Citat:
Det blir såklart omöjligt att veta hur allvarligt det är då det inte nämns något om bestraffning. Hur många kör inte för fort trots flerfalt ökad olycksrisk och risk för böter? På Transportstyrelsens hemsida står det till och med att man ska använda övergångsstället då man korsar en kör- eller cykelbana (https://www.transportstyrelsen.se/sv...ergangsstalle/). Men vad blir bestraffningen om man bryter mot detta och blir påkommen av polis?
Framlägg gärna dokumenterade exempel på allt detta. Enligt boken "Shepherd the Flock of God" framgick det att en rättslig kommitté tillsätts först då en medlem har ägnat sig åt regelbundet, villigt och onödigt samröre med uteslutna icke familjemedlemmar, trots regelbunden förmaning från de äldste. Det bör alltså inte vara som det låter från dig, att man bestraffas så fort det framkommer att man pratat om vädret med en utesluten familjemedlem.
Framlägg gärna dokumenterade exempel på allt detta. Enligt boken "Shepherd the Flock of God" framgick det att en rättslig kommitté tillsätts först då en medlem har ägnat sig åt regelbundet, villigt och onödigt samröre med uteslutna icke familjemedlemmar, trots regelbunden förmaning från de äldste. Det bör alltså inte vara som det låter från dig, att man bestraffas så fort det framkommer att man pratat om vädret med en utesluten familjemedlem.
Om du tänker efter så kommer du att inse att "regelbundet, villigt och onödigt" är helt upp till enskilda äldsten att avgöra.
I vissa fall är det en gång, i andra fall ganska många. Kanske tom ingen som bryr sig, eftersom de själva inser det oresonliga i regeln.
Jag säger inte heller att "man bestraffas så fort det framkommer". Jag säger vad som gäller, vad som är regeln. Lagen. Sedan hur det efterlevs varierar.
Men det spelar ingen roll, vad som har betydelse är -vad som gäller. Vad lär JV ut, vad kräver de av sina anhängare? Vad är den officiella läran?
Sedan om vissa tycker det är okay med tre eller fyra överträdelser men inte mer är helt irrelevant. Det är fortfarande inte okay hur du än vrider på det.
I och med att det påstods att bland de vanligaste anledningarna till märkning var om man umgicks med sitt uteslutna barn, tycker jag helt enkelt att starkare belägg än hörsägen borde ha kunnat framläggas.
Citat:
Nej, det är sant. Samtidigt gäller det omvända, alltså att Jehovas vittnens församlingar inte är fullt medvetna i vilken utsträckning de påverkar sina medlemmar. Det skulle isåfall vara Jehovas vittnens yttersta topp i USA som har incitament att manipulera sina medlemmar för ekonomisk vinning. Men vad jag vet har det inte framkommit något om detta i nutid. Möjligen hände det förr, till exempel på 30-talet då Joseph Franklin Rutherford, Jehovas vittnens dåvarande president, bosatte sig vid en herrgård som jag antar finansierades med hjälp av bidrag från medlemmarna.Jag påstår inte att man inte är ansvarig för sina handlingar. Jag är exempelvis ansvarig för hur jag behandlat min uteslutna familjemedlem, även om jag under den tid jag undvek denne trodde att det jag gjorde var rätt och kärleksfullt.
Men inte är du väl så naiv att du tror att du själv är fullt medveten om vilka drivkrafter som påverkar dig? Varför tror du att vi har olika kulturer i världen? För att alla svenskar föddes och logiskt beslutade att de skulle anta de karaktärsdrag som verkar vara typiska för vår kultur?
I Heaven's Gate kulten hade medlemmarna varit under inflytande från Applewhite under flera år innan incidenten med självmorden. Medlemmarna var självklart medvetna om att de skulle dö om de begick självmord, men trodde att det var det rationella valet att göra.
Självklart är inte Jehovas vittnen ens i närheten av att vara så extrema, men exemplet belyser problematiken med inflytande. En persons värderingar och uppfattningar om vad som är riktigt och normalt kan påverkas utan att denne är fullt medveten om vad som sker. Men återigen, jag anser inte att man därav är fritagen från ansvar.
Men inte är du väl så naiv att du tror att du själv är fullt medveten om vilka drivkrafter som påverkar dig? Varför tror du att vi har olika kulturer i världen? För att alla svenskar föddes och logiskt beslutade att de skulle anta de karaktärsdrag som verkar vara typiska för vår kultur?
I Heaven's Gate kulten hade medlemmarna varit under inflytande från Applewhite under flera år innan incidenten med självmorden. Medlemmarna var självklart medvetna om att de skulle dö om de begick självmord, men trodde att det var det rationella valet att göra.
Självklart är inte Jehovas vittnen ens i närheten av att vara så extrema, men exemplet belyser problematiken med inflytande. En persons värderingar och uppfattningar om vad som är riktigt och normalt kan påverkas utan att denne är fullt medveten om vad som sker. Men återigen, jag anser inte att man därav är fritagen från ansvar.
Citat:
Jag håller med om att det känns onödigt att behöva döpa sig före 18 års ålder. Så länge de har inställningen att de kommer döpa sig i framtiden borde föräldrarna och de äldste vara nöjda.
Citat:
Har du nytt material? Mycket kan ha ändrats över 29 år. Hursomhelst gillar jag inte idén med att barn ska döpa sig tidigt. Men om man sedan ångrar sig, är det inte så att man kan upplösa sitt medlemskap hos Jehovas vittnen? Jag läste lite om detta i kapitel 9 ur "Shepherd the Flock of God". Isåfall, bör man inte kunna undvika konsekvenserna det innebär som utesluten om man vill börja med sådant som Jehovas vittnen inte gillar?Nej, det är inte svårt att göra. Här är ett av många exempel, Vakttornet 1988 15 mars:
"Men det verkar som om somliga bland Jehovas folk har gått till den andra ytterligheten. Många kristna föräldrar låter sina barn vänta tills de är i de övre tonåren, innan de för frågan om dop på tal. Gång på gång får vi höra om barn som gör ett giltigt överlämnande helt och hållet av eget initiativ. En äldstes son, som ännu inte var i tonåren, önskade till exempel uppriktigt att bli döpt. Hans far lät därför tre andra äldste dryfta de frågor med sonen vilka utarbetats för dem som planerar att bli döpta. De kom till den slutsatsen att han trots att han var rätt ung ändå uppfyllde kraven för att bli döpt som en ordinerad tjänare åt Jehova Gud. Ja, på Bahamaöarna hände det nyligen att en tioårig döpt flicka deltog i Skolan i pionjärtjänst — hon var dotter till två heltidsförkunnare!
