Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nja, det finns ofta verksamhet på skolan där man kan uppehålla sig efter att skoldagen är slut. Och mamman i familjen arbetar sällan heltid ändå och är ofta hemma innan kvällen.

Alla dessa cram schools, pianolektioner och kalligrafi mm är snarare klassmarkörer. Du förväntas skicka ungen på något efter skoltid helt enkelt. Det har blivit nästintill obligatoriskt också för att klara inträdesproven till de populära statliga universiteten.


Intressant det du nämner om privata företag som kan tänkas sälja in kurser riktade till mindre bemedlade barn till kommuner och alldeles säkert lär spela mångkulturkortet. Antagligen är det i blå kommuner vi får se det först. Och man kommer att omfamna det på DN och SvD.

"English for kids" i Stockholm (och Göteborg) får väl betecknas som en "cram school"? Även om det är helgerna och loven de kör.

Lokaler på Linnégatan och Skeppargatan indikerar till vem man riktar sig.

https://www.upgrades.se/en/sprakutbi...rser-for-barn/

På Institut Francais erbjuds motsvarande franskakurser för barn

http://lillasprakskolan.se/#kurser

Dessa är dock i lite mindre skala och till synes mycket seriösa. När Academedia tar tag i konceptet kanske det blir andra bullar.

Hela detta komplex du beskriver är en tragik. Om det egna barnen skall satsa på en friidrottskarriär eller inte fattar de flesta snabbt genom konkreta jämförande observationer, men intellektet är mer abstrakt, saknar samma konkretion och inbjuder till förhoppningar och möjligheter byggda på massmediala och samhälleliga trosföreställningar av typen 'du kan bli vad du vill' under föreställningen att det är miljön som är det väsentligt avgörande. Det är nog en misstro till detta, till den amerikanska drömmen, till att du kan bli vad du vill som sakta börjar sjunka in nuförtiden trots erbjudande och löften om framgång från kurser och skolor som lovar motsatsen i sina försök att få ut sin del av kakan. Men visst, trots detta får man kämpa och jobba på eller springa så fort man kan för att stå till som det sägs i Alice i underlandet. Aldrig får man vara helt glad, som han sa.

Nej så är det, man får inte vara helt glad. Man får inte alla sina drömmar tillfredsställda. Det finns ett diffust motstånd i tillvaron någonstans som håller emot. Det upptäcker även 8-åringen som försöker lära sig tennis. Det är en svår sport. Det går inte så bra. Nej man får aldrig vara helt glad. Den som förstår det lyckas i livet kanske, men säkert är det inte. Ingenting är säkert för de unga. Nu lever vi i en kultur som förhäver sig med amerikanska hysteriska framgångsideal som inte är intuitiva. Vi svenskar har aldrig bett om dem. Vi har alltid förstått tillvarons tröghet.

Den amerikanska drömmen är döende men så är även den svenska drömmen. Fram till tidigt 1970-tal utbildades ungdomarna till en viss nivå och sedan förväntades de ta jobb på fabrik. (se, Donald Broady, Den dolda läroplanen). Sedan påbörjades en process att göra arbetarklassen till medelklass genom högre utbildning. Dels hade det ideologiska anledningar men också för att industrijobben försvann genom outsourcing och automatisering. Det medelklassens barn nu till sin förskräckelse upptäcker är att det inte dräller av yrken som kräver högre utbildning. Detta är det vanligaste jobben som arbetsförmedlingen förmedlar;

Således, de vanligaste jobben är säljare, varav de flesta på deltid, där arbetarna tjänar 95 kronor i timmen (utan pension) plus eventuell provision. En duktig säljare på ett sådant jobb tjänar kanske 9000 kronor i månaden om den jobbar 16 timmar i veckan. I USA har andelen som börjat på universitetet reducerats under flera år;


År 2015 påbörjade 16,6 miljoner högskola i USA. År 2021 hade siffran fallit till drygt 14,4 miljoner. Från en rapport från Georgetown universitet;

Vare sig jag läser en rapport från Georgetown eller någon dummare rapport från World Economic Forum slår det mig - de här människorna är puckon. Det är verkligen underligt att ingen kan säga det uppenbara - det finns ett överskott på högskoleutbildade. Det finns bara två lösningar. Den ena lösningen är att lägga ned högskolorna och den andra lösningen är expandera antalet jobb som kräver högre utbildning. Du kan också optimera systemet genom att inte tillåta att människor utbildar sig till yrken utan framtidsutsikter. WEF och Georgetown argumenterar däremot för mer "fluff" och mer utbildning.

Vi har fått höra att Sverige har ett massivt behov av utländska akademiker och lösningen är "validering" - vilket är ett annat ord för att arbetsförmedlingen översätter betygsdokumenten. Detta är resultatet;

Således, sysselsättningen (alltså inte jobb) ökade med 4%. Vidare ökade de arbetssökande sina inkomster med 14%. Detta är alltså i relation till socialbidrag. De utländska akademikerna har fått är enkla jobb snarare än kvalificerade högavlönade jobb. De högskoleutbildade invandrarna är en nettokostnad och tar jobb från personer med lägre utbildning. Således, de är fortfarande ingen "vinstmaskin" som media och politikerna sagt.

