Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men när diskussionen blir så här sinnessjuk kan man vara säker på att ett paradigmskifte närmar sig med stormsteg. Finns inte en vanlig svensk utanför HBT-liberalernas lilla skara som tycker som Norberg och Segerfeldt.

Misströsta icke, ännu har ej det tåget gått

Göran Rosenberg slår i Expressen ett slag för en mer reglerad yttrandefrihet. Och vad gäller Rosenbergs artikel så handlar frågan om näthat inte om otrevligt språkbruk, utan i stället om misshagliga åsikter (med referenser till såväl Vilks som SD). Att detta i själva verket är kärnan i den så kallade näthatskampanjen har såklart trådens läsare och skribenter genomskådat för länge sedan, men det här är första gången det beskrivs så naket i en större tidskrift.

http://www.expressen.se/kultur/frihet-for-vem/

Fyfan vad denna Segerfeldt har en vidrig människosyn. Alla människor är bara siffror på ett papper som kan flyttas runt mellan olika länder och regioner likt schackpjäser och vara "produktiva". De har inga känslor, ingen grupptillhörighet, inga traditioner, ingenting alls. Vi är allihopa ingenting annat än kuggar i ett stort globalt ekonomiskt system där det enda värdet mäts i hur mycket ris vi kan köpa för våra månadslöner. Inte en tanke skänks till hur det ska fungera rent praktiskt, hur vi ska komma överens, hur människor reagerar, på de som kämpat hela livet för att nu se sin pension försvinna all världens väg. Inte heller funderar han på att dessa människorna bär på egna tankar och idéer, att de kanske inte trivs i ett liberalt samhälle, att de kanske inte vill finna sig i att jobba för slavlöner när ursprungsbefolkningen lever gott. I Segerfeldts ögon så är vi allihopa känslolösa maskiner som man kan transportera dit man vill för att kunna maximera den ekonomiska vinsten.

Det samma gäller många i multikulti-eliten, de har en rutten människosyn där man ser människor som någon form av innehållslöst skal som man kan fylla med vadsomhelst. Traditioner, identitet, religion m.m. är fullständigt irrelevant i deras värld, det försvinner när man sätter foten innanför Sveriges gränser och kommer aldrig skapa några motsättningar. Det lilla som finns kvar tycker svensken bara om ändå. "Alla är lika mycket värda" blev till "Vi är alla människor" vilket ledde till "vi är alla lika". Och vips så har man berövat människor på deras identiteter, vi är bara ett gäng får som ska producera och tycka lika.

Problemet är väl att dessa rent ut sagt förvridna tankegångar aldrig kommer ut till gemene mans kännedom. Och skulle dom höra det i genom hörsägen (arbetskamrater eller grannen) så skulle dom vifta bort det som larv och påhitt – för inte kan folk vara så dumma? – Det är, trots vad vissa här påstår, inte något som gemene man skulle tro på och reagera på om inte SVT eller TV4 skulle ta upp det på frukost-TV.

Segerfelt och Rosenberg kastar masken nästan samtidigt. Nu händer det något; när utrymmet minskar och scenen flankeras av nätet och SD så ökar trycket proportionerligt och ett mer kondenserat material blottas - istället för de diffusa stora fluffiga flosklemoln vi sett tidigare.
Nu är man mer rakt på sak - vilket är bra. Mycket bra.

Påminns om en variant av Segerfeldts resonemang

Men FN-organet UNDP visar att invandrare i rika länder varje år skickar tillbaka 300 miljarder kronor till släktingar i sina hemländer. Det är som en jämförelse ungefär åtta gånger mer än det svenska biståndet. Det är dessutom ett privat bistånd som är utom räckhåll för de ofta despotiska regimer som styr länderna. Bland de bästa sätten att hjälpa fattiga länder är alltså att låta fler komma till Sverige och andra rika länder.
-Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiske talesperson

SD borde ta dessa citat och göra dem allmänna genom tex en reklamkampanj, vilket tvingar våra politiker att faktiskt offentligt ta ställning. Men det viktigaste är ju naturligtvis att SD i valkampanjen drar fram detta i ljuset och kräver de andra partierna på svar hur de ställer sig i frågan. Det är bara att tjata på, tills de får ett svar.

Men det är det bästa och utmärkta med centerpartiets utspel är att nyliberalerna kommit upp ur sina hålor från ett kapat parti.. De är för (en extremistisk) invandring) och ansåg sig orörbara och att de skulle få applåder från alla håll för sitt starka ställningstagande för fri invandring och "alla likas värde" (och annat blaj till nyliberala dimridåer) - men så enkelt gick det inte! Nu har alla svenska partier något att förhålla sig till. Håller de med C eller är de för SD, något mellanting kommer inte att existera, även om man retoriskt kommer försöka framställa saken som att det gör det.Äntligen får svenska folket något stort och offentligt att förhålla sig till, förutom det vaga att Sverige ska ha en "human men reglerad invandring". Nu pratar vi äntligen volymer, som ju faktiskt är vad det hela handlar om.

Norberg och Segerfelt går kapitalets/företagens ärenden. Det handlar om att förse dem med billig arbetskraft. När de talar om att "hjälpa" folk i tredje världen eller att det handlar om "värderingar" och "människosyn" slår hyckleriet alla rekord. I stället handlar det om lönsamhet hos företagen och tillgång till billig arbetskraft. Helst ska det gå 10-20 arbetssökande på varje jobb. Det är mycket krasst. Men att det handlar om företagens behov och lönsamhet går ju inte att säga. Då blir det ovannnämnda floskler i stället. Tyvärr går många på det. Det är ju fina ord.

Det har varit ett slags axiom: att länderna måste importera arbetskraft för att tillväxten anses kräva det. Det är så EU:s regeringschefer tänker. Det har trumpetats ut i Davos och i Bilderberggruppen under lång tid. Det är överordnat allt annat. Fredrik Reinfeldt är beredd ta hur mycket stryk som helst. Företagen ska få sitt.

Segerfeldts drömsamhälle verkar vara Sydafrika eller Brasilien. Häpnadsväckande.

Mikael Jalving har en kolumn i en av Danmarks största tidningar. Han är inte ”mainstream” i dansk media men han är heller inte utanför mainstream. Det är svenska förlag och svensk media som inte vill ta i honom med tång men i utlandet är han relativt mainstream. Generellt sätt är toleransen för olika åsikter annorlunda i utlandet än i Sverige. USA har mängder med TV och radioprofiler vars åsikter i Sverige skulle anses vara högerextrema, sexistiska, rasistiska och islamofobiska.

I den amerikanska mainstream konservativa fåran finner vi Rush Limbaugh, Mark Levin, Laura Ingraham, Sean Hannity och O'Reilly. Dessa kretsar kring de största radiostationerna och Fox. I princip är de mjuka abortmotståndare, kritiska till homosexrörelsen och ogillar liberaler. Litet till höger om dessa men ändå inom mainstream finner vi bland annat Michael Savage, Glenn Beck, Pat Robertson och Ann Coulter. De är alla neo-konservativa och har till och från haft problem med sina arbetsgivare efter dessa gjort kontroversiella utspel.

Michael Savage är en inbiten homofob och islamofob. Det resulterade i Storbritannien förbjuder honom inresa i landet och hans radiokanal försökte få bort honom. Savage har dock 8-10 miljoner lyssnare i veckan och är det tredje största i USA. Det har därför inte varit lönsamt att sparka Savage. Glenn Beck, en medelmåtta fick sparken från Fox efter han började gräva i det faktum att den amerikanska ”vänstern” och ”högern” har liknande intressen. Pat Robertson kommer undan med det mesta eftersom han är en av grundarna till CBN och har ett rätt stort inflytande i amerikansk media. Han ber alltid om ursäkt med jämna mellanrum. Ann Coulter får ibland en smäll på fingrarna efter rasistiska kommentarer.

De ovan klarar sig dock bra. Det finns naturligtvis fler än dem. Något de alla har gemensamt är att de är neo-konservativa, pro immigration och pro-israeliska. De som har de svårast I USA är de paleokonservativa, alltså de som delar ovanstående kritik mot det sociala förfallet men också är kritisk till legal (och illegal) immigration, Israel, amerikansk intervention, globaliseringen, bankvärlden och fri handel. Även liberaler som är kritiska till Israel, immigration eller globalisering har det svårt i USA.

CNN:s ankare Lou Dobbs fick sparken från sitt jobb efter påtryckningar från SPLC, vänstern och mainstream konservativa. Lou Dobbs är ”liberal”, men av den gamla sorten och var under sina sista fem-sex år på CNN öppet kritisk till den illegala invandringen från Latinamerika. Pat Buchanan, en konservativ av den gamla skolan och gjorde sig omöjlig under flera år på grund av sin kritisk mot den israeliska lobbyn, de amerikanska krigen i MENA och det faktum att vita är på väg att bli minoritet i USA. Till slut fick MSNBC nog och sparkade honom. Fox News plockade upp honom som en återkommande bisittare. Pat Buchanan är en av de sista i paleokonservativa i det amerikanska etablissemanget. En annan känd och nu sparkad journalist är filippinsk-amerikanskan Michelle Malkin efter år av utspel mot illegala invandrare. Hon befinner sig i etablissemangets utkant och skriver för Vdare och driver Hot Air som överlever på donationer och reklam. Andra personer i det offentliga livet som har haft det svår är: Robert Novak, Journalist, Paul Craig Roberts, kolumnist, Paul Gottfried, akademiker, John Derbyshire, kolumnist, Joseph Sobran, kolumnist, Steve Sailer, kolumnist, Peter Brimelow, redaktör, Alex Jones, konspirationsteoretiker och radiopratare, Samuel T. Francis och många fler.

Ett säkert kort om du vill förlora din karriär i USA är kritik mot banker, globalisering, invandring, israeliska lobbyn, Israel och mångkulturalism. I USA kommer du dock undan (i viss mån) med kritik mot illegal invandring, abort, homosexrörelsen, liberaler och mycket mer. Sverige är egentligen en extrem ankdam. Det finns inte ett land i världen där mediebolagen är så eniga som i Sverige och där minsta möjliga gnutta av konservatism eller kritik mot samhället anses vara ”högerextremism” eller ”vänsterextremism”, det senare är dock mer ovanligt eftersom de svenska mediebolagen fortfarande har viss sympati för sina tidigare kommunistiska anställda.

I det svenska medielivet är alltså ”högern” - Andreas Johansson Heinö, Sakine Madon, Thomas Gur, Dilsa Demirbag Sten, Sanna Rayman, Per Gudmundson, Susanna Popova, Ulf Nilson, Merit Wager, Paulina Neuding osv. De flesta är knutna till Axess, Neo, Svenska Dagbladet, Timbro och en och annan landsortstidning. I princip har vi ingen höger överhuvudtaget att tala om. I politiken skall KD och Moderaterna vara ”konservativa” men både Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt ogillar ”stämpeln”. Det är alltså liberalismen som betraktas som höger i Sverige. Skalan är helt förskjuten.

På grund av att skalan är helt förvriden i Sverige så går mediehus efter mediehus i konkurs. De flesta räddas dock genom att slås samman. Vidare är det mest billig underhållning som säljer. Titta på Dagens Nyheter. På deras ledarplats har de Peter Wolodarski, Johannes Åman, Maja Hagerman, Annika Ström Melin, Erik Helmerson och Håkan Boström. Den enda som ibland skriver något intressant är Hanne Kjöller eller Lena Andersson. Anderssons naiva korståg mot kommunitarianismen är förvisso kul. Av någon anledning nämner hon aldrig Israel. Kanske för att Hagerman, Åman, Wolodarski, Helmerson (som förövrigt är förtjust i islamistiska stater) och Melin älskar Israel överallt annat. Eftersom svensk media är så pass extrem så lär vi nog se att den snart försvinner.

Den genomvettiga Santesson orkar inte ens svara utan citerar utdrag istället. Det är för knäppt helt enkelt.

http://inslag.se/journal/2013/3/4/ge...recension.html

Det man bör komma ihåg är att Segerfeldt mer eller mindre är Timbro-anknuten mainstream, vilket får en att tappa allt hopp om morgondagen. Fördelen med Segerfeldt är däremot att han i slutändan är en genom-ärlig dumsvenne. Tror på styrkan i sina argument i en sådan grad att han inte ens lindar in det. Just det draget är egentligen ganska sympatiskt. Bättre än Göran Rosenbergs inlindade vurmande för framtida censur av åsikter som ej passar in i svensk mainstream och "demokrati".

Segerfeldt har en fruktansvärd syn på människor. Detta är rätt uppseendeväckande eftersom han uttryckligen beskriver framtiden utan att krysta det. Detta var nog en av de mest tydliga meningarna i hans text.



Segerfeldt åsikter påminner väldigt mycket om vänsterradikala Flashback-moderatorn Visf. Han skriver följande angående vad som bör göras åt invandrare som inte får ett arbete.


I princip menar Segerfeldt samma sak. Om invandrarna inte arbetar svälter de ihjäl eller fryser ihjäl och har de inte tillräckligt med resurser får de bo i kåkstäder. Man skall ge Segerfeldt det, att han inte vet hur han skall lösa det här. Han bryr sig ungefär lika litet om lösningarna som Expo-bossen Daniel Poohl. Poohl skrev i ett blogginlägg att han inte hade någon lösning för hur kommunerna skulle hantera flyktingströmmarna. Han förstod problemet – att kommunerna varken har ekonomiska resurser eller bostäder, än mindre pengar att investera i bostäder åt alla dessa flyktingar. Likt Segerfeldt spelar det egentligen ingen roll hur det skall gå för alla dessa invandrare och flyktingar – bara vi har öppna gränser spelar de ekonomiska och sociala realiteterna mindre roll. Det är cyniskt. Det är dock ärligt av dem båda att de inte tänker komma med något annat än visioner och att de inte har intresse av några konkreta lösningar. Segerfeldt är dock mer tydlig – skär ned socialförsäkringssystem till ett minimum. Om människor måste bo i tält i skogarna kring de större städerna – so be it.

Om Segerfeldt förslag skulle realiseras så skulle allmännyttan snabbt bli överbelastad. Tänk nu om vi hade riktiga kåkstäder i Sverige – alltså städer utan avlopp, el och infrastruktur. Vi skulle se en ökad kriminalitet – en extrem sådan. Det sociala kapitalet skulle snabbt åka i botten. Människorna i de här städerna skulle försörja sig genom att sälja droger, hyra ut bostäder (tält eller hus) olagligt, vi skulle se tjuvkoppling av el och ett ökat missbruk av infrastrukturen och allmännytta vi har kvar. Det här ”högteknologiska” samhälle som Fredrik Segerfeldt föreställer sig skulle inte finnas utanför inhägnade privata städer. Det sociala kapitalet skulle slå i botten. Troligtvis skulle vi se en sanslös radikalisering, inte bara hos dessa fattiga minoritetsgrupper men även hos den etniskt svenska befolkningen. Det här experimentet i ”mångkulturalism” skulle tillslut leda till att vi får ett samhälle inte olikt Rio Di Janeiro, Soweto, Cite Soleil och Kibera. Stockholms, Malmös och Göteborgs innerstad skulle till slut påminna om Johannesburgs innerstad.

Visst skulle detta vara en längre process – det skulle inte ske över en natt. Men vår erfarenhet av våra befintliga ghetton säger ganska mycket om hur Sverige skulle se ut utan en reglerad invandringspolitik. Det är svenska bidrag och regleringar som håller dessa invandrarstäder (vilket de nu har blivit) levande och fungerande. Utan ett socialt skyddsnät och regleringar skulle de stå i brand och vi skulle få en social kris på halsen.


Vad jag kanske finner mest främmande är att Segerfeldt tror vi skulle kunna ha en ”liberal demokrati”. Är han inte medveten om att invandrarna skulle rösta för en större stat? Precis som i USA, Frankrike och Tyskland? Likväl som sker nu i Sverige – där invandrargrupper röstar på vänstern för att staten skall fortsätta dela ut rimligt generösa bidrag.

Kretsen kring Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt är minimal. I princip är det bara Frihetsfronten, Stureplanscentern, Migro, Fria Moderata Studentförbundet och ett par politiska ungdomsförbund som uppskattar detta. De mer klassiskt orienterade libertarianerna och anarkisterna kring svenska Von Mises institutet är inte lika förtjusta i Norberg och Segerfeldt. Hur som helst är det skönt att se att vänsterradikaler så som Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt gör sig omöjliga i städade sällskap. Till och med Timbros ”forskningschef” tycker att de går för långt. Sverige är i en ekonomisk kris och människor är förbannade. Då är det inte läge att låta som en cynisk rosagrön hippi-libertariansk lundaförening.


Helt riktigt! Segerfeldt säger i princip: Invandrarna kan leva på 3000 spänn i månaden. Med de pengarna kan de köpa ris och bo illegal i kåkstäder - vilket innebär ökad kriminalitet i form av missbruk av infrastruktur, social misär och fattigdom. I princip skulle hela välfärdsstaten, infrastrukturen, det sociala kapitalet, samhällskontraktet och svensk lagstiftning ramla ihop om Segerfeldt fick som han ville. Således är det ju inte lönt för Santesson att svara till sin nu fristående Timbro-kollega. Jag är överrens med dig om att det är bättre än Rosenbergs inlindande - han vill i princip se en hatlagstiftning motsvarande den i Tyskland och Frankrike samt att internet skall övervakas av polisen så inte "fel ideer" sprids. På det sättet är Fredrik Segerfeldt bättre - han är mer explicit i sina tankar och visioner.

Man kan ju visualisera Segerfeldts kåkstäder

Shenyang, Kina
http://esp.habitants.org/la_via_urba...row_and_expand

Zigenarghetto i Rumänien
http://www.dailymail.co.uk/news/arti...ll-around.html

Ungefär så skulle det se ut i Sverige om Segerfeldt och Norberg fick bestämma.