Citat:
Ursprungligen postat av
Naranbaatarkhan
Man ska inte överdriva i sina analyser. Överdriva ska man bara göra i kommentarer på Flashback.
Det hela är ytterst banalt. Enklaste förklaringen är följande, självupplevt, och självklart bara en persons upplevelse; så här ligger det till.
Förvaltningen är inte som du påstår. Det finns ingen agenda. Det som finns är okunskap.
Sverige är befolkningsmässigt ett litet land. Den svenska offentliga förvaltningen är dock dimensionerad för en befolkning om ca 100 miljoner invånare. Ingen i Sverige har koll på den offentliga förvaltningen, ingen överblick finns.
De flesta som arbetar inom förvaltningen är okunniga. Man kan ingen förvaltningsrätt, man läser aldrig nån lagstiftning, man följer i sin handläggning och i sitt beslutsfattande arbetsbeskrivningar. De är som checklistor inom industrin. Tryck här, flytta det här reglaget dit, det här åt motsatt håll, så blir det klart och kan avslutas och arkiveras.
Börjar du diskutera saker som rätten till partsinsyn och varför denna rätt finns, blir det tyst, knäpptyst. Man har ingen aning om vad man gör. Man vet vilka spakar man ska dra i, vilka knappar man ska trycka på. Men man har ingen aning om varför man gör det man gör. Tydligast är detta när det gäller sekretess. Här görs i stort sett aldrig någon prövning, man bara säger, att för allt gäller sekretess.
De flesta som jobbar i den statliga förvaltningen har ingen aning om nånting. De kan inget. Det var illa redan på 1990-talet. Nu är det en katastrof. Det finns hela myndigheter där inte en enda tjänsteman har läst en enda lagtext. Grundläggande rättsliga principer är i princip inget man vet nånting alls om. Man blir som amerikanerna säger dumbfounded, ställer nån en enkel tillämpningsfråga.
Samma gäller de så kallade agendorna. De finns på papper, men ingen bryr sig. Också de är bara arbetsbeskrivningar.
Sverige börjar bli mer och mer skräpaktigt, sett till förvaltningen av och omhändertagandet av landet. Domstolarna är fortfarande i stort sett inte bara usla, men idiotin har börjat sprida sig även dit. Tingsrätterna är väl ok, men överinstanserna blir märkligare och märkligare. Inom förvaltningsrätten är det för det mesta tvärtom; förvaltningsdomstolarna har blivigt en transportsträcka och det är först i kammarrätterna korrekta beslut fattas.
Det finns ingen agenda bakom detta. Det är bara ett förfall. Inte som någon planerat. Intentionen, avsikten, har varit den bästa. Men det har bara blivigt fel. Förfallet i sig är nog aldrig planerat. Det bara liksom blir förfall, med tiden.
Jag skrev väl att det inte bara var så enkelt, inte är det du säger, hela sanningen heller.
Men en sak som sker inom förvaltningarna, är det jag sagt och drivs utifrån agendorna, om att man ska vara antinazister och antirasister. Men även annat, som otydliga uppdrag från staten och skapade värdegrunder. Men det är inte så att man skapar konstgjorda arbeten, som är utanför jämställdhet, antirasism och klimat.
Att vara mot de sakerna, får man helt enkelt inte vara, utan att bli utstött. Däremot är jämställdhet och klimat, mindre skadliga än förintelsenarrativet. Klimatet kommer förmodligen att självdö när katastrofen inte kommer. Men även de sakerna drivs på samma sätt, att något hemsk ska komma och man är en hemsk människa om man inte är rädd för konsekvenserna.
Grunden till den ökande dumheten idag, uppstod redan efter WWII, när man sa att man inte får upprepa historien och började ljuga om arv och mijö och de åsikter som nazisterna hade. Man menade att det var rätt att ljuga om vissa sanningar för den goda saken.
Men fram till nittiotalet ljög man bara om det. När sovjet föll, var till och med kommunisterna tvungna att inse att kommunismen inte fungerade. De behövde något nytt att slåss för. Då började teorierna från franska socialister dyka upp på högskolor och universitet och bli allmänna inom vänstern. Utifrån dem skapades dagens marxistiska rasteorier och dagens marxistiska feminism.
Eftersom det var rätt att ljuga för en god sak, enligt tidigare, fortsatte de med det. Så idag drivs utbildning till stor del utifrån de narrativ och dogmer de skapat. Att allt är sociala konstruktioner. Vilket är uppenbara lögner och faktiskt lätt att visa. Utifrån det ljuger man även om annat, men vad varför och hur, är i sig en uppsats, men skapar dagens stora dumhet. Idag är man inte bildade, utan indoktrinerade. Man vet inte vad sanning är och saknar de kunskaper som behövs, för att kunna avgöra det.
Men de marxistiska rasteorierna är de som är mest skadliga. Redan i skolan får barnen lära sig att "vita" är orsaken till allt ont. Att de som vita, är orsaken till rasism, förintelsen, kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln, bara genom sina gener och den kristna arvsskulden, trots att inga svenska barn idag eller tidigare har varit inblandad i det.
Det lärs ut som absoluta sanningar. Man har gjort det i trettio år nu och ses som en allmän sanning idag. Utifrån det sprider man hat mot svenskar och bland de längst till vänster, finns det faktiskt de som vill utrota alla vita människor. De själva är woke och räknas då inte bland de onda vita, då de står på de färgades sida mot de onda och står därmed på de förtrycktas sida.
De som är starkast till vänster och driver de här åsikterna, menar jag saknar empati och medkänsla. De som driver dem har en väldigt stark rättvisekänsla. Man vill utrota skillnaderna, man står på de förtrycktas sida mot förtryckarna. Det lurar människor att tro att de står på de svagas sida i samhället och är goda.
Men de kan bara se kollektiv, inte individer. Alla vita är onda och alla färgade är förtryckta, oavsett, punkt. Om de ser ett barn som lider, behöver inte deras första tanke vara, varför ingen hjälper barnet, istället kan det vara, varför ska bara barnet lida och inte alla andra. Så stark är deras rättvisekänsla. Alla ska ha det likadant och det är det, som jag menar förklarar varför man i socialistiska samhällen inte tvekar att döda andra, för man har ingen empati eller medkänsla för dem som individer, bara kollektivet gäller.
En definition av socialismen: "Det som är bra för kollektivet är bra för individen!". Är det bra för kollektivet, är det bra för individen om han dör, blir deras slutsats.
Men det är förstås inte bara så här enkelt heller.