Citat:
Ursprungligen postat av OscarDeLa
Men vänta lite nu. Vad är det som hänt dom senaste dagarna egentligen? Var allt bara ett välregisserat spel där Omar bara var en bricka och användes för att öppna upp en ny åsiktsinriktning? Att det nu är legitimt att kritisera islamism i Sverige?
Eller var det ett klassiskt maktspel inom Socialdemokraterna där Ylva genom sina vänner tog hämnd på petningen?
Jag tror man gör fel om man tror att allt är regisserat. Visst finns det vibbar i denna story från Behrang Miri-affären i höstas, ännu ett fall där en mer-eller-mindre radikal MENA-man fick skitstormen på sig och måste vika. Det var antagligen regisserat, eftersom DN gick in så hårt i anti-Miri-kampanjen. Men i övrigt tror jag det idag är ett smärre kaos i PK-lägret. Antisemit får man inte vara, det har vi återigen fått bevisat för oss. Men räkna med att många i politikens lägre och medelhöga nivå ("middle management") är förvirrade nu. "Va, är inte muslimer våra offerkompisar längre? Vad är det som händer...?" Så kan dessa figurer tänka.
För övrigt var Omar Mustafa ingen tydlig "icke-sionist" ā la Mohamed Omar 2010. Mustafa vistades i en gråzon där det fanns sådana islamister. I övrigt är Mustafa, som antytt, ett slags Abderizak Waberi (M). Så detta kommer surt efter, hela agendan med att ha högprofilerade muslimer ombord på PK-skutan kommer att ifrågasättas. Antagligen av gräsrötter inom partierna.
Hur islam inte går ihop med moderna, västerländska normalåsikter visades en gång här på Flashback, som i maj 2012 då någon citerade en viss k_persson:
https://www.flashback.org/sp37461136
Citat:
Det går helt enkelt inte att kombinera Islam med kulturmarxism, hur mycket än kulturmarxisterna skulle vilja. Man kan försöka ignorera denna motsättning, men förr eller senare måste man välja: Islam eller genusteori, Islam eller feminism, Islam eller sekularisering, Islam eller "fri" sexualitet, abort, bögäktenskap, gay pride, "subversiv" konst osv. Då hatet mot "rasismen" (vilket definieras som viljan att i några som helst sammanhang koppla negativa fenomen till någon annan grupp än den vite mannen) står högre i kurs än kärleken till feminismen verkar de flesta kulturmarxister villiga att (om än motvilligt och med sorg i hjärtat) ge upp kampen för kvinnors, bögars och minoriteters rättigheter hellre än att kritisera det icke-västerländska Islam och därmed bli "rasister". Man frestas alltså säga till kulturmarxismen: You've made one, big mistake... islam. PK syntax error, PK:s direkta haveri uppstår när man måste försvara medeltida månggifte, sharia och paternalism inför "hotet" från västerländsk nationalism, även om denna nationalism är aldrig så progressiv med idéer om rättssamhälle och yttrandefrihet.
Så man kan säga: halalhippien blir PK-ismens dödgrävare. De "islamtoleranta" i S-styrelsen ville bredda partistyrelsen, man ville ha en muslim med ombord för att få muslimernas röster. Och då får man antisemitstämpeln. Förr kunde nämligen PK-isten gilla muslimer oavsett eftersom de ju var fiendens fiende, de var invandrare och offer och föremål för counterjihadism. De ideologiska gråzonerna behövde man inte röja upp eftersom media blundade för dem då -- då, när PK-ismen hade medvind.
Nu blåser det snålt kring mångkulturismens bunker. Man har misslyckats med att bekämpa nationalismen. Så då krigar man inbördes istället. Yttrat i sådant som att vissa kretsar visar sig ha fått nog även av lätt radikal islamism. Och det, gissar jag, blir startskottet till ett inbördeskrig i PK-lägret som inte går över i första taget.
Som sagt, kära PK-läger:
you've made one, big mistake... islam.