Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var en rätt drastisk, men icke desto mindre riktig, bild av vad som känner tecknar vänstern. Fräsmt den socialistiska, men till dels och den liberala vänstern.

Idag, i början av mars 2013, är mediakriget om mångkulturen i en något avvaktande fas. Men ett och annat har hänt på sistone. Det är t.ex intressant att här i tråden få krönikor av en viss Marika Formgren citerade. Hon har lejonklon, hon har styrkan och språket att strida mot mångkulturens allt desperatare aktörer. I det läget, med en mer eller mindre stadigt pågående, men lågintensiv medikamp, kanske en titt på en regimkritisk klassiker kan vara på sin plats: ”Världsmästarna” av Julia Caesar” (eget förlag 2010). För oss invandringskritiker är Julia Caesars krönikor på den danska bloggen Snaphanen bekanta. Många är hennes kärnfulla formuleringar, som ”under min tid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet” och ”ska vi sitta som kastrerade hankatter medan vårt land tas ifrån oss?”

Julia Caesar kritiserar, i sina böcker och i sina krönikor på snaphanen.dk, massinvandringen. Vi vet att massinvandring är ett problem, vi behöver inte läsa X antal indignerade berättelser om det. Julia Caesars stil är delvis lite tungrodd. Hon tenderar att bre ut narrativet horisontellt istället för att sätta in florettstötar. Och allt är sossarnas fel.

Men visst, 2010 var det här dynamit. Och idag är problemet är känt: invandringens kvantitet måste få diskuteras. Varför inte dra ner invandringen till 0 och bara ta emot kvotflyktingar, med en restriktiv definition av ”flykting”...? Det har jag hävdat förr och jag gör det igen. Möjligen behöver vi en marginell invandring av kompetent arbetskraft, men poängen är: vi måste riva pyramiderna, bort med tabuföreställningarna kring invandring. Det är som socialförsäkringarna som debatterades på 80-talet. En minskning i a-kassa osv föranledde ramaskrin från mediavänstern. ”Ni rör inte vårt heliga socialförsäkringssystem...!” lät det då. Idag är det invandringen som får eliten att yla. Det är heligt, det är ett tabu. Det är en låsning av psykopatologisk natur.

Dagens invandringsnivåer är en religiös trossats hos regimen, media och akademin. Det hela har sedan länge upphört att vara en normal politisk fråga, dvs en sådan som man kan prioritera ner eller upp. Idag är låsningen sådan att den som föreslår minskad invandring betraktas som paria. Han är en kättare, han ska utplånas, han ska defameras och karaktärsmördas.

Nåväl. Julia Caesar skriver om invandringen i ”Världsmästarna”. Sveriges så kallade utveckling till så kallat mångkulturellt samhälle beskrivs. Omfattningen skildras. Det är cirka 1,3 miljoner personer som fått PUT detta land fått sedan 1980. Majoriteten är från Afrika och Mellanöstern. Bara 5% av dessa är flyktingar, 95% uppges vara av andra kategorier. Hederskultur, tvångs- och barngifte, nerbrända skolor, bidragsförsörjda enklaver (Rosengård, Bergsjön, Rinkeby), invandringsrelaterad kriminalitet. Julia Caesar skräder inte orden när hon skildrar en verklighet, förtigen av hennes journalistkolleger.

Julia Caesar bidrog till att opinionen i detta land svängde, från att ha varit positiv till invandring till att bli skeptisk. Termen ”massinvandring” är nu etablerad. Mångkulturalismen är död. Nationalismen, i en eller annan form, är det nya normala.

Var är termen massinvandring etablerad? Inte i MSM, sociala medier eller det offentliga samtalet.

Nationalismen är knappast det nya normala däremot är mångkulturalismen som buzzword eller säljfras för massinvandring och NWO uttjatad. Precis som rasism byts ut mot intolerans så kommer mångkulturalism att bytas ut mot ett humant samhälle eller nån annan godhetsfloskel.

"Massinvandring" har sakta börjat etablera sig i samtalet. Den är inte accepterad i MSM, sant, men generellt finns ju inget annat ord för att beskriva invällandet.

