Citat:
Ursprungligen postat av
Moln20
Ja, de väljer att ha tolkningsföreträde. Bara deras tolkning är rätt...De själva höjer upp sig till gudar som vet hur det skall vara.
Ja själva praktiken blir ju att de höjer upp sig till Gudar, även om de alltid kan hänvisa till att "vi följer ju Bibeln" eller till och med så förklarar ju Vakttornet att det inte är alls så att Jehovas Vittnen har en unik ställning, precis som att vem som helst egentligen skulle kunna överleva Harmagedon. Men det är just det som är en del i sektretorik, man säger en sak, sedan gör man en annan sak i praktiken.
Citat:
Ursprungligen postat av
Moln20
Sen det här med barnen, ungdomarna. Många lider i tysthet, för vem skall de prata med? Och tänk om familjen får reda på att de pratat med någon...
Om de pratat med någon utomstående, dvs utanför Organisationen så kan detta uppfattas som avfällingsbeteende. Man får även tänka på att Sällskapet och Jehovas Vittnen är manliga miljöer; i alla sammanhang är det män som styr, det är män som bestämmer, det är män som leder- det är därför inte svårt att förstå hur jobbigt det kan vara för exempelvis en utsatt ung tjej att kunna hitta någon att vända sig till om hon har problem.
Citat:
Ursprungligen postat av
Moln20
Hur når man dessa barn/ungdomar? Kanske borde lärarna vara mer uppmärksamma. Kanske borde socialtjänsten kopplas in i vissa fall? Jag tänker på de fall där de unga verkligen lider och inte har någon att prata med. Som ung skäms man lätt och känner sig annorlunda, men försöker låtsas vara som de andra.
Jag tänker på de vittnesmål som kommit fram där vuxna berättat om hur de led som barn.
Jag tänker på min kompis när jag var liten som inte fick ha kalas som vi andra, hon fick ha vårfest.... vi tyckte det var konstigt.
En del av ungdomarna mår nog bra, men det finns nog även ganska många som mår dåligt. Problemet är ju att det är barnen som får axla föräldrarnas religionsuppfattningar och stå för dem i olika skolsammanhang. Jag minns själv hur jag på order av mina egna föräldrar var utesluten från det ena arrangemanget efter det andra och det var jobbigt, även om jag nog hade det ganska bra ändå om man jämför med många andra.
Sedan kanske det är lättare idag, då vi har många med andra religioner i samhället, dvs muslimer som inte deltar i olika saker, möjligt att uppmärksamheten på "vännernas" barn har minskat idag på grund av det.