Det verkar som om somliga föräldrar kommer till korta i detta avseende. I*vilken utsträckning använder de eldhärdigt material till att bygga kristna personligheter i sina barn? (1*Korintierna 3:10—15) För att föräldrarna skall kunna göra detta måste den rena tillbedjan av Jehova först och främst vara det viktigaste i föräldrarnas eget liv. Dessutom måste föräldrarna följa de fina råd som ges i 5*Moseboken 6:6, 7 och Efesierna 6:4. Resultatet av detta kan bli att föräldrarna kommer att behöva hindra sina barn från att bli döpta alltför tidigt i stället för att behöva uppmana dem längre fram."
"Men det verkar som om somliga bland Jehovas folk har gått till den andra ytterligheten. Många kristna föräldrar låter sina barn vänta tills de är i de övre tonåren, innan de för frågan om dop på tal. Gång på gång får vi höra om barn som gör ett giltigt överlämnande helt och hållet av eget initiativ. En äldstes son, som ännu inte var i tonåren, önskade till exempel uppriktigt att bli döpt. Hans far lät därför tre andra äldste dryfta de frågor med sonen vilka utarbetats för dem som planerar att bli döpta. De kom till den slutsatsen att han trots att han var rätt ung ändå uppfyllde kraven för att bli döpt som en ordinerad tjänare åt Jehova Gud. Ja, på Bahamaöarna hände det nyligen att en tioårig döpt flicka deltog i Skolan i pionjärtjänst — hon var dotter till två heltidsförkunnare!
Det verkar som om somliga föräldrar kommer till korta i detta avseende. I*vilken utsträckning använder de eldhärdigt material till att bygga kristna personligheter i sina barn? (1*Korintierna 3:10—15) För att föräldrarna skall kunna göra detta måste den rena tillbedjan av Jehova först och främst vara det viktigaste i föräldrarnas eget liv. Dessutom måste föräldrarna följa de fina råd som ges i 5*Moseboken 6:6, 7 och Efesierna 6:4. Resultatet av detta kan bli att föräldrarna kommer att behöva hindra sina barn från att bli döpta alltför tidigt i stället för att behöva uppmana dem längre fram."
Citat:
Självklart väljer han att förklara hur det ligger till för en familjefar som Randy Wall, då det är han som diskuteras. Varför skulle han rabbla upp hur det ligger till i alla andra fall av uteslutna? Med hela videoklippet får vi sammanhanget, alltså att Randy Wall är familjefar, och att mannen som diskuterar honom utgår från sitt dokument. Dokumentet från Högsta domstolen i Kanada bekräftar att det är just Randy Walls situation som behandlas. Att Randy Wall drabbades ekonomiskt då Jehovas vittnen upphörde med att vara kunder hos honom då han blev utesluten hör inte hemma i diskussionen. Diskussionen har rört sig om huruvida mannen i videoklippet ljuger eller inte om hur uteslutna Jehovas vittnen behandlas.Nåväl, jag får erkänna att du har rätt i att advokaten i första hand syftar på Randy Wall's situation. Likväl är han mycket selektiv när han väljer att beskriva vilka följder uteslutning för med sig, och väljer som sagt att endast nämna specialfallet, Randy's familjesituation. Men som jag tidigare betonade så drabbades Randy också ekonomiskt då många av hans kunder var Jehovas vittnen, och enligt instruktionerna inte längre kunde associera sig med honom. Det vill säga, Randy's situation sträcker sig utöver specialfallet.
Jag finner det ovidkommande för diskussionen huruvida det är rättmätigt eller inte, poängen är att advokaten väljer att beskriva situationen på ett sätt som förvränger innebörden i vad anordningen faktiskt för med sig.
Jag finner det ovidkommande för diskussionen huruvida det är rättmätigt eller inte, poängen är att advokaten väljer att beskriva situationen på ett sätt som förvränger innebörden i vad anordningen faktiskt för med sig.
Citat:
Det du har framlagt kan jag inte verifiera på något vis överhuvudtaget. Har jag uppfattat det rätt, alltså att du tycker att jag är ute och cyklar på jävligt tunn is för att jag inte automatiskt godkände hörsägen om en äldste och hans fru som träffar sitt uteslutna barn i smyg?
Haha, du vet mycket väl att sådant inte publiceras. Är du ett rättroget vittne accepterar du ju i princip bara sånt som organisationen publicerat som helt sant.
För övrigt, om det nu vore så att du har rätt skulle ju diskussionen ibte ens uppstå här, eller hur?
Jag har själv suttit med på äldstemöte där vi diskuterade om en äldstes avsättande. Det var nämligen en annan äldste som fått nys på att hans medäldste hade visst umgänge med ett barn som var uteslutet. ( i det här fallet var det tillochmed oklart om huruvida det verkligen var uteslutet).
Frågan gick vidare till kretstillsyningsmannen som efter kontakt med Betel meddelade att man skulle nöja sig med en tillrättavisning men inte avsätta honom av respekt för hans höga ålder samt lång och trogen tjänst. Hela ärendet finns såklart dokumenterat i form av protokoll från äldstemötet samt brevsvaret från kretsis, men det blir svårt att få fram det. Jag har inte tillgång ttill arkivet längre... ;-)
I det här fallet är du ute och cyklar - på jävligt tunn is.
För övrigt, om det nu vore så att du har rätt skulle ju diskussionen ibte ens uppstå här, eller hur?
