Citat:
Ursprungligen postat av
Tom iskalle'n
På tal om Dyslexi , så medverkade jag vid några seminarier i början av åttiotalet som tog upp det faktum att vissa barns hjärnor inte var fullt utvecklade att lära sig läsa förränns i tioårs-åldern(främst pojkar) och då mellanstadielärare inte hade samma utbildning som lågstadielärare i just läraläsa, så hamnade dessa barn i en svår sits,men många klarade sig förvånsvärt bra ändå, tack vare katederundervisningen då de muntligen kunde ta del av det som ungarna idag förväntas leta reda på i böcker och andra skrifter. Bara lite information som kanske kan vara behjäpligt i att förstå dagens problem i skolan.
Ja, det är ingen hemlighet att pojkar har en fördröjning i sitt lärande. Tanken är att barn skall lära sig läsa i lågstadiet (7-9 år). Många pojkar har bristfälliga läskunskaper i lågstadiet. Det sträcker sig ofta in på mellanstadiet (10-12 år). Många av dyslexidiagnoserna sätts när de är 10-11 år. Läsningen brukar släppa för nästan alla pojkar i klass 6. Detta inkluderar även de som fått dyslexidiagnoser. Således, en dyslexidiagnos kan sättas på en pojke i 4an eller 5an och i klass 6 läser han lika bra eller nästan lika bra som sina kamrater.
Det finns en bra bok vid namn
The Dyslexia Debate (2014) av utbildningspsykologen Julian G. Elliott och kliniska psykologen Elena L. Grigorenko. En sammanfattning kan läsas här;
https://www.dyslexia-reading-well.co...briefing-1.pdf
Naturligtvis en fruktansvärt kontroversiell bok i specialpedagogiska kretsar. Bland annat för att pekar på att det inte finns en klar operativ definition om diagnosen. Vidare uppstår ett annat problem. Vad är det för skillnad på någon som läser dåligt och någon som har dyslexi? Det är någon som de som förespråkar konceptet sällan är villiga att svara på.
Till sist uppstår ett pressande problem. En elev får en dyslexidiagnos i fyran men i åttan läser han lika bra som alla andra. Vad har hänt? För att illustrera detta.
Det finns en stark korrelation mellan IQ och läsning. Intervallet för normalintelligens är 90-110. Många har pekat på att dyslexi är en medelklassdiagnos. I en klass med svenska medelklassbarn kan vi räkna med något högre IQ än befolkning i övrigt. Dessa svenska medelklassbarn får antagligen också mer hjälp hemifrån vilket också påverkar deras prestationer. Klassen kanske har ett genomsnittsintelligens på 105. De flesta lärare anpassar undervisningen efter gruppen. En pojke har ett IQ på 97 punkter. Pojkens IQ faller inom normalvärdet med har ett normalt IQ men 8 punkter under klassens snitt.
Detta är mycket och där med hänger inte pojken med i undervisningen. I fjärde klass får pojken en dyslexidiagnos. Om det pojken hade befunnit sig i en "arbetarskola" kanske den genomsnittliga intelligensen legat på 100 punkter. Då hade antagligen pojken inte fått en dyslexidiagnos. Notera att IQ förklaras till 85% av genetiska faktorer och resterande sociala faktorer. Det finns utrymme att öva upp sitt IQ. Från Karolinska;
Citat:
He discusses how Norwegian researchers have proved that an extra two years in school increases a child’s IQ by around one point on average. When Norway introduced extended schooling, it was implemented one region at a time, which made it easy to compare how the IQs of students of the same age developed depending on how long they went to school for.
The introduction of nine-year compulsory education in Sweden was shown to have the same affect in a later study by Anton Lager.
(...)
