Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mediakriget FÖR mångkulturen puttrar på även under sommarvärmen. Nationalister och övriga invandringskritiker får ju oss ofta till livs från medialt och politiskt håll att det pågår ingen massinvandring och att våra länder alltid har varit mångkulturella.

Undantagen är då massinvandringen ger förändringar som eliterna nickar jakande till. Som i denna artikel rörande Texas demografiska förändringar och hur dessa påverkar framtida valutgångar, författad av SvD:s Karin Henriksson.

unvis.it/www.svd.se/nyheter/inrikes/demokraterna-vill-ta-texas_8355336.svd


Henriksson låter egna värderingar lysa igenom i den korta artikeln.

Enl. vad jag ryktesvägen hört.. så är Livets Ord också aktiva i invandringsindustrin.


Hur hamnar man här, att "alla som är "kallade av herren" har potential att vara lika heliga som de allra heligaste av de historiska figurerna" samt att man gör "Guds verk genom att uppfylla Hans profetior. Sen får man sin belöning i himmelen"?

Det är inte alls svårt att förstå, att det lätt får en deformerande effekt på personlighetsutvecklingen, att vara medlem av "Guds utvalda folk" - men vilken väg tar den karismatiska rörelsen till samma uppblåsta självbild?

Några glada nyheter. Två stycken, närmare bestämt.

Först är det ju så att Daniel Carlsen, ledare för det nationalistiska Danskernes Parti, friats i hovrätten nyss. [Flashbacktråd.] Han hade i en artikel påstått att afrikaner i regel har lägre IQ än européer. Och för det åtalades han. Men se det gick inte att fälla honom...!

Detta var i Danmark. Men det är led i ett syndrom: att försöka komma åt invandringskritiker lagstiftningsvägen. Vi såg det även i Sverige nyss med åtal mot Realisten för HMF-aktiga utsagor i kommentarsfältet. Exakt hur det går där vet jag inte. Men trenden är att "eliten" försöker med alla medel att kämpa för sin PK-ism, och när smutkastning inte går längre försöker man med lagboken. Men det är ett trubbigt instrument. Ty vi har en vid, etablerad yttrandefrihet i det här landet och den kan de inte stoppa.

Min andra glada nyhet såg jag i en tråd i M&J. Fredfolkfrihet skriver om Aftonbladets nedgång. Den är stor!
Detta är ingen simpel nedgång. It's murder...! Detta tapp hämtar de aldrig in. För nu har vi förutom teknikskifte även ett markant opinionsskifte. I den mån folk kollar nyheter så gör de det på fria sajter på nätet. Där förmedlas strategisk information, där finns texter som säger något nytt. Så AB is going down man, så även DN och SvD. Jag trodde inte i början av året att de är så nere för räkning men, ärligt, det börjar verka MSM-konkurs banne mej. Nåväl inte än. Men deras tapp är så stora så det är bara goodbye snart.

Aftonbladets upplagenedgång är ju sanslöst glädjande.

Vad gäller den juridiska attacken mot oliktänkande är jag mindre optimistisk vad gäller Sverige (fallet Daniel Carlsten gäller ju Danmark). Jag delar helt din uppfattning att den här typen av attacker under senare tid har blivit vanligare.

I Sverige har vi den väldigt flexibla lagen om hets mot folkgrupp. Det som pågår är ideliga anmälningar i syfte att pröva och fälla, med målsättningen att få juridiska prejudikat som allteftersom inskränker vad som kan skrivas på nätet.

Som jag ser det är det fullt möjligt att på detta sätt tillslut komma till en punkt där retoriskt viktiga begrepp som t.ex. massinvandring blir omöjliga att använda. Och det är ju givetvis dit man vill komma.

Den aktör som, åtminstone utåt sätt, driver dessa anmälningar i Sverige är Juridikfronten.

I de politiska och mediala skuggorna finns dock säkerligen ett flertal som gärna ser en mer reglerad yttrandefrihet i Sverige. En sådan filur som tidigare nämnts i tråden är ju Göran Rosenberg.

Finns det någon avgörande skillnad mellan innehållet i det blog-inlägg, som Nils-Eric Hennix fälldes för i Sverige och innehållet i det blog-inlägg, som Daniel Carlsen friades för i Danmark?

https://www.realisten.se/2012/05/24/...s-eric-hennix/

För mig som juridisk lekman är det svårt att se någon avgörande skillnad som utifrån det juridiska perspektivet väger över mot fälla respektive fria.

Det skulle dock vara intressant med en juridiskt kunnig analys av detta fall, samt även en juridiskt kunnig analys av Juridikfrontens attacker mot oliktänkande och hur långt lagen om hets mot folkgrupp skulle kunna tänjas.

