Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Just bostadssituationen tillsammans med kommunernas ekonomi kommer bli det som tippar skeppet till den punkt där media inte längre kan ignorera problemet. Det enda realistiska försök till förslag jag sett här på tankesmedjan Flashback om hur bostadskrisen ska lösas är marknadshyror, något jag inte hört ett pip om från Reinfelds näbb. Jag faktiskt inte hört ett knyst från regeringshåll om några lösningar överhuvudtaget. Inte ens från våran allvetande och vanligtvis gapiga pro-massinvandring mediakår har jag hört några konkreta förslag (jag räknar inte in rent sinnessjuka påhitt som kåkstäder och att svenska folket ska öppna upp sina hem för invandrarfamiljer).

Svenska ungdomar kommer förr eller senare att lessna på att bo hemma tills de är 30 bara för att flodvåg efter flodvåg med "flyktingar", citattecken eftersom de flesta saknar egentlig flyktingstatus, ska få plats i landet. Svenska skattebetalare kommer att lessna på att se sina surt förvärvade pengar - senaste siffran jag hört är 110 miljarder kronor per år - gå till ett svagt demokratiskt förankrat mångkultur- och massinvandringsvansinne istället för att finansiera viktigare samhällsfunktioner.

Det bubblar redan på gräsrotsnivå. Det kommer förr eller senare att välla igenom alla politiska och mediala skyddsvallar.

Sakine är kritisk till vårdnadsbidraget med hänvisning till bland annat integrationsskäl. Likaså är hon emot hemskolning eftersom det kan leda till segregering, eftersom barn bör få "möta barn med annan bakgrund". Hur hon ställer sig till religiösa friskolor vet jag inte riktigt, men jag skulle gissa att hon inte är överdrivet positivt inställd. Jag tycker därför inte att hon är emot integration/assimilationspolitik. Om man anser att det är statens uppgift att med ekonomiska incitament se till att invandrade kvinnor arbetar istället för att tar hand om barn, tvinga ihop barn med olika bakgrund i skolor mm så är man väl inte emot integrations/assimilationspolitik? Sakine är inte motståndare till social ingenjörskonst.

Nej, det låter ju oerhört inkonsekvent att vara emot både integrations- och assimilationspolitik samtidigt som man tycker att stat/kommun är ansvariga för att barn ska få möta barn med annan bakgrund. Helt ologiskt, faktiskt.

Det känns som "början på" är ett utryck som används i flera år nu utan att något händer eller är det bara jag som tycker det.

Tråden heter som den gör. Sedan starten i januari 2011 har mångkulturkriget i media förändrats. Från SD-bashing, ignorerande av att svenskar finns, hyllande av mångkultur per se, nedtoning av mångkultur i hopp om att massinvandringen ska utplåna allt motstånd genom sin blotta kraft, till dagens "ignorera SD"-taktik och en än mer betonad mångkulturism.

Början, slut, mitt emellan...? Jag vet inte men något pågår de facto. Mångkultur, massinvandring, SD:s roll med mera är debattens axel som jag ser det, vare sig explicit eller implicit.

För drygt 10 år sedan tappade alla hakan när FP föreslog språktester. Det var det första på 10 år som sagts om invandring i valrörelser. Idag diskuterar hela Sverige invandring, det har blivit den allt överskuggande politiska frågan det senaste halvåret. Under samma tid har SD gått från 1,44% i valet 2002 till 14% i Sentio. Om man stirrar på ett träd och väntar på att det ska växa får man naturligtvis intrycket att det står stilla, men det rör faktiskt på sig...

Kommunerna kommer och har redan börjat att börja köpa samt bygga nya bostäder för att kunna uppfylla kraven. Detta kommer leda till en ännu sämre välfärd. Allt kommer att skäras ner till förmån för att kunna försörja andra länders medborgare här i Sverige.

Frågan är då om svenskarna (ja, alla svenskar, inte bara de "blonda och blåögda" utan även Mohammed som drabbas) verkligen kommer att förstå sambandet? Mycket tyder på att indoktrineringen är total och att detta kan fortsätta ända fram tills vi har fortsatt högt skattetryck men en obefintlig välfärd. När detta infaller kommer svenskarna att skylla på precis allt annat än just invandringen.

Jag vet inte om det bubblar så mycket på gräsrotsnivå. Det bubblar på flashback och hos SD-väljarna. I övrigt är dock motståndet fullständigt och förståelsen minimal.

Själv upplever jag att debatten går i vågor. Det sker litet intressanta händelser på annat håll:

Mark Zuckerberg skall ge sig in i politiken. Expressen skriver:

Jag undrar faktiskt varför så många säger sig vara för reglerad invandring när de egentligen är emot den. Sverige är på väg mot det som USA har blivit. Istället för att politikerna rakt ut förespråkar öppna gränser försöker de mygla in det genom amnesti och välfärdstjänster till illegala invandrare. Förstår inte de här människorna att det undergräver rättsstaten. Jag skulle hellre rösta på ett parti som förespråkade fri invandring än ett parti som undergräver rättstaten.

