Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Tycks". Av dig. Låt oss titta noggrannare.

Representation inom vilket område? Som ledarskribenter eller kolumnsiter? Uppenbarligen saknas inte någon sådan representation. Jag tror inte att någon annan förstått att när oyto pratar om "Naomi" inom citationstecken handlar det om den faktiska Naomi. Vem eller vad finns det annars att ta upp? Ingen. Inget.

Hon skrev ledare för Expressen för sex-sju år sedan. "Ingruppspreferens". "Överrepresentation".
https://www.expressen.se/ledare/naomi-abramowicz/

De kolumner hon skrev som har med "judisk identitetspolitik" att göra handlar om muslimer och islamister.


Det kan absolut inte beläggas. Du studerade Swejjman för tio år sedan. Tio år sedan och du väljer att kalla honom "trådens studieobjekt" när det enbart är ditt studieobjekt och detta skedde för ett decennium sedan. Det finns gott om Palestina-vänner i Sverige. Kanske inte lika många som under Palmes dagar men det kan bara beklagas om man är Mattias Wåg eller Mona Sahlin.

Ren fakta motsäger dig på varje punkt. I dagens läge, i världen - inklusive väst, är det mer Palestina-engagemang är någonsin. Detta motsäger det du försöker göra gällande.


Ja, det är önsketänkande. Du må känna dig härskad över av Löfven men det beror inte på Löfven eller någon annan än dig själv.

Det är löjligt att oroa sig för en hypotetisk "spegelrepresentation" när den påtagliga realiteten är en skrattspegelrepresentation (Bidens kabinett, t ex), med värre konsekvenser än "svarta violinister" som kanske skulle låta som att de plågade katter, med USA:s Mellanösternpolitik som aktuellt exempel.

För att använda ett exempel som jag är säker på att du kommer förstå: berodde bröderna Peymans (iranska spioner) olämlighet på att det saknades akademiska meriter? Nej, vilka betyg de än hade och hur kompetenta de än var, var problemet i deras tjänstegöring att de saknade lojalitet. Ännu bättre meriter och kontakter, hade bara gjort saken sämre.

Så långt hänger du med. Nu vill jag att du applicerar Peyman-paradigmet på arkitekterna bakom USA:s krig i Mellanöstern eller trådens studieobjekt och svarar på frågan: Hjälper/räcker meriter någonsin i sig själva?

Fantastisk intervju av Tucker Carlson idag, den överlägset bästa så här långt. Han intervjuar Mike Benz som specialiserar sig på censur på nätet. Tucker får knappt en syl i vädret under 60 minuter, men ändå är det inte en enda upprepning eller malande på tomgång. Mike Benz vet verkligen precis allt om ämnet han pratar om och inklusive de geopolitiska krafterna som driver frågan framåt. Jag trodde först att det var någon pensionerad CIA agent men det verkar inte vara fallet.

Ett exempel: Amerikanska State Department ligger bakom EUs nya censurlag, och det handlar om att komma åt X vilket USA har svårt att göra på egen hand.

https://twitter.com/simonateba/statu...04328935768242

Du bör läsa: When Race Trumps Merit: How the Pursuit of Equity Sacrifices Excellence, Destroys Beauty, and Threatens Lives

Svensk lagstiftning är f.n. inte i samklang med det här vanvettet... men en ny mandatperiod med Miljöpartiet i regeringsställning/kvasiregeringsställning kan snabbt ändra på det. Amerikanskt vansinne brukar komma till Sverige.

Du svarade inte på frågan.

Abstrakta storheter som kompetens/meriter/IQ/flit är lika lite svaret på någon relevant frågeställning som "sprängkraft" eller "pricksäkerhet" är det med avseende på "rikets säkerhet" eller "lag och ordning". Vem ger order om vad som ska sprängas och vem som ska skjutas?

Vi har ju ett mångdecennielångt facit på och pågående exempel på hur amerikansk Mellanöstern-politik bedrivs. Är detta ett resultat av att akademiskt icke-meriterade personer haft inflytande? Var det en massa inkvoterade svarta kvinnor som ställde till skadan med regime change wars mot Israels rivaler?

Är det bättre utbildning som krävs på svenska ledarsidor, innan etniskt hat mot svenskar får plats?

"Etniskt hat mot svenskar" på ledarsidor. Intressant. Här har vi en tråd som studerat ledarsidor i tretton år. Det vore intressant att få se exempel. Men vi vet att det inte kommer att bli några sådana efter det som pågår här är narrativspinn. Allas vår vän Aron Flam förekommer heller inte på ledarsidor.

