Citat:
Nej och det kritiserar jag inte heller, det tyder i en del fall på sundhet hos de enskilda äldsten att inte beivra minsta lilla.
Att kunna regler bättre än de själva?
Jag antar att du menar när du sitter anklagad av en kommitté? Eller när ska det ske?
Om det bildats en kommitté så hjälper det inte din sak om du sätter dig upp emot de äldste och hävdar att de har fel. Sen kan du hänvisa till vad du vill, det hjälper inte. Det enda som kan hjälpa är en stor portion ödmjukhet och en ännu större portion ånger.
I mitt fall, så var det en märklig, surrealistisk upplevelse att bli förhörd av människor som man betraktade som ens vänner. Sådana man nyligen hade trevligt tillsammans med. De blev som Dr Jekyll and mr Hyde. Helt förändrade, från glada trevliga kompisar till allvarliga, oresonliga domare.
Jag hade inte gjort något allvarligt fel förutom att jag just hävdade min rätt. Jag visste mycket väl vad som gällde, och jag hade inte gått över någon gräns.
Jag var oerhört konfunderad över situationen, den rättsliga delen av organisationen. Människor som kunde bli så annorlunda när de ansåg att situationen krävde det. Det var så främmande mot allt gott jag alltid uppfattat bland vittnena.
Jag var uppväxt, döpt och hade hela livet uppbyggt kring att det var så jag skulle leva. Hade aldrig ens funderat på att lämna, och ännu mindre på att göra något som kunde göra så att jag kunde bli utesluten.
I ett läge var jag så frustrerad så att jag sade åt en äldste som hackade att han var okunnig om reglerna i min situation, jag serverade honom en Vakttornsartikel som stödde min sak och bad sedan att få en annan äldste.
Som du nog förstår så hjälpte det inte mig, nu var jag upprorisk. Så att jag blev utesluten var förmodligen därför.
De bibelställen och Vakttornsartiklar som presenterades under de förhör som hölls, var inget som jag endera hade överträtt eller var så allvarliga så att man kunde bli utesluten för. Vilket jag påpekade.
Så det funkar inte att presentera stöd för sin sak kan jag upplysa om.