Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jajamen ;-) bekämpa globalism kommunismen härskar-elit som bara vill miljarder etniska folk illa och dess land med dess uppbyggnad av säregna krafter. Globalister med propaganda och ljugmedia samt hjärntvätt i falsk läggning. Framgång för nationalisterna realisterna och slut på pandemin med socialdemokraterna

Det är ett evigt tjat om statsradio och TV. Bonniergruppen är mer än dubbel så stor som statens alternativ.


https://www.bonnier.com/sv/page/finansiellt

Här är några miljöaktivister som förfasas över språkbruket i svensk media. I alla fall vad gäller miljön.





Den grundläggande betydelsen av ord är ju givetvis helt okontroversiell. Den har enormt stor betydelse. Att media är trendsättande är likaledes okontroversiellt. Låt oss dock testa denna självklara tes på för tråden relevant ämne så får vi se var vi landar.

Svensk (sagt om vem som helst som gemene svensk inte anser vara svensk)

Flykting (sagt om vem som helst gemene svensk inte anser vara flykting).

Ingen människa är illegal (Öhhh.... Vad!)

Det blir en vinst på sikt ( öhhh.... vadå? När då?)

Berikning (Snälla gode Gud kan ingen förklara den mångkulturella berikningen för mig en gång för alla).

Utan invandring stannar Sverige ( öhhh..... Vad?)


Inte alla invandrare begår brott (Jag vet! Vem i helvete har sagt något annat!)

Socioekonomiska faktorer ( Gå och lägg dig Jerzy....).

Ordval och formuleringspriviligeium spelar som sagt in. Rönnbären var tydligen sura när den egna agendan drabbas. Ovan lista kan göras lååååång.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...-inte-naturgas

Lars Lindström karriär är typisk för generation. Lindström blev nöjesredaktör på Norran 1977 som 21-åring samt skrev för en del musiktidningar vid sidan om. År 1980 öppnade han en rockklubb i Skellefteå - som fick en viss status motsvarande vad musikklubben Debaser i Stockholm hade under några år i början av 2000-talet. Lindström plockades 1982 upp av Expressens nöjesredaktion. Sedan ägnade han sig åt att springa på natt och musikklubbar på 1980-talet. I början av 1990-talet skickades Lindström till New York och Los Angeles. När Lindström kom hem blev hans chef för nöjesredaktionen. Han gick vidare på redaktionen och kom 1999 ut med boken "Krönikor – ett 90-tal år."

Det finns likheter med den 15 år yngre Fredrik Virtanen som Aftonbladet anställde 1994. Lindström började på Expressen 1982. Han var 26 år och möte ett Stockholm som var något helt annat än det är idag. Stockholm var på den tiden en liten stad i norra Europa. Det var lätt att få en hyreslägenhet i Stockholms innerstad. I synnerhet på Södermalm där kulturarbetare, arbetare, A-lagare och en yngre 20-någonting lägre medelklass samlades. De som inte hade råd att bo på Östermalm, på paradgatorna på Norrmalm eller i villaförorterna i Äppelviken. Inte heller ville de flytta ut till kranskommunerna med mexiteglade villor bebodda av socialkonservativa S-röstare.

Arbetslösheten i början av 1980-talet var låg precis som brottsligheten, hemlösheten och drogmissbruket. Utbildning gav jobb. Det var fortfarande relativt lätt att göra karriär. I synnerhet för män. Då kallades Hornstull för "knivsöder" på grund av de många hyreslägenheterna och fylleriet på helgerna. Migranterna var få. Homosexualitets sågs som en underlighet. De träffades på "båtklubbar" på Södermälarstrand. Prostitution och porrklubbar var lagligt eller i alla fall inget som det talades om. Alexander Bard drog i gång sin karriär 1982.