Med "nationalism" menar jag detta: den traditionelle svensken vet numera att han är svensk. Han vet vad etnisk svensk är, han vet vad invandrare med icke-svensk bakgrund är. Det har tills ca 2011-2012 varit tabu för svenskar att hylla sin egen nationalitet. Än idag är det få som gör det. Men svensken i gemen har, tycks det mig, slutat visa pliktskyldig avsky för sig och sitt.

OK, han går inte och viftar med svenska fanan varje dag. Men när svensken i gemen märker att han inte träffas av en blixt från himlen, eller av bannor från staten, när han säger "jag är svensk och stolt över det", då är grunden till en rimlig nationalism lagd.

Alla andra folk har, tills nu, fått omhulda sin nationalitet. Men nu vänder det. Man kan, med en geologisk liknelse, säga: nationalismen är det peneplan som PK-regimens propagandakrafter inte förmår nöta ner. De kan stoppa "rasism", de kan stoppa punschpatriotism, de kan stoppa yverboren chauvinism kring det svenska. Men de kan inte stoppa svenskar från att söka sin identitet som svenskar. De kan förgäves säga att detta är ett cirkelbevis, de kan säga vem är svensk, definiera svensk osv, men djupare än så lever i folket en nationalistisk ådra. Man är den man är, man söker sin identitet i sina kulturella och etniska rötter. Det är nationalism. Man kan med en modern term kalla den "identitarism" om man tycker det låter mer progressivt.

Nationalism och identitet är dagens agenda. En ny term för det upplevda alternativet, som humant samhälle, blir svår att etablera. Ett identitärt samhälle är också humant. Där är samnationalismen underförstådd.

Eftersom politiker i andra länder använder begreppet "massinvandring" - "I want good immigration, not mass immigration" (Cameron) - så är det svårt för svenska journalister att utrota begreppet "massinvandring" (i synnerhet när svenska journalister samtidigt talar om massutvisningar av trettio personer).

Massinvandring som begrepp i massmedia tillämpas bara när det handlar om svenskar:


http://www.svt.se/nyheter/nyhetsteck...enskar-i-norge

Verkar som om några behöver lära sig lite om den moderna svenska konsensus-mentaliteten. Dagens svenskar i denna demokrati är mer som lydiga hjon än kritiska varelser. Dom röstar på och tycker som det är accepterat att tycka. Det är politiker och media som bestämmer vad som är accepterat att tycka. Det finns inga radikala politiker som ger några andra alternativ att tycka något annat. Dock får svenskar lära sig den hårda vägen att tycka annorlunda och självständigt genom Europas mest havererande och korrupta massinvandringspolitk, skola, vård omsorg i fritt förfall och Europas mest inkompetenta snutkår. Den överväldigande anledningen till att SD växer är att folk röstar mot det mångkulturella helvetet, inte på SD som parti. Istället för lejon är SD gamar som väntar på att bytet fälls utav andra lejon eller självdör så dom kan vara där och plocka upp resterna. Alla som har någonting i huvudet vet att Sverige kommer kapsejsa utav invandringen, men ni SDare är sånna som istället för att förhindra det väntar tills vi sitter i skiten och bara säger "vad var det vi sa!!. Tänker ni rösta på oss nu då?" Det bevisar ni genom er pragmatism och era gulagutrensningar i det egna partiet såfort nån tjomme i nån utbyggd sagt något om adopterade indier.

Hur fan vore det självmord? Svenskar vill med all säkerhet inte leva i denna situation, men eftersom ingen politiker säger rakt ut att kejsaren är naken så går alla runt och tror att ingen annan tycker så´och lämnar över tolkningsföreträdet till idioterna och imbecillerna som säger det överheten vill höra. Så har det funkat i alla diktaturer.

Men egentligen fattar jag vad ni säger. Sd gillar invandring utav mörka folkslag till den lilla bräckliga nordiska genpoolen. Bara dom drar på sig byxorna och går till jobbet varje morgon och inte säger högt att dom egentligen föredrar falafel över sill så är allt tipptopp. Själv förstår jag inte varför vi ska ha annan invandring än högutbildade och spetskompetens, och jag har inte sött på ett enda motargument till detta från invandringskritiska förutom snällisterna som säger att det vore elakt emot dom som vill hit. Men SD grundar inte sin definition utav Sverige på etnicitet utav nån anledning.