I Centerpartiet blåser det. Liberalerna slog nästan undan benen för Annie Lööf. Annie Lööf fick bort månggifte, slopad laglott, decentraliserade skattebaser, fri invandring, ingen könskvotering och plattskatt. Bönderna var intressant nog nära att få i genom ett radikalt förslag om kärnkraften, dvs. att den skulle avskaffas på en generation. Nu blev det bara en "vision". Fri invandringen gick förvisso indirekt i genom och kallas nu för "Fri rörlighet". Det är dock bara en vision precis som "nybyggarlandet Sverige. Däremot kommer Centerpartiet kalla sig liberaler - vilket de aldrig i historien har gjort.

Troligtvis kommer Annie Lööf gå tillval på ungefär samma program som Maud Olofsson men litet nytt. Centerpartiet har fri rörlighet, liberalismen, införandet av en författningsdomstol, federalism, ett samhälle utan kärnkraft (vision), och lägre marginalskatter som viktiga valfrågor.

Vi kommer troligen få höra om grön energi, fri rörlighet och lägre skatt från Centerpartiet som de tre nyckelfrågorna det kommande valet. Om CUF och Stureplanscentern hade fått i genom fler förslag än bara "fri invandring" så hade Lööf fått ett helvete i valet. Nu kommer partiet bara minska i storlek och kanske inte åka ut eftersom de bara nu är en liberalare version av Miljöpartiet. Media lär regera positivt på det nya och spännande Centerpartiet. Jag undrar litet vad C-väljarna tycker. Jag kan inte tänka mig att de är speciellt glada. Lööf ville ta bort en heliga kon "avskaffandet av kärnkraften" - men gräsrötterna sa nej.

Om hon däremot hade fått i genom det hade det blivit en splittring i partiet precis på 1970/1980-talet. Vi kan dock vara ganska säkra på att Lööf kommer sparkas som partiledare när partiet droppar ned på 4-5 procent i valet. Många i Stureplanscentern verkar också lämna skeppet, bland annat Fredrik Federely som inte ställer upp i nästa val. Annie Lööf är inte ens 30 år och är ordförande för ett relativt stort parti samt statsråd. Hon kommer inte komma längre i sin politiska karriär om hon inte blir statsminister och det kommer aldrig någonsin ske. Jag tror därför hon också kommer hoppa av när partiet är kört i botten 2014 och står inför en kris. Som sagt - vi får se om media kan hjälpa Centerpartiet ur riksdagen. Lööf har då fått ett 101 år gammal parti ur riksdagen och då precis 30 år fyllda. Jag antar att det också kan räknas som en bragd.

Länkar:
http://www.expressen.se/nyheter/cent...ofs-segerdans/
http://www.expressen.se/nyheter/loof...pa-argumenten/
http://www.expressen.se/kronikorer/k...-centern-igen/
http://www.dn.se/nyheter/politik/centerstamman-avslutan
http://sverigesradio.se/sida/gruppsi...rtikel=5483958

Om välfärden får ta stryk pga av invandring kommer allt att skyllas på alliansens skattesänkningar och vinster i vård/skola/omsorg. Om rödgröna har makten och skär ner i välfärden på grund av invandringen kommer det att skyllas på alliansen ändå ("det kommer att ta många år att reparera det som alliansen har raserat" etc).

Nja. Motsättningen välfärd/asylinvandring bubblar överallt. På ledarsidor. I Khemiris brev till Ask ("hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det"). En massa kommuner har sagt nej till fler flyktingar och deras kommunpolitiker har förklarat i lokala media att det är en kostnadsfråga ("tickande socialbidragsbomb" som Bo Frank uttryckte det). Det har definitivt skett ett genombrott där. Man ska komma ihåg att för bara några år sedan beskrevs invandring endast som en vinstaffär.

När kärleken mellan DN och Moderaterna var som starkast så var det Borgs hantering av ekonomin som man gång på gång hyllade från DN`s ledarhåll. Borg var ansvarsfull med pengarna. Borg var till skillnad från andra EU-länders ministrar seriös. Dessutom var han snygg.
Denna love-bombing kom sig av att det är först och främst ekonomin som oroar större delen av medelklassen och så länge depressionen inte på allvar hade startat sin nedåtspiral så var det ekonomin man pekade på som främsta incitament för att medelklassen skulle acceptera massinvandringen.

Nu är den världsomspännade ekonomiska krisen ett faktum och invandringen är större än någonsin. DN kan därför inte framhålla någon positiv ekonomisk politik för medelklassen och tar därför till den här äckliga skuldretoriken för att kunna fortsätta vansinnet.

Här förstår jag inte varför SD inte lägger massiv tyngd på det ekonomiska. Alltså det omöjliga i fortsatt stor invandring och samtidigt ha kvar pensionerna, infrastrukturen och vården i den form vi har blivit vana vid i vårt land. Det är knappast så att hänvisningar saknas.

Medelklassen kommer kanske acceptera att kulturell identitetspolitik (i nuläget) är suspekt att slå vakt om – men ekonomin och den välfärd vi har blivit vana vid är inget man släpper på grund av lite Khemiriansk-skuldretorik.