Airbus och där med EU:s flygindustri går mot dystrare tider. Igår blev Kinas passagerarplan Comac C919 godkänt för inhemsk produktion.

https://www.youtube.com/watch?v=LkKmpS1faAo

Från Global Times;


Kina tillverkar redan två kommersiella turboprops (Xian MA60 och Xian MA600) för lokal trafik. Kina har ytterligare ett turbopropplan under utveckling. Sedan 2016 flyger det kommersiella jetplanet ARJ21 i den regionala trafiken. I och med Comac C919 har Kina fått sitt första stora kommersiella passagerarplan för trafik inom hela Kina. C919 ligger teknologiskt drygt tio år efter Airbus A320. Det skall sägas att tio år inte är speciellt mycket i det här sammanhanget. Detta är ytterligare en orsak till varför lanseringen av C919 bör ses som ett enormt framsteg för Kina.

Även om det C919 är ett sämre plan än konkurrenten från Airbus kommer Airbus förlora signifikativa marknadsandelar till kinesiska producenter de kommande 15-20 åren. Orsaken bottnar i att kinesiska flygbolag kommer prioritera de sämre kinesiska flygplanen. Det kommer göra ont för europeisk flygplansindustri eftersom Airbus har 20% av den kinesiska marknaden. Vidare skadar de höga energipriserna den europeiska flygplansproduktionen. Det kommer antagligen leda till att Kina tar ytterligare andelar från Airbus på den internationella marknaden. Höga energipriser är ett problem som Kina inte har givet deras vänskapliga relation till Ryssland. Redan nu planeras fler pipelines från Kina till Ryssland. År 2027-2030 förväntas Kina lansera CR929, sitt första kommersiella flygplan designat för internationell trafik. Risken är stor att många arbetare i europeisk flygplansindustri kommer förlora sina jobb de kommande 15-20 åren.

Men det är klart. Vi behöver ju bara "validera" utbildningar så får folk jobb.

Är det någon som tror att demokraterna under Obamas regering var mindre kritiska mot SD och dess mångkulturskritik än de är idag?
Hösten 2010 lade USA in ett enormt tryck mot Sverige.

Nu börjar det tyvärr igen:

Vita huset har uttryckt oro över Sverigedemokraternas inflytande i nästa regering. Det uppger flera källor knutna till den avgående svenska regeringen för Expressen.

– SD uppfattas som ett extremt kontroversiellt parti i deras ögon, säger en regeringskälla och varnar för att det kan få konsekvenser.

– Amerikanarna kommer inte dela saker med oss om det finns en oro att Ryssland får informationen.

https://www.expressen.se/nyheter/val...kt-oro-for-sd/

Ja, och det är bara för att det fungerar med sådana påverkansoperationer på ängsliga svenskar. Blinken, Sherman, Nuland och Haines skickar inte samma signaler till det italienska folket som har röstat fram en mycket mer formidabel motståndare:

The White House put a brave public face on it, noting that Meloni’s win was the will of the Italian people while expressing confidence that Italy would remain a steadfast partner with the West.

“It’s a NATO ally, as you know, a G7 partner and member of the EU,” said White House press secretary Karine Jean-Pierre in her Monday briefing, “so we will work with the new Italian government on the full range of shared global challenges, including supporting Ukraine as they defend themselves against Russia’s aggression.”

https://www.politico.com/news/2022/0...power-00058935

Ärligt, det är väl snarare Bonnier som är oroliga och letar varenda uttalanden utifrån och förstorar upp dem för att bekräfta att man har rätt. Om inte media hade letat upp USA:s synpunkter så hade ingen annan tagit upp det. Alltså handlar det mer om media än vad USA tycker. Skulle USA ha synpunkter så är de ointressanta: detta är Sverige. Här gör vi som vi vill. Sådan retorik skulle således vända sig främst till inhemsk media.

Innan artikeln försatts med betalvägg han jag läsa Viktor Barth-Krons artikel:Anti-SD-fronten bryter samman. Sammanfattningsvis säger han att SD är så pass stora och att de ingår i regeringen gör att en attack mot SD kan betala sig dyrt. Hetsar man mot SD så hetsar man mot regeringen i stort (ej de små liberalerna) och det kostar på. Man företräder helt enkelt inte längre någon allmängiltig ståndpunkt som de flesta håller med om.

Tydligen förs just nu en diskussion på kultursidorna hur de skall hantera Sverigedemokraterna under 2022-2026.

Svenska Dagbladets Lisa Irenius vill att de M-märkta kultursidorna skall tona ned sitt kampanjande eftersom det har varit kontra-produktivt metod för att bekämpa Sverigedemokraterna.