10 år. Vi har ett malmö med en arabisk majoritet idag. Vi har hela skolor, bostadsområden och stadsdelar där invandrare är i majoritet idag. Vi har redan över miljonen icke-europeiska invånare som föder både fler och i yngre ålder än svenskar idag. Varför ska ni SDare vara så jävla fega och skjuta på allt för? Vad fan väntar ni på? Ni vill vänta ett decennium till på ännu mer våldtäker, mord och för att inte tala om hjärntvättning utav unga generationer. Riktig politik som folk ser potential i och vill rösta på grundar sig inte på kompromisser. Man kan aldrig få 100% utav rösterna men man kan köra på det man tror på och inte se politik som nått spel där alla måste bli exakt lika nöjda. Finns inte debattklimatet för att skicka ut packet och bevara sverige svenskt så skapar man det, på samma sätt som 68-vänstern skapade ett debattklimat om svenshat och antinationalism. Tydligen vill SD hellre sitta hemma och pkgnälla över att dom inte blir bjudna på nobelmiddagen med en massa andra svenskhatare än att vara ute och försöka på upp ögonen på folk vad det är för land vi lever i och hur det kommer sluta.

Hail the new dawn. Sahlinismen är död, Baksismen är död. Åsa Linderborg är isolerad i sin Aftonbladetbunker. PK-ismens alla utspel slår tillbaks på dem själva; de anfaller sig till döds. Ljusets krafter går från klarhet till klarhet.

Gör de? Ja det gör de ju...! Böcker av Julia Caesar, Mikael Jalving och Thomas Nydahl läses av tusenden och åter tusenden. De tigs ihjäl av MSM men de gör skillnad.

I början av februari var t.ex Mikael Jalving i Sverige. I nr 7/2013 av Nya Tider skrivs det att han besökt studentföreningen Heimdal i Uppsala. Detta besök ägde rum tidigare i februari, den 7 för att vara exakt. Han presenterade sin bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” (2012) talade den danske journalisten om det svenska samhällets tankeförbud mot att diskutera invandring. Så att: han var där, han var på etablerad förening som inbjuden talare. Är Mikael Jalving på väg in från kylan...? Det borgerliga, formellt fristående Heimdal har sedan 1891 varit en plantskola för högerpolitiker som Anders Borg, Gunnar Heckscher och Jarl Hjalmarsson. Mer om Jalvings föredrag i denna Flashbacktråd:
https://www.flashback.org/t2026010

Nåväl. Än är Jalving inte framme i finrummet. Man frågar sig om han väntade den tuffa behandling han fått av svensk MSM. Att han 2012 presenterade den danska versionen av sin bok på ett seminarium med Nationaldemokraterna togs inte väl emot. I 08-elitens ögon passerade han nog en gräns där. Och en svensk förläggare för hans bok var länge svår att finna. Men det löste sig till slut och i december förra året kom boken ut på svenska. Men finmedia tiger. Biblioteken köpte in den danska utgåvan i parti och minut, det var ju en fin bok på ett fint danskt förlag, men den svenska utgåvan är tydligen politisk dynamit. Trots att det är samma bok som den danska, bara klädd i svensk språkdräkt. OK, den har fått ett förord av Lars Vilks också. Det skiljer PCD Ltd:s svenska utgåva från Jyllands-Postens förlags originalutgåva.

- - -

MSM tiger ihjäl den svensköversatta Jalvingboken. Men den recenseras här och där på nätet. Bland annat av Realisten, se här: https://www.flashback.org/sp41996903 Ytterligare en regimkritiker som nyss gett ut en bok, Thomas Nydahl, har förtigits av MSM men hyllats i bloggosfären. Nydahls senaste bok handlar om mångkulturens haveri i Birgminghamområdet, ”The Black Country”, så kallat pga de gruvor och den stålindustri som traditionellt funnits där. Nu är regionen ett never-never-land av postindustrialism, massinvandring och vilsenhet. Nydahl skildrar det i boken ”Black Country” (eget förlag, 2012). Bland annat har hans bok recenserats av mig i Nya Tider 7/2013. Det är en printtidning som inte finns på webben, än. Men Nydahls bok har även recenserats på den gode Artur Szulc’ blogg. Jag ska i detta inlägg titta närmare på vad han säger. Szulc är nämligen själv författare. Han har skrivit historiska verk om Polen (”Med förtvivlans mod” 2008, ”I Stalins våld” 2010).