Detta var också en tid utan mobiltelefoner, internet och sociala medier. Sverige hade också en förlåtande nordisk kultur och så även i Stockholm. Om Lindström någon gång "vinklade" till på fyllan sades ingenting. Våldtäkt var våldtäkt och ligg var ett ligg. De sammanblandades inte som idag. Om Lindström råkade säga "bög", "neger" eller gav uttryck för något mindre smickrande uttryck noterades det men Lindström blev förlåten så länge han förbättrade sig

Lindström lade ned sin karriär i nöjesjournalistiken definitivt 1999. Den då 43-åringen hade gift sig, skaffat barn och kammat sig. Han fick ett skrivbordsjobb på Expressen där han satt i 23 år. Han kom ut med några kapital i två böcker 2007 och 2008. En bok 2018. Annars har han inte gjort mycket väsen av sig.

Fredrik Virtanen kom in som 23-åring på Aftonbladet. När Virtanen kom in 1994 hade Stockholm fortfarande inte fått sin första Pridefestival. Den kom 1998. Den kvävande politiska korrektheten hade förvisso kommit men inte på det sättet som idag. Virtanen kunde därför under 1990-talet ägna sig åt frekventera nattklubbar på onsdag, fredag och lördag utan att någon sade något. Vidare blev det bra journalistik. Sedan kom 2000-talet och 29-åringen fortsatte att springa på krogen utan någon tanke på att stanna upp. Varför skulle han? Det lönade sig att springa på krogen och sedan skriva en krönika om fylleriet.

Folk tyckte det var charmigt och i synnerhet hans följare - mestadels småtjejer som drömde om kändisskap, pengar och få bo i en luftig lägenhet med utsikt över riddarfjärden. Så kom 2002 och Aftonbladet skickade 31-åringen till NYC. Vad Virtanen gjorde i NYC var det ingen som visste men han var hemma i Stockholm ofta och spring på krogen och framträdanden i offentligheten. Virtanen kom hem 2005. Då var Virtanen en superstjärna i svensk journalistik med bokkontrakt, TV-program, kändisskap och pengar. Så vad gjorde 34-åringen? Tja, han gjorde alla i tidiga 30 årsåldern skulle göra. Han låg runt, knarkade och brände till och med i väg 800,000 på börsen. En ung Kajsa Ekis Ekman skrev 2008 en smörig recension om Virtanens bok "Kraschad" - vilken Virtanen klagar på sina misslyckanden.

https://www.aftonbladet.se/kultur/bo...orl000000raren

Under Virtanens storhetstid (1998-2008) fanns det många attraktiva unga kvinnor i 20-25 årsåldern som befann sig precis utanför Stockholm kultur och journalistsocietet som gärna låg med honom. En av dem är förövrigt den 21-åriga Cissi Wallin som låg med honom 2006 och sedan polisanmälde honom 2011 för våldtäkt. Fallet lades ned. Schibsted lade locket på fram till Metoo 2017 då Fredrik Virtanen hängdes i de högsta trädet. När Lars Lindström gjorde sig ett namn på 1980-talet kunde han komma undan med betydligt mer även om jag betvivlar att Lindström var i närheten lika vild. Trots allt är Lindström är en betydligt mer beräknande och framförallt samlad person.

Vi lever i en ny tid. Idag får du ett samtal med din chef om du i affekt säger en opassande sarkastisk mening i ett längre resonemang till din kvinnliga projektledare - eftersom du inte står ut med hennes ständiga passiva aggressioner riktat mot dig och skitsnackande bakom din rygg. Hon kommer anklaga dig indirekt för "sexuella trakasserier" och förstora upp ett ord i meningen för att de skall tolkas som så. En förvrängning av vad du sagt och naturligtvis inget som håller för varken avsked eller i rätten men det får dig att vakta din tunga. Har du otur kan du få sparken och se din karriär gå upp i rök.

Varje man vet idag att du måste vakta din tunga bland kvinnor. Idag måste du vara professionell på och utanför jobbet. Kvinnor behöver det icke. Tyvärr är det få av oss som har jobb där vi kan ställa oss utanför händelsernas centrum. De flesta av oss måste smutsa ned våra händer eller sätta oss i situationer som är direkt exponerande. Det är förövrigt därför män inte gillar yrken som lärare, socionom, vårdyrken och antagligen inte heller domar och åklagaryrket. Nu har männen börjat överge polisyrket. Riskerna är för stora - en felsägning i affekt eller slarv - och du är körd. Ja, till och med om du gör allt rätt riskerar du något.

