Citat:
Ursprungligen postat av
Ormen Långe
För att kunna träffa ett hangarfartyg så behöver sensorsystem som kan följa hangarfartygen kontinuerligt och i realtid, att robotarna (eller verkansdelarna) kan manövrera under mittfasen, att stridsspetsarna går ner klart under mach 5 (d.v.s. ej hypersoniska) mycket högt i atmosfären och att de sedan har sensorer som mycket snabbt kan lokalisera hangarfartygen.
De AShBM som Iran har tillkännagivit har på tok för liten räckvidd för att nå ut till hangarfartygen (vilket eliminerar behovet av kontinuerlig målinmätning, samt eliminerar hela momentet med återinträde i atmosfären) och de är vidare inte hypersoniska, vilket så klart eliminerar momentet att likt Pershing II behöva genomföra manövrar högt i atmosfären för att dumpa hastighet för att målsökaren ska kunna användas.
Haj Qassim roboten i rollen som sjömålsvapen (Basir varianten) möjliggör algoritmer identifiering och spårning av mål. Här blir dock den reducerade räckvidden på 1200 till 1300 km
en funktionell fördel för Iran. En traditionell ballistisk bana med minimal energiförbrukning skulle förlänga flygtiden bortom det praktiskt användbara tidsfönstret för att upptäcka rörliga marina mål.
Däremot minskar Haj Qassims kvasi-ballistiska och dess sänkta bana flygtiden från ungefär 10 minuter till cirka 6 minuter. Denna komprimerade tidsram ger
fartyg otillräcklig möjlighet att undvika robotens målsökare, som börjar skanna det förutbestämda målområdet sent i flygningen.
Men bortom 1300 km skulle uppdateringar av målkoordinater under flygning bli nödvändiga, vilket komplicerar kedjan genom ökat beroende av extern övervakning och datalänkar.
Strategiskt sett eliminerar en sjömålsballistisk robot med en räckvidd på 1200 km den operativa säkerheten för amerikanska hangarfartygsgrupper. För att befinna sig utom räckhåll skulle hangarfartygen behöva använda flygplan med
oberoende stridsradie över 1000 km –
en förmåga som nuvarande varianter av F/A-18 Hornet och F-35 Lightning II inte klarar utan logistiskt krävande lufttankning.
Citat:
Ursprungligen postat av
IR5
När det gäller hangarfartyg är detta sannolikt inte ett prioriterat mål i nuläget. Det befinner sig på relativt långt avstånd och inväntar snarare en situation där Irans kustförsvar har försvagats eller neutraliserats.
Samtidigt tyder mycket på att Iran ännu inte har genomfört någon omfattande mobilisering av sitt luftförsvar eller byggt upp sina positioner i någon större skala. Under tiden arbetar Iran systematiskt med att slå ut radar, signalspaning, drönarsystem och tillhörande infrastruktur. Angrepp mot Irans civil infrastruktur kan i detta sammanhang ses som ett sätt att indirekt påverka Irans operativa förmåga, särskilt när direkta militära mål är svårare att nå.
Den centrala frågan här är därför inte om Iran kan komma att anfalla ett hangarfartyg, utan när ett sådant beslut i så fall anses strategiskt motiverat. Militära beslut på denna nivå fattas inte enbart utifrån kapacitet, utan utifrån timing, konsekvensanalys och övergripande målbild.
Superbra analys!