Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det kommer sannolikt att börja med en kraftig attack mot vänsterpolitiken, i form av kritik mot kvotering, sämre valfrihet, högre skatter, från högerpolitiker och vissa medier på högerkanten.

Vänstern kommer garanterat att duka under av den allt sämre ekonomin. Med vänsterpartiet och miljöpartiet, som samarbetspartner, kommer sossarna att tvingas till det ena galna beslutet efter det andra. Kostnader kommer att skena för skolan ock vården om vinstmöjligheterna stryps.

Först att falla kommer floskern om "alla likas värde", sen kommer övriga socialistiska flosker att ramla ihop som ett korthus. Därefter kommer det att börja pratas om volymer, kostnader och individers ansvar, i stället för osynliga diskriminerande strukturer, rasifieringar och annat socialistiskt trams.

Jonathan Friedman, Salt #5.

Bra. Jag lägger in länken till sammanfattningen. Vet du om det finns nån länk till hela texten?

http://www.arktos.com/samtidsmagasinet-salt-5.html

Det här var det enda jag kunde finna. http://www.tabloiderna.se/gk/3-bilaga.pdf Annars så står tidningen i mitt tidningsställ här hemma om någon är sugen på att komma förbi.

Det bevisar ju tydligt att alla judar inte är ondsinta nationalistofober. Inte för att jag har trott det. Jag är dock övertygad om att den ortodoxa judendomen är roten till PK-samhället, som sedan förgrenades till kristendom, islam och kommunism.

Men bra skrivet av Friedman. Det var 7 år sen. Sedan dess har det bara blivit ännu värre. Undrar vad han skulle säga om dagens debattklimat, med totalmobbing och öppen misshandel av politiker och anhängare, från ett demokratiskt valt parti, med ca 10% av rösterna i OU:arna.

Edit: lägger till den här länken som är en intervju från 2007 gjord av SR (tror jag), med Arnstberg och Friedman, som är mycket hörvärd.

http://sverigeidag.wordpress.com/201...om-mangkultur/

Vad betyder nationalistofober? När jag googlar nationalistofober får jag bara fram Reymonts inlägg. Och vad är jag om jag inte gillar att en annan än min egen nationalitet odlas?

Visst är det så. T.ex. det här om att begreppet "osvenskt" har dubbla betydelser är ju något som Fredrik Lindström har observerat ett antal gånger. Å ena sidan är osvenskt något positivt; när det rör sig om individers mentalitet och beteende m.m. Då symboliserar "typiskt svensk" saker som inåtvändhet, snålhet, grinighet, kylighet och detta contras sedan mot "osvenskhet" som står för värme, öppenhet, glädje m.m. Å andra sidan finns det tendenser där osvenskhet rimmar allt annat än väl med positiva begrepp. Tänk t.ex. att tala om "osvensk sjukvård" eller "osvensk kvinnosyn". Det ger omedelbart en mer negativ klang.

Man kan spåra det här till hur jargongen lät när SD började att sakteligen arbeta sig uppåt och bli en politisk kraft att räkna med. Tidigare hade de varit ett politiskt marginalfenomen som ingen kände för att lägga ner tid på. Undantaget var väl politiker som Lars Leijonborg, som kände sig manade att då och då debattera med Jimmie Åkesson för att på så sätt bevisa att han misann inte var någon rasist bara för att han förespråkade språktest för invandrare. Men nu, omkring år 2009 då det började se ut som att SD faktiskt hade chans på att ta sig in i Riksdagen, nu blev det nödvändigt att verkligen mota Olle i grind. SD körde ofta med argumentet att det förekom en oikofobi, ett förakt mot den egna nationen, hos de etablerade politikerna. Som exempel kunde man ju fiska upp Mona Sahlins tal om "töntiga midsommarstänger" och liknande. Partierna startade kampanjer likt MUF:s "Älska Sverige" och dylikt, där man visade att man minsann inte alls föraktade Sverige utan i högsta grad var stolt över det.

