Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skrattretande om man nu kan säga så om alltings upprepande, skriv en bok och den är skriven förut , tänk en tanke och den är tänkt förut.
Invandringsvansinnet ska drivas fram intill absurdum , låt då detta som nu mer liknar ett självspelande piano ha sin gång.
Ser fram emot när måttet är rågat, bägaren full och svensson sätter ned foten vilket självklart kommer att ske när sambanden invandring och försämrad välfärd blir allmängiltig.
Landet byggdes inte av ett gäng fripassagerare(sötbrödsjensar)och arbete är vår allt igenom hyllade "ideologi"
Känns som om vi börjar närma oss brytpunkten i en allt raskare takt.

Jag har nu följt debatten och det eventuella kriget om mångkulturen med diverse omvärldsbevakningsinstrument cirka ett och ett halvt år och nu har jag kommit fram till att det så kallade kriget, eller meningsutbytet mellan normativa och deskriptiva multikulturalister, nu i det närmaste har upphört.
Det betyder inte att media eller etablissemanget har ändrat åsikt på något allvarligt sätt. Det är bara att debatten förändrats.
Där vi förut såg ansatser från Bengt Westerberg att vilja förbjuda omskärelse med liberala argument, en Maurice Glassman argumentera för att minska arbetskraftsinvandringen, en Per Gudmundsson som vågade ifrågasätta invandring med brottslighet som argument. med flera exempel på att det faktiskt var en kraftmätning mellan olika uttydare av mångkultur och syn på invandring - inom det "anständigas" ramar förstås - som pågick.

Nu känns det som att allt detta är över.
Vad har då hänt?
Breivik har förstås ändrat spelplanen helt och hållet. Plötsligt blev det legitimt att angripa kristna, vita män, vita nordiska män och i stort sett allt som varade del i en gigantisk komplott för att skjuta stackars små barn. Det höll i sig ett tag men börjar nu sjunka undan. Domen är avkunnad idag och det blir ingen repris i hovrätten. Breivik kommer antagligen att kunna blogga och skriva böcker inifrån fängelset i begränsad omfattning, men det blir inte så mycket mer. Den politiska effekten har istället slagit tillbaka. Stoltenberg som framstod som en ledarfigur har fått glorian på sned och tvingats sparka sin rikspolischef. Fremskrittspartiet har återtagit tillfälliga förluster. Den invandringskritiska debatten i Norge är tillbaka.

Nästa förändring är counter-jihad. Från i stort sett några förskrämda bloggare som smög omkring på hemliga möten har counterjihad etablerat sig starkt i Sverige. Tryckfrihetssällskapet med Ingrid Carlqvist har skapats och ska nu ge ut tidskrift, Dispatch International, SDL har etablerat sig i Sverige låt vara med en begränsad skara men tillräckligt för att hålla demonstration med inbjudna gäster från SION och EDL. Vad som ligger bakom detta vet man inte men det verkar som om Kent Ekeroth från SD, som dessförinnan varit Sveriges ledande counterjihadist tillsammans med brodern Ted, nu har hamnat i bakvattnet. De counterjihadistiska utspelen från Sd blir färre och färre, endast megafonen Avpixlat håller en tydlig counterjihadistisk linje.
En uppslitande ordförandestrid inom SDU har också gjort att counterjihadismen backat i den delen av rörelsen, nu är det inte klart ännu men initialt har inte motkandidaten vunnit förtroende nog för att slå ut sittande ordförande Kasselstrand med en mer nationalistisk framtoning och med kontakter inte med counterjihadister utan traditionella högerorganisationer som La Destra och österrikiska RFJ.

Även uppmärksammade händelser förutom Breivik har påverkat mediaklimatet. Mariannelund, det oväntade kritiken av hederskultur i samband med tioårsminnet av Fadimes död, skjutningar i Malmö, moskeavvslöjandet i Uppdrag granskning och en rad skärmytslingar mellan asylanter/invandrare och svenskar för fram helt andra frågor på dagordningen. Sajter som Friatider och Swedenconfidential fyller upp med rapportering om brott som delvis försvunnit från Avpixlat och där man kan se ett visst redaktionellt samarbete med sidor som Realisten.