Saddam blev mer än skadad, han blev hängd. Av irakier. Vi vet alla vad du är ute efter och på grund av det är dags att tala sanning. En i tråden revolutionär handling. Fakta är att undantaget muslimer var judar i USA den grupp som allra minst var för Irakkriget. Narrativspinn tål inte sanning.

Drog ner boken och läste den avslutande delen med Heather Mac Donalds egna förslag. De sträcker sig från okunniga till direkt fientliga.

One possible solution to the fear factor is a membership organization dedicated to the unapologetic defense of color-blind standards of achievement and behavior. It would relentlessly provide the data that explain the lack of racial proportionality in meritocratic institutions and in the criminal justice system. If one of its members were punished for opposing the latest application of disparate impact analysis, the organization would come to his defense with facts. Ideally, there would be enough strength in numbers to avoid its members being cancelled.

Detta har gjorts många gånger och sker fortlöpande. Det finns en uppsjö av bra gerillaforskning om rasskillnader, med publikationer som Mankind Quarterly och Nouvelle École, dissidentforskare som Richard Lynn, Edward Dutton och Emil O.W. Kirkegaard, och vältaliga och charmanta aktivister som Jared Taylor. Dessa har alla omedelbart blivit karaktärsmördade av etablissemanget och kan bara förlita sig på sin egen integritet. Antingen känner Mac Donald inte till dessa, och då har hon helt misslyckats med efterforskningen inför sin bok, eller så låtsas hon inte om dem, och då underminerar hon sitt eget förslag genom att ignorera i stället för att försvara.

Unless the criminal justice system goes back to enforcing the law without fear of disparate impact, vigilantism will rise, as law-abiding Americans lose faith that the state will protect their lives and property. White and Asian flight from “diverse” cities and communities will accelerate. And the willingness of non-elite Americans to acquiesce in the fiction that they are white supremacists may eventually give out. Ideally, that vanished acquiescence would lead to an overdue defense of the Western heritage and of color-blind standards. It may, however, result in a country violently divided along racial lines.

Här argumenterar hon för att faran med alltför aggressiv antivit politik är att vita kan börja med identitetspolitik av ren överlevnadsinstinkt. Hennes oro handlar alltså inte om att regimen är ett hot emot vita, utan att den riskerar att misslyckas i sina antivita ambitioner om den inte lugnar sig en aning och förfinar sina metoder.

Hon försöker därtill lura läsarna att västerländskt arv är att sakna identitet - en appell om självförnekelse specifikt riktad till dem som förstår sig själva som västerlänningar. Detta är i praktiken en raslig attack där hon bara undviker att ta ord som "vit" och "europeisk" i sin mun. Kanske en prototyp för de mer finstilt manipulativa metoder hon vill se.

Vad vi har här är alltså två budskap. Dels ett aggressivt krav om att europeiska människor ska bytas ut och maka på sig. Dels röster som riktar sig specifikt till oss, som säger att de förstår eventuell upprördhet, men att det viktigaste är att vi absolut inte börjar försvara våra egna intressen utifrån vår gemensamma identitet. Den ena rösten säger: vi attackerar er! Den andra säger: ni får inte försvara er! Jag har svårt att se detta som två olika parter i strid med varandra. Det är människor med samma ideologi som kompletterar varandra. En vill slå oss och en försöker hålla fast oss.

P1 har gjort en dokumentär som i dagarna sänts i i 3 delar i radion som handlar om de iranska agenterna som av MV 2015 godkändes trots alla varningsklockor som afghanska flyktingar (något den tidigare GD:n på MV Mikael Ribbenvik i P1 försökte försvara på pk-svenska för några veckor sedan).
Bl a kunde ett barn se att identitetskorten från Afghanistan inte kunde stämma med de båda personerna, särskilt gällande åldern de uppgivit ställt mot vad MV:s personal kunde se framför sig när de utfrågade dem.

De båda iranierna, en man och en kvinna från iranska Revolutionsgardet, var utsända att mörda 3 i judiska kretsar kända svenska judar här i Sverige.
Aron Verständig, svensk medborgare, var en av dem och han fick uttala sig i P1:s dokumentär. Han betonade att han var svensk men också jude och han framstod faktiskt i sin övertygelse som mer jude än svensk medborgare i Sverige. Kanske lägger jag in fördomar i detta, men jag tror inte det.

