Citat:
Ursprungligen postat av
Ormen Långe
Om man har dedikerade antihangarfartygsvapen så använder man självfallet dessa så fort som möjligt. Dels för att eliminera det synnerligen potenta hot som ett hangarfartyg utgör, och dels eftersom en förmåga som inte används kan gå förlorad om man väntar på att använda den.
Att Iran inte har satt in dessa vapen mot USA kan bara betyda 5st olika saker:
- Iran har inte dessa vapen & har aldrig haft dem.
- Iran kan inte använda dessa vapen, eftersom deras kill-chain inte existerar & aldrig har existerat.
- Iran kan inte använda dessa vapen, eftersom deras kill-chain tidigt kapades.
- Att Iran i ett mycket tidigt skede förlorade dessa vapen.
- Att Irans militära ledning är så gravt inkompetenta, att de antingen är på USA.s sida, eller förståndshandikappade.
Du förespråkar uppenbarligen alternativ 5, medan jag ser alternativ 5 som helt uteslutet. Jag ser alternativ 1 som mest rimligt, följt av alternativ 2, följt av alternativ 3 och sist alternativ 4.
Det är svårt att föra en konstruktiv diskussion när utgångspunkten verkar bygga på en livslång påverkan av en mediebild som ofta framställer vissa grupper som våldsamma och irrationella. Det blir en grundpremiss som hela resonemanget vilar på som ett exempel på hur mjuk makt kan forma perspektiv. Jag är faktiskt utbildad i USA och av amerikanska militärer, bara så du vet.
Men jag håller inte med dig. Om Iran saknade dessa kapaciteter är det tveksamt om USA och Israel skulle ha riktat in sig på nyckelpersoner och forskningsanläggningar kopplade till deras olika militära program.
Hittills har Iran främst använt äldre, uppgraderade missilsystem. De har i stort sett inte tagit i bruk sin modernare arsenal, annat än vid enstaka tillfällen. De äldre systemen bygger sannolikt på enklare styrteknik, vilket också påverkar precisionen. Det tyder på en strategi där man medvetet spelar på motståndarens bedömningar och reaktioner . Det är också något som också speglas i hur du resonerar.
Låt mig förklara en grundläggande princip i krigföring... Att inte alltid använda alla tillgängliga resurser. Om en befälhavare ständigt måste avsätta resurser för att skydda exempelvis ett hangarfartyg, skapar det en belastning. Själva tillgången finns där, men den begränsar handlingsutrymmet, kostar resurser och ökar pressen i beslutsfattandet.
I praktiken handlar krig ofta om uthållighet och timing. Om jag exempelvis observerar en soldat som bär tung utrustning i svår terräng, är det inte alltid taktiskt att agera direkt. Ibland är det mer effektivt att avvakta, låta utmattning och misstag uppstå, och agera vid ett mer gynnsamt tillfälle. Det handlar inte om passivitet, utan om kontroll och strategiskt tålamod. Det sistnämnda är skäggiga gubbarna bra på..
Men har du någonsin tänkt på att Iran exempelvis skulle vilja ha utrustningen som finns på hangarfartyget?