Klimatet har också blivit hårdare. Etablissemanget slår tillbaka mer intensivt än förut, Expo går på högvarv och interasistmen jobbar hårt på att försöka dra ut varje liten kommunal Sd:ares twitterflöde.
Lars Vilks får yrkesförbud från att ha varit en erkänd konstnär.
Invandringen till Sverige ökar i rask takt och förändringen av demografin är snart ett faktum.

Det har blivit för mycket motsättningar och då lämpar det sig inte att föra finkänsliga debatter längre. Verkligheten tränger sig på och då gäller det att skilja på vän eller fiende. Multikulturalisterna ägnar sig allt mer åt symbolik, fackeltåg, antirasistmarscher, twitterstormar och brännmärkning. Detta istället för att föra en debatt om varför multikulturalism nu eventuellt skulle vara bra. Istället får multikulturalismen försvaras av så uppenbara antisvenska figurer som Masoud Kamali och Qaisar Mahmood.
Det som propageras för är istället ren invandring för invandringens egen skull, för att slå sönder den svenska modellen, sänka löner och ändra villkoren på arbetsmarknaden.
Den teoretiska diskussionen är över, nu väntar bara frontrapporter och utstötningar. Det var kul så länge det varade.

"En åtgärd vi behöver anta är att utbilda etniskt svenska ungdomar och föräldrar så att de kan integreras bättre i det mångkulturella samhället, på liknande sätt som vi har integrationsåtgärder för invandrare som ska integreras in i det svenska samhället. För såsom det svenska samhället är här för att stanna är även det mångkulturella samhället det, och den kombinationen är helt underbar."


Ihsan Kellecioglu (som numera är projektledare på Rädda Barnen) drabbades själv hårt av rasismen när han växte upp:
"flera gånger hamnade jag och mina vänner, som också var ”invandrare”, i regelrätta slagsmål. ... Det var som en spärr som gick loss hos många ungdomar och vuxna, där alkoholintag plötsligt gjorde mig till svartskallen, turken, negern igen – kort sagt ”den annorlunda”."

Det verkar dock inte ha varit felaktigt att kalla honom just turk, då han själv har identifierat sig som just turk:


Denna användning av "integration" har funnits länge:

• "Integration är ingen envägsprocess"
• "Integration kräver någonting av alla parter. Det är inte bara den ene som ska anpassa sig till den andre."
• "Det är betydligt viktigare att bryta medelklassvenskars beroende av att bo nära varandra. Integration är ingen envägsprocess utan måste ske från båda håll."

Tack! Jag hade kanske lite halvt på känn att jag överdrev när jag betraktade det som något nytt, då kan vi ju sortera in denna mångkulturälskande turk i en tradition av begreppsförvridning. Och med detta blir hans debattartikel helt intetsägande och meningslös, precis som hans tidigare trams om landslaget.

Jag tror det finns en risk för att Siegfrid har rätt, och att det lilla kulturkrig som vi kunde skönja nu är överspelat. Förhoppningsvis tar det ny fart när mediepersoner kommer tillbaka från semestern på riktigt och Breivikhistorien idag blivit rättsligt avslutad. Samtidigt gör ju små debatter på marginalen ingen större skillnad för någon, så det är väl ingen egentlig förlust i sammanhanget (jämfört med förlusten av Sverige) att mediekriget avstannade.

Utmärkt sammanfattning av läget.

Vi har fått ett enormt polariserat offentligt rum där majoriteten tillber vår egen Vatikan EXPO. Från påvedömet emanerar makten att bannlysa. Påven heter Aschberg och hans kardinaler heter Leman, Poohl, Bjurwald, Bengtsson och Lindberg. Påvens frilla heter Mona Sahlin och hennes personliga narr heter Kamali.