Jag vill tillägga att det var ett mycket bra jobb Säpo gjorde som förhindrade attentaten och skickade agenterna ut ur Sverige för all framtid,

Aron Verständig har all rätt att hylla sin ras, sin historia, sin religion knuten till den judiska traditionen här i Sverige.

Med koppling till citatet från Oyto ställer jag (elefant) frågan, om en svensk i Public Service kan eller får uttrycka samma saker som Verständig fast som svensk, dvs "jag är svensk, jag tänker leva som svensk i Sverige och jag är stolt över Sverige och vår historia och kyrka sedan Vasa"??

Jag tror inte det. Det hade som förinspelat fastnat i Public services filter som rasism eller främlingsfientlighet och aldrig nått lyssnarna.

Hon sysslar även med den representationspolitik som hon låtsas vara motståndare till.

A new generation of black voices is speaking the truth about achievement and behavior gaps—Kendall and Sheila Qualls, Brandon Tatum, Carl Jackson, Candace Owens, and others. They are not making excuses for black underperformance. They are not calling for bans on the words “rioting” and “looting” (bans already adopted by many press outlets); they are calling for a cessation of rioting and looting themselves. These nonconformists know that Jews, Asians, and other previously discriminated-against groups eventually trounced the rest of America by exceeding standards, not by demanding that standards be lowered on their behalf. These emerging leaders should be elevated at every opportunity.

Det finns många modiga, kunniga och vältaliga vita män som talar om de här frågorna. Inga av dessa tar Mac Donald upp. I stället listar hon några hel- och halvpajasar med noll tyngd i sina argument utöver att de är svarta. Mac Donald värderar här alltså deras ras som så meriterande att de ensamma förtjänar att lyftas fram som positiva exempel. Så lätt försvinner resonemanget om att identitet och meriter är skilda saker.

Jag skulle säga att den här boken är rent gift. Dess budskap är att oroliga vita människor, i stället för att se nyktert på meritokrati och analysera sin egen situation, ska förneka sin egen identitet och ta varje chans som ges att lyfta fram svarta kvinnor.

När SD kritiserade negativa konsekvenser av massinvandringspolitiken, så avfärdades kritiken genom att 1. partiet misstänkliggjordes. Vidare så 2. avfärdades de problem, som SD uppmärksammade, genom att man framhöll att SD hade inte några bra förslag på hur problemen skulle lösas.

Du beter dig på exakt samma sätt.

Föreslår att du läser boken och informerar dig om, hur alternativet till meritokrati idag ser ut i USA - i stället för att du misstänkliggör författaren och avfärdar utvecklingen, då författaren inte har bra några förslag på hur det ska lösas.


I Sverige kallas det (som bekant) för blattealibi...

Jag nämnde flera personer som gör bra saker för vita människor, i kontrast till Mac Donalds antivita förslag.

Boken handlar inte om bristen på meritokrati, utan om ett USA där ras, kön och sexuell läggning är vedertagna meriter. Av vad jag kan se betar de andra kapitlen bara av en massa exempel på det. Om det finns några förslag undangömda i textmassorna, som går stick i stäv med förslagen i den faktiska förslagsdelen, får du väl säga vad de består av.

Mac Donald riktar sig till dem som är oroliga över vita människors situation, och säger åt dem att vara passiva förutom när de har möjlighet att förkasta sin egen identitet och lyfta fram svarta kvinnor.

Hennes lösningsförslag handlar om hur man förhindrar att vita får ordning på sig själva igen. I din SD-analogi motsvarar Mac Donald inte det framväxande, okammade SD, utan de liberaler som hela tiden var emot SD, men försökte att påverka partiet i globalistisk riktning i stället för att bara demonisera det. Mac Donald tror inte att oförblommerad demonisering kommer att slå väl ut, så hon försöker med ett annat grepp för att förhindra att vita människor skapar illiberala samhällen.

Antingen har du inte läst boken eller så har du svårt att tillgodogöra dig innehållet. Man kan förstås tycka, att den långa boktiteln borde räcka som en presentation av innehållet: "When Race Trumps Merit: How the Pursuit of Equity Sacrifices Excellence, Destroys Beauty, and Threatens Lives".

Hur som. Boken rekommenderas till trådens läsare:

When Race Trumps Merit: How the Pursuit of Equity Sacrifices Excellence, Destroys Beauty, and Threatens Lives

Svensk lagstiftning är f.n. inte i samklang med det vanvett, som skildras... men en ny mandatperiod med Miljöpartiet i regeringsställning/kvasiregeringsställning kan snabbt ändra på det. Amerikanskt vansinne brukar komma till Sverige.