Citat:
Ursprungligen postat av
Douche-chill
Det har tidigare skrivits en hel del om den här "in-fightingen" inom dom ideologiska blocken i den här tråden. Ofta med hänvisning åt en liknande händelsekedja i 70-talets extrema vänsterrörelse. Och om jag har förstått rätt så ledde den typen av splittring sedermera till en upplösning för många av dom mest extrema grupperna på den tiden.
Min undran nu är om denna sistnämnda punkt verkligen är att vänta också för vår tids grupperingar då dagens tidstypiska förhållanden är ganska annorlunda mot 70-talets Sverige?
Visst kan det leda till mer radikaliserade grupperingar på båda sidor av kampen, särskilt på ett etniskt plan om etniska svenskar utesluts i den "anti-rasistiska" sidan. Men efter 70-talets slut kom högkonjukturens 80-tal, rimligtvis med en avkylande effekt på den mest slentrianmässiga vänsterhängivningen av Sveriges befolkning. Vi i vår tid verkar å andra sidan mest ha en allt mer djupare ekonomisk kris framför oss som på intet sett kommer kyla av dom olika etniska gruppernas kamp för makt och fördelar.
What sayets thou?
Visst har du rätt att konjunkturcykler & andra ekonomiska faktorer påverkar, i varje fall timingen, när olika rörelser skapas & går under. Framför allt så tror jag att bilden av framtiden spelar en stor roll. På 70-talet hängde ju hotet om kärnvapenkrig som ett orosmoln över hela samhällsklimatet. Det gick inte en dag där det inte rapporterades om stormakternas overkill-kapacitet & liknande. Vilket fick många aktivister att tro att det var endast dom som hade lösningen på att förhindra den stundande undergången. Märkligt nog genom att stödja motståndaren Sovjet.
Dessutom så sponsrades extremvänstern ekonomisk av Sovjet, för att hälla grus i det västerländska maskineriet.
Detta skiljer ju sig från dagen situation, där mångkulturalisterna tagit över som det civiliserade samhällets dödgrävare. Den stor skillnaden är väl att det inte är en främmande fientlig makt som betalar för förräderiet som en del i ett kallt krig, utan istället så är det vi själva som finansierar det hela via skattepengar, Rädda Barnen, Röda Korset osv.
Det som däremot talar för likheter mellan 70-talet & nu är att det verkar finnas en inneboende logik inom extremiströrelser att när dom inte får "folket" med sig så radikaliseras & splittras rörelserna.
På 70-talet blev bokstavsvänster oerhört besvikna på att "folket" inte var intresserade av deras revolutionsdrömmar, "folket" svek helt enkelt. Då vände man sig istället inåt & började med intern kritik mot varandra där man tävlade i att bli mest extrem i sina knasvänsterteorier, vilket naturligtvis skrämde bort vanligt folk i ännu högra grad. Man blev dödsfiender om någon bisats i ordförande Mao's senaste tal till folkkongressen & splittrades upp i allt fler & allt mer extrema småpartier & till slut övergick dom mest extrema till rena våldsorganisationer.
Som bl.a. Nebeltag har skrivit tidigare så har feminismen redan kommit en bra bit på vägen mot denna splittring & upplösning. För mycket tokerier & rena psykotiska teorier & utspel har gjort att dom flesta "vanliga" människor mest känner trötthet när någon idag börjar tjata om feminism.
Mångkulturalisterna börjar också känna ett flås i nacken från verkligheten. SD's framgångar i Sverige & liknande partiers ännu större framgångar utomlands har kommit som en stor chock. Samtidigt visar attitydundersökningar att allt fler "vanliga" Svenskar är kritiska mot den nuvarande massinvandringen & dess konsekvenser. Då kommer, som ett brev på posten, samma fenomen här som i dom tidigare fallen. En radikalisering växer fram, man vill inte bara vara "snäll" mot stackars flyktingar utan man börjar profilera sig allt mer med "antivithet" & liknande trams. Uttalande från politiker såsom "Ursvensk är enbart barbariet", "Midsommar & såna löjliga grejor" har ju inte direkt stärkt mångkulturens stöd bland "vanligt folk".
Utvecklingen, framför allt i media, har gått från en allmän snällism där det är "bra att vara invandrare" till dit vi befinner oss nu där det är "dåligt att vara Svensk". Vilket naturligtvis närmast är en garanti för att den Svenska delen av befolkningen kommer att dra öronen åt sig i allt snabbare takt.
Så när det gäller "mediakriget om mångkulturen" så tror jag snarare att detta krig kan komma att intensifieras när allt fler av dom vita "antirasisterna" har alienerats av raskritik från rabiata invandrare. Jag tror inte det dröjer allt för länge innan en eller flera av dom mer namnkunniga vita mediaprofilerna gör en omsvängning i sina åsikter. Dels av bitterhet över att bli kritiserade av sina tidigare skyddslingar, men även av rent opportunistiska skäl när dom känner att vinden håller på att vända.