Invandring = ekonomisk nedgång.

Hur svårt kan det vara för SD att få ut det här budskapet? Södermalmsidioterna kanske inte övertygas (dom har väl ändå garanterad konstnärslön från staten) – men dom skärrade småbarnsföräldrarna i storstadens belånade bostadsrätter borde kunna övertags i en större utsträckning.

Om ett problem som aldrig diskuteras i vanliga fall:
http://www.aftonbladet.se/kultur/bok...cle16470368.ab

Och så lite "inbördeskrig". Man har ju undrat hur länge MP får ligga med M innan vänsterpressen börjar tröttna.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16471496.ab

Dagens Nyheters kärlek låg till alliansen och inte specifikt till Moderaterna. Tidningen gillade konceptet med en stabil mitten-liberal regering. Så länge politiken har varit socialliberal har de funnit alliansen intressant. I valet 2006 och 2010 gav de stora tidningarna (förutom Aftonbladet) sitt stöd till alliansen men så kom SD in och raserade alliansens majoritet. Efter 2014 stod det också klart att flera av partierna befann sig i en politisk kris. Detta gäller i synnerhet för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Centerpartiet verkar dock vara på väg att hitta sig själv som ett liberalt parti vilket bådar gott för dem även om det knappat maximerar deras populäritet.

Kristdemokraterna har fortfarande en identitetskris och vet inte riktigt vilken fot de skall stå på. KDU rullar åt konservatismen och partiet är splittrat i socialliberaler, nyfrälsta kristna och neo-liberaler. Sverige har ingen egentlig tradition av kristdemokratiska partier. KD har bara suttit i riksdagen sedan 1991, Det skall tilläggas att nästan åkte ut 1994. De fick vid det valet 4,1 procent. Nu när Alf Svensson är borta rullar partiet stadigt ned mot 1994 års siffror. Utan M-röster hade Kd försvunnit.

Dagens Nyheter gillar stabila regeringar. De ger inte sitt stöd till rättshaverister, populister och extremister. Tidningen föreställer sig en värld där Sverige byter regering varannat val och där politiken är i linje med deras "stora ideologiska penseldrag". Jag skulle gissa på att det är media som har varit mest pådrivande att politiken skall gå mot mitten. De blir oroliga när den "svävar" i väg och i synnerhet när den hamnar i konflikt med deras egna intressen. DN vet egentligen vad folk tycker och därför surar de när Stureplanscentern förespråkar månggifte och militanta miljöpartister förespråkar ekofascism. Media har sina gränser och är tillräckligt pragmatiska för att inse att sådana förslag skulle gå över gränsen för det socialt acceptabla.

Sverigedemokraterna talar inte om det ekonomiska eftersom Sverigedemokraterna är relativt svaga inom detta område. Man skall veta att SD inte ens suttit en mandatperiod i riksdagen. Detta vittnar förövrigt SD:s alla skandaler om. De har gigantiska avhopp från lokalpolitiken, uteslutningar av extremister (bland annat Ehn), idioter i riksdagen, bland tjänstemännen och på regional och lokalnivå. Sverigedemokraterna har heller ingen legitimitet att tala om ekonomiska frågor eftersom deras frågor inte anses som rumsrena. Vidare så ligger det litet i SD:s taktik att låta andra bråka istället för dem. Det är förövrigt en smart taktik. SD har en lång väg att varandra, både ideologiskt och organisatoriskt om de skall bli (som de flesta av oss hoppas) en svensk version av UKIP.

Jag tror som sagt att arbetslösheten kommer tala sitt tydliga språk. SD behöver inte säga så mycket. Folk vet att det är orimligt att ha en fri arbetskraftsinvandring och nästinstill fri asyl och anhörighetsinvandring när det råder massarbetslöshet i Sverige. Det är ett av skälen till varför SD rullar mot 10-15 procent i mätningarna. SD är på väg att slå sig in i medelklassen. Det är också ett skäl till varför partiet är så stenhårda mot sådana som Patrik Ehn. Det finns inget utrymme för smånördiga radikalkonservativa ideologer i det det "nya SD" som Åkesson tänker lansera antingen innan eller efter valet 2014. Jag är rätt så säker på att "nya SD" kommer bli en hit och vara det som bär SD till en stor spelare i svensk politik. Men som sagt - SD kommer sparka ut många medlemmar både fram tills valet och efter valet. SD är intressanta att följa på det sättet men de är ingen spelare i storpolitiken vilket de delar med vänsterpartiet.

Jag finner C och KD intressanta eftersom de riskerar att få lämmna riksdagen vilket skulle leda till ett nytt politiskt landskap. Miljöpartiet är intressanta eftersom de spelar på båda sidorna samt är medias favoritparti. S och M är intressanta eftersom de trots allt bestämmer. Folkpartiet är tämligen ointressant just nu men kan komma att bli en större spelare i nästa val även om de skulle minska i det här valet. I det här valet är Fp ungefär lika intressanta som Sd och V i alla fall för "storpolitiken" just nu.