Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det verkar som du underkänner fenomenet "kollektiv skuld".


https://sverigesradio.se/avsnitt/52519

Om jag förstår dig rätt, så anser du, att fenomenet "kollektiv skuld" inte kan finnas, eftersom det inte borde finnas. Jag har inga invändningar mot att avfärda kollektiv skuld som ett sätt att manipulera en befolkning eller en folkgrupp. Men icke desto mindre, så har svenskar beslutsamt kollektivt skuldbelagts för att den svenska regeringen under kriget gjorde vad den kunde för att hålla Sverige utanför kriget.

Historikern Klas Åmarks uttrycker i sin bok - Att bo granne med ondskan, Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen (2011) - tveksamhet inför, att det är legitimt av en regering att försöka hålla landet utanför ett krig, som har drabbat grannländerna. Enl. Klas Åmark uppstår därmed en skuld, som kommande generationer är skyldiga att betala. Åmark skriver:

”Den som inte är beredd att ta på sig krigets börda är kanske skyldig att axla andra bördor till exempel i form av en omfattande humanitär hjälpverksamhet eller en generös flyktingpolitik, även när de åtgärderna allvarligt påverkar den egna välfärden.”

Här kan du läsa om ett påförande av kollektiv skuld: The Stuttgart Declaration of Guilt


https://en.wikipedia.org/wiki/Stuttg...ation_of_Guilt

forts

Den kommer alltid att kallas så, på samma sätt som den kallas islamofobisk.
De där religionerna är båda narcissistiska och har en skön offerkofta.
Dekonstruera båda.

Näe det beror på det narcissistiska draget. Vem vill inte vara utvald och speciell.


Med alla andras otillräcklighet, om judar har ansvaret för att göra världen fel, så blir omvärlden barn som måste tas om hand.
Om man läser alla apokalypser i GT så handlar det alltid om att en Messias ska ta över och skapa Guds rike på jorden. Messias i judisk gestaltning är en härförare.
Den judiska komponenten i den ryska revolutionen kommer sig av det här storhetsvansinnet att agera i guds ställe och skapa det utopiska samhället. Marx var en av dem, och en hel bunt vänsterfilosofer i den filosofiska inriktningen Frankfurtskolan.

Det är kynne, det är kultur. Kristna är långt mer ödmjuka om de är kristna mer än till namnet.

Jag är inte insatt i detta.
Men sammanhållning är en evolutionär fördel, och sammanhållningen i den judiska gruppen (kulturen) är stark. Den judiska identiteten bygger på att vara offer, de judiska texterna kryllar av det. Det var många folkgrupper som föll offer för bland annat romare och faraonerna, men det är stor en del av den judiska identitén att vara "föföljd".

Samtidigt är det inte en del av vår identitet att vikingar slogs ihäl i deras bosättningar i Nordamerika, RUSland och i europeiska länder, det var väl bara på island som vikingarna blev kvar.

Exakt

Ja manipulation fasciliterad av vänstern är gångbart.

Ja

Ja så är spelplanen riggad och det är därför jag menar att vi ska stå upp för svensk kultur.

Ja se ovan.

För att återkomma till nationen som en irreducibel holism som måste bestå av både social konstruktion och generativ kroppslighet så är det ju fråga om en levande process, där konkreta utkomstmöjligheter och individens konkurrensfördelar inte bara är förutsättningen för nationens överlevnad, utan också dikterar hur en överlevande nation kommer bete sig i ett nytt mångkulturellt sammanhang.

En överlevande svensk ingrupp kommer det vara "rätt" att tillhöra, varför den kommer vara funktionellt ingruppssolidarisk. Den framtiden kommer snabbare ju fler som praktiskt börjar leva i den.[/quote]
Understruket: Begreppet var lite för tidskrävande för att jag ska sätta mig in i det på egen hand. Du får gärna utveckla.
Jag håller med om att vi måste vara solidariska mot varandra, därför måste vi dekonstruera socialismens förklaringsmodeller.
Vi lever i ett socialistiskt paradigm, men deras förklaringsmodeller håller inte längre varför vi står inför ett paradigmskifte. Ju snabbare vi för oss av med deras förklaringsmodeller ju snabbare faller fjällen från befolkningens ögon och förtrollningen spricker.

För att lösa ett problem så måste man identifiera det, huvudproblemet enligt mig är att folket är hjärntvättad in i et mindset där de tror att utvecklingen i Sverige är tidens gång och oundviklig.
Hur spräcka den bubblan utan att bli sedd som rasist av folket?
Kanske dekonstruera rasism som begrepp.
Man måste enligt mig vrida deras vapen ur händerna.