Så länge Vatikanen har makten kommer vi fortsätta med full fart mot bergväggen. Sverige ser ut att bli Europas Kalifornien - en stat med (minst) två fundamentalt olika nationer (ett I-land och ett U-land) med gemensamma yttre gränser och i lågintensivt inbördeskrig.

http://www.nationalreview.com/articl...r-davis-hanson

Mycket bra observation. Sverigedemokraterna blev tvingade att ta ett steg ifrån Kontra-Jihadrörelsen efter Breivik. Kent Ekeroth verkar ha tonat ned den här kontra-jihadistiska kampen på sin blogg och ägnar sig blogg åt mer traditionell invandrarfientlighet – även om han inte gör avkall på sin pro-israeliska position. Det gör egentligen det samma eftersom SD inte har någon egentlig utrikespolitik och man får tycka olika i Israel & Palestinakonflikten. SDU kommer med stor sannolikhet fortsätta att ha Gustav Kasselstrand vid rodret.

Det innebär fortsatt traditionell nationalism för SDU. Mer demonstrationståg i gula uniformer, fackeltåg och flörtande med 1920-talet radikalkonservatism. I SD ledningen verkar man låta högerbunkern hållas. När media hoppar på SD för vad deras kommunalpolitiker sagt så svarar man inte med samma desperata ton. Det är inte så mycket Åkesson, Söder, Jomshof och Karlsson att kan göra åt Kasselstrand, Ehn och Jansson. De har starkt stöd i partiet, en del av traditionalisterna sitter i riksdagen och det finns ingen mening att bråka med dem – om kanske obetydliga uttalanden.

I etablissemanget verkar Axess bli allt mer marginaliserade. De har inte uppdaterat bloggen på nästan tre veckor. Senaste gången var ett korkat utspel om att de är glada att de kosmopolitiska liberalerna också är för fri invandring precis som dem själva. Detta efter att de kosmopolitiska liberalerna har tillsammans med ett par snoriga doktorander och MUF:are öppnat egen smedja.

Neo har gått mer åt ”Kontra-Jihad” hållet och vill inte längre kalla sig liberala. De kallar sig för borgliga och har nu Per Gudmundson på teamet som mest ägnar hela dagarna åt att läsa på islamistiska forum med sitt översättarprogram från Google. Timbro verkar låta som de alltid har gjort: Sänk skatterna, sänk skatterna, sänk skatterna – utan något nämndvärd tanke bakom.

Där vid sidan om springer Liberala Partiet, Von Mises, Stureplanscenterns nätverk och Liberaldemokraterna och tjafsar om vem som är mest rättrogen liberalismen. Alla de här ”kosmopolitiska” liberalerna är hopplöst marginaliserade nu. Det kanske mest signifikanta var när humanisterna, de liberala kosmopoliterna och Bengt Westerberg fick de galna judiska identitetspolitikerna, israelvännerna och Bonnier i röven för att de hade annorlunda åsikt om en judisk etnoreligiös praktik. Det är däremot helt okej att fortsätta käfta om att ”hedersvåld” är ett gigantiskt problem (vilket det inte är) och att omskärelser av kvinnor är monsteröst. Så länge ingen pillar på det ”judiska” är det okej – resonerar man. De kosmopolitiska liberalerna är nu hopplöst marginaliserade.

De normativa mångkulturalisterna hörs väl litet mer än tidigare. De vill gärna använda ”vita” och ”svenskar” för att kunna peka ut vilka som är ”onda”. De mest radikala post-kolonialisterna är dock fortfarande kvar på stationen och verkar inte få åka med på nästa tåg heller. I princip dominerar vänsterliberalerna twitter och allt som sägs. Har du en annan åsikt är du ”nazist”, ”sexist” och ”ond”. Skådespelaren Ulf Brunnberg gjorde sig litet lustig över feminismen och Aftonbladet slår på stora trumman.