Lars Lindström är trots allt en socialt begåvad person. Han satte sig bakom ett skrivbord för över 25 år sedan och höll låg profil. Utan tvekan förstår inte Lindström sin politiska tid men han förstår sociala trender och råkade få ett sådant yrke där du kan gömma dig bakom ett skrivbord. Det skulle inte vara förvånande om Lindström är tyst och timid på jobbet samtidigt som han värdesignalerar i sina krönikor. På arbetsplatser värdesignalerar du bäst genom att lyssna, utstråla lugn, svara försiktigt och undvika i det längsta dem som kan skada dina intressen.

Idag finner du ängsliga mentalt instabila kvinnor på höga positioner i byråkratin, näringslivet, advokatbyråer, sjukhus, ingenjörsbyråer, skolor, universitet och i synnerhet i journalistiken och kulturssvängen i höga chefspositioner. De gör livet outhärdligt för varje ung man de ogillar utom just för personer som Fredrik Virtanen, Lars Lindström eller någon annan person med makt och inflytande. Fredrik Virtanen var dum nog att ligga med sådana kvinnor och det kostade honom sin karriär. Detta inte sagt att det inte finns svinaktiga män - tvärtom finns det tyvärr många av dem. Det är dock den lilla och ofta oskyldiga mannen som råkar illa ut snarare än män med makt och pengar. Aftonbladets Lovisa Arvidson vill gräva upp Metoo, BLM och identitetspolitiken igen;

De yngre generationen män ser inte kvinnors "ökade rättigheter som ett hot mot sin egen framgång". Vad de ser är att vårt samhälle ger maktkvinnor carte blanche - att godtyckligt använda sin "intersektionella offerstatus" för blockera karriärer för unga män. Den yngre generationen ser också ett samhälle där människor med makt (så som Lovisa Arvidson) oinskränkt kan sparka nedåt. De ser ett samhälle där du inte belönas för att fatta korrekta beslut utan straffas för dem. Till och med Arvidsons kollega Andreas Cervenka förstår att vårt samhälle inte föder altruism;

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...e-trodde-fanns

Människor gillar inte orättvisor. Det gäller både kvinnor och män. Samtidigt förstår unga att livet idag är ett krig - inte minst på grund av de liberala eliterna. Så varför skulle inte unga män utan makt ta för sig? Vad är alternativet? Acceptera en sämre position och offra sig själv på överklassfeminismens altare? Jag skulle inte tro det. Om samhället fortsätter i samma riktning kommer antagligen unga män ta för sig på bekostnad av kvinnor. De kommer inte ha något annat val.

För att knyta an till mångkulturen
https://www.expressen.se/debatt/unga...-utbildar-sig/
Gränslös liberalism bereder vägen och de globala kapitalisterna tar över trasorna som bara har sociala medier och fantasier kvar av mänsklig/omänsklig interaktion. En perverterad uppväxt som kommer skapa generationer av utslagna unga vuxna.

Tycker hans slutkläm är "spot on" men man undrar hur speciellt unga svenska kvinnor kommer in i denna ekvation, förmodligen mer förvirrade än någonsin tidigare...men några blir väl såklart ledda in de legala hierarkierna av sina feministiska systrar. De unga svenska männen finner förhoppningsvis andra vägar där de rundar både mångkulturen och det perverterade feministiska klägget som driver offentlig och statlig verksamhet ner i avgrunden. Ja framtiden blir spännande, var hamnar vi?

En annan trend i mediavärlden värd att notera är att "blattarna" nu har hittat in i podvärlden på allvar, nya poddar ploppar upp snabbare än kantarellerna i höstskogen. Vem ska lyssna på dessa? Unga förrvirrade svenskar, äldre förvirrat vänsterfolk/mediafolk? nja, det blir nog lika segregerat som allt annat, men visst kan de hitta sin publik, Sverige är som sagt inte var det en gång var.

En sak liberalerna missar och som helt saknas i dagens debatt är gruppdynamik och hur människors beteenden påverkar systemet i stort. Incitamentstrukturer är totalt tabu och den delen av mediakriget har varit en helfrusen front. I den officiella debatten handlar samtalet fortfarande om individen som interagerar med staten/marknaden snarare som människan som en del av ett större socialt sammanhang.