Någon för Kebnekaisa att kommentera kanske?

Jag är inte heller någon juridikexpert, men det känns som om HMF-lagen är väldigt flexibel & att man kan bli dömd enbart för att rabbla upp ren fakta. Så länge det av vänstern kan bedömas som "hatfakta".

Det är sant att den juridiska offensiven inte ska underskattas.

Vi har ju till exempel Skånepartiets ledare Carl P. Herslow. Enligt Realisten ska han ha fått en bok han skrivit beslagtagen. Boken är kritisk mot islam. På en teknikalitet kunde den visst beslagtas.

Vi, som regimkritiker, bör följa denna utveckling noga. I alla fall bör vi notera att detta operation pågår: att försöka tysta oss invandringskritiker lagstiftningsvägen -- nu när smutskastning inte går, ja har rakt motsatt effekt. För smutskastning, se till exempel Flashbacktråden om mitt Breivikbloggande. Regimen ogillade detta, att en högerman som jag bloggade om Breivik. Men man kom inte åt mig eftersom jag inte begått något brott. Jag kritiserade ju Breivik, men jag analyserade även hans dåd ur högersynpunkt. Regimen gick i taket för detta. Men de visste att de inte hade något "case" mot mig. Så man försökte med Expo och man försökte hota med Säpo. Men allt detta var tomma hot. I'm still operating.

Men visst är allt som har med Breivik att göra laddat. Se bara på Varg Vikernes som nyligen haffats i Frankrike på lösa grunder. Även han ogillade Breivik, men haffas skulle han...!

- - -

Vad gäller dagens juridiska offensiv så ska den, som sagt, tas på allvar generellt. Visst förstår jag att allt som andas kritik av invandring idag kan åtalas. Men har man bara språket i sin hand så blir sådana som jag en hård nöt att knäcka.

I övrigt handlar det mest om att, som bloggare, sila språket, skriva "afrikan" istället för "neger" osv. Och, om man på avgörande vis kritiserar invandring, göra det på legala och sedvanerättsliga grunder och försöka undvika alltför särartsmässiga resonemang. Och kom ihåg att det finns ingen lag mot att hylla svenskar och svensk kultur, mot att hylla västerlandets storhet och ära. Här kan man som skribent blåsa på rätt hårt utan att det går att åtala. Chauvinism per se är inte åtalbart. Så länge man hyllar det egna folket har man torrt på fötterna.

För övrigt behöver man ju som känd högerskribent och invandringskritiker inte skriva om invandring 24/7. Jag ger detta råd till andra skribenter. Själv bloggar jag sedan länge om "allt möjligt, plus nationalism". Det är som med SD: alla vet numera att de vill begränsa invandringen. Då kan de passa på att lyfta andra frågor, höja profilen här och där och köra hårt dag och natt. Vägen är fri. Detsamma är tipset för allsköns högerskribenter som kan känna sig hämmade av denna juridiska offensiv vi ser idag: relax säger jag, allt går i vår väg. SD är limmat på 10%. Man kan sväva förbi lagbokshotet genom att skriva om allt möjligt, plus av och till nämna invandringens välsignelser. Det är en skön konst. Och "i begränsningen visar sig mästaren", som Goethe sa.

Nu kanske frågan om "kulturkriget" har börjat uppfattas lite högre upp i samhällsleden. Med rubriken Sverige behöver inte ett kulturkrig varnar Daniel Nord för att Sverige kan vara på väg att splittras kulturellt enligt "amerikanskt mösnter." Även om han enligt mitt tyckte utmålar konturerna ganska bra så har han helt missat att kulturkriget redan är i fullgång. Skillnaden mellan Sverige och USA är att i USA är MSM uppdelad i två läger medan i Sverige är all MSM på ena sidan av konflikten. På ytan kanske det är svårt att se att det råder någon form av konflikt kring vilken riktning Sverige är på väg mot, men det är bara en chimär. Internet visar tydligt att det finns en annan bild av Sverige som är relativt vedertaget och som aldrig dyker upp i media.



http://debatt.svt.se/2013/07/18/sver...tt-kulturkrig/

Aftonbladets ras är mycket mer dramatiskt än så: så sent som 2008 (när Helin tillträdde) hade man en bra bit över 400 000 betalda papperstidningar. Denna kärnverksamhet som tills nyligen stod för 3/4 av omsättningen har alltså mer än halverats på bara 5 år av helinism. AB är omkört i papper av Expressen och ett par norska tidningar, har jag för mig. Otänkbart för bara ett par år sedan.

