Citat:
Så länge det inte finns en otvetydig definition på "mångkultur" kan man pressa in snart sagt varje samhällsmodell i det begreppet.
I princip har alla samhällen i någon mån varit "mångkulturella" i o m att det alltid har funnits grupper med olika näringsfång, t ex fiskare, handelsmän, tempelbyggare, kringvandrande försäljare som levt nära eller bland varandra. Man ska också minnas att före det moderna samhället var det så besvärligt att förflytta sig att det utbildades många lokala särdrag, bl a dialekter, en sorts mångkultur.
Olika folkgrupper med olika levnadssätt har mycket väl kunnat samarbeta så länge båda parter har utbyte av det. I Sverige bytte samer renkött mot spannmål, och på precis samma sätt har nomader i Afrika bytt produkter med jordbrukare. Så länge varje folkgrupp sköter sitt och inte lägger sig i de andras leverne fungerar det oftast bra, ungefär som i det forna osmanska riket som Schahar refererar till.
Det finns dock en ytterst väsentlig skillnad mellan forna tiders mångkulturella samhällen och dagens försök att implementera ett sådant i västerländska samhällen: just detta att de olika folkgrupperna alltid tidigare skött sig själva. De har haft sin egen ekonomi, sina egna lagar, sina egna seder. Ibland har sådana olika folkgrupper inkorporerats i ett större imperium. Romarriket på Jesu tid är ett bra exempel. Så länge alla betalade sin tribut till romarna-erövrarna för att de skulle kunna upprätthålla sin militärmakt och lite statussymboler lämnades folkgrupperna tämligen i fred. Judarna hade t ex sina egna lagar och traditioner och sitt eget språk under Jesu tid.
Det osmanska riket hade ett uttalat självstyresystem, "millet", för de olika folkgrupperna.
De olika folkgrupperna ska betala skatt till erövraren men finansierar ALDRIG VARANDRA. Skulle judarna på Jesu tid ha accepterat att försörja samarierna?
Medan dagens västerländska mångkultur bygger på den utopiska idén att OLIKA folkgrupper ska bo inom SAMMA geografiska område och lyda SAMMA lagar och ingå i SAMMA transfereringssystem sig emellan.
Det är uppenbart omöjligt.
Aldrig tidigare i historien har en folkgrupp frivilligt gått med på att långsiktigt subventionera andra, så som det nu sker i dagens västerländska välfärdssamhällen och mest extremt i Sverige.
Eftersom mångkultur definitionsmässigt innebär att olika samhällsgrupper har olika värderingar, livsstil, beteenden, kommer somliga grupper att få ett sämre ekonomiskt utfall än andra. I de västerländska samhällena accepteras inte att detta slår igenom fullt ut utan de mer framgångsrika grupperna för skattevägen över resurser till de mindre framgångsrika.
Hur länge kommer detta att accepteras? I t ex den romska kulturen värderas skolutbildning lågt medan däremot tidiga äktenskap är gängse. Resultatet är att unga romer klarar sig dåligt på arbetsmarknaden men kan ha flera barn, barn som de inte kan försörja, utan där får skattebetalda resurser gå in.
Ett sådant samhälle kommer antingen att sönderfalla i olika enklaver, kanske i konflikt med varandra, eller också krävs det en järnhård kontroll typ Titos Jugoslavien eller också en järnhård likriktningsprocess med en monokultur som slutresultat.
I princip har alla samhällen i någon mån varit "mångkulturella" i o m att det alltid har funnits grupper med olika näringsfång, t ex fiskare, handelsmän, tempelbyggare, kringvandrande försäljare som levt nära eller bland varandra. Man ska också minnas att före det moderna samhället var det så besvärligt att förflytta sig att det utbildades många lokala särdrag, bl a dialekter, en sorts mångkultur.
Olika folkgrupper med olika levnadssätt har mycket väl kunnat samarbeta så länge båda parter har utbyte av det. I Sverige bytte samer renkött mot spannmål, och på precis samma sätt har nomader i Afrika bytt produkter med jordbrukare. Så länge varje folkgrupp sköter sitt och inte lägger sig i de andras leverne fungerar det oftast bra, ungefär som i det forna osmanska riket som Schahar refererar till.
Det finns dock en ytterst väsentlig skillnad mellan forna tiders mångkulturella samhällen och dagens försök att implementera ett sådant i västerländska samhällen: just detta att de olika folkgrupperna alltid tidigare skött sig själva. De har haft sin egen ekonomi, sina egna lagar, sina egna seder. Ibland har sådana olika folkgrupper inkorporerats i ett större imperium. Romarriket på Jesu tid är ett bra exempel. Så länge alla betalade sin tribut till romarna-erövrarna för att de skulle kunna upprätthålla sin militärmakt och lite statussymboler lämnades folkgrupperna tämligen i fred. Judarna hade t ex sina egna lagar och traditioner och sitt eget språk under Jesu tid.
Det osmanska riket hade ett uttalat självstyresystem, "millet", för de olika folkgrupperna.
De olika folkgrupperna ska betala skatt till erövraren men finansierar ALDRIG VARANDRA. Skulle judarna på Jesu tid ha accepterat att försörja samarierna?
Medan dagens västerländska mångkultur bygger på den utopiska idén att OLIKA folkgrupper ska bo inom SAMMA geografiska område och lyda SAMMA lagar och ingå i SAMMA transfereringssystem sig emellan.
Det är uppenbart omöjligt.
Aldrig tidigare i historien har en folkgrupp frivilligt gått med på att långsiktigt subventionera andra, så som det nu sker i dagens västerländska välfärdssamhällen och mest extremt i Sverige.
Eftersom mångkultur definitionsmässigt innebär att olika samhällsgrupper har olika värderingar, livsstil, beteenden, kommer somliga grupper att få ett sämre ekonomiskt utfall än andra. I de västerländska samhällena accepteras inte att detta slår igenom fullt ut utan de mer framgångsrika grupperna för skattevägen över resurser till de mindre framgångsrika.
Hur länge kommer detta att accepteras? I t ex den romska kulturen värderas skolutbildning lågt medan däremot tidiga äktenskap är gängse. Resultatet är att unga romer klarar sig dåligt på arbetsmarknaden men kan ha flera barn, barn som de inte kan försörja, utan där får skattebetalda resurser gå in.
Ett sådant samhälle kommer antingen att sönderfalla i olika enklaver, kanske i konflikt med varandra, eller också krävs det en järnhård kontroll typ Titos Jugoslavien eller också en järnhård likriktningsprocess med en monokultur som slutresultat.
Förespåkarna av denna utopi tror, att de mha en järnhård indoktrineringsprocess av den befintliga befolkningen ska kunna hunsa, skuldbelägga, suga ut och exploatera (de etniska) svenskarna.