Hoppas mod inte tycker det är off topic.

Jag tycker att Houllebecques Underkastelse som jag tar avstamp i strålande beskriver hur lätt ett maktövertagande kan ske utan att någon ens märker att det är ett maktövertagande. Särskilt som mångkultur i de flesta ögon är något bra, för det är ju fint att kunna köpa indisk, thailändsk, italiensk take- away.
Protagonistens likgiltighet och ointresse gör att han följer minsta motståndets lag, exakt så som många gör nu angående korankravallerna, förbjud dem så det blir lugnt.

Ja naturligtvis finns det inget som en kollektiv skuld. Det enda undantaget är de som varit närvarande när händelsen ägt rum. Arvsynden är något helt annat.

Här säger du ju emot dig själv.
Inget folk är så hunsat som det svenska.
Vänstern och globalisterna manipulerar, manipulation sker genom att trycka på skam och skuldknappar.
Ingen svensk är stolt över rasbiologiska institutet, eller Judestämplingen i passen som skedde på svenskt initiativ.
Måhända känner vi inte kollektiv skuld men kollektiv skam absolut, särskilt i Tyskland.

Du verkar inte riktigt förstå hur en kultur fungerar, givetvis finns det element av stolthet, skam och skuld i varje kultur. Men i olika proportioner.

Hört talas om white guilt?

Jag vet inte om det finns så stora avvikelser i vår grundsyn, det jag reagerade på var sådant som ofta smyger sig på i debatten kring nationalitet: att "ras" (som ju låter kontroversiellt) förkastas som grund för svensk nation, med följden att "släktskap" blir kontroversiellt. Jimmie Åkesson menar att det nog inte finns etniska svenskar, eftersom han har fått för sig att det betyder rasrena svenskar. Ytterligare ett exempel på den hysteriskt låga bildningsnivån och indoktrinering inom SD och bland "sverigevänliga", vilket ju också visade sig i bejakandet av Flam som inledningsvis var svårbekämpat även i tråden.

Man skapar en falsk dikotomi mellan "rastänkande" (dåligt) och "kultursvenskhet" (rumsrent, inbillar man sig) för att slipa av kanter och hitta lättförsvarade linjer utan att förstå att man därmed dissekerar ihjäl svensk nation. En nation är till sin natur något levande, generativt i form av mänskliga kroppar i världen som besjälas av en kultur som de reproducerar över tid. Ett folk är inte reducerbart till sitt språk och inte extensivt med innehavarna av en precis DNA-kod - men det är samtidigt inte inte vare sig kulturen och släktskapet taget för sig. En nation som lever kommer bindas samman av blodsband och med blodsbanden följer fenotypiska likheter och en somatisk normbild (sinnebild) av hur "en svensk" eller "en japan" föreställs. SD är obildade, nyttiga idioter som inte förmår tala om svensk etnicitet på samma villkor som andra etniciteter, med de följder det får att svenskheten reduceras till godtycklig kulturyttring. Min poäng är att problematisera andra gruppers "rastänkande", "etnicitet" eller "kultur" på samma sätt som svenskheten mystifieras och att aldrig köpa att just svenskheten är något konstigt. Svensk nation kan inte definieras, på samma sätt som inget dissekerat organ kan förklara varför något levde innan obducenten satte kniven i det. Livet/nationen är en irreducibel holism, med andra ord.

Du skrev något om att vi inte kan grunda svenskhet på ras, vilket anknyter till detta vanliga tankefel eller särbehandlingen av svensk ingrupp, som något som inte får ha med "blod" att göra. Den sista och enda försvarslinjen för svenskhet är etnicitet, vilket inkluderar släktskap och ytliga typmarkörer och solidaritetsaspekter som fångas in i talesättet "blod är tjockare än vatten". Ur ett rent darwinistiskt perspektiv är solidaritet inom familjen något hårdkodat, men också (i betydligt lägre intensitet) inom etniska ingrupper i de fall utgrupperna ser annorlunda ut. Detta är en helt accepterad sak inom politisk och medial "representation" ("X ser ut som mig, så jag kan identifiera mg med X!"), men tabu för vita européer. I det senare faller har vi indoktrinerats att se "identifikation" som "rastänkande".

Det var alltså denna vanliga fallgrop jag ville påtala, även om det kanske inte var så du menade det. Alltså att svenskhet är reducerbar till "kultursvenskhet".

