Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Denna analys är korrekt, anser jag. Det är subtila förändringar men de finns där.

1) Antivitismen bland svenskar har låg profil idag. Bland "elitens" vita så finns ännu antivitismen men den är inte så öppen som under 00-talet. Det var ju då den basunerades ut till och med av partiledare, i form av svenskfientlighet: svenskt är bara barbariet, vi svenskar saknar kultur, utvecklingen har kommit utifrån (sagt av respektive Reinfeldt, Sahlin och Olofsson). Sedan dess nytillträdda partiledare (Sjöstedt, Löfvén) har helt aktat sig för sådana där utspel. Och det är för att den vägen är stängd. Majoritetsbefolkningen i detta land är etniska svenskar och det är deras röster som, strategiskt sett, räknas. Ingen politiker vill stöta sig med sina kärnväljare, och kärnväljare i varje parti är i detta land etniska svenskar.

2) Ompositionering är på gång. Vissa högprofilerade typer (Sahlin, Baksi) spelar samma visor som förr men ingen lyssnar på dem längre. Den som vill kan likt Demirbag-Sten säga att vi behöver invandring för att klara välfärden men lögnen är idag genomskådad -- på nätet, om än inte i MSM (som är ett levande lik).

Man ser få konkreta tecken på ompositioneringen. Men kanske är det en "talande tystnad" som råder i svensk offentlighet idag. Ingen vågar nämna elefanten i rummet. Som är nationalismen. Nationalismen är på väg tillbaka, den är "deafult mode", den är naturlig och miljövänlig och kostar inget att vädja till. Tvärtom, att stryka etniskt svenska väljare medhårs torde tas väl emot i folkdjupen. "Rasismen" är som sagt död så det dröjer inte längre innan vi får "någon sorts nationalism" i det här landet, jämte ekologism, en ny andlighet och någon form av frihetsfilosofi och individualism på toppen av det. Andlighet handlar ju idag om att leva fri i denna värld och den livsandan tycker jag förkroppsligas utmärkt väl av en progressiv nationalism med frihetliga förtecken.

Sedan SD kom in i Rd så har de flesta partiledare blivit allt försiktigare med att inte uppväcka de svenska väljarnas vrede i uttalad mening. Politiken har förstås inte ändrats sig, annat än möjligen i försämrad riktning. Man kan också konstatera att invandrarväljare både har lågt valdeltagande, och i allväsentligt röstar socialistiskt. Så, även framgent lär det vara de svenska rösterna som det står om.


Vi får väl se om detta kommer att få tydliga uttryck. Det borde kunna ske i de kommande valrörelserna, men fan tro´t.

Man skulle kanske kunna gå så långt som att börja tala om ett skikt i den pursvenska väljarkåren som är "etno-medvetena". Ett skikt som identifiera sig starkt med det svenska, och reagera genom att rasa mot antisvenskhet. Ungefär som alla som vill bli presidenter i USA måste balansera mellan "den kristna högern", "latinoväljarna", "the jewish community" med mera.

Det är förmodligen ett sådant här politiskt klimat som kommer utkristallisera sig inom de närmaste åren. Men jag tror inte de svenska politikerna riktigt har greppat det än - det såg man ju tydligt när Ask (vit, borgerlig, moderat) bjöd in ett gäng islamokommunister till underhandlingar på departementet. Detta gjorde hon förmodligen utan en tanke på att det skulle se konstigt ut i den "etno-medvetna" delen av befolkningens ögon. Den politiska kulturen under 1900-talets början utmärkes av en uppdelning på klass-grund. Överklassen röstade med högern, arbetarklassen med sossarna eller kommunisterna, bönderna och landsortsbefolkningen med bondeförbundet, medelklassen och divers etniska och religiösa minoriteter röstade med folkpartiet. Under 1900-talets slut började detta allt mer upplösas, till förmån för en mer individualistisk och värdebaserad politisk kultur - där partier och KD och miljöpartiet kunde växa fram. Ask lever förmodligen kvar i det här individualistiska tänket, som så många andra. Man visar goodwill, mot några stackare som är utsatta- utan att samtidigt se att deras anklagelse och deras krav är grundade i en etnoreligiös världsbild. Och utan att förstå att man riskerar att stöta sig med dem som gruppen har utsett som "fienden" - d.v.s. pursvenskarna.

Det verkar vara total förvirring på SvD om hur man ska förhålla sig till denna mediaspin som kallas hijabuppropet.
I början var det lätt att rapportera om käcka medsystrar som visade solidaritet, men sen verkar det ha planat ut i nån slags postmodernistisk dekonstruktion av begreppen solidaritet, valfrihet och identitet. Antalet förvirrade debattartiklar och kommentarer ökar med kvadraten på tiden.
Det illustrerar plågsamt tydligt den postmodernistiska tesen att bakom varje politisk rörelse gapar en massgrav, och att varje politik är individuell och aldrig mer kollektiv.