Aftonbladets Karin Pettersson tycker att de S-märkta kultursidorna skall driva en ekonomisk vänsterlinje för att på så sätt bekämpa Sverigedemokraterna;


Expressens liberala kulturchef Victor Malm tycker att de liberala kultursidorna är för fixerade vid SD och att negativt kampanjade inte fungerar. Malm stannar kort från att föreslå att hans kultursidor skall driva egen politisk linje;


Så vad är det för politik som kultursidorna tänker driva? Mig veterligen har kultursidorna på DN, SvD, Sydsvenskan, GP, NWT, Expressen eller Aftonbladet aldrig någonsin presenterat en seriösa lösningar på de flesta samhällsproblem. Det händer ibland att ledarsidorna lyckas presentera en del intressanta förslag men sedan dröjer det några dagar innan någon annan ledarskribent skriver något som direkt eller indirekt underminerar det tidigare förslaget. Några sanningar;

1) Validering av migranters betyg ger en obetydlig effekt.

2) Arbetsförmedlingens utbildningsinsatser för migranter (och svenskar) är så pass destruktiva att sannolikheten är mindre att du får ett jobb om du går igenom arbetsförmedlingens utbildningar.

3) Varken S-märkta extrajobb i välfärden eller M-märkta privata vuxendagis för migranter (och svenskar) ger någon större effekt för att få arbetslösa i arbete.

4) Värdet på utbildning sjunker. Även om migranterna tar sig igenom grundskola, gymnasium och högskola spelar det mindre roll för deras framtidsutsikter.

Är det då rimligt för ledar och kultursidorna att tjafsa om validering, AMS-utbildningar, extrajobb i välfärden/privata vuxendagis eller för den delen massutbildning? Varför fortsätta stödja policy som inte leder till att SD reduceras? Policy måste ge effekt. Dålig policy leder till att SD växer. Media kommer ingen vart med negativt kampanjande. Folk slutar läsa.

Två danska invandringsvänliga journalister; Rune Lykkeberg och Lasse S. Andersen skriver om dansk invandringspolitik och rekommenderar svensk media att driva sin egen politik och använda lagstiftningen för att förhindra en reduktion av migrationen.

Har skribenterna till debattartikeln lyckas presentera en lösning på migrations och integrationspolitiken? Nej, vilket de själva medger. WEF och andra tankesmedjor spenderar en jävla massa pengar på mejsla fram lösningar och det mest är skräp. Om man nu skall förespråka en så pass hög migration att naturlig assimilering är omöjlig måste man också presentera lösningar för integration och framförallt hur ett mångkulturellt samhälle på sikt skall administreras. Hittills har ingen nordisk liberal eller socialdemokratisk ledar eller kultursida lyckats med detta. Detta bottnar i att lösningarna finns bortom nordisk liberalism och socialdemokrati.

Hanif Bali in på Expressen, några dagar senare skriver Lars Lindström att han har sagt upp sig efter trettiosex år. Han anger inget skäl och han är ju 66 år men...nog tycker jag att det låter som ett sista godhetssignalerande från hans sida.

Hur som helst, jag vet att trådens dysterkvistar inte tycker att sådant spelar roll men nog tycker jag att det är lite befriande att få läsa krönikor som angriper miljöpartiets sakpolitik istället att i krönika efter krönika läsa om att SD och deras väljare är nazistfachister.

Finns inget mediakrig ?

Allt om tillgångar och vinster på mångkulturen är redan slagit hål på flera ggr på alla ämnesområden som rör nån form av flyktinginvandring

Det är återvandring som är mediakriget nu

Det är nu - efter 30 år av DDR- konsolierande inom alla media i Sverige - som "mediakriget" tycks börja.

Men sån är svensken och alltså dess journalister och deras chefer och styrelser och politikerna som utsett styrelserna i Public Service.

När det var kompakt frid och alla överens i gängen inom P S - ett spann på minst också 30 år - fram till för kort tid sedan, fanns ingen oro över anställning och bekvämt liv för de skattefinansierade och i stort hela arbetslivsanställdas utvalda skara. Då gällde att samla sig alla inom värmen mot den nödvändiga förändringen av Sverige, som något unket skitparti rasistiskt började yra om för 10-15 år sedan.

Nu håller dom på att skita ned sig i Public Service. Halva befolkningen har börjat vakna (hälften lite drygt sålunda som betalar Public Services anställdas löner ), vilket sågs efter valresultatet.
Nu hastar att byta till annan färg på trosor och kalsonger på Gärdet.

Men Bonnier ger inte upp, naturligtvis, i enlighet med sitt DNA.
Har följt Expressens ledarsida efter valet och en återgång till gammal vanlig "liberal" ideologi börjar där ilsket åter ta form. Nu handlar ledarsidan om slag på slag mot tillträdande regeringen med dess beroende av nazister.
Den har inte än tillträtt.

Rytandet från C J Bonnier har begynt. "Så här Dahlberg var det ju inte meningen att det skulle bli!, du och Marteus skulle höja intäkterna för Expressen genom låtsaskritik mot Maktpartiet, inte åstadkomma att de förlorade Makten!!"

Alla berömmande ord jag kan uppbåda, till Anna Dahlberg och Marteus.
Båda bör ändå sitta säkert på Expressen. Annat vore något svårslaget, även för Bonnier.
175 år i Sverige har väl å präglat dem mot att ta till sabelhugg i strid mot en skönjande folkmajoritetsopinion.