Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Hur är det möjlighet att öht påbörja som 15 åring? Började man gymnasiet som 12 åring då?

Annars tycker jag det låter vettigt med ett tak för max hur gammal man får vara när man börjar. Mig veterligen finns det ingen sådan vid det lärosäte jag läser vid. Jag skulle säga att 45 bör vara rimligt att sätta en spärr på.

Antagligen läste man in gymnasiet på kortare tid än 3 år, samt började tidigare. Säg att man är 15, fyller 16 under hösten och precis börjat på läkarprogrammet. Då kanske man började läsa gymnasiet när man var 13. Jag hade klasskompisar som var 14 när de började gymnasiet, men fyllde 15 under hösten. De gick ett år tidigare eftersom de hade börjat skolan utomlands i ett land bör alla började tidigare. Nu läste de gymnasiet på 3 år så de var 17 när de gick ut och således inte 15-åriga läkarstudenter.

Har man föräldrar som är lite på så kan barnet få hoppa upp några klasser i ff.a. låg- och mellanstadiet. Kombinera det med en privatlärare som hjälper till på fritiden och vips så har barnet kanske nått gymnasiebehörighet 2-3 år tidigare än den typiske eleven. Saken är ju den att många tar studenten när de bara hunnit fylla 18 år, d.v.s. de fyller år mot slutet av året. Det gör att dessa barn tar studenten när de är 15 eller 16 år och börjar sin universitetsutbildning redan till hösten efter studenten.

^ I dessa fall är troligen föräldrarna själva akademiker och är villiga att utnyttja potentialen hos barnet. Dock kan det slå fel eftersom det, som i detta fall, kan gå ut över andra människor (patienterna). Dessutom innebär det att barnet inte hinner få en social erfarenhet och förståelse som andra får under slutet av tonåren. Det är trots allt en omtumlande period som kan ge många personer lärdomar för livet.

Jag vet en person som var ganska precis 50 år när han började plugga till läkare i Uppsala. Det var bara några år sedan.

Tack för svar, Jeremi. Jag har faktiskt hört precis det att många byter inriktning efter ett par år och det låter rimligt att det är som du säger.

Jag har också tänkt ifall det ens öht finns en lucka att fylla med akutläkare. Uppdelningen av patienter på akuten sker ju alltid till medicin- och kirurgakuten och det känns inte helt orimligt att just medicinare ska kunna hantera akuta medicinska sjukdomar, liksom kirurger frakturer, appendiciter etc. Kommer en akutläkare någonsin fylla ett behov med överlappning där? Uppdelningen känns ju nämligen redan gjord. Jag är inte tillräckligt insatt i akutverksamheten för att själv kunna svara på det. Å andra sidan i alla andra länder finns det akutläkare, har de nån annan slags roll i så fall?

Personligen tycker jag det är väldigt roligt att vara "det första mötet" med patienten. Alltså, en patient debuterar med nåt form av symptom, t.ex. yrsel eller bröstsmärta, och därefter handlägga och göra en preliminär bedömning över vad det kan tänkas vara. Bara ett sådant symtom som yrsel kan ju verkligen vara vad som helst och med anamnes och status som verktyg kan man komma hur långt som helst. Det är ett väldigt roligt intellektuellt arbete att varva ihop anamens, status, labfynd etc och tänka ut huruvida pat bör läggas in eller inte. Det känns dock som att det behovet kan uppfyllas rätt så bra som allmänläkare på någon mindre ort i glesbygden och samtidigt få en patientkontinuitet. En stor nackdel med akuten är ju att man inte följer upp patienterna. Det riktigt akuta/intensivvård intresserar mig egentligen inte lika mycket.

Stor oro över läkarstudenters fallande resultat

Allt fler läkarstudenter misslyckas med studierna de första terminerna. Oron över utvecklingen är stor. »Studenterna är inte dummare än förr och vi har inte gjort utbildningen svårare. Så det är helt klart något som fallerar«, säger Agneta Ekman, universitetslektor vid Göteborgs universitet.

...
– Att så många fastnar så tidigt i utbildningen är något nytt, säger Riitta Möller, programdirektör vid Karolinska institutet. Enligt henne handlar det sällan om lathet. Snarare om att studenterna gör för mycket samtidigt – något som flera andra programansvariga också pekar ut som ett problem. En del studenter har barn, många har en väldigt aktiv fritid, en del jobbar vid sidan av studierna och vissa pluggar något annat samtidigt.

– Det är ofta de studenterna som fastnar. Det finns en sorts orolighet. Några är också osäkra på om de valt rätt. Vi har läkarstudenter som samtidigt läser på Handels och KTH.
...

– Sedan ska man inte bortse från att en hel del studenter har fuskat sig in genom högskoleprovet. Det kan vara ett större mörkertal än vi tror. Vi har inga belägg för det, men vi ser att det finns studenter som först har väldigt låga poäng och sedan skrivit 2,0 – och de klarar sig sämre.

Hur tänker ni andra läkarstudenter kring detta? Har ni märkt av på era universitet att fler blir spärrade på tentorna och inte får fortsätta till nästa termin? Det jag hört på KI är att väldigt många blivit spärrade i de prekliniska terminerna den senaste tiden. Vad det beror på är svårt att säga, högskoleprovsfusk kan nog absolut spela roll men förmodligen också PIL-fusk (flera av uppgifterna läggs upp på HP-guiden och här på Flashback) och det stämmer väldigt bra med artikeln att många läser på Handels eller KTH samtidigt, vilket måste vara betungande.