Är detta ett led i mediakriget, att man famlar efter förhållningssätt på detta sättet?
Känns som om man har lämnat frågan om huckle och islam bakom sig, det handlar inte ens om rasim eller Sd längre, utan bara den bedövande tomheten i politiska fraser och yttringar.

Jag parafraserar Orwell: "O'Brien: Om du vill ha en bild av framtiden
så tänk dig en en tumme som trycker på retweet –ständigt"

Ja, förvirringen är stor, men kanske på väg att reda till sig något. Sanna Rayman passar på att blogga om de sk balkongflickorna:

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013...m-balkongfall/

Naturligtvis är detta ett tämligen ofarligt sätt att både uppmärksamma ett allvarligt samhällsproblem och avge moteld mot hucklena.

Johanna Langhorst är verkligen ett totalt skämt. Seriöst, det här är samma kvinna som flydde sin älskade förort efter att hennes son blev rånad som nu vill ge sken av att vara "solidarisk". Säga vad man vill om blatte-separatisterna, men dom har helt rätt att se personer som Langhorst som falska egocentriker. Finns nog inget bättre exempel på fairweather friends än den här kvinnan.

Rödvins solidaritet.

Märkvärdigt tyst i media angående Romsons sommartal inte ens i Rapport som i tid och otid låter MP referera stort som smått fanns det ett inslag , trots att det lovades ytterligare miljarder till förorten , eller var det kanske just därför?

Romson:

"Imorse åt jag frukost i Husby. Därifrån och hit tar det bara drygt 25 minuter med tunnelbanan. Men avståndet känns betydligt längre. För Stockholm har misslyckats med att skapa en sammanhållen stad.

Det ser likadant ut i många svenska storstäder. I vissa stadsdelar ser utvecklingen ljus ut. Där finns jobb, utbildning och framtidstro. Andra områden lämnas efter, med stigande arbetslöshet, försämrad närservice och en växande frustration över att det saknas framtidsutsikter. Och de här två områden ligger ofta bara ett stenkast från varandra.

I våras kunde vi se hur vanmakten vuxit sig stark i flera av Sveriges förorter och miljonprogramsområden, exempelvis i Husby i Stockholms kommun.

Men det var inte bara vanmakt vi såg. Vi såg också hur människor på många håll gick samman och organiserade sig för att visa att det finns en annan väg framåt. Vi såg till exempel hur de unga tjejerna i nätverket Streetgäris lyckades samla hundratals i manifestationer mot våld, och hur många frivilliga boende kväll efter kväll gav sig ut på gatorna för att nattvandra.

Runt om i landet finns det massor av bra initiativ från kommuner, organisationer och företag som vill frigöra potentialen i förorternas miljonprogram. Vi tycker det är dags att också staten tar sitt ansvar.

Därför har jag idag presenterat tre nya förslag för hur vi långsiktigt kan stärka förorterna, och framför allt hur vi kan stärka de goda krafter som ger verklig livskraft i utsatta områden.

För det första vill vi få igång sociala investeringar så att unga som hamnat snett får stöd tidigt, eftersom vi vet att det blir mycket dyrare i längden om man ignorerar problemet och låter unga hamna i kriminalitet. Idag är det svårt för kommuner att få loss pengar för tidiga insatser. Vi vill anslå 300 miljoner per år till en fond för sociala investeringar.

För det andra vill vi ge det lokala näringslivet och kommunerna en mycket större roll när det gäller att få fram jobb till unga. Därför vill ge arbetsförmedlingen i uppdrag att tillsammans med kommuner bygga upp det vi kallar för ’startcentraler’ i Sveriges förorter. Här samlar vi alla lokala aktörer för att se till att unga lättare ska få jobb. Det kan till exempel handla om att företag ska använda lokal arbetskraft när man jobbar med upprustning av ett område. Vi vill satsa 1,5 miljard per år på sådana startcentraler i Sveriges förortsområden.

För det tredje vill vi ta tillvara den enorma kraft som finns i Sveriges idrottsrörelse. Idrotten ger självkänsla, lär unga att samarbeta och chans att utvecklas. Om inte skolan funkar kanske det finns en idrottsledare som man har förtroende för och som ger en positiv självkänsla. Vi vill att 100 miljoner per år stärker idrottsrörelsens arbete i förorterna.

Totalt blir det här årliga satsningar på 1,9 miljarder för jobb, utbildning och framtidstro i förorternas miljonprogramsområde. Det gynnar hela staden och hela landet. Det tycker vi är politik mot riktiga problem, och det går före ett femte jobbskatteavdrag!

Politik handlar om att prioritera. Om att välja väg, och tydliggöra vad som är de stora samhällsutmaningarna."

Kanske ändå att det börjar marscheras i otakt i PK leden.