Om man tar dejtingmarknaden som exempel så har man utgått ifrån att det kommer vara en plats fri från konkurrens när människor befrias från sociala strukturer. Människor ska helt enkelt kunna göra som dem vill. I praktiken så blir vissa män riktiga vinnare, kvinnor tvingas konkurrera mer och mer igenom att visa hud på nätet och släppa till snabbt i hopp om att få mer attraktiva killars intressen. Feminister kan begråta sig över någon tjej som inte fick ligga runt men hör inte klagan från kvinnor som tycker alla killar vill bara ligga eller som känner sig pressade att ligga med en kille hon inte känt så länge som drar vidare om han inte får vad han vill.

Något man hållit som ett axiom är att kriminalitet har drivits av ekonomiska motiv. Man har trott att folk säljer knark med målet att kunna uppnå en viss materiell standard och att belöning kommer från att ha tillgång till det man kan köpa med pengarna. I verkligheten har man skapat en extrem lågstatusklass. Många invandrare är utslagna från bostadsmarknaden, har lägst utbildningsnivå och låga löner. Deras status är som en underklass som svensk medelklass korsar gatan för att undvika. De status är så låg den kan bli. Genom snabba pengar kan de höja statusen. En rappare eller respektbl@tte har mer status än ett foodorabud. Till skillnad från vad liberaler tror så kommer inte Achmed bli jurist bara för att han pluggade till högskoleprovet av samma anledning att jag aldrig kunnat dansa balett på Operan. Med en stor lågstatusklass och ett stort mansöverskott så kommer människor drivas till desperata metoder att skaffa status. Människor tjänar hellre 20k i månaden bland människor som tjänar 10k i månaden än tjäna 50k i månaden bland människor som tjänar 100k i månaden. Invandrarnas levnadsstandard må vara helt ok rent materiellt. Men inget arbetsförmedlingsprojekt kommer någonsin förmedla status. Lägenheten från socialen kan ha fin standard men den ger ingen status. Hela fokuset har legat fel eftersom man försökt lyfta invandrarna materiellt när invandrarnas problem har varit status. Man kan ge bidrag men att ge status från ovan är svårt.

Framtiden är högrisk-strategier för att uppnå status så som knarklangning, starta egna gäng, anabola steroider och hård konkurrens i form av kvinnor som erbjuder mest hud snabbast och män som skjuter varandra. Mediakriget verkar ha vänt från att tro att vi kan lyfta dessa människor till att bli medelklass-svenskar till en förhoppning att polisens batongvevande ska hålla uber-förarklassen i schack och få dem att acceptera sin lott.

I genomslag hos svennen är kolosserna på Gärdet viktigare - ännu - i opinionen än Bonnier.

Trots sina stora vinster finns inget som är viktigare för Bonnier än att behålla presstödet.
Det gäller naturligtvis inte bara Bonnier-koncernen.
Om någon kunde räkna ut hur mycket alla deras tidningar riket över sammanlagt får i presstöd (alltså skattebetalarnas pengar). Det är nog inte lite det.

Det är helt absurt. Man skall tvingas betala av sina fattiga pengar till propagandainstrument som kämpar för ett land och samhälle som går helt emot mina och många, många andras intressen.
Jag vill inte ha ett Maktparti utan politik som sossarna vid den farliga utnämningsmakten till landets viktigaste statliga poster

Privat företagsamhet skall klara sig själva. Det är liberalismen grundidé. Och Bonnier säger sig vara liberala.

Men så lyser man fram en tomte som Mats Svegfors att leda utredningen om nya Presstödet som han presenterade slutdokumentet av nyligen. Han är så köpt han kan bli av de stora tidningsägarna Bonnier och Schibsted, gammal chefredaktör bl a för SvD som han är.
Naturligtvis pratade Svegfors mest om när jag lyssnade till honom i P1 om den demokratiska vikten av att behålla lokalpressen, där Bonnier nu köpt in sig med förhoppning eller vetskap om att skattebetalarna skall stå för väntade förluster i denna del av sin grandiosa koncern.