Jag har själv suttit med på äldstemöte där vi diskuterade om en äldstes avsättande. Det var nämligen en annan äldste som fått nys på att hans medäldste hade visst umgänge med ett barn som var uteslutet. ( i det här fallet var det tillochmed oklart om huruvida det verkligen var uteslutet).
Frågan gick vidare till kretstillsyningsmannen som efter kontakt med Betel meddelade att man skulle nöja sig med en tillrättavisning men inte avsätta honom av respekt för hans höga ålder samt lång och trogen tjänst. Hela ärendet finns såklart dokumenterat i form av protokoll från äldstemötet samt brevsvaret från kretsis, men det blir svårt att få fram det. Jag har inte tillgång ttill arkivet längre... ;-)
I det här fallet är du ute och cyklar - på jävligt tunn is.
Citat:
När det exempelvis gäller anordningen med märkning, så är den mera godtycklig i jämförelse med uteslutning. Där finns inte någon bestämd lista på synder som kan medföra det straffet, utan det är upp till varje individuell äldstekrets att avgöra. Därför är tillämpningen varierande i olika församlingar.
Citat:
Att man kan bli märkt för att man umgås med uteslutna familjemedlemmar förblir fortfarande oklart då det hittills inte framlagts bevis för detta. "Shepherd of the Flock of God" (s. 124) ger instruktionen om att inte förhasta sig med att märka någon. Det är först om individen inte rättar sig efter de äldstes förmaningar som märkning kan bli aktuellt. Skulle det visa sig att man kan bli märkt för att man umgås med en utesluten familjemedlem bör man alltså bli förvarnad och har då fritt att välja över hur man vill agera.Det är alltså så att om man väljer att inte underordna sig klara bibliska principer, eller med andra ord accepterar vad Vakttornet exempelvis säger om hur man ska behandla uteslutna familjemedlemmar, kan kvalificera sig för märkning.
Men det är alltså en bedömningsfråga för varje enskild äldstekrets.
Men det är alltså en bedömningsfråga för varje enskild äldstekrets.
Citat:
Alltså är det inte alls helt klart som du bestämt hävdar. Vakttornets artikel från 1988 ger inte klara besked över huruvida man inte kan ha uppgifter i församlingen om man umgås med en utesluten familjemedlem. Ur "Shepherd of the Flock of God" (s. 26) fann jag att man till och med kan ha en utesluten familjemedlem boende hos sig samtidigt som man uppehåller uppgifter inom sin församling:Vad som dock är helt klart är att man helt diskvalificerar sig för någon sorts uppgift i församlingen. Jag orkar inte leta efter något exakt citat om att umgås med utesluten familjemedlem, men så här sägs det generellt om krav för att få ansvar i församlingen.
Vakttornet 1988 1 mars:
"Naturligtvis kan inte kristna äldste eller biträdande tjänare hållas ansvariga, om deras barn, när de en gång blir myndiga, vägrar att fortsätta att tjäna Jehova. Men de är ansvariga för sina minderåriga barn eller för äldre barn som fortfarande bor under deras tak. Äldste och biträdande tjänare har förlorat dyrbara tjänsteprivilegier, därför att de har blivit försumliga eller allvarligt har brustit i fråga om att uppfylla det skriftenliga kravet att ”presidera på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk”. För dessa och många andra har barnen inneburit mer sorg än glädje."
Vakttornet 1988 1 mars:
"Naturligtvis kan inte kristna äldste eller biträdande tjänare hållas ansvariga, om deras barn, när de en gång blir myndiga, vägrar att fortsätta att tjäna Jehova. Men de är ansvariga för sina minderåriga barn eller för äldre barn som fortfarande bor under deras tak. Äldste och biträdande tjänare har förlorat dyrbara tjänsteprivilegier, därför att de har blivit försumliga eller allvarligt har brustit i fråga om att uppfylla det skriftenliga kravet att ”presidera på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk”. För dessa och många andra har barnen inneburit mer sorg än glädje."
"16. A disfellowshipped or disassociated family member moves back into the home: This is a decision for the family head, not the body of elders. However, such a decision may cause many problems. If the brother has allowed a disfellowshipped or disassociated family member to move into his home, the body of elders should review his qualifications. Is the disfellowshipped or disassociated individual unable to live on his own, or has he moved back because it is an easier life? Are there valid reasons for allowing him back in the home, or is it primarily so that the Christian family members can resume a measure of association with him? Did the family avoid unnecessary contact with him when he was living outside the home? Is the arrangement temporary or permanent? What is the disfellowshipped or disassociated individual's conduct? What spiritual effect is he having on others in the household, especially siblings? Is the congregation disturbed by the brother's decision? Have a number lost respect for him?-km 8/02 pp. 3-4; w81 9/15 pp. 28-29."
Citat:
Visst, jag hävdar inte att Jehovas vittnen alltid är trogna sina egna uppsatta instruktioner. Om man däremot har blivit orättvist behandlad och kan deras regler bättre än de själva, borde man kunna hänvisa till dem och bli skonad från obefogad bestraffning.
Om du tänker efter så kommer du att inse att "regelbundet, villigt och onödigt" är helt upp till enskilda äldsten att avgöra.
I vissa fall är det en gång, i andra fall ganska många. Kanske tom ingen som bryr sig, eftersom de själva inser det oresonliga i regeln.
Jag säger inte heller att "man bestraffas så fort det framkommer". Jag säger vad som gäller, vad som är regeln. Lagen. Sedan hur det efterlevs varierar.
Men det spelar ingen roll, vad som har betydelse är -vad som gäller. Vad lär JV ut, vad kräver de av sina anhängare? Vad är den officiella läran?
Sedan om vissa tycker det är okay med tre eller fyra överträdelser men inte mer är helt irrelevant. Det är fortfarande inte okay hur du än vrider på det.
I vissa fall är det en gång, i andra fall ganska många. Kanske tom ingen som bryr sig, eftersom de själva inser det oresonliga i regeln.
Jag säger inte heller att "man bestraffas så fort det framkommer". Jag säger vad som gäller, vad som är regeln. Lagen. Sedan hur det efterlevs varierar.
