Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Man behöver dela upp problemet i olika delproblem. Att förstå VAD som hände är ett delproblem. Att förstå VAD de befintliga problemen i Sverige konkret beror på och HUR dessa ska åtgärdas är ett annat delproblem. Det första är mer teoretiskt och det andra är mer operativt.
Förvaltningsmodellens förklaringsvärde är alltså för de operativa åtgärder som omedelbart behövs (sedan decennier).
Det som hände var uppenbart externt till svensk förvaltning, eftersom samma sak sker i alla länder under amerikansk hegemoni, förutom att byråkrati ju ligger nedströms från media, politik. kultur och akademi både när den går i dålig och god riktning. Lägg därtill att Sveriges demografi är radikalt förändrad och att helt nya etniska kraftfält därför kommer sätta prägel på svenska myndigheter - och det blir befängt att tro att "effektiva tillsynsmyndigheter" kommer fungera som patentlösning. Om så vore fallet hade det ju bara varit att exportera dessa administrativa metoder till stater med lågt socialt kapital för att råda bot på problem med korruption och tribalism! Svensk förvaltning fungerade effektivt på grund av att den administrerade just samspelta Sverige, inte tvärtom att det var förvaltningens effektivitet som skapade solidariteten.
Vill man spekulera kring hur en samhällspositiv byråkratisk utveckling ska bli självgående, är det intressantare att göra som många på X numera och tala om en massiv återvandringspolitik. Ett återvandringsindustriellt komplex skulle skapa en positiv dynamik av ständigt nya utredningar, tjänster, myndigheter, projekt, utbildningar, folkbildning att tränga ut andra byråkratiska avarter med.
Återigen: Åtminstone för tillfället pågår alltså ett mediakrig där Aftonbladet bojkottar X. Judisk identitetspolitik påtalas på ett aldrig tidigare skådat sätt (enligt DN). Om detta inte har någon relevans för trådens deltagare, så har tråden ingen relevans i samhällsdebatten - vilket den ju faktiskt haft historiskt. Att gnälla över invandringen gör varenda vilsen Svensson nu, att gnälla om hårdare tag och effektivare integration och andra önskedrömmar likaså.
Förstå vad som pågår: Nu finns en bred, missnöjd högerpöbel där moderater och liberaler andas samma luft som valhänta men välmenande SD:are och de skarpare - ofta yngre - opinionsbildarna som visar att det faktiskt går att tala om etniska svenskar och återvandring. När inte minst judisk identitetspolitik på ett sakligt sätt blir belyst (varför har de rättigheter vi saknar?), närmar vi oss det enda som kan fungera mot ett imperialistiskt system: de koloniserade folkens legitima nationalism. Svensk identitetspolitik som inte gömmer sig bakom vad som är bäst för minoriteter, svensk folkrätt till Sverige som något MINST lika självklart som judisk till Israel och verkligen inte mindre.
Sådan svensk identitetspolitik är alltså något universellt legitimt som MÅSTE förankras i andras, konkurrerande identitetspolitik. Att visa på judisk identitetspolitik är lika nödvändigt som visa på intressekonflikter med USA, för den som menar allvar med svenskt särintresse. Ett svenskt särintresse som alltså är både mål och medel för varje politisk förändring.