Om inte nya regering gör något radikalt för att skattebetalarna inte ekonomiskt fortsättningsvis skall belastas av tidningsmarknadens dåliga affärer genom att skjuta pengar till miljardimperium som Bonnier och Schibsted och även gör en nödvändig förändring av Public Service mot mer politisk neutralitet, sitter Kristersson bara en mandatperiod.
Får man hoppas, för då är regeringen omedveten om medias makt och slösar med våra skattepengar, och då kan den lika gärna gå.

Om man läser ditt inlägg, Lantarbetaren, hur mycket presstöd skulle man då tro att Bonnier får? Tiotals miljarder kanske?

Verkligheten ser an aning annorlunda ut.

För 2020: https://www.dagensmedia.se/medier/da...bistandslista/

Bonnier News är mediernas största bidragstagare. När Sydsvenskan snart beviljas driftsstöd får Bonnier i år 160 miljoner kronor av skattebetalarna.

Där ser man. Asylsvenskans presstöd och som följd av det går SD väldigt dåligt i Skåne. Nej. Oj! Så var det ju inte. Det var tvärtom.

Bonnier har nu sett till att vi fått regeringsbyte, framför allt med hjälp av Expressen och Dagens Industri (detta påtalades av Ola Spännar (c) redan 2018). Jag förstår inte hur detta går emot dina intressen. Du är som vi alla förstått ingen vän av zossarna och du är intresserad av politik ("intressen").

Jag undrar hur du ställer dig till det faktum att så kallad alternativmedia får presstöd. Till och med pajassimparna på SwebbTV får någon eller några miljoner per år.

Ola Spännar är psykiskt sjuk & att med honom som källa tro att Bonniers vill ha SD i regeringen är stor komik.

Bonnier har ett helt annat statligt driftstöd än bara det officiella. Framförallt drar man in det mesta av sina prenumerationsintäkter från statliga prenumationer. Precis varje svensk myndighet eller statlig försörjd verksamhet betalar stora pengar till Bonnier för "företagsprenumationer". Ingen läser skiten, men pengarna strömmar in.

Detsamma gäller Bonniers affärsstrategi vad gäller lokala tidningar. De köps upp för att komma åt medialt stöd, sen sparkas nästan alla från redaktionen och istället för lokala redaktioner får alla lokaltidningar samma nyheter från Stockholm plus en eller två lokala artiklar. Billigt och bra, och ger mycket bidrag.

Hade vi haft en konkurrenslag och en konkurrensmyndighet i Sverige hade de redan ingripit.

Bonnier har varit drivande i att förändra presstödslagen, den ska nu utformas så att endast Bonnierstödda medier får bidrag. Detta är något som gillas av alla Bonniers bolag, såsom Expressen, Dagens Industri och Dagens Talmudiska Dumheter. Utan skattepengar skulle varken Bonnier eller Schibsted överleva.

Det är precis därför de är så dramatiska över statligt stöd. Utan svenska skattebetalare finns det inte längre några journalistjobb. INGEN svensk media (utom just alternativmedia) överlever på egen hand. Inte EN ENDASTE TIDNING.

Många alternativmedia söker pressstöd, men till skillnad från MSM så överlever de utan detta stöd.

Experten, jag är emot presstöd. Absolut emot presstöd på Marknaden. Bonnier och andra mediebolag får klara sig själva. Statliga subventioner till privat företagsamhet är något som endast kan förekomma i kristider, som under pandemin och i pågående krigs påstådda fördyringstider, och snabbt övergående.
Det är alldeles uppåt väggarna att stödet utgår år efter år efter år till privata medier.

Privata bolag/privatpersoner som ger ut tidningar och skapar andra medier måste klara dem själva, går de inte är det ett bevis från Marknaden att de skall försvinna - de som inte bär sig skall ägarna antingen stödja med egna pengar eller lägga ned, från vänster till höger.
Statliga gynnsamma krediter som i företagsetableringar eller investeringar, är en annan sak och kanske mer på mediemarknaden eftersom många röster från syd till nord i Sverige kan behöva höras.