En annat - möjligt - problem är vad du menar med "socialismen" som förklaringsmodell. Detta är del av en större diskussion som kan vara nyttig: Vad/vilka är det som ligger bakom utvecklingen i västvärlden? Här finns det ju många mer eller mindre bra/intressanta kandidater. Bland de dummaste förslagen är "sossarna", alltså att Sveriges problem orkestrerats av S och kan lösas genom att "avsossefiera" Sverige. Denna närsynta analys missar ju varför t ex Irland eller Kanada gått samma väg som Sverige. Hur lyckades "sossarna" med det? Hur förklarar det partikulärt svenska ("200 år av fred", "svensk flathet", "skulden efter andra världskriget") det internationellt synkroniserade? Den minsta gemensamma nämnaren är uppenbarligen INTE om ett land krigade eller på vilken sida, INTE om man var en kolonialmakt eller inte. Ändå läggs mycket krut på lokalt svenska företeelser som S, påhejat av sådana som Flam.

Det finns här en intressant koppling till Sveriges agerande under andra världskriget: jag länkade till brittiske youtubern TIK som i en video besvarade en svensk tittares fråga kring Sveriges agerande under kriget. Tittaren hade blivit indoktrinerad av historielektionerna att se Sverige som hemlig tysk allierad och TIK lägger på sitt grundliga sätt ut texten på ett mer balanserat sätt, med den övergripande analysen att Sverige agerade som de måste.

Saken är att samme sympatiskt autistiske TIK på slutet snubblat över en förklaringsmodell att det som styr mycket är - "dialektiken". Denna något förbryllande tes grundar han på James Lindsays föreläsningar om gnosticism.

Poängen är inte att detta är ett bra metanarrativ, utan snarare om metanarrativ som att det är "socialisterna", "gnostikerna", "nominalisterna" eller "liberalerna" som ligger bakom allt, är hållbara eller funktionella? De är ju inte uppenbart lika korkade som att det är "sossarna" - men leder de rätt? Detta tål att funderas kring.

Jag tror att Aron bär på en skuld som han försöker betala av på genom att projicera judars tillkortakommanden på oss svenskar och Sverige.

Samlingsregeringen lyckades med alla medel hålla Sverige utanför kriget och sparade därmed svenskars liv medan judar inte hade nåt eget land att ta skydd bakom och resultatet blev då att judar dog i arbetsläger och partisaner (judar som samarbetade med Sovjet) avrättades av polackerna.

Priset för att judar skulle få ett eget hemland kan sägas vara den mytologiska siffran 6 miljoner dödade judar. Det är ju bakgrunden till FN-beslutet som gjorde att staten Israel kunde grundas 1948. Några kritiker menar att elitjudar offrade vanliga judar i nån pakt med stormakterna för att få ett eget land efter kriget. Jämfört med hur Sverige agerade blir det uppenbart att vi svenskar höll ihop under ett krig som plågade stora delar av resten av världen medan andra folk gjorde annorlunda.

Kanske skäms Aron över att judar som kollektiv inte klarade av att hålla ihop under en kris och det rör säkert upp känslor i hans inre när han ser att det lyckades svenskarna göra utan att nån svensk dog då Sverige stod utanför kriget.

Kanske att det här inlägget är lite rörigt. Men ska jag sammanfatta inlägget gjorde svenskar tvärtom judarna och höll ihop som kollektiv medan judarna inte klarade av det under kriget. Aron borde tala mer om det här på twitter och andra ställen. Varför gjorde svenskarna allt rätt medan individerna i Arons egen grupp bara såg till deras snäva egenintresse och därmed fick se en massa judiska liv gå åt spillo?

Det är ju något sorts ressentiment som driver någon att skriva en hel bok för att smutskasta dåtidens svenskar. Ju större notsystem och ju fler hyllcentimetrar, desto större ressentiment. Kanske ett patologiskt ressentiment mot svenskar, eller virulent. Åtminstone är det så en skuldbeläggande bok kring dåtidens judiska roll i kommunismens illdåd oläst skulle bemötas av Aron. Det är en poäng jag gjort tidigare och kan kanske tolkas som att jag rekommenderar att sänka sig till hans nivå, vilket kanske är en rimlig kritik. Men om alternativen är att vara kroniskt lättlurad eller att obstinat avfärda all kritik som kommer utifrån, är det senare att föredra. Fool me once, shame on - shame on you. Fool me - you can't get fooled again.

