Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och låt mig gissa... Ingenstans i recensionen av "Paradiset Husby" reflekterar författaren över varför hon inte själv bosatt sig där. Knappast är det den långa bostadskön, eller dyra andrahandskontrakten som står i vägen iallafall.

Vi kan nog lugnt utgå från att så är fallet. För övrigt så har Qaisar Mahmood gett sig in i debatten: http://www.svd.se/kultur/kulturdebat...ol_8442902.svd

Eller hur... bor väl på södermalm som de flesta "gillar att bo vitt-journalister", vem skrev den?

I dagens nyhetspanel i tv4, samtliga vit medel/överklass, var alla rörande överens att det här med att fördöma när den vita medelklassen visar sympati, via exempelvis bära hijab, är väldigt dåligt.

De satt även och trodde att aftonbladets kampanj om något mot höjda skatter skulle kunna öka upplagan.

Undrar om de själva tror på vad de säger?

Sprickan vidgas mellan dom vita & dom bruna "antirasisterna", det kan ju enbart vara positivt.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den minsta läsning av kulturvänsteristiska böcker från inte mer än något tjugotal år sedan visar att det även i kulturvänsteristiska kretsar fanns en hel del uppfattningar 1990 som inte passat 2010.

Men inte ens inom sin egen rörelse och en mycket kort period har de närvaron att se att åsiktsförskjutningenn varit ganska stor på kort tid.

För att inte tala om längre perioder och bland folk utanför deras bubbla.

"Rasister" som inte förstår "den andre".

Självklart bor hon i Vasastan:

Skriven i Örebro hos föräldrarna.
https://twitter.com/rebeccahaimi/sta...07234232401920

Tja, att inte bosätta sig på Södermalm får väl ses som ett mindre uppror i journalistkretsar?

Vad ska hända härnäst? Får vi se journalister på Kungsholmen - eller kanske till och med Solna?

Aha. Så det var hon som skrev den? Kommenterade en annan antivit "artikel" hon skrivit i en annan tråd. Upplandsgatan för att vara lite mer exakt.

Journalister gillar lika.

Det kommande Filosofiska rummet i P1 ska avhandla temat "Om SCB:s användning av kategorin svensk med utländsk bakgrund" och bl.a. Andreas Johansson Heinö och Karim Jebari ska medverka:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...?programid=793

Passande nog är Abeba Aregawi på bilden för programmet.

Jag har alltid haft svårt för nationalism. Inte för att det är något fel i sig, utan för att det känns föråldrat. Tidningar, tv, radio och folkrörelser har spelat ut sin roll som folkbildare och enande kraft. Facket likaså inom yrkeslivet. Vi besöker inte heller banken, posten eller myndigheter. Antalet bankomater blir färre och inom snar framtid kommer även kassorna i affärerna att försvinna. Till och med sköter vi administrationen kring vårt arbete själva. Med andra ord: snart finns det inget i det offentliga samhället där vi behöver mötas. Med nationalism känns det som om vi hela tiden behöver samlas och bli påminda om att vi är svenskar. Det tycker jag är att underkänna oss.

Den etniska medvetenheten har väl aldrig varit så stor som idag. Just det där att vara en oberoende individ med stor kunskap om samhället är det som retar etablerad media allra mest. Man inser att man inte behövs. När media och andra krafter helt spelat ut sin roll och då det bara existerar enande forum som arbete, familj, kamratkrets, grannar, gymet, kolonilotten, nätet, alltså endast platser man aktivt valt att gå till, är vi bortom såväl nationalism som mångkultur. Det är därför som Jasenko Selimovic så kallade ”offentliga mångkulturella svenskhet” är en omöjlighet. Den förutsätter att vi ideligen hamnar i situationer där vi tillsammans måste kunna identifiera oss med en gemensam mångkulturell svenskhet. Men så är det ju inte. Som jag visat kan sådana möten inte uppstå eftersom vi numer sköter allt själv och därmed inte är beroende av andra personer, annat än i arbetet, familj och fritid.

Det här betyder dessutom att den påstådda strukturella rasismen omöjligen kan existera. En sådan rasism förutsätter att samhället servar individen i det mesta och kan sortera ut människor på det sättet, eller att människor med olika etniciteter möts och konkurerar med varandra. Så är inte fallet. De flesta får inte ett jobb av någon, utan man planerar och letar aktivt ett arbete där just ens egen unika personlighet är det utslagsgivande, de flesta väljer sin egen bostad och man har heller nästan ingen kontakt med myndigheter. När, var och hur skulle då en rasism kunna uppstå? Självklart inte alls.

Därför kan de bruna intersektionella hata vita bäst fan de vill. De har ingen funktion alls att fylla annat än att roa oss grymt mycket genom att mobba vita kulturmarxister.