner och inte bry sin lilla hjärna med
komplicerade skeenden där det ställs helt andra krav på berättaren.

Nu säger han det (i Aftonblaskan-TV på fråga av Schlager-Larsson). Men har han alltid varit såhär "tydlig" med att uppgifterna i romanen inte stämmer med verkligheten? Under bokens trettioåriga historia (och särskilt under lanseringen 1981) kan han ha ansett det gynnat honom att påstå att det varit riktiga uppgifter. Men när man är överbevisad går det inte längre och man byter fot.

Notera: Jag har inte gjort research på JG's uttalanden om Onskan genom åren så jag vet inte. Det ligger öppet för vem som helst att göra det.

Vill minnas att han vid ett tillfälle för ganska många år sedan sagt att allt i boken stämmer, förutom att det inte fanns någon simhall på skolan. Han har absolut inte alltid varit tydlig med att en del är fiktion.

Han skriver illa.

Hur det såg ut 1981 har jag ingen egen erfarenhet av, men då Janne, enligt moderns uppgift, med stolthet gav ett dedikationsex till styvfar Hansén och att denne läste och uppskattade boken, blir min slutsats att det var en roman då.

Han har varit tydlig med att en del är fiktion, men vad som är det har varit flytande: panta rei, Janne!

När han befann sig på höjden av sin "triumf" - när filmen kom, och var som mest extatisk, var det enda fiktiva inslaget kärlekshistorien med köksbiträdet. I "verkligheten" hade han i stället spänt på en medelålders överklasskvinna som bodde i skolans närhet. Men det "passade inte in" i romanen, uppgav han. Då hade han praktiskt taget redan släppt taget om simmarmyten.

Erkännandet av det faktum att han inte alls varit distriktsmästare i simning, kommer sig inte bara från att det inte fanns någon bassäng på skolan i fråga och att det därför var en nödig fiktiv ingrediens i historien, utan att journalister faktiskt gått igenom rullorna från alla år och funnit att någon "Hansén" eller "Guillou" inte står att finna. Från det att romanen kom ut och till dess detta hände, "var" Janne Hansén (den s.k. "Guillou") i varje intervju juniordistriktsmästare i någon simningsgren.

Ska tillägga att "simmarens" erkännande bestått i att han slutat skrodera om saken, inte att han erkänt lögn.

Så är det, och sättet går igen i en hel del annat som Jan skriver.
Till skillnad från att dokumentera något objektivt, som bara kommer läsas av en bråkdel av befolkningen, väljer Jan ofta att väva in fakta i en skönlitterär miljö. Det blir inte så pk på det sättet och når dessutom en större publik. Bra för Jan och omtyckt av läsarna.

Jan må vara föregångare men jag vill peka på att fler följer hans exempel. Anders Jallai är den senaste i raden, som väver ihop fakta i en skönlitterär miljö.

Personligen är jag mycket road av konstarten.