Szulc gillar Nydahls bok. Han kallar den ”fri essäistik när den är som allra bäst”. Jag kan hålla med om det. Nydahl kan skriva. Han har minst ett dussin sakprosaverk och romaner bakom sig. Han är en oberoende vänsterman som vågar problematisera massinvandringen. Det är helt unikt i detta land: helt unikt, hör ni det...! Och ”Black Country” skildrar hur samma problem finns i England. Szulcs räka av denna unika bok ges för sin del här:
http://www.arturszulc.se/index.php/a...-thomas-nydahl

Szulc ger en kongenial sammanfattning av ”Black Country” på sin blogg. Nydahl, säger Szulc, fördjupar ”... sig i en samtida problematik som städerna i West Midlands brottas med: gängkriminalitet, skolväsendets totala nedgång, social nöd och de negativa sidorna av multikulturen som skapats av en omfattande invandring. Han berättar om shariadomstolar, kusingifte, hedersrelaterat våld och vad han kallar ”gatans opposition”, det vill säga English Defence League och brittiska partier på yttersta högerkanten. Det är ingen uppmuntrande läsning Nydahl erbjuder. Helt klart är att multikulturen har lett till skapandet av parallella samhällen med höga kulturella och religiösa barriärer. Moralisk konsensus, medborgaranda, hemhörighet och kollektiv identitet har ersatts av extrem polarisering: splittrande särkrav, gettoisering och direkta motsättningar av religiös och politisk karaktär. Trots den rådande konfrontativa situationen förefaller de styrande vara oförmögna att se sanningen i vitögat och de har intellektuella kretsar på sin sida som gör allt för att minimalisera alla former av kritik mot islamismen (eller multikulturalism generellt). Kritiker utmålas som islamofober och rasister. Även sedvanlig religionskritik, som tidigare ansetts vara en naturlig del i ett sekulärt samhälle, misstänkliggörs. Det kritiska förhållningssättet till alla former av samhällsfenomen är inte längre en självklarhet."

- - -

Detta är Nydahls bok in nuce. Szulc är inledningsvis försiktig i sin recension. Denna bok är förvisso dynamit. Szulc tassar från början som katten kring en het gröt visavi en bok som vågar belysa annars heliga ting som fjärrinvandring och det traditionella Europas marginalisering. Szulcs berörande av English Defence League ovan är symptomatisk, ett kort en-passant-omnämnande bara. Men Nydahl är i sin bok rätt positiv till EDL:s verksamhet.

Det är en ovanlig hållning för en svensk vänsterman. Szulc förbigår det. Szulc är mer eller mindre ”establishment”. Men han är, tack och lov, inte någon 08-intellektuell som ängsligt lyssnar på alla de senaste påbuden från propagandatelegrafen. Szulc gör Nydahls bok rättvisa. Nydahl ser på mångkulturens vind-för-våg-samhälle i England och säger implicit: det här fungerar inte. Islamismen är den enda starka faktorn här och den vill vi inte ha. Men de styrande blundar eller vill i tysthet ha detta för att söndra och härska. Och Szulc har i sin recension sett samma sak. Sett ur den synvinkeln finns det hopp: Nydahls bok har som sagt ignorerats av MSM (nåja, Kvällsposten skrev ner den). Men att folk ute i landet, på nätet, fått upp ögonen för boken, det är tecken på en omisskännlig, kulturell opposition. Andra som gillat den är bland andra Lars Vilks och Anna Brodow.