Men det spelar ingen roll, vad som har betydelse är -vad som gäller. Vad lär JV ut, vad kräver de av sina anhängare? Vad är den officiella läran?
Sedan om vissa tycker det är okay med tre eller fyra överträdelser men inte mer är helt irrelevant. Det är fortfarande inte okay hur du än vrider på det.
Citat:
Har du nytt material? Mycket kan ha ändrats över 29 år.
Men om man sedan ångrar sig, är det inte så att man kan upplösa sitt medlemskap hos Jehovas vittnen? Jag läste lite om detta i kapitel 9 ur "Shepherd the Flock of God". Isåfall, bör man inte kunna undvika konsekvenserna det innebär som utesluten om man vill börja med sådant som Jehovas vittnen inte gillar?
Det du har framlagt kan jag inte verifiera på något vis överhuvudtaget. Har jag uppfattat det rätt, alltså att du tycker att jag är ute och cyklar på jävligt tunn is för att jag inte automatiskt godkände hörsägen om en äldste och hans fru som träffar sitt uteslutna barn i smyg?
Nej, jag menar att du är ute och cyklar när du antyder att man ska kunna ha kontakt med sina uteslutna familjemedlemmar utan repressalier. Det funkar nämligen inte så. Jag vet det själv efter ett antal årtionden i den organisationen.Har du nytt material? Mycket kan ha ändrats över 29 år.
Men om man sedan ångrar sig, är det inte så att man kan upplösa sitt medlemskap hos Jehovas vittnen? Jag läste lite om detta i kapitel 9 ur "Shepherd the Flock of God". Isåfall, bör man inte kunna undvika konsekvenserna det innebär som utesluten om man vill börja med sådant som Jehovas vittnen inte gillar?
Det du har framlagt kan jag inte verifiera på något vis överhuvudtaget. Har jag uppfattat det rätt, alltså att du tycker att jag är ute och cyklar på jävligt tunn is för att jag inte automatiskt godkände hörsägen om en äldste och hans fru som träffar sitt uteslutna barn i smyg?
Jag vet också att bland jv gäller principen att sålänge ingen annan information publiceras i ett visst ämne, gäller det som står skrivet sist. Så i struktionerna från 1974 om att bröder inte får ha skägg eftersom man inte vill bli förväxlade med hippierörelsen (tvärtemot förbudet mot att raka sig i bibeln) känns ju lite förlegat nu.
Jag kan också intyga för dig att det inte finns något sätt att upphäva sitt medlemskap i församlingen utan att behandlas som en utesluten.
Din synpunkt om hörsägen är intressant. Med den inställningen kan du knappast godta bibeln heller, allt som står nedtecknat där är ju med samma mått hörsägen. Och alla exempel och erfarenheter i vakttornet likaså.
Om ingen skulle godta några som helst vittnesmål från människor som säger sig ha upplevt saker levde vi i ett totalt rättslöst samhälle.
Citat:
Att man kan bli märkt för att man umgås med uteslutna familjemedlemmar förblir fortfarande oklart då det hittills inte framlagts bevis för detta. "Shepherd of the Flock of God" (s. 124) ger instruktionen om att inte förhasta sig med att märka någon. Det är först om individen inte rättar sig efter de äldstes förmaningar som märkning kan bli aktuellt. Skulle det visa sig att man kan bli märkt för att man umgås med en utesluten familjemedlem bör man alltså bli förvarnad och har då fritt att välja över hur man vill agera.
Alltså är det inte alls helt klart som du bestämt hävdar. Vakttornets artikel från 1988 ger inte klara besked över huruvida man inte kan ha uppgifter i församlingen om man umgås med en utesluten familjemedlem. Ur "Shepherd of the Flock of God" (s. 26) fann jag att man till och med kan ha en utesluten familjemedlem boende hos sig samtidigt som man uppehåller uppgifter inom sin församling:
"16. A disfellowshipped or disassociated family member moves back into the home: This is a decision for the family head, not the body of elders. However, such a decision may cause many problems. If the brother has allowed a disfellowshipped or disassociated family member to move into his home, the body of elders should review his qualifications. Is the disfellowshipped or disassociated individual unable to live on his own, or has he moved back because it is an easier life? Are there valid reasons for allowing him back in the home, or is it primarily so that the Christian family members can resume a measure of association with him? Did the family avoid unnecessary contact with him when he was living outside the home? Is the arrangement temporary or permanent? What is the disfellowshipped or disassociated individual's conduct? What spiritual effect is he having on others in the household, especially siblings? Is the congregation disturbed by the brother's decision? Have a number lost respect for him?-km 8/02 pp. 3-4; w81 9/15 pp. 28-29."
Visst, jag hävdar inte att Jehovas vittnen alltid är trogna sina egna uppsatta instruktioner. Om man däremot har blivit orättvist behandlad och kan deras regler bättre än de själva, borde man kunna hänvisa till dem och bli skonad från obefogad bestraffning.
Alltså är det inte alls helt klart som du bestämt hävdar. Vakttornets artikel från 1988 ger inte klara besked över huruvida man inte kan ha uppgifter i församlingen om man umgås med en utesluten familjemedlem. Ur "Shepherd of the Flock of God" (s. 26) fann jag att man till och med kan ha en utesluten familjemedlem boende hos sig samtidigt som man uppehåller uppgifter inom sin församling:
"16. A disfellowshipped or disassociated family member moves back into the home: This is a decision for the family head, not the body of elders. However, such a decision may cause many problems. If the brother has allowed a disfellowshipped or disassociated family member to move into his home, the body of elders should review his qualifications. Is the disfellowshipped or disassociated individual unable to live on his own, or has he moved back because it is an easier life? Are there valid reasons for allowing him back in the home, or is it primarily so that the Christian family members can resume a measure of association with him? Did the family avoid unnecessary contact with him when he was living outside the home? Is the arrangement temporary or permanent? What is the disfellowshipped or disassociated individual's conduct? What spiritual effect is he having on others in the household, especially siblings? Is the congregation disturbed by the brother's decision? Have a number lost respect for him?-km 8/02 pp. 3-4; w81 9/15 pp. 28-29."