Och här kommer det intressanta; orsakerna till att man sade sig vara stolt över Sverige. Det var att man var stolt över Sveriges politik, över kvinnorörelsen, över den frikostiga invandringspolitiken, över välfärdssystemet, över humanitära insatser och biståndspolitik m.m. Med andra ord, det som våra politiska partier var stolta över var deras egna insatser. Det var inte svensk kultur eller hur svenska folket genom århundradena hade lyckats upprätta ett välmående land trots de naturresursliga begränsningarna som var en följd av vårt stränga klimat. Det var vad den svenska regeringen hade åstadkommit inom politiken under 1900-talet. Vi kan här göra kopplingar med Lindströms bra osvenskhet vs. dålig osvenskhet. Svenskt är bra när det handlar om politik, byråkrati och statliga genomföranden. När det rör sig om mentaliteter på individnivå är det däremot dåligt att vara svensk. Då är det den dumme, svenske bonden med sin töntiga midsommarsång, fjolliga folkdräkt med knätofsar, enformiga mat som inte smakade ett jota innan 70-talet (citerat från TV4:s nationaldagsfirande år 2011).

Och visst är pratet om hur vi berikas av mångkulturen ren sofism. Förekommer det överhuvudtaget något kulturbyte mellan svenskar och invandrare av betydelse idag? Spelas det iransk eller bosnisk musik på radio? Läses det afghansk eller somalisk litteratur på biblioteken? Studerar man svenskt kulturliv och nöjesliv idag förefaller det vara mer homogent än någonsin tidigare. Enbart anglosaxisk, amerikansk populärkultur. T.o.m. under det starkt nationalistiska sena 1800-talet hade gemene man en större kontakt med äkta "mångkultur" i och med kompositörernas användande av ungerska, polska och andra folkmelodier i de kompositionerna som spelades på konserthusen. Detta beror helt enkelt på att så kallad "mångkultur" är rent skadlig mot all kultur, då den genom konstant blandning förhindrar kulturerna att utvecklas och profilera sig i deras respektive fauna. Den enda kultur som kan överleva i dess klimat är "subkulturen" som vi finner i betongförorterna (och den ser ju exakt likadan ut i New York, Paris och Istanbul).

Trägårdh har ju även skrivit "Är svensken människa?" som tar upp lite liknande saker. Han skrev även ett bidrag till "Framtidsutredningen" eller vad den hette, kom för ett tag sedan. Han gör intressanta och i mitt tycke korrekta iakttagelser men hans ställningstaganden för statsindividualism m.m. är inget jag håller med om. Han pläderar ju även för "samhällsplikt" och annat, folk ska tvingas ihop, staten måste intervenera för att skapa en känsla av samhörighet i samhället. Han förstår väl att folk helst segregerar om de får välja själva... Han var också involverad i idéarbetet bakom "Nya Moderaterna" tror jag. Men läsvärda grejer, helt klart.

Överdriven rädsla inför nationalism, givetvis De som kallar alla nationalister för nazister för att göra dem så skrämmande som möjligt. Visste inte Google det

Fånigt ord dock, som användes mer som ironi.

Du skulle kunna vara nationalist, antar jag. Men nog om det, eftersom det är lite långt från topic.

Instämmer. Lars Trägårdh gör en del intressanta iakttagelser... men landar alltför ofta i märkliga slutsatser. Ja, slutsatser och slutsatser... han utgår från diskutabla grundantaganden - som att staten är *kapabel* att skapa en känsla av samhörighet i samhället.

Analogt med den egendomliga uppfattningen (hos vänstern) att staten är framgångsrik när det gäller att skapa jobb, så anser tydligen Trägårdh och likasinnade, att staten är framgångsrik när det gäller att skapa samhörighet.

Recensenten skriver:


http://unvis.it/www.svd.se/kultur/un...ar_3522026.svd


Det verkar (av recensentens presentation att döma) som att författarna ansluter sig till den franska revolutionens nationalism. Det gick ju så där...

Och man kan också sätta ett stort frågetecken i kanten för att svenskar skulle bli mer tillitsfulla gentemot invandrare (från Afrika och arabvärlden) i närområdet mha proklamerade "individuella rättigheter, gemensamt ansvar, prestigelöshet och liknande saker". Inte ens franska revolutionens förgrundsgestalter spände bågen fullt så högt.

Nej det är ju precis raka motsatsen till den väg vi måste gå. Segregationen måste öka, inte minska om det här ska lösa sig i slutändan.

Men det är intressant att somliga gör en korrekt problembeskrivning även om den föreslagna lösningen bara kommer att göra saker ännu värre. Ibland tror jag att de enda som vågar peka på problemen är de som fortfarande tror att det går att lösa med lite god vilja utan att stänga gränserna, men att de som inte ens vågar peka på problemen är de som tänkt lite djupare och förstår att det inte finns någon lösning.

Artikel i Huffington Post om låtsasordet "islamofobi".
http://www.huffingtonpost.com/ali-a-...b_5215218.html