Sanna Lundell kräks som vanligt i Aftonbladet – och både skriver och argumenterar som en 12-åring. Hon är till och med sämre än O. Cantwell, som nog är en av de sämsta nyhetskolumnisterna någonsin. Tydligen så tjänar inte Cantwell så mycket deg. Överlag går det dåligt för tidningsmedia. Alla tidningar skär ned och redaktionerna minskar. Aftonbladet sålde 450 000 ex i månaden 2004. Idag säljer de bara 210 000 ex i månaden. Tydligen är det dålig stämning på redaktionerna – den här ”solidariteten” var inte riktigt given medarbetarna. Trots att Jan Helin dragit Aftonbladet till botten när han tog över 2008 så har han ännu inte fått sparken. Vilket är bortom min förståelse. Trots allt är Schibsteds ett vinstdrivande bolag (och till skillnad från Bonnier) så kan vill småspararna i företaget och de större investerarna ha utdelning. SvD är idag på fallrepet – och hade tidningen inte fått presstöd hade den varit lika död som Kristdemokraterna.

I anti-etablissemangsmedia går det bra för de rasistiska nättidningarna Nationell.nu och Realisten. De börjar närma sig topp 100 av de mest besökta hemsidorna i Sverige. Sweden confidential hoppar ut och in på topp 100. Sidan verkar vara en litet smartare och mindre Kontra-Jihadistisk version av Avpixlat. De länkar till Fria Tider. Fria Tider verkar fortsätta köra på att bli en bred nyhetstidning snarare än ett propaganda organ för någon speciell åsikt. De har också börjat köpa in artiklar från libertarianer och paleo-konservativa skribenter i USA. Fria Tider har också kommersiell reklam. De uppdaterar ständigt sidan – och verkar ha fått en viss fot i ”mainstream” – eftersom de inte är uttalat någon annan agenda än libertarianism och paleo-konservatism. De är också hårda försvare av Ron Paul och amerikansk libertarianism. Andra alternativa medier är ju Ingrid Carlqvist och de ganska så marginaliserade journalister, akademiker och föredettingar som seglar runt henne. Nu ska de öppna eget CJ-magazine – vi får se hur det går. Det står dock klart att allt fler börjar använda sitt eget namn i debatterna. Man kan läsa hutlösa kommentarer från folk som skriver under eget namn under var enda artikel som Aftonbladet tillåter folk att skriva på. Det var nog inte så smart jaga bort de anonyma för om folk vågar gå ut i ”eget namn” – så kan det ge upphov till ringar på vattnet.

Expo verkar ha blivit mer kommersiella. De har fixat upp hemsidan och har börjat sälja T-shirts, resor, seminarier, utbildningar och allt möjligt. De är fortfarande fruktansvärt anti-intellektuella och barnsliga. Expo har tydligen 25 000 dokument – men tror ni att någon forskare skulle få tillgång till det här utan att betala? Det tror jag inte. Expo verkar vara mer intresserade av att hålla ”Intoleransen” levande än att bekämpa den. Expo har idag 19 anställda.

Den stora frågan är ju om ”mediekriget om mångkulturen” är över? Jag skulle säga att Breivik sänkte skeppet. Det var också i hans plan vilket han lustig nog berättade i rättegången. Tanken var ju att göra all libertarianism, konservatism, nationalism och de flesta andra åsikter helt tabu. Han lyckades nog bättre i Sverige än i Norge och Danmark.

Vi har ett ganska stört klimat just nu. Det är två år kvar till valet. De stora tidningarna minskar redaktioner. Kristdemokraterna riskerar att få lämna riksdagen. Centerpartiet är på väg att bli ett 4 procents parti och Folkpartiet är på väg mot 1998s nivåer – eftersom de har förlorat både integrations och skolfrågor. Moderaterna står och trampar och Reinfeldt är trött efter skilsmässa och det faktum att han inte fått igenom något alls. Vänstern går det bra för – kanske mest för att de inte har någon åsikt om någonting och sparkar in öppna dörrar. Det roligaste är ju att Erik Ullenhag inte vill ge en krona extra till de här kommunerna. Han kallar det en ”utmaning” - vilket innebär att han ber kommunerna att skära ned på offentlig förvaltning och service om pengar ”tar slut”.