Mediasoldaterna börjar bli riktigt skitnödiga nu. Nästa journalist som blir ifrågasatt som "hatare".


https://twitter.com/niklassvensson

http://sv.wikipedia.org/wiki/Niklas_Svensson

Från akademikern Niklas Bernsand som tidigare nämnts i tråden. Han skriver den läsvärda bloggen http://osterifran.wordpress.com/

Han tipsar om en artikel som behandlar ett EU-projekt, en utställning som en kosntruktion av de mångkulturella ottomanska imperiet som ett mediaprojekt för att romantisera mångkultur före nationalismen.
Abstract: (mina fetningar)
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/1...12017/abstract

Bernsand har utlovat ett blogginlägg om detta. Tillls vidare: Följ @NiklasBernsand
https://twitter.com/NiklasBernsand

Ja, kulturvänstern har det inte lätt nu! Inte ens solidariska hijabuppror förmår blidka de nysvenska skyddslingarnas raseri. Så länge dessa höll sig till bilbrännande, stenkastning och rån i förorterna kunde det hela bortförklaras med socioekonomiska faktorer och utanförskap, men när den egna skenheligheten angrips blir det svårare.

Det blidde inte mycket av mediakriget i MSM som TS handlar om, men nu har ett litet inbördeskrig sannerligen blossat upp. Sjuklövern och media gastar och halar i tackel och tåg medan skutan Sverige sjunker allt djupare i den mångkulturella dypölen. Man kan ju bara skratta sardoniskt åt det hela...

Under tiden ägnar sig DN åt skadebegränsande navelskådning i sin reklambilaga av På Stan med en artikel om Husby titulerad "Det här är paradiset - det perfekta Sverige".
Godbitar: "Husby är Stockholms mest kulturella och kreativa stadsdel."
"Här finns allt! Du kan äta latinamerikanskt och turkiskt, och grönsakerna är billiga."

Kulturvänstern har hela tiden haft totalt fel utgångspunkt. De har trott att deras skyddslingar skulle dansa och sjunga likt apkungen i Disneys Mowgli-film: "Ååååå, jag vill ju va som du, gå som du" osv.

Kulturvänstern tror att alla människor egentligen är svenska kulturvänstersocialdemokrater, fast inte alla människor från andra länder har insett det än. Men när de korsar Sveriges gräns och får del av vårt upplysta samhälle kommer de strax att slänga alla sina mossiga värderingar om t ex att kvinnor ska vara oskulder på bröllopsnatten och i stället att skicka sina ungdomar till vår förnuftiga Ungdomsmottagning med dess goda råd om ungdomars sexliv.

Kulturvänstern tror att de enda uppfattningar som kan finnas är de som råder i kulturvänsterkretsar i Sverige på 2010-talet. Detta trots att den minsta läsning av böcker från tidigare skeden i vårt land skulle visa att en hel del uppfattningar fanns här förr som inte alls var kulturvänstristiska.

Det skulle ju kunna leda till tanken att det idag kan finnas grupper i världen som inte har uppfattningar som stämmer med kulturvänsterns i Sverige på 2010-talet, men eftersom kulturvänstern inte är det minsta reflekterande kan de inte rubbas ur sina bergfasta tankebanor. Det är märkligt att de som så varmt förespråkar mångkultur inte alls erkänner att mångkultur innebär att det finns många, OLIKA, kulturer.

Kulturvänstern följer faktiskt samma tankar om Skapelsens Krona som rasbiologer på 1800-talet. När de tänkte sig en ständig utveckling av människan mot allt högre höjder såg de den vite mannen/kvinnan som det lysande slutresultatet. Kulturvänstern ser Sverige på 2010-talet som slutet på all utveckling; vi har redan nått fulländningen med vår toleranta syn på homosexualitet, barn på dagis från späd ålder, sockerfria dieter och Melodifestival med fyra kvalomgångar. Så borde alla samhällen se ut.

Kulturvänstern har aldrig räknat med att någon kunde tycka annorlunda.

Helmerson vet jag fick bassning av bl.a. Inti Chavez Perez (I SVT:s "Babel") för sin bok Den onödige mannen då den ansågs porträttera exakt det vi ses nu, en vit medelklassman som helt plötsligt upptäcker att en massa andra kritiserar honom och vill ha hans plats i gruppen för "alla goda krafter".
Det är ju, som redan påpekats, samma sak när det gäller Henrik Johansson som har blivit metapolitiskt "trollad".

Göndör är inte en "blatte" utan, bättre upp, en extrem-sionistisk jude!
Han ansatte Ingmar Karlsson hård för dennas bok Bruden är vacker men har redan en man och Gönder är tydligen "redaktör" för en liten missnöjespamflett som vederlägga boken och som ska utkomma (lustigt nog på tok för sent efter Karlssons bok för att den ska uppmärksammas!) på förlaget Hydra, vilket är samma förlag som utgav Norbergs och Segerfeldts pinsamma, och av Tino Sanandaji grundligt sågade, pamflett Migrationsens kraft.