Högprofilerad kritik av mångkulturism är viktig. Jalving är ett exempel på det, Nydahl ett annat. Och den Julia Caesar som jag i tråden recenserade häromdagen https://www.flashback.org/sp42263250 är ett tredje. Det är inte så lätt att tysta dessa kritiker. Det går inte att skylla på näthat längre. Vi ser här en vältalig, bred kritik som är svår att slå ifrån sig. Den har symbolisk betydelse. Det är, kan man säga, kritik med verkshöjd. Vad har mångkulturismen att sätta emot? Lisa Bjurwald? Qaisar Mahmood? MENA-man åker ut i Sverige och visar sig ogilla det traditionellt svenska? Well, skriv om det då, det är ett fritt land. Men kom ihåg att Baksismen är död. Tiden är slut för kränkta, arroganta invandrare att läsa läxan för oss. Om det skrev jag i denna tråd i februari: https://www.flashback.org/sp42121994

- - -

Jalvings och Nydahls grundläggande attityd är ”vanliga liberaler, vanliga intellektuella” som aldrig varit i närheten av högerradikalism. Men de har av skeendet de senaste åren tvingats ut i en radikal, fruktbar gråzon där man måste skärpa kritiken mot massinvandring och antivithet för att ens överleva. Och den attityden torde delas av allt fler tänkande människor i detta land. Det är svårt idag att vara neutral, svårt att vara liberal, svårt att vara taditionell vänster om man inte får ha åsikter om fjärrinvandring. Alla som har åsikter om detta hamnar förvisso ute i kylan. Men Jalving och Nyahl har rett sig varsina bon där och de verkar reda sig ganska bra...! Och detta är bara början. Fler skrivkunniga människor lär följa, folk som med formuleringsglädje och gestalningsförmågan som vapen ger sig på att skildra den sammetsdiktatur vi levat i de senaste tio åren, en diktatur som högtidligt kungjort att ”den som föreslår en promilles minskad invandring ska för evigt tystas”.

Regimen föreföll nyss vara på väg att förbjuda kritik av massinvandring. Den skulle väl i så fall ha stämplats som hets mot folkgrupp. Mångkultur trumfade, tills helt nyligen, allt, inklusive yttrandefrihet. Men det tåget har gått nu. ”Näthatet” är exponerat som en lika stor om inte större aktivitet hos vänstern än hos högern. Och de kritiska rösterna mot mångkulturismen blir allt fler. På nätet och i bokutgivningen.

Peter Santesson recenserar Migrationens kraft av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt:

http://inslag.se/journal/2013/3/2/mi...egerfeldt.html

Segerfeldt ger svar på tal. Med risdiet och kåkstäder skapar vi tillsammans ett drömsamhälle :

http://migro.se/fredrik-segerfeldt-b...attningsgapet/

Norberg och Segerfeldt briljerar (inte). De tänker sig alltså massinvandring som ett slags monumental u-hjälp på svensk botten.

Så vill de ha det alltså. Citatet ovan tycks säga det. Men nog är det effektivare att hjälpa fattiga asiater och afrikaner på plats än att socialt och etniskt omdana hela det svenska samhället...?

Det här är vansinne. Det här är inte 1984 längre, det är Alice i Underlandet.

Japp. Ett par citat från Segerfeldts bisarra text:


Någon kommentar är väl egentligen överflödig. En "helt ny arbetsmarknad med nya sysselsättningsmöjligheter" ska/måste/bör "skapas" - Segerfeldt är diskret betr. vilket modalt hjälpverb som han underförstår... Men Segerfeldts och Norbergs makulatur hrmm.. bok handlar enl Segerfledt inte om hur det ska gå till - eller om det finns någon som helst realism i den tanken.

Först ska gränserna öppnas - sedan får *nån'annan* fixa den helt nya arbetsmarknaden med nya sysselsättningsmöjligheter som ska/måste/bör "skapas".

Segerfeldt skriver: "Till sist: det handlar om värderingar och om människosyn".

Japp! I could'nt agree more! Att eftersträva billigt, brunt tjänstefolk verkar vara kvintessensen av Fredrik Segerfeldts "värderingar och människosyn".

Förutom att jag inte delar Fredriks glädje inför visionen om risätare i kåkstäder, så har han glömt uppvärmningskostnaden och klädbudgeten är högre i Sverige än Somalia.