Studies also show that people monitored for 20 years, from 12 years of age, gained a higher IQ the longer their education.
https://ki.se/en/research/how-to-boo...r-intelligence
Låt oss säga att ett pojke i en medelklasskola får en dyslexidiagnos i fjärde klass på grund av att barnet har ett IQ på 95. Pojkens IQ ökar 0.5 punkter per år från klass 6. Det ger oss följande serie; klass 6 (97.5), klass 7 (98), klass 8 (98.5), klass 9 (99), Gym 1 (99.5), Gym 2 (100) och Gym 3 (100.5)
Således, läsningen kommer bli bättre med åldern eftersom det finns en korrelation mellan intelligens och läsning. Naturligtvis kommer pojkens skolkamrater också se sitt IQ öka men läsningen kommer bli bättre över tid. Om barnet sedan kommer ur medelklassen är det rimligt att pojken kommer få hjälp hemifrån vilket antagligen driver upp IQ snabbare än 0.5 per år. Således, pojken kan mycket väl ha ett IQ på 100 punkter i klass 8. Alla pojkens klasskamrater kommer av olika anledningar inte prestera lika väl eller öka sitt IQ med samma hastighet.
Således, i klass 8 kan mycket väl pojken få B eller C på de nationella proven i svenska utan hjälpmedel och passera andra elevers prestationer. Här uppstår ett pikant problem. Om pojken presterar bättre än andra som inte har dyslexi har pojken fortfarande dyslexi? Jag skriver inte att dyslexi inte finns. Vad jag skriver är att det finns en mänsklig variation i intelligens och andra förmågor som kan förklaras med både sociala och genetiska modeller. Nu låter jag som pedagogikprofessorn Christian Lundahl eller John Dewey - men jag tror vi behöver mer fokus på undervisning och samhörighet och mindre fokus på betyg, diagnoser och andra former av sorteringar. Ett sätt är att tillåta hemskolning och riktiga privatskolor.
Till sist. Katederundervisning har räddat många barn för att inte tala om lärare. Det är en effektiv metod och det är därför den möter på ett sådant motstånd. Det betyder inte att katederundervisning fungerar på alla elever men på den överväldigande majoriteten. Vidare finns det en lång faktorer som spelar in när det kommer till inlärningseffektivitet. Jag tror inte att liberal eller socialistisk storskalighet är någonting positivt. Jag är trots allt konservativ och tror på mindre gemenskaper. I synnerhet tror jag inte på fiktiva gemenskaper.
En av de större skandalerna i svensk skola är den så kallade klassläraren som infördes 1988. Vi talar om 1-7 och 4-9 lärare. Socialdemokraterna (och Folkpartiet) såg också till att vi fick så kallade lärare som absolut inte kunde något om sina ämnen. Pedagogiken blev också uppgiftsbaserad och eleverna skulle börja söka sin egen kunskap. Detta är en fruktansvärt ineffektiv inlärningsmetod men som fortfarande brukas frekvent i den svenska skolan.
För att koppla detta till tråden. Mångkulturalismen kommer onekligen börja sabotera mycket. Du kan inte ha en skola under parollen; "Alla ska med" idag. Det är inte 1970-talet längre. Vidare är det vi kallar för kulturellt och socialt kapital på väg att ersättas med någon form av egoistisk liberalism. Förtroendet för institutionerna är också något som har raserats över tid. Det är till stor del de liberala eliternas fel som inte kan justera för sina misstag. Göran Rosenberg skriver detta i SR;
Citat:
Men det finns heller ingen ände på Västerlandets förmåga att reflektera över sitt eget onda, över sina brister och svagheter, och att kritisera, reformera och förändra sig självt. Förmågan till självreflektion, självrannsakan och självkritik är för mig en central del av den västerländska traditionen och historien.
https://sverigesradio.se/artikel/gor...andets-forsvar
Man måste vara liberal som Rosenberg för att tro på det där. Han har tjafsat om att Israel är "dumma mot palestinierna" i hela sitt liv. Ingen har lyssnat. Vare sig politikerna, hans liberala journalistkollegor eller judarna i Synagogan. Israel fortsätter att vara "dumma mot palestinierna". Västvärlden kan inte reformera och förändra sig självt. Vi är fastlåsta och kursen är fastlagd.