Visst, jag hävdar inte att Jehovas vittnen alltid är trogna sina egna uppsatta instruktioner. Om man däremot har blivit orättvist behandlad och kan deras regler bättre än de själva, borde man kunna hänvisa till dem och bli skonad från obefogad bestraffning.
De två sista frågorna i utdraget ur äldsteboken ger äldste fritt utrymme att avlägsna alla privilegier från familjefadern som låter det uteslutna barnet flytta hem igen.
Om du hävdar att du blivit orättvist bestraffad kommer du att betraktas som upprorisk och riskerar ytterligare straff i syfte att hjälpa dig odla ödmjukhet.
Citat:
Nej, det är sant. Samtidigt gäller det omvända, alltså att Jehovas vittnens församlingar inte är fullt medvetna i vilken utsträckning de påverkar sina medlemmar. Det skulle isåfall vara Jehovas vittnens yttersta topp i USA som har incitament att manipulera sina medlemmar för ekonomisk vinning. Men vad jag vet har det inte framkommit något om detta i nutid. Möjligen hände det förr, till exempel på 30-talet då Joseph Franklin Rutherford, Jehovas vittnens dåvarande president, bosatte sig vid en herrgård som jag antar finansierades med hjälp av bidrag från medlemmarna.
Där delar jag din uppfattning. Jag tycker att det finns omständigheter som tyder på att Rutherford kan ha varit en narcissist. Men det är naturligtvis inte möjligt att bevisa.
Däremot tror jag inte att Jehovas vittnens ledning medvetet utnyttjar sina medlemmar. Snarare är de själva offer för samma rörelse. Den styrande kretsen har utan jämförelse det största inflytandet över andan och reglerna i organisationen. Men på samma gång är de också under dess absolut största kontroll.
Men i vilket fall som helst går det inte att verifiera åt varken det ena eller andra hållet. Det är ju inte heller omöjligt att någon eller några faktiskt är medvetna om vad de gör.
Citat:
Har du nytt material? Mycket kan ha ändrats över 29 år. Hursomhelst gillar jag inte idén med att barn ska döpa sig tidigt. Men om man sedan ångrar sig, är det inte så att man kan upplösa sitt medlemskap hos Jehovas vittnen? Jag läste lite om detta i kapitel 9 ur "Shepherd the Flock of God". Isåfall, bör man inte kunna undvika konsekvenserna det innebär som utesluten om man vill börja med sådant som Jehovas vittnen inte gillar?
Självklart har jag senare material. Att exempelvis en medlem av den styrande kretsen i ett offentligt tal uttrycker samma tankar borde vara bevis nog. Nåväl. Här är ett annat exempel från Vakttornet 15 juni 2011. Vill du ha fler exempel får du själv söka på dop på Vakttornets webbsida.
Det händer då och då att föräldrar till barn som är redo för dopet ändå tycker att de ska vänta. Vad kan det bero på?
Tänk om mitt barn blir döpt och han längre fram begår en allvarlig synd och blir utesluten. Kan det vara så att en ung människa som skjuter upp dopet inte är ansvarig inför Gud för sina handlingar? Salomo sade till dem som är unga: ”Vet att för ... [dina handlingar] skall den sanne Guden föra dig till doms.” (Pred. 11:9) Och utan att begränsa sig till någon särskild ålder gav Paulus den här påminnelsen: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Rom. 14:12)
Både döpta och odöpta förkunnare är ansvariga inför Gud. Glöm inte att Jehova beskyddar sina tjänare och inte tillåter att de blir ”frestade utöver vad [de] kan tåla”. (1*Kor. 10:13) Så länge de bevarar sin ”besinning” och försöker stå emot frestelser kan de räkna med Guds stöd. (1*Petr. 5:6–9) En mamma skriver: ”Barn som är döpta har starkare skäl att hålla sig borta från det som är ont i världen. Min son blev döpt när han var 15, och han tycker att dopet är ett skydd. ’Man funderar inte ens på att gå emot Jehovas lagar’, sade han. Dopet ger en stark motivation att göra det som är rätt.”
Om du har fostrat dina barn att lyda Jehova, kan du lita på att de fortsätter med det efter sitt dop. Ordspråksboken 20:7 säger: ”Den rättfärdige vandrar i sin ostrafflighet. Lyckliga är hans söner efter honom!”
Mitt barn behöver nå vissa mål först. Ungdomar behöver lära sig att arbeta så att de så småningom kan klara sig själva. Men det finns risker med att uppmuntra barnen att satsa på ett liv som kretsar kring utbildning och ekonomisk trygghet i stället för sann tillbedjan. I*en liknelse talade Jesus om ett ”korn”, dvs. ”ordet om kungariket”, som inte växte och kommenterade det så här: ”Det som såddes bland törnena, det är den som hör ordet, men de bekymmer som hör denna tingens ordning till och rikedomens bedrägliga makt kväver ordet, och han blir utan frukt.” (Matt. 13:22) Om föräldrar uppmuntrar barnen att sätta världsliga mål före sanningen kan de kväva barnens önskan att tjäna Gud.
En erfaren äldstebroder kommenterade vad som händer om föräldrar försöker hindra sina ungdomar från att bli döpta, trots att de är redo för det. Han sade: ”Om man hindrar dem från att bli döpta kan det hämma deras andliga utveckling och göra dem besvikna.” Och en resande tillsyningsman skrev: ”En ung människa kan börja känna sig underlägsen eller osäker på sitt förhållande till Jehova. Han kanske söker sig till världen för att få bekräftelse.”
