Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Eller att inse sina begränsningar. Alla har helt enkelt inte vad som krävs för att ta sig in på _alla_ program. Det är väl precis så det ska vara också?

Det finns fler sätt än HP. Man kan gå ett år på folkhögskola och man kan läsa upp betygen och hamna i BII och komma in den vägen.

Som att ta sig in på läkarprogrammet är något reserverat enbart übermenschen genier . Tycker jag ser denna attityd på allt för många ställen. Visst krävs en viss intelligens för att klara programmet (skulle dock personligen hävda att program som teknisk fysik och teknisk matematik förmodligen är betydligt mer kognitivt utmanande) men den är alldeles överdriven. Tror de flesta kan skriva ett bra högskoleprovsresultat bara man tränar på det. Eller ta sig in på andra vis, t.ex. Umeås betyg+HP-kvot. Det är ingenting konstigt; tränar man på något så blir man bra på det. Skulle faktiskt tvärtom hävda att ger man upp så tyder det snarare på låg ambition och dålig kämparglöd vilket är viktiga egenskaper under utbildningen. Ibland får man faktiskt kämpa lite i livet tycker jag. De som bara tidigare glidit på sin "begåvenhet" i gymnasiet men aldrig utvecklat de nämnda egenskaperna är just de som kuggar tentorna förresten.

Jadu, hur är livet egentligen. De två första åren är nog som vilken utbildning som helst med seminarier, föreläsningar, laborationer och allt annat som innefattar en högskoleutbildning. Det är nog efter preklin som läkarprogrammet faktiskt börjar utmärka sig med betydligt mer klinisk inriktning och VFU-placeringar. Sen finns det dissektioner, vissa mindre kliniska moment med statusundersökning och så.


Sjukhusen är ju väldigt specialiserade, särskilt ifall du läser på t.ex. Huddinge, Solna eller Akademiska. Ta det i kontrast med ett litet sjukhus i låt säg Hudiksvall eller Bollnäs. De senare är betydligt mer breda i sina patientavdelningar.

Var ska du läsa?

Nej, det var verkligen inte min poäng. Om något verkar du projicera. Däremot var min poäng att inte alla når upp till 1.7 på högskoleprovet, och det stämmer väl om man kollar tillgänglig statistik?

1) Vad är det jag projicerar på dig?

2) De flesta som skriver högskoleprovet har inte som ambition att bli läkarstudenter heller, det kan vara så att dessa individer i regel presterar bättre och har högre normeringsvärde än snittet.

3) Låt säg att man pluggar upp sina betyg mha prövningar och hamnar i BII. Då skulle man behöva kanske 1.6 i högskoleprovet för att ta sig in i Umeås alternativa urvalskvot. Menar du att detta är ett orealistiskt mål om man lägger manken till och faktiskt pluggar massa gamla högskoleprov? Har man ett visst prov med särskild struktur går det lära sig den strukturen och träna upp det som ofta testas. Man blir bra på just den saken.

Jag vill förmedla en mer realistisk bild och det är att plugga upp ens högskoleprovsresultat, ta sig in via PIL eller nån annan kvot inte är omöjligt om man faktiskt försöker och har det som mål i livet. Energin man lägger därefter man tagit sig in i programmet kommer vara betydligt större.

"Som att ta sig in på läkarprogrammet är något reserverat enbart übermenschen genier." Du antyder att det är vad jag tycker. Men i själva verket kanske det är vad du tänker om dig själv? Jag själv tycker det verkar jättelätt att komma in på utbildningen. Samtidigt vet jag att det säkerligen skulle vara väldigt svårt för många.

I mitt exempel, som mitt resonemang i den här tråden bygger på, nämner jag en bekant som har försökt med HP fem gånger. Om man har gjort det utan att lyckas kanske det är dags att ge upp (och testa någon annan inkörsport, för all del).

Det gäller alltså högskoleprovet. Rätta mig om jag har fel, får alla 1.7 eller högre på högskoleprovet eller är det reserverat för den översta 2%:en? Alla kan inte nå upp dit. Håller du inte med där vill jag mena att du svävar i någon villfarelse och din tilltro till människans förmåga är alldeles för god. Något som förvisso kan vara lämpligt i rollen som läkare!

Någon som går/gått på Sahlgrenska och vet hur schemat T1 ser ut? Hur mycket är obligatoriskt? Går det att kombinera läkarstudier med mycket fysisk träning, 6-8 pass/v? (löpning)

Någon som har koll på detta?

Vadå? Ett vanligt träningspass per dag? Det är ju inget märkvärdigt alls. Tvärtom skulle jag hävda, att du faktiskt behöver träna för att orka plugga och konsolidera kunskap.

Gött. Handlar om planering antar jag.

Jag gick precis ut min första kliniska termin (läser på ett svenskt universitet). När man var på avdelning och gick med underläkare och AT-läkare så kändes det verkligen som att man har en riktigt lång väg kvar, trots att det bara är några år kvar tills att det är dags för en själv att jobba som underläkare. Både i det praktiska arbetet med allt det innebär, men också det teoretiska.

Jag skulle därför vilja höra med er som kommit en bra bit på vägen, eller rentav är klara - har ni några tips på hur man bör nyttja sina placeringar på bästa sätt? Det har varit en stor omställning från preklin då det bara var att nöta in massa teoretisk kunskap (något jag har väldigt lätt för), nu ska man ju lära sig själva yrket. Givetvis handlar detta om eget ansvar till stor del - och att inte bara glida igenom klin, men finns det t.ex. något ni tänkt på i efterhand som är bra att tänka på/lägga extra krut på?

Jag vet inte om jag oroar mig lite i onödan, kommer det mesta komma till en under utbildningen med erfarenheten bara man kör på? Jag inser att man såklart är långt ifrån färdig efter grundutbildningen, men man vill ju åtminstone klara av ett vikariat utan att sitta där aningslös.