Det är problem nr 1. Helin var ju mycket duktig på att positionera AB digitalt istället, så att offra pappret för att offensivt ställa om till online kanske var bra trots allt. Visserligen ger webb-reklam bara en bråkdel av reklam i print, men med jättemånga klick så löser det sig väl?

Kanske inte. problem nr 2 är nämligen att AB och alla andra tidningar just nu tappar mycket på nätet också, vilket avhandlas i samma tråd du refererar till. Den största anledningen till detta är att folk surfar in och kollar nyheterna på mobilen istället för nätet.

Detta är YTTERLIGARE en strukturomvandling eftersom mobilreklamen bara ger en bråkdel av nätreklamen per titt.

Dessutom har de svenska mediehusen ingen möjlighet att konkurrera i effektivitet med Google och Facebook vad gäller träffsäker reklam. I princip vet Google vad du tänker på grund av sin enorma informationsinsamling. De vet alltså exakt att just du är intresserad av en ny bil, mobil, dejtingtjänst eller kredit, vilket Aftonbladet inte gör. För reklamköparen är det som att jämföra smart bombs med bombmattor.

Min huvudpoäng är att även om alternativ- och sociala medier idag INTE sätter dagordningen i samhällsdebatten som helhet, så gör de det i den Sverigevänliga folkrörelsen, vilket partiledningen i SD måste förhålla sig till.

Med hundratusentals unika veckobesökare på Avpixlat och framförallt Fria Tider, förutom Flashback med sina 40 000 besökare inne samtidigt och 700 000 medlemmar så kan vi vara säkra på att en mycket stor del av Sverigevännerna faktiskt inte är omedvetna om Jimmie dumma uttalande om svensk etnicitet, om nolltoleransens mediala fiasko och dubbla måttstockar osv.

Hur många av SD:s 10 000 medlemmar följer bara MSM? Eller ens bara Avpixlat för sitt alternativa nyhetsintag? Hur lätt är det att fortsätta fjärma sig från nationalismen, ens om man vill? Eller fortsätta med lättvindiga uteslutningar, samtidigt som man låter lojalister komma undan?

Vad jag menar är att en väl genomtänkt och välmenande kritik snabbt kan spridas inom en liten skara människor som till sin natur inte litar på auktoriteter eller tror på svartmålning och att det då kan hända saker väldigt snabbt inom folkrörelsen.

Vilket som sagt är BRA. Det är folket som ska ge makthavarna direktiven, inte tvärtom.

Fria Tider har verkligen blivit bättre. Fria Tider försöker sig också på att gör riktig journalistisk jämfört med islamofobiska Avpixlat och när de gör det bli det oftast riktigt bra även om det inte är i samma format och samma kvalitet som i etablerad medias produktioner. Tydligen tyckte inte de frireligiösa pingstvännerna om Stanley Sjöbergs Youtubevideo i vilken han menade att "muslimerna kommer födda många barn", "om du är sverigedemokrat är du inte kristen", "vi kan ta emot invandrarna eftersom vi har så gott om plats och så kan de ha får och höns som i Israel", "Israel har bättre immigrationspolitik än hos och vi skall sätta dem på kibbutz som dem" och "varje invandrare skall lära känna Jesus". Sjöberg tog bort videon efter några dagar eftersom många av de frireligiösa blev upprörda. Säkerligen blev många av hans egna församlingsmedlemmar förbannade. Stanley Sjöberg är inte direkt känd för sin politiska korrekthet angående muslimer och homofiler. Hur som helst hade han fått det informella uppdrag av Kristdemokraterna att se till så att de frireligiösa väljarna stannar kvar i partiet. Det dröjer alltså inte mer än några veckor innan han har gjort bort sig. Fria Tider hakar på detta och gör en intervju med honom. Där framkommer det följande:

.....

Israel är alltså en förebild för hur man skall ta emot människor. Mig veterligen så internerar man illegala invandrare, har strikta lagar mot immigration och den enda egentliga assimilationspolitiken är den som rör judar. Israeliska judar har positiva särrättigheter medan israeliska icke-judar diskrimineras. Det är således ingen söt och gullig liberal demokrati. Enligt Sjöberg skall vi ta intryck av denna invandrings och integrationspolitik.
Fria Tider ställer då följande fråga och nämner att de har ungefär samma lagstiftning som apartheid Sydafrika. Detta har alltså Sjöberg inget problem med eftersom judarna måste instifta lagar som konserverar deras identitet och särart.
Fria Tider tar fasta på att Sjöberg tycker att vi skall ha samma invandringspolitik och immigrationspolitik som Israel frågar därför honom om vi skall ha samma lagstiftning som Israel. Det skall vi absolut inte ha säger Sjöberg eftersom vi inte är det "utvalda folket". Med andra ord - vissa folk skall sträva bevara sin etniska och religiösa särart men inte andra folk. Sjöberg är per definition inte för den egalitära och högst missvisande svenska åsikten om "alla människors lika värde".
Fria Tider ger sig inte och ställer den självklara frågan. Varför har det Judiska folket det utvalda folket. Varför är inte vi svenskar det? Sjöberg undviker frågan och säger att det har att göra med teologi.