Tänk om mitt barn blir döpt och han längre fram begår en allvarlig synd och blir utesluten. Kan det vara så att en ung människa som skjuter upp dopet inte är ansvarig inför Gud för sina handlingar? Salomo sade till dem som är unga: ”Vet att för ... [dina handlingar] skall den sanne Guden föra dig till doms.” (Pred. 11:9) Och utan att begränsa sig till någon särskild ålder gav Paulus den här påminnelsen: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Rom. 14:12)
Både döpta och odöpta förkunnare är ansvariga inför Gud. Glöm inte att Jehova beskyddar sina tjänare och inte tillåter att de blir ”frestade utöver vad [de] kan tåla”. (1*Kor. 10:13) Så länge de bevarar sin ”besinning” och försöker stå emot frestelser kan de räkna med Guds stöd. (1*Petr. 5:6–9) En mamma skriver: ”Barn som är döpta har starkare skäl att hålla sig borta från det som är ont i världen. Min son blev döpt när han var 15, och han tycker att dopet är ett skydd. ’Man funderar inte ens på att gå emot Jehovas lagar’, sade han. Dopet ger en stark motivation att göra det som är rätt.”
Om du har fostrat dina barn att lyda Jehova, kan du lita på att de fortsätter med det efter sitt dop. Ordspråksboken 20:7 säger: ”Den rättfärdige vandrar i sin ostrafflighet. Lyckliga är hans söner efter honom!”
Mitt barn behöver nå vissa mål först. Ungdomar behöver lära sig att arbeta så att de så småningom kan klara sig själva. Men det finns risker med att uppmuntra barnen att satsa på ett liv som kretsar kring utbildning och ekonomisk trygghet i stället för sann tillbedjan. I*en liknelse talade Jesus om ett ”korn”, dvs. ”ordet om kungariket”, som inte växte och kommenterade det så här: ”Det som såddes bland törnena, det är den som hör ordet, men de bekymmer som hör denna tingens ordning till och rikedomens bedrägliga makt kväver ordet, och han blir utan frukt.” (Matt. 13:22) Om föräldrar uppmuntrar barnen att sätta världsliga mål före sanningen kan de kväva barnens önskan att tjäna Gud.
En erfaren äldstebroder kommenterade vad som händer om föräldrar försöker hindra sina ungdomar från att bli döpta, trots att de är redo för det. Han sade: ”Om man hindrar dem från att bli döpta kan det hämma deras andliga utveckling och göra dem besvikna.” Och en resande tillsyningsman skrev: ”En ung människa kan börja känna sig underlägsen eller osäker på sitt förhållande till Jehova. Han kanske söker sig till världen för att få bekräftelse.”
Vad gäller frågan att själv lämna organisationen, så ska en sådan behandlas på precis samma sätt som någon som blir utesluten. Detta ändrade 1981, då det tidigare hade varit möjligt att skriva ut sig och ändå fortsätta umgås med sin familj. Men efter policyändringen så betraktas sådana som skrivit ur sig på samma sätt som en utesluten.
Vilket faktiskt inte är riktigt sant. Att själv lämna Jehovas vittnen gör att man stämplas som en avfälling, vilket utan jämförelse är det värsta man kan vara i deras värld. Samröre med avfällingar är betydligt värre än de som bara är uteslutna, men ändå tror på vittnenas idéer.
Citat:
Tvärtom, att Jehovas vittnen upphörde att vara kunder hos Randy är av avgörande betydelse för diskussionen. Det visar nämligen att Randy's uteslutning hade följder inte bara i hans familjeliv, utan påverkade alla hans relationer. Därmed är det utan tvekan så att Randy påverkades av uteslutningen också i det generella fallet. Inte bara det specifika fall som advokaten väljer att tala om.
Är det lögn att välja att berätta specifika detaljer så att de skapar en förvrängd bild hos den som lyssnar? Så här säger Jehovas vittnen om saken i boken "Guds ord till oss genom Jeremia" (2010)
Citat:
Vem av oss har inte sagt eller gjort något ovänligt och sedan blivit uppmärksammad på det? Vi kände oss säkert förlägna eller lite skuldmedvetna. Sådana känslor kan få en person att förneka ett fel eller att komma med en ”förklaring” som vränger sanningen för att ursäkta felet eller få det han sagt eller gjort att verka riktigt. Eller vi kanske i en besvärande situation frestas att utelämna vissa detaljer för att få det hela att framstå i en bättre dager. Det vi säger kanske i och för sig är sant, men det ger ett helt felaktigt intryck. Det är inte en ren och skär lögn, som människor i världen ofta tar till, men kan man verkligen säga att det är att ”tala sanning ... med sin nästa”, eller sin medbroder? (Efesierna 4:15, 25; 1*Timoteus 4:1, 2) När en kristen säger saker och ting på ett sätt som han innerst inne vet kommer att få bröderna att dra en felaktig slutsats, att tro något som egentligen inte är sant och rätt, vad tror du då att Gud anser om det?
Citat:
Att man kan bli märkt för att man umgås med uteslutna familjemedlemmar förblir fortfarande oklart då det hittills inte framlagts bevis för detta. "Shepherd of the Flock of God" (s. 124) ger instruktionen om att inte förhasta sig med att märka någon. Det är först om individen inte rättar sig efter de äldstes förmaningar som märkning kan bli aktuellt. Skulle det visa sig att man kan bli märkt för att man umgås med en utesluten familjemedlem bör man alltså bli förvarnad och har då fritt att välja över hur man vill agera.
Som jag redan har sagt så finns inte något exakt regelverk för när märkning ska tillämpas, utan det är en bedömningsfråga för varje enskild äldstekrets.
Följande citat kommer från en artikel i Vakttornet för 15 juli 1999 om märkning:
Citat:
Han lät också församlingen få veta att det skulle vara i sin ordning för var och en av dem att ”märka” de oordentliga. Detta innebar att var och en av dem skulle lägga märke till dem som handlade på ett sätt som församlingen hade varnats för. Paulus gav dem rådet att dra sig ”bort från varje broder” som vandrade ”oordentligt”. Men detta kunde helt visst inte betyda att de fullständigt skulle undvika en sådan person, eftersom de skulle fortsätta att ”allvarligt förmana honom som en broder”. De skulle fortsätta att ha kristen kontakt vid mötena och kanske också i förkunnartjänsten. De kunde hoppas att deras broder skulle lyssna till förmaningarna och upphöra med sitt oroande handlingssätt.