Nu projicerar du igen. Det är du som säger emot dig själv. Finns i stort sett ingen debatt om någon white guilt i Sverige. Finns ju en muslim som tagit hit BLM och vars pappa skulle flyttat från Sverige när ”fascisterna” tog över. Han fick gråta ut i svensk media men är fortfarande kvar i landet. Dottern ville införa någon slags muslimsk skatt för svenskar. Det här är allt, du hör inget om BLM längre. Det tog slut när en svart man dödade en massa flickor med en bil. Då blev det problematiskt för de vidriga journalisterna att hylla denna rörelse. Känslor som stolthet, skam och skuld är kopplat till individer. I något enstaka fall kan någon svensk bli stolt över någon medalj i något mästerskap, men det rör bara de som är intresserade av just den sporten.

Vi är helt överens om, att kollektiv skuld är ett påhitt. Icke desto mindre, så är anklagelser och utdelandet av kollektiv skuld ett ständigt återkommande tema i historien. Svenskar har skuldbelagts för att den svenska regeringen under kriget gjorde vad den kunde för att hålla Sverige utanför kriget.

Historikern Alf W Johansson skriver 2014: "NÅGOT HAR GÅTT SNETT I DEN SVENSKA SYNEN PÅ ANDRA VÄRLDSKRIGET


Författaren uppmärksammar, att 1989 utgavs "diplomaten Sven Grafströms dagboksanteckningar av forskningsledaren för SUAV-projektet [Sverige under andra världskriget-projektet], Stig Ekman"


Alf W Johansson skriver vidare, att "under 1990-talet skedde en förskjutning – även internationellt – i det övergripande perspektivet på andra världskriget. Förintelsen kom alltmer att lyftas fram som den centrala civilisatoriska erfarenheten av kriget".


Alf W Johansson påpekar, att "denna statliga intensifiering av kunskapsspridningen om andra världskriget också [har] påverkat skolundervisningen ... 'Sverige har (i elevernas uppfattning) blivit ett land befolkat av nazister och rasbiologer'".

För "statlig intensifiering av kunskapsspridningen om andra världskriget" läs statens bredsida mot befolkningen.

Det är en mycket läsvärd artikel som rekommenderas i sin helhet: http://tidskriftenrespons.se/artikel...-varldskriget/

I samtalet mellan Johan Westerholm och Aron Flam (som oyto länkade till) om Sveriges s.k. skuld och skam, så ansluter de sig till det narrativ som sjösattes på 1990-talet, vilket framställer massinvandringen som "en avbetalning på en skuld som Sverige ådragit sig under kriget". Westerholm och Flam är eniga om, att "Sverige förlorade sin heder", eftersom regeringen under kriget gjorde vad den kunde för att hålla Sverige utanför kriget.

Skuldbeläggning inkl. kollektiv skuldbeläggning fungerar tyvärr på (alltför) många.

På sätt och vis var det konstituerande för svenskarna som folk, just den erfarenheten att ha genomstått kriget genom att lyckas hålla sig utanför. En stolthet över att vara förnuftiga och "lagom" (krig är galenskap, bara dårar rusar in och vill ha krig där änglar går försiktigt), som ledde till hybris och en övertro på förnuftet. Som om förnuftet skulle vara en svensk "essens" och inte ett medvetet val som måste göras igen och igen.

Och längre fram en efterrationalisering av den hybrisens negativa konsekvenser som beroende på "skuld"

Men man kan inte både vara förnuftig och samtidigt odla känslor av skuld. Det går inte, skuldkänslor är alltid oförnuftiga.

Den förnuftige kan medge fel och misstag, men känner aldrig skuld. Därför att begå fel och misstag är såväl mänskligt som hedersamt.

Jag förstår inte alls vad du vill ha sagt. Vill du vara snäll och göra ett nytt försök och förklara konkret vad du menar?

Ingen förklaring som bygger på att svenskarna är exceptionella håller måttet, eftersom massinvandringen har skett i alla länder som hamnat under amerikanskt och kapitalistiskt styre. Svensk förvirring kring vårt hanterande av andra världskriget kan inte förklara massinvandringen till Belgien, Spanien, Australien och Kanada.

Det är en märklig uppfattning, som återkommer trots att den borde vara omöjlig, att Sveriges invandringspolitik är unik på något sätt. Det är den inte. Den är en karbonkopia av invandringspolitiken i alla länder med jämförbar politisk och ekonomisk historia.