I och med att antagningspoängen faller så är det fler och fler som inte har studievanan som blir accepterade, dessutom så är det lite väl enkelt att komma in utan baskunskaperna, dom borde kräva A i kemi tycker jag. Men Umeå hade 1.65 på HP i höstas hade jag för mig, och av alla jag pratat med som skrivit högt på HP (1.85+) så har många kunnat skriva ca 1.70 utan förbredelse för att efteråt behöva arbeta för att höja det ännu mer. Jag har knappt träffat någon som skrivit 1.85+ (som krävdes på KI förra året) utan att behöva plugga mycket för det. Flummar man in på läkarlinjen med ~1.7 så har man inte studievanan och om man inte kommer in i det blir det svårt att klara studierna.

Jag vet inte hur stor roll fusket på HP spelar. Jag antar att är man motiverad att lägga ut så mycket pengar på HP är man nog motiverad att klara studierna efteråt... tja, om man inte är rik förstås.

Spontant när jag hör om detta tänker jag att PBL-upplägget kan vara bidragande till dessa svårigheter som vissa läkarstudenter har. Rent krasst handlar PBL om att läkarstudenterna ska själva formulera frågor, studera på dessa och alltså lära sig mer på egen hand med hjälp av en handledare. Detta sker i samband med obligatoriska träffar som sker minst två gånger i veckan i basgrupper. Lägg därtill att man har vanliga föreläsningar också.

Det står lite om PBL på Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Problembaserat_lärande

När kvinnan i artikeln säger i stil med att "utbildningen inte är svårare idag" så är det en sanning med modifikation då läkarutbildningen i åtminstone Uppsala har genomgått betydande reformer bara under de senaste 10 åren. Exempelvis är PBL en sådan reform. En annan reform är upplägget för utbildningen.

Jag tvivlar på att någon ansvarig på Läkarprogrammet i Uppsala har tagit sig tid att utvärdera dessa reformer och se vilken effekt som de haft på kvaliteten och studieprestationerna.

Jag pluggar programmet i Uppsala och finner i stort att PBL inte är särskilt användbart, utan det är snarare en tidstjuv som bara ökar ens arbetsbelastning. Vid sidan av alla PBL-moment har man vanliga föreläsningar, och det är föreläsningarna som man vill ha sitt fokus och arbetsbelastning inriktad på. Att tvinga studenterna till att sitta i PBL-möten två gånger i veckan med folk som de kanske inte ens pluggar med (eller gillar för den delen) kan vara ett störmoment i både studierna och tidsschemat.

Innan PBL-implementeringen höll utbildningen sig till en helt vanlig traditionell undervisning med föreläsningar som varvades med seminarier där studenterna fick förformulerade frågor att svara på inför seminariet (utan några PBL-liknande möten veckovis).

En annan reform och förändring med flera av de svenska läkarprogrammen är att läkarstudenter läste förut saker i block, t.ex. all histologi var sammanhängande, all neuro kom i en veva, etc.
Idag däremot blandar programmet friskt mellan olika områden som t.ex. neuro och histologi och senare t.ex. histologi med annat.

Innehållet är i sig kanske inte svårare, men det är högst troligen ett svårare och otydligare upplägg idag på Läkarprogrammet. Det är rentav lite flummigare idag än tidigare.

Sen kan det tilläggas att GU har valt att inte använda sig av PBL alls och dessutom läser man fortfarande saker i block där. Hade jag haft denna klara uppfattning av Läkarprogrammet innan jag började mina studier så hade jag 10 gånger av 10 pluggat i Göteborg istället för Uppsala.

Fast nu hade väl GU sämre studieresultat också trots avsaknaden av PBL. Jag har dock ingen erfarenhet av PBL (har inte haft det ännu och har inte ens hört någon nämna det så tvivlar på att vi kommer ha det i någon större utsträckning tidigt iallafall).

Vi har däremot fått höra ett antal gånger att programmet faktiskt blivit svårare då det är mer man behöver lära sig. Jag tror inte det spelar lika stor roll dock.

Intrycket jag får av mina kursare är att de faktorer som spelar mest roll för avklarandet av studier är studievana, disciplin och till viss del begåvning.

På KI minns jag att man läste mag- och tarmkanalen och det innefattade biokemi, histologi och fysiologi. Även anatomi då man gjorde dissektioner på GI. Jag tycker inte det underlättar ens förståelse avsevärt genom att göra på det sättet. Framför allt underlättas inläsningen betydligt genom att dela upp. Du har en bok i biokemi, en i fysiologi, en i anatomi och du kan läsa allt var för sig utan att behöva haka upp i ett organsymet och försöka skapa en bild om hur histologin hänger ihop med anatomin och fysiologin etc.

Men det låter ju bra att ett program är "integrerat".


http://sahlgrenska.gu.se/digitalAsse...l--k-vt-13.pdf

Verkar stämma. Ser väldigt tydligt och enkelt ut i upplägget.

Det är den indelningen man vill komma bort ifrån. Har hänt mer än en gång att någon kommer in med ett benbrott som handläggs storartat av ortopeden, men ingen tänkte på varför patienten föll. Går hem med obehandlad hjärtinfarkt...

Edit: Inte för att dissa ortopeder.. På medicin läggs folk in med missade frakturer etc..

Är det lätt för hjärnan att fatta vad man håller på med på läkarprogrammet? Liksom det är inte svårt att ta sig igenom utbildningen med hjärnan? Alla klarar det bara man pluggar?

Stämmer tyvärr inte. Alla kan absolut inte klara av programmet. Känner folk som pluggar minst 8-10 timmar om dagen och failat vissa tentor. Under tenta plugg så pluggar de runt 15 timmar om dagen. Vissa ligger på gränsen och vissa failar.

Sedan finns de som pluggar i snitt 6-7 timmar om dagen och klarar sig galant. Så mycket beror på begåvning och förmågan att ta in information och lära sig. Tyvärr livet är orättvist :/