Hur skulle de då ”dra” sig ”bort” från honom? Detta gällde tydligen i sällskapliga sammanhang. (Jämför Galaterna 2:12.) Att de upphörde att umgås med honom och koppla av tillsammans med honom skulle kunna få honom att förstå att människor med principer ogillade hans handlingssätt. Och även om han inte skämdes och ändrade sig, så skulle åtminstone andra bli mindre benägna att följa hans handlingssätt och bli som han.
Hur skulle de då ”dra” sig ”bort” från honom? Detta gällde tydligen i sällskapliga sammanhang. (Jämför Galaterna 2:12.) Att de upphörde att umgås med honom och koppla av tillsammans med honom skulle kunna få honom att förstå att människor med principer ogillade hans handlingssätt. Och även om han inte skämdes och ändrade sig, så skulle åtminstone andra bli mindre benägna att följa hans handlingssätt och bli som han.
Citat:
Paulus ställde inte upp detaljerade regler som om han försökte skapa ett komplicerat regelsystem. Det är dock uppenbart att de äldste först bör ge de oordentliga råd och försöka hjälpa dem. Men om de inte lyckas med detta och personen fortsätter med sitt oroande handlingssätt, vilket kan sprida sig till andra, kan de dra slutsatsen att församlingen bör varnas. De kan då ordna med att det hålls ett tal i vilket man talar om varför ett sådant handlingssätt bör undvikas.
Citat:
Som en sammanfattning kan sägas att församlingens äldste tar ledningen i att ge hjälp och råd om någon vandrar oordentligt. Om denne inte inser det felaktiga i sitt handlingssätt, utan fortsätter att vara ett ohälsosamt inflytande, kan de äldste varna församlingen genom ett tal som förklarar vad Bibeln säger om det olämpliga i att exempelvis sällskapa med icke troende eller vad annat det kan vara fråga om.
Det är väl alldeles självklart att de personer som ska utöva dömande makt i församlingen också måste följa samma regler?
Det påstod jag inte. Det var bara ett exempel på vilken anda som är gällande. Att ett barn väljer att inte döpa sig eller leva efter Jehovas vittnens regler kan alltså vara diskvalificerande för att föräldern ska få något ansvar. Implicit betyder det naturligtvis att den större synden, att föräldern umgås med ett uteslutet barn som inte bor hemma, är diskvalificerande.
Citat:
Ur "Shepherd of the Flock of God" (s. 26) fann jag att man till och med kan ha en utesluten familjemedlem boende hos sig samtidigt som man uppehåller uppgifter inom sin församling:
"16. A disfellowshipped or disassociated family member moves back into the home: This is a decision for the family head, not the body of elders. However, such a decision may cause many problems. If the brother has allowed a disfellowshipped or disassociated family member to move into his home, the body of elders should review his qualifications. Is the disfellowshipped or disassociated individual unable to live on his own, or has he moved back because it is an easier life? Are there valid reasons for allowing him back in the home, or is it primarily so that the Christian family members can resume a measure of association with him? Did the family avoid unnecessary contact with him when he was living outside the home? Is the arrangement temporary or permanent? What is the disfellowshipped or disassociated individual's conduct? What spiritual effect is he having on others in the household, especially siblings? Is the congregation disturbed by the brother's decision? Have a number lost respect for him?-km 8/02 pp. 3-4; w81 9/15 pp. 28-29."
"16. A disfellowshipped or disassociated family member moves back into the home: This is a decision for the family head, not the body of elders. However, such a decision may cause many problems. If the brother has allowed a disfellowshipped or disassociated family member to move into his home, the body of elders should review his qualifications. Is the disfellowshipped or disassociated individual unable to live on his own, or has he moved back because it is an easier life? Are there valid reasons for allowing him back in the home, or is it primarily so that the Christian family members can resume a measure of association with him? Did the family avoid unnecessary contact with him when he was living outside the home? Is the arrangement temporary or permanent? What is the disfellowshipped or disassociated individual's conduct? What spiritual effect is he having on others in the household, especially siblings? Is the congregation disturbed by the brother's decision? Have a number lost respect for him?-km 8/02 pp. 3-4; w81 9/15 pp. 28-29."
Lägg märke till hänvisningen längst ner. Den hänvisar till artikeln "Visa kristen lojalitet när en släkting är utesluten" från månadsbladet "Tjänsten för Guds kungarike" för Augusti 2002.
Det är en lång artikel, men här är några axplock:
Citat:
”Men situationen blir annorlunda, om den uteslutne eller den som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen är en släkting som bor utanför den omedelbara familjekretsen eller utanför hemmet”, heter det på sidan 28 i Vakttornet för 15*april 1988. ”Då kanske man kan undvika nästan all kontakt med den släktingen. Även om det finns vissa familjeangelägenheter som kräver att man har kontakt, så bör den kontakten verkligen hållas vid ett minimum”, i överensstämmelse med den gudomliga befallningen att ”sluta upp att vara i sällskap med någon” som är skyldig till att synda förhärdat. (1*Kor. 5:11) Lojala kristna bör sträva att undvika onödigt umgänge med en sådan släkting, ja, också att hålla affärsmässiga kontakter med honom vid ett absolut minimum.
Citat:
”Vad skall man göra om en nära släkting, exempelvis en son eller en förälder, blir utesluten och sedan längre fram vill flytta hem till en? Familjen kan då besluta hur den skall handla och ta hänsyn till hur situationen är. En utesluten förälder kan till exempel bli sjuk och inte längre vara i stånd att ta hand om sig själv ekonomiskt eller fysiskt sett. De kristna barnen har en skriftenlig och moralisk förpliktelse att bistå sina föräldrar i en sådan situation. (1*Tim. 5:8) ... Vad man skall göra kan bero på sådana faktorer som förälderns verkliga behov, hans eller hennes inställning och den hänsyn huvudet för familjen tar till familjens andliga välfärd.” (Vakttornet för 15*december 1981, sidorna 20,*21) Angående ett barn heter det i fortsättningen i samma artikel: ”Ibland har kristna föräldrar låtit sitt uteslutna barn få komma hem igen en tid på grund av att det blivit fysiskt eller psykiskt sjukt.
Alltså, då det hänvisas till denna artikel i det stycke som handlar om huruvida en person kan behålla sina uppgifter i församlingen, torde det även för dig vara uppenbart att man inte kan ha sådana uppgifter och umgås med uteslutna familjemedlemmar.
Undantaget från regeln är alltså om familjemedlemmen inte klarar av att ta hand om sig själv, t.ex vid allvarlig sjukdom.
Citat:
Nej, det är sant. Samtidigt gäller det omvända, alltså att Jehovas vittnens församlingar inte är fullt medvetna i vilken utsträckning de påverkar sina medlemmar. Det skulle isåfall vara Jehovas vittnens yttersta topp i USA som har incitament att manipulera sina medlemmar för ekonomisk vinning. Men vad jag vet har det inte framkommit något om detta i nutid. Möjligen hände det förr, till exempel på 30-talet då Joseph Franklin Rutherford, Jehovas vittnens dåvarande president, bosatte sig vid en herrgård som jag antar finansierades med hjälp av bidrag från medlemmarna.
Det hände inte förr heller.
Bidraget för huset var inte från den allmänna kassan från alla medlemmar, utan var direkta bidrag från medlemmar för just det ändamålet att Rutherford kunde med sin dåliga hälsa bo i ett bättre klimat.
Medlemmarna som bidrog visste alltså vart pengarna skulle gå, och som senare överläts till Sällskapet Vakttornet genom att man sålde huset:
*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.
Citat:
Det hände inte förr heller.
Bidraget för huset var inte från den allmänna kassan från alla medlemmar, utan var direkta bidrag från medlemmar för just det ändamålet att Rutherford kunde med sin dåliga hälsa bo i ett bättre klimat.
Medlemmarna som bidrog visste alltså vart pengarna skulle gå, och som senare överläts till Sällskapet Vakttornet genom att man sålde huset:
*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.
Bidraget för huset var inte från den allmänna kassan från alla medlemmar, utan var direkta bidrag från medlemmar för just det ändamålet att Rutherford kunde med sin dåliga hälsa bo i ett bättre klimat.
Medlemmarna som bidrog visste alltså vart pengarna skulle gå, och som senare överläts till Sällskapet Vakttornet genom att man sålde huset:
*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.
Att Jehovas vittnen i sin litteratur är oärliga i sin historiebeskrivning var den direkta orsaken till att jag själv vaknade upp och förstod att jag var utsatt för informationskontroll.
Citat:
Det hände inte förr heller.
Bidraget för huset var inte från den allmänna kassan från alla medlemmar, utan var direkta bidrag från medlemmar för just det ändamålet att Rutherford kunde med sin dåliga hälsa bo i ett bättre klimat.
Medlemmarna som bidrog visste alltså vart pengarna skulle gå, och som senare överläts till Sällskapet Vakttornet genom att man sålde huset:
*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.
Bidraget för huset var inte från den allmänna kassan från alla medlemmar, utan var direkta bidrag från medlemmar för just det ändamålet att Rutherford kunde med sin dåliga hälsa bo i ett bättre klimat.
Medlemmarna som bidrog visste alltså vart pengarna skulle gå, och som senare överläts till Sällskapet Vakttornet genom att man sålde huset:
*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.
Så här står det om varför man byggde Beth-Sarim i boken "Salvation" som utgavs av vittnena 1939, det vill säga medan Rutherford var president.
Sidan 311.
Citat:
At San Diego, California, there is a small
piece of land, on which, in the year 1929, there
was built a house, which is called and known as
Beth-Sarim. The Hebrew words Beth Sarim
mean "House of the Princes"; and the purpose
of acquiring that property and building the
house was tbat there might be some tangible
proof that there are those on earth today who
fully believe God and Christ Jesus and in His
kingdom, and who believe that the faithful men
of old will soon be resurrected by the Lord, be
back on earth, and take charge of the visible
affairs of earth. The title to Beth-Sarim is vested
in the WATCH TOWER BIBLE & TRACT SOCIETY
in trust, to be used by the president of the Society
and his assistants for the present, and
thereafter to be for ever at the disposal of the
aforementioned princes on the earth. To be sure,
everything then on the earth will belong to the
Lord, and neither the Lord nor the princes need
others to build houses for them; but it was
thought well and pleasing to God that the aforementioned
house be built as a testimony to the
name of Jehovah and showing faith in his announced
purposes. The house has served as a
testimony to many persons throughout the
earth, and while the unbelievers have mocked
concerning it and spoken contemptuously of it,
yet it stands there as a testimony to Jehovah's
name; and if and when the princes do return
and some of them occupy the property, such will
he a confirmation of the faith and hope that induced
the building of Beth-Sarim.
piece of land, on which, in the year 1929, there
was built a house, which is called and known as
Beth-Sarim. The Hebrew words Beth Sarim
mean "House of the Princes"; and the purpose
of acquiring that property and building the
house was tbat there might be some tangible
proof that there are those on earth today who
fully believe God and Christ Jesus and in His
kingdom, and who believe that the faithful men
of old will soon be resurrected by the Lord, be
back on earth, and take charge of the visible
affairs of earth. The title to Beth-Sarim is vested
in the WATCH TOWER BIBLE & TRACT SOCIETY
in trust, to be used by the president of the Society
and his assistants for the present, and
thereafter to be for ever at the disposal of the
aforementioned princes on the earth. To be sure,
everything then on the earth will belong to the
Lord, and neither the Lord nor the princes need
others to build houses for them; but it was
thought well and pleasing to God that the aforementioned
house be built as a testimony to the
name of Jehovah and showing faith in his announced
purposes. The house has served as a
testimony to many persons throughout the
earth, and while the unbelievers have mocked
concerning it and spoken contemptuously of it,
yet it stands there as a testimony to Jehovah's
name; and if and when the princes do return
and some of them occupy the property, such will
he a confirmation of the faith and hope that induced
the building of Beth-Sarim.
Det kan ju vara intressant att Rutherford's förutsägelse om att patriarkerna skulle uppstå var daterad till 1925 i samband med "Millionerkampanjen", men huset byggdes 1929.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