Vad Stanley Sjöberg skulle ha sagt här är när alla judar är samlade i Israel så kommer Messias återkomma. När den dagen kommer så kommer judarna konvertera till kristendomen och de judar som inte gör det hamnar i helvetet. Det är hela poängen med kristen sionism. Skillnaden mellan Stanley Sjöberg och sina amerikanska men betydligt mer konservativa kamrater så som John Hagee, Pat Robertson eller för den delen Ulf Ekman är att de mer eller mindre är öppna islamofober och inte lika pigga på massinvandring som honom. Detta är säkert inte Sjöberg heller men han är otrolig för att SD inte kommer behandla hans sionistiska vänner lika gott.

Vad Sjöberg dock inte har fattat är att Söder, Ekeroth och Jomshof som är pro israel av sekulära skäl. Vidare är Julia Kronlid en varm kristen sionist. Det är alltså ledande personer i partiet. Partiet som sådant är inte speciellt sionistiskt och i synnerhet inte det växande ungdomsförbundet. Jag är dock tveksam till om det finns så många traditionella frireligiösa i partiet. Partiet vill upprätta den lutherska och nationella statskyrkan. Vilken var i opposition mot sådana som Stanley Sjöberg. Jag vill också påpeka att de lutheraner och katoliker teologiskt inte anser att judarna är det "utvalda folket" eller att Israel är något att bevara för omvärlden. Den första påven som besökte Israel var den liberala påven Johannes Paulus. Vatikanen har diplomatiska relationer med Israel men Vatikanen har inte erkänt Israel som stat. Pius X (1835-1914) sade följande till självaste Theodor Herzl 1904.


Lutheranerna är heller inte så förtjusta i judarna. Martin Luther (1483-1546) och många andra framträdande lutheraner har historiskt uttryckt sig mycket antisemitiskt. Olaus Petris och senare Laurentius Petri, den första ärkebiskopen tyckte inte annorlunda. Judar fick inte bosätta sig i Sverige förrän 1781 och judar får inte äga mark i Sverige förrän på 1860-talet. Däremot kunde judar bosätta sig i Sverige om de konverterade till kristendomen. Sverige hade det stora "judedopet" år 1681. Det skall påpekas att katoliker och andra inte heller var välkomna. Det var en nationalistisk, ja etnonationalistisk version av lutheranska tron som gällde.

Sionismen som fenomen är ett relativt nytt fenomen. Sionismen uppstod i England på 1830-talet. Vid den tidpunkten handlade det om att den sekulära brittiska eliten ville bli av med judarna och expandera Storbritanniens inflytande. Senare argumenterade ett antal judar så som Moses Hess (1812-1875) för en judisk stat. Hess ville se sekulär nationalsocialistisk judisk stat. Hess influerande Karl Marx. Theodor Herzl (1860-1904) var den jude som lyckades organisera sionismen och öka den judiska invandringen till Israel vilket började på 1880-talet . Även efter Israel bildades 1948 var det många judar som inte ville flytta. Så hur upp kom den kristna sionismen? Den kristna brittiska sektledaren John Nelson Darby (1800–1882) menade att Messias skulle återkomma om alla judar samlades i Israel. Amerikanen C. I. Scofield (1843-1921) var den som introducerade den kristna sionismen till USA. I Europa var flera kristna aktörer involverade i det sionistiska projektet vilket syftade till att göra kristendomen sionistisk.

En av dem var den nu bortglömda anglikanen William Hechler (1845-1931). Han introducerade förövrigt Herzl för den tyska kejsaren. Den kristna sionismen har dock aldrig växt sig stor i Europa. Det var i USA som den växte och blev en dominerande kraft. De europeiska statskyrkorna och även den katolska kyrkan har aldrig haft speciellt mycket gott att säga om judenheten. I Sverige har den Svenska Kyrkan aldrig haft ett gott öga till de små sekteristiska karismatiska pingstkyrkorna vilka idag har hämtat det mesta av sin teologi från USA. Stanley Sjöberg är förövrigt född i USA och influerande av den amerikanska sionistiska teologin.

http://www.friatider.se/frikyrkopast...-mejlprotester