Vad vi ser - även om ”kriget om mångkulturen” mellan kosmopolitiska liberaler och normativa mångkulturalister verkar stå still, så ser vi i princip effekterna av invandringen. Kommunerna har inte råd att säger: Ge oss mer pengar och parterna säger: Nej, ni får klara er med de resurser ni har. Det är här vi nog kan börja skönja tendenser till en ny konflikt – en av ekonomisk art samt det faktum att borgliga kommuner inte tar emot invandrare. Alla problem kommer läggas på S-kommunernas axlar.

I många av de här småkommunerna som förväntas ta emot en massa människor från tredje världen råder det redan hög arbetslöshet bland etniska svenskar och om kommunerna nu inför valet 2014 måste gå ut och säga att folk skall få sparken eller de facto börja sparka folk så kommer vi snabbt se att folk kommer lämna kommunerna. Kvar blir bara arbetslösa, invandrare och pensionärer. Haninge kommun gick i konkurs i mitten av 1990-talet och staten var tvungen att gå in med pengar. Tänk nu om flera av dessa går i konkurs. Regeringen vill i sin tur inte pröjsa eftersom de planerar att lova ”reformer” - Lösningen blir då att chockhöja skatterna i kommunerna. Tänk då om staten inte längre kan betala för kommunerna så som i Grekland. Då faller hela systemet.

Vi är långt därifrån – men uppenbarligen kommer alla dessa kommunalpolitiker tvingas skära ned i offentlig förvaltning och i servicen. Den här somaliska vågen kommer inte vara den första – snarare tvärtom är det bara början på ett större lämmeltåg – och då har vi redan ett sådant.

Diskussionen nu för etablissemanget borde vara om de är villiga att säga att invandring och öppna gränser är viktigare än en välfärdsstat - detta eftersom de kommer till en sådan punkt där de måste börja förklara saker och ting för väljarna. Hur som helst ligger konflikten i det ekonomiska snarare än i det ideologiska så som konflikten mellan normativa mångkulturalister och liberaler.

Integration har aldrig betytt något annat än allas anpassning till det mångkulturella samhället. Att folk i gemen pratar om "integration" som att invandrarna ska anpassa sig till oss är inget annat än en missuppfattning från deras sida, om än en extremt vanlig sådan. Självklart vore det en stor glädje om detta uppmärksammades mer och förtydligades för folk i stugorna, eftersom folk i stugorna inte alls är intresserade av att anpassa sig. "Ta seden dit man kommer" är något som är djupt rotat i den svenska folksjälen, oavsett vad de rotlösa globalisterna försöker påskina.

Alltså nu skall vi inte överdriva. Expo får pengar får delvis kulturstöd men mycket av pengarna kommer från näringslivet – troligen från Proventus. Trots allt har Expo 19 anställda och betala löner till 19 anställda och trycka tidningen är inte gratis. Expo måste troligen dra in 20-30 miljoner om året och det är ganska mycket pengar. Det är som att hoppa på Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet eller Expressen. Det är ägarna som slutligen bestämmer vad som skall stå i blaskorna. Expo är bara ett redskap mot ”anti-rasism” och då bara ett av väldigt många. Förövrigt verkar Expo ha garderat sig ganska bra. De skriver så här om intolerans:


Visst – det är som en 15-åring har skrivit det med notera: ”Svarta separatister som hatar vita”. Även SPLC jagar svarta separatister. Denna position kan dock de flesta ställa sig bakom - och det är smart av Expo att ta denna. Nu kan de inte bli anklagade för att vara "anti-vita" som rasister brukar anklaga dem för.

Den stora elefanten är ju om Expo verkligen kan fortsätta argumentera utifrån universalism – och inte landa i liberalism eller i normativ mångkulturalism - vilket de kommer tvingas till. Om jag var Expo så skulle jag faktiskt börja fundera på om det inte är dags nu att komma ut som liberaler. Det skulle ju uppenbarligen underlätta för dem att positionera sig. Taktiken Expo kör med är ju uppenbarligen smart – men hur länge kommer det gå?

Sedan har vi ju inget ”lågintensivt” inbördeskrig. Snarare har vi högre arbetslöshet och mer kriminalitet men det är också allt. Det här med civilisationens död tror jag inte ett dugg på. Det är bara CJ-propaganda. Du har dock rätt att Sverige riskerar att bli något som kan liknas vid Europas Kalifornien. Det vill sig dock att Belgien, England, Irland, Skottland, Grekland, Spanien, Italien, Frankrike och Nederländerna är på väg mot en djupare avgrund än Sverige. Skälet är ju ganska uppenbart.

Sveriges politiker är inte populister och lånar inte pengar – de höjer istället skatterna och avgifterna samt skär ned på välfärden. Det som oroar mig är när det politiska etablissemanget känner sig så pressade att de är tvungna att spekulera och låna pengar för att populistiskt mata den arga populationen. De gör det inte nu – men det kan komma en tid då de tvingas till det – då måttet är rågat. Genom att göra så här har alla de nämna länderna kommit undan med det globala projektet – vilket de inte skulle ha gjort annars. Man kan därför vara glad att vårt etablissemang åtminstone har den lojaliteten till befolkningen att de hellre sänker välfärdsstaten än sätter Sverige i konkurs som Greklands regeringar gjorde.

EXPO är en ytterligt ideologiskt ideologiskt slipad trotskistisk-gramsciansk organisation med ett inflytande som vida överstiger dess skenbart anspråkslösa storlek. Merparten av de strategier man använder är självfallet hämtade utifrån från SPLC, ADL osv. Sen är självfallet inte EXPO den enda kulturmarxist organisationen som är pådrivande i massinvandringsrevolutionsepoken vi lever i. Men EXPO är det största drakhuvudet på hydran. En machiavellisk påvestat i staten som sätter begränsande taggtrådsstängsel runt tanke- och yttrandefrihet.

Nu är ju inte Expo trotskister och jag tror inte ens Alexander Bengtsson, Jonathan Leman, Robert Ascheberg eller Daniel Poohl vet vem Gramsci är. Oskorei skriver:


Flertalet konservativa, liberala, socialistiska och radikalkonservativa akademiker är influerade av Gramsci. Upplysningen låg bakom den moderna (och till synes) vulgära nationalismen och Gramsci var som alla andra en produkt av den. Expo är knappaste försvare av upplysningen eller naturrätten - de verkar ha något annan i kikaren. Expo är ett verktyg och blir finansierade av någon. Det är nog där man skall leta. Det var så att Expo hade en ganska bra relation till Antifa en gång i tiden men så är det knappast längre. Tidigare chefredaktören Richard Slätt var rekryterad från MUF. Jag skulle snegla på Expos finansiärer. Förövrigt - är det inte underligt att chefredaktör och VD Daniel Poohl inte är ansvarig utgivare för Expo men Robert Aschberg? Det är ganska ovanligt. Både SPLC och ADL är verktyg - precis som Expo. Det är kanaler för metapolitik - men vems metapolitik?

Jodå. Dom kan sin Gramsci - möjligen mestadels först processad till lättuggad pure av Stieg Larsson - men hursomhelst ändå i substansen Gramsci. Strävan efter den kulturella hegemonin - kontrollen över diskursen. Den långa marschen genom institutionerna för att sedan vinna benämningsprivilegiet, verklighetsbeskrivningsprivilegiet och problemformuleringsprivilegiet. EXPO:iterna är vår tids jakobinska avant garde. Bolsjeviker, trotskister, rödgardister som vill stärka revolutionen och omprogrammera människan på vägen till den multikulturella utopin där alla hierarkier slagits sönder.

Äras den som äras bör, man bör i exposammanhang inte glömma nämna